Hoppa till huvudinnehåll

Helen Grönqvist-Lönnroos känner både sorg och lättnad över de första bilderna av M/S Irma: "Nu vet vi var hon finns"

Helen Grönqvist-Lönnroos
Helen Grönqvist-Lönnroos. Helen Grönqvist-Lönnroos Bild: Yle/ Fredrika Sundén porträtt,M/S Irma,helen grönqvist

I 50 år har lastfartyget Irma legat på havets botten utan att man känt till exakt var. Nu är hon funnen och en av de sista pusselbitarna har lagts på plats.

Det var natten mellan den 25 och 26 oktober 1968 som lastfartyget Irma från Vålax i Borgå förliste norr om Åland.

Nu drygt 50 år senare har fartyget lokaliserats. Irma ligger på havets botten cirka 23 sjömil (drygt 40 kilometer) väster om Enskär.

- Känslorna är väldigt blandade. Olika känslor kommer upp till ytan men lättnad är en av de större, säger Helen Grönqvist-Lönnroos, vars pappa hörde till de elva personer som drunknade.

Olyckan drabbade Vålax hårt och i synnerhet familjen Grönqvist. Åtta familjemedlemmar dog: fyra bröder, tre av de fyra brödernas hustrur samt ett barn.

Det fanns också besättningsmedlemmar ombord på Irma från andra håll i landet, bland annat från Hangö, så många orter drabbades av sorgen.

Ubndervattensbild med detalj på m/s irma. Texten "Irma samt Borgå" syns.
Fartygets bog med namnet "Irma" samt hemmahamnen "Borgå". Ubndervattensbild med detalj på m/s irma. Texten "Irma samt Borgå" syns. Bild: Mageia vrak,skeppsvrak,M/S Irma,scanning,skeppsbrott

"Jag har inte vågat tro att det skulle hända"

Att fartyget nu hittats är något av en sensation men känns fortfarande lite overkligt för Helen Grönqvist-Lönnroos.

- Havet är så stort och båten var så liten, så det är helt osannolikt att man trots modern apparatur äntligen har kunnat hitta fartyget. Jag har inte vågat tro att det skulle kunna hända, så jag är tacksam för det arbete som gjorts och den entusiasm man känt, säger Grönqvist-Lönnroos.

Inte heller känns det verkligt för Grönqvist-Lönnroos att se de första bilderna av fartyget där det ligger på havets botten, på 43 meters djup.

- Bilderna väcker både sorg och lättnad men förmedlar också ett slags lugn. Det ser helt enkelt rofyllt ut, men så är det också en gravplats. Där ligger Irma och har så gjort i 50 år. Nu vet vi var hon finns, säger Grönqvist-Lönnroos.

Helen Grönqvist-Lönnroos går längs åstranden
Helen Grönqvist-Lönnroos går längs åstranden Bild: Yle/ Fredrika Sundén porträtt,M/S Irma,helen grönqvist

Viktigt att samlas för att samtala

Familjen Grönqvist har ännu inte hunnit diskutera fyndet eftersom det bara är några dygn sedan de fick vetskap om det.

- På fredag ska vi samlas så många som möjligt för att diskutera men också för att bara få vara tillsammans. Jag tror att det i det här skedet är viktigt, säger Grönqvist-Lönnroos.

Hur ska ni nu gå vidare?

- Ärligt talat så vet jag inte. Jag känner inte till vad teamet som hittat fartyget och som ska göra dokumentärfilmen har för planer. Det jag vet är att vi ska få vara med på ett hörn i en kransnedläggning på havet, vilket också ska bli en scen i filmen, säger Grönqvist-Lönnroos.

Familjen Grönqvist har åtminstone inte tillsvidare några andra planer på att åka ut till platsen där Irma förliste.

Helen Grönqvist-Lönnroos
Helen Grönqvist-Lönnroos Bild: Yle/ Fredrika Sundén porträtt,M/S Irma,helen grönqvist

Bilderna av Irma på havets botten väcker också frågor

De senaste åren har det skrivits böcker och tidningsartiklar och gjorts en podcastserie om Irma. Händelsen har varit på mångas läppar och i mångas medvetanden.

Att ordningsföljden blev just som den blev är en lättnad. Helen Grönqvist-Lönnroos tycker att det hade varit betydligt värre om fartyget hade hittats före all publicitet.

- Då hade chocken varit jättestor. Nu har man i stället haft möjlighet att bearbeta händelsen och prata om den det senaste året. Man har hunnit bli van, men trots det är det ledsamt och sorgligt, säger Grönqvist-Lönnroos.

Hon säger också att bilderna väcker frågor. Vad var det egentligen som hände? Hurudana var de sista timmarna?

Det här är frågor som de som var vuxna 1968 säkert tampades med redan då.

- Ångesten var säkert väldigt stark då och i och med fyndet har känslorna nu kanske dykt upp på nytt, säger Grönqvist-Lönnroos.

Läs också

Nyligen publicerat - Östnyland