Hoppa till huvudinnehåll

Kommentar: May lämnar efter sig en het brexitpotatis på brittiska premiärministerposten - trots det verkar listan över ersättarkandidater vara lång

Kommentar av Viktor Heikel.
Då May har lovat att lämna sin post ser plötsligt många tories sin chans att ta toppposten i partiet. Kommentar av Viktor Heikel. Theresa May

Än så länge pågår kampen om att ersätta May i kulisserna. När de troligen tiotalet kandidaterna träder fram i offentligheten kommer kampen snabbt att bli blodig efter brexitstriderna.

Trots att kraven på Theresa Mays avgång, och försöken att avsätta henne, har haglat tätt redan länge har hon idogt hängt kvar på sin post.

Theresa May har lovat att avgå.

Förklaringen är rätt enkel, det är långt ifrån någon lätt uppgift som väntar ersättaren.

De konservativas nya ordförande, och åtminstone en tid framöver den brittiska premiärministern, borde till en början …

* Ena partiet som är minst lika splittrat som brittiska folket efter flera år av utdragna dragkamper om brexit.

* Lösa brexit (på tal om heta potatisar) på ett sätt som tilltalar så många som möjligt i partiet, parlamentet och nationen.

* Börja läka såren brexit har rivit upp i den brittiska politiken och folkets djupa led.

* Troligen också vinna ett instundande parlamentsval med så övertygande siffror att partiet kan regera utan att fjättras av stödpartier med höga krav och gott om käppar att kasta i hjulen.

Uppgifterna verkar bättre anpassade för Herkules än för vanliga dödliga Tories.

De görs inte lättare av att Tories interna kamper tenderar att vara upprivande affärer som brukar krossa politiska karriärer.

Mycket talar istället för att de gräl och den osämja som har utspelat sig i kulisserna, i parlamentet och i pressen nu kommer att göra blodsutgjutelsen under ordförandekampen ännu värre.

Ändå finns en lång lista på villiga kandidater som nu i det tysta försöker bygga stöd bland sina kollegerna och manövrera ut möjliga utmanare.

Fotfolk, kampanjchefer rekryteras, valprogram skrivs.

Länge kommer den kampen inte att hållas i kulisserna.

Som en kolumnist i The Spectator skriver: eftersom det är frågan om Tories kommer kampen att bli både blodig och offentlig.

It’s Brexit, stupid

Det finns framförallt en tröskelfråga som alla kandidater måste klara för att ens kunna ställa upp i loppet mot Downing Street 10.

Som så mycket annat i den brittiska politiken handlar det så klart om brexit.

Sannolikt kommer inte ens segraren, vem det än är, att gå ur det här slaget med äran i behåll.

Partiets nästa ordförande kan inte vara någon som inte klart och fullt stöder ett brittiskt utträdet ur EU.

Frågar man Tories gräsrötter är ett namn troligen klar favorit, den före detta utrikesministern och borgmästaren Boris Johnson.

Johnson är en av få kandidater som har givit sig till känna.

Även om det är gräsrötterna som till slut väljer ordförande mellan de två toppkandidaterna, är det Tories parlamentsledamöter som avgör vilka två kandidater de får välja mellan. Då talar plötsligt inte mycket för Johnson.

De erfarna förlorarna

Johnson är känd som rabulist utan like, som en principlös och ambitiös opportunist.

Som ledande brexitförespråkare under kampanjen (där han rapporteras ha valt ståndpunkt kvällen före kampanjerna inleddes) hade han troligen sin chans då han var en av Mays motkandidater 2016.

Londons borgmästare Boris Johnson gör Brexit-kampanj i Manchester den 15 april 2016.
Boris Johnson ska ha valt sida i brexit kvällen före och ha överraskat David Cameron med sitt besked att han vill se britterna lämna EU. Orsaken ska ha varit att Johnson såg brexit som en möjlighet att ersätta Cameron. Londons borgmästare Boris Johnson gör Brexit-kampanj i Manchester den 15 april 2016. Bild: EPA / NIGEL RODDIS Boris Johnson,Storbritannien,Brexit,Europeiska kommissionen,Londons borgmästare,London,Manchester (Kentucky)

Hur den kampen utföll, och hur Johnson utmanövrerades, illustrerar väl hur blodiga kampen om partiets ledarskap kan bli.

Den man som saboterade Johnsons försök att nå ordförandeskapet år 2016, Michael Gove, hade lovat att stöda Johnson år 2016.

I sista stund meddelade ändå Gove att han själv ställer upp och tog en stor skara anhängare med sig.

Det sveket omintetgjorde inte bara Johnsons, utan också Goves chanser då han sen utpekades som svikare.

Storbritanniens justitieminister Michael Gove 27.6.2016
Michael Gove är veteran inom Tories, men har fått gott om fiender under sin resa till allt högre ministerposter. Sveket mot Johnson hjälpte inte hans anseende inom partiet. Storbritanniens justitieminister Michael Gove 27.6.2016 Bild: EPA/ANDY RAIN Michael Gove,Konservativa partiet (Storbritannien),Storbritannien

En annan av Mays motkandidater som nu kanske igen vädrar morgonluft är Andrea Leadsom.

År 2016 kallade den brittiska pressen henne för Andrea Who? Så okänd var hon.

Men Leadsom har byggt en profil som en stark brexitförespråkare, någon som har jobbat nära May för ett bättre (läs hårdare) brexit.

Andrea Leadsom, Torypartist
Leadsoms nederlag i förra ordförandevalet anses mest ha berott på att hon i en intervju ifrågasatte om May som barnlös kunde leda partiet. Andrea Leadsom, Torypartist Bild: EPA/HANNAH MCKAY Andrea Leadsom

Leadsom är också den enda kandidaten med erfarenhet av ordförandeval som inte har åtminstone en fiende som hatar henne med tusen solars hetta för varje villkorslös anhängare.

Men hon har också förlorat kampen en gång tidigare. Den stämpeln är svår att tvätta bort.

Nya krafter?

Med blicken på ett allt sannolikare förtida val kanske Tories istället väljer någon ur den nya generationen May har fört fram?

Någon med färre politiska ärr från tidigare slag som också kan tilltala nya väljare?

Utrikesminister Jeremy Hunt ses som kompetent, men mer som en lite färglös minister i ledet än en ledare.

Jeremy Hunt, Sajid Javid och Amber Rudd utanför 10 Downing Street.
Sajid Javid, Amber Rudd och Jeremy Hunt,. Jeremy Hunt, Sajid Javid och Amber Rudd utanför 10 Downing Street. Brexit

Inrikesministern Sajid Javids är populär inom partiet men inte utanför det.

Pensionsminister Amber Rudd är kanske inte hård nog i brexitfrågan, försvarsminister Penny Mourdant är populär men helt oerfaren.

Och så vidare …

Det finns knappt någon yngre minister, eller ens tidigare minister, vars chanser inte vägs i brittiska pressen.

Inte största stödet, utan minsta mängden fiender

Om jag själv var benägen att satsa pengar på någon av dem skulle jag välja Matt Hancock, och inte bara för att oddsen ger bra avkastning.

Hancock skulle vara en kompromisskandidat på samma sätt som May var, men uppdaterad för dagens politiska förhållanden.

Hälsovårdsminister Matt Hancock.
Matt Hancock beskrivs ofta som en bättre version av Jeremy Hunt, intelligent, bra på mediaframträdanden och ambitiös. Hälsovårdsminister Matt Hancock. Bild: EPA-EFE/ANDY RAIN Matthew Hancock,Tories,Storbritannien

Tories kan välja Hancock av den enkla anledningen att han verkar sakna fiender.

Den yngsta av Mays nya ministrar har samlat positiva omdömen som hälsovårdsminister.

Han har likt May bytt ställning från Remain till ordnat brexit, men har undvikit att dras in i de värsta striderna om utträdets riktning.

Men inte heller då lät sig partiet enas och kompromissvilja kanske är för mycket att hoppas på med de senaste tre åren som facit.

Han tyngs varken av skandaler eller tabbar och kan han hålla sig utanför den oundvikliga smutskastningen ligger han bra till.

Om Hancock ställer upp alltså. Precis som de andra kandidaterna har han inte meddelat om sina avsikter.

Den första som gör det blir nämligen också den första måltavlan för de andra kandidaterna och deras anhängare.

Kompromiss eller massaker

Min tippning bygger ändå på antagandet att Tories nu kan samla leden, kompromissa och ta en gemensam riktning gällande brexit och det sannolika valet.

Brittiska premiärministern Theresa May står och talar inför sin regering.
Theresa May i möte med sin regering. En stor del av hennes egna ministrar rapporteras vara ivriga att ta hennes post, trots att den har varit omöjlig att hantera. Brittiska premiärministern Theresa May står och talar inför sin regering. Bild: EPA-EFE/JOEL ROUSE Theresa May,Storbritannien,Brexit,förhandlingar,regeringar,Downing Street,Cabinet Office

Det var enligt den logiken May, en tidigare Remainer, valdes för att ena partiet inför brexitprocessen.

Men inte heller då lät sig partiet enas och kompromissvilja kanske är för mycket att hoppas på med de senaste tre åren som facit.

Mycket talar istället för att de gräl och den osämja som har utspelat sig i kulisserna, i parlamentet och i pressen nu kommer att göra blodsutgjutelsen under ordförandekampen ännu värre.

Dolkarna har vässats under slagen om brexit, mycket tyder på att de nu kommer att stickas i partikamraternas ryggar när det finns en möjlighet att hämnas gamla oförrätter.

Sannolikt kommer inte ens segraren, vem det än är, att gå ur det här slaget med äran i behåll.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes