Hoppa till huvudinnehåll

Hur asylsökande intervjuas kan ha betydelse för hur asylbeslutet utfaller

En asylsökande bär på sitt barn.
Nu ska intervjuerna i finländska asylprocesser undersökas. En asylsökande bär på sitt barn. Bild: EPA/MAJA HITJI flyktingkris

Hur borde asylsökande intervjuas för att deras historier ska vara så tillförlitliga som möjligt? Och hurdana bedömningar baserar sig asylbesluten på?

Forskning kring det här har nyligen inletts vid Åbo Akademi inom ämnet rättspsykologi. Projektet kartlägger vilken typ av frågor som ställts och på vilket sätt till 200 asylsökande under asylprocessen.

Projektet baserar sig på tidigare forskning som gjorts i Nederländerna där man sett över intervjuer och tillförlitlighetsbedömningar på olika håll av Europa.

Resultatet där visade att framför allt öppna frågor gjorde det lättare för asylhandläggarna att skapa en uppfattning om vittnesmålens trovärdighet.

Frågorna i avgörande roll i asylbesluten

Tanja van Veldhuizen är en rättspsykolog från Universitetet i Leiden i Nederländerna, som forskat i tillförlitlighetsbedömningar i europeiska asylprocesser. Tidigare forskning hade närmast fokuserat på asylbesluten, inte på själva asylprocessen, vilket gav henne idén att se på själva intervjuerna.

- När man tittar på vittnesmål, så ska man aldrig glömma att det är resultatet av frågor. De uppstår inte i ett vakuum utan är ett resultat av de frågor vi ställer.

Tanja van Veldhuizen på Arkens gård i Åbo.
Tanja van Veldhuizen Tanja van Veldhuizen på Arkens gård i Åbo. Bild: Yle / Annika Holmbom rättspsykologi,tanja van veldhuizen

Det var specifikt frågorna om de asylsökandenas ursprung som intresserade van Veldhuizen. På vilket sätt ställdes frågorna? Ställdes frågorna på ett inbjudande sätt för att samla in information eller bemöttes de intervjuade av en skeptisk eller anklagande ton?

Också frågetyperna var intressanta: Var frågorna öppna, sådana som bjöd in till långa svar, eller slutna, som endast krävde ett kort ja eller nej-svar?

- Kartläggningen visade att de flesta frågor ställdes för att samla in information, vilket var positivt, berättar van Veldhuizen.

Ställer man frågor som ger korta och inexakta svar kan det bli förvirrande, vilket i sin tur kan påverka trovärdigheten negativt

Men många slutna frågor ställdes också bara för att kolla fakta, vilket gav korta svar.

- Frågor som vilken färg har bilen? Du kan ju svara blå, men frågan bjuder inte in till ett särskilt långt eller utförligt svar.

Det här blir ett problem, menar van Veldhuizen, då man ska bedöma ifall berättelsen är tillförlitlig eller inte.

- Vill man göra en skillnad mellan en sann eller en fabricerad berättelse, är det viktigt att få ett långt svar. Genom att uppmärksamma detaljer, logik och exakthet kan asylhandläggarna bedöma tillförlitligheten. Men ställer man frågor som ger korta och inexakta svar kan det bli förvirrande, vilket i sin tur kan påverka trovärdigheten negativt. Det betyder ändå inte att historien är påhittad.

Därför vore det viktigt att ställa frågor som utgår från den asylsökandes perspektiv, där personen till exempel ombes med egna ord berätta om var de bott och hur det sett ut där, fortsätter van Veldhuizen.

- Då kanske personen ger ett svar som tar upp teman eller ämnen som man kan gå djupare in på under resten intervjun. Istället för att utgå från sådant vi redan vet och börja ställa faktafrågor som baserar sig på den informationen.

- I det fallet kan vi aldrig vara säkra på att någon inte kan besvara frågan för att personen ifråga inte kommer därifrån, eller om det är så att han inte kan besvara frågan för att han inte har ett minnesspår av den specifika informationen, fortsätter van Veldhuizen.

Bättre verktyg för asylhandläggare

Men van Veldhuizen vet också att asylhandläggare har ett svårt jobb.

- Jag vill inte kritisera dem, utan ge dem verktyg för att göra bättre intervjuer. Det är inte så att min metod är så mycket bättre än den de använder sig nu av, men jag föreslår en annan struktur på intervjun med en annan tyngdpunkt.

Och forskningen har gett konkreta resultat. Alldeles nyligen gav den nederländska migrationsmyndigheten ut nya föreskrifter där de säger att varje intervju som handlar om ursprung ska inledas med en öppen inbjudan för den asylsökande att prata om deras hemmiljö. Det gläder Tanja van Veldhuizen, även om det bara är ett steg på vägen.

- Att ställa öppna frågor, som jag rekommenderar, är svårt. Det är mer krävande rent kognitivt för en intervjuare att ställa öppna frågor än att ställa slutna. Så bara för att det nu finns en rekommendation till pappers betyder inte att det från och med imorgon går till på det sättet.

Därför framhåller van Veldhuizen att det är viktigt att satsa på skolningen av asylhandläggare.

Hur ser de finländska asylintervjuerna ut?

Nu ska en liknande studie göras vid ämnet rättspsykologi vid Åbo Akademi.

Projektet leds av Julia Korkman, som är docent i rättspsykologi, och som under många år arbetat med frågor som berör förhör och intervjuer med brottsoffer eller vittnen och om hur dessa tillförlitlighetsbedömningar görs.

- Tanken om att forska i de här frågorna har grott länge, då jag är så medveten om hur svårt det är, också i de fall där vi har väldigt välutbildade intervjuare, som t ex i fall där barn misstänks ha utsatts för brott. Och då de som fått i uppdrag att göra intervjuerna i asylprocesser har klart mindre träning och tydliga rekommendationer, så det är helt klart att risken för att det går fel är mycket större.

Framför allt är målet att få en bättre helhetsbild över asylintervjuerna och tillförlitlighetsbedömningarna för att sedan kunna utveckla processen i Finland.

- Vi vill för det första en slags överblick hur de här förhören ser ut och de grunder på vilka tillförlitlighetsbedömningar görs. För det andra, vill vi vid behov finslipa rekommendationerna för hur de här bör göras. Tanken är inte att kritisera, utan faktiskt ta och titta på hur vi kan utveckla processen.

Vilka problem ser Korkman att finns i nuläget?

- Helt generellt, också utanför asylprocessen, då vi talar om vanliga rättsfall i Finland så är det helt klart att man förväntar sig att människor väldigt exakt ska komma ihåg händelser som har hänt för länge sedan. Till exempel att människor ska komma ihåg hur många gånger någonting har inträffat eller hur länge situationer har varat. Det här är sådant som människans minne inte är särskilt väl ägnat att komma ihåg. Och det här frågar man ju brottsoffer, sexualbrottsoffer till exempel dagligen.

Korkman lyfter fram ett annat exempel, som visar på orimligheten som kan förekomma i intervjuprocesser, där man förväntar sig att människor ska komma ihåg hurdan valuta som har använts i det land de kommer ifrån.

- Men frågar du finländska människor här på gatan hur en tjugoeurossedel ser ut så minns de flesta människor två saker – att den är blå och att det står 20 på den. Så det är möjligt att vi i den här processen ställer sådana krav som på de här sökande som vi inte själva heller skulle kunna hålla måttet på.

Julia Korkman på Arkens gård i Åbo.
Julia Korkman Julia Korkman på Arkens gård i Åbo. Bild: Yle / Annika Holmbom rättspsykologi,Åbo Akademi,Julia Korkman

Inom projektet kommer man bland annat att se över cirka 200 asylsökandes intervjuhandlingar.

Att det här forskningsprojektet skulle lösa alla problem förväntar Julia Korkman sig inte, men hon hoppas att det vore ett litet steg mot det bättre.

- Det går ju långsamt ofta, det är ju så med vetenskap: Men jag har varit i kontakt med personal som ansvarar för utbildningen av intervjuarna vid migrationsverket och inställningen där har varit positiv. Ifall vi kan identifiera och peka ut till exempel typiska felbedömningar i tillförlitlighetsbedömningarna, kan vi sedan föreslå något annat som kanske är bättre anpassat till hur människan fungerar.

Läs också

Nyligen publicerat - Åboland