Hoppa till huvudinnehåll

”Jag är oskyldig till det som jag har anklagats för” - Katarina Frostenson skriver om krisen inom Svenska Akademien och drevet som ledde till landsflykt

Den svenska författaren Katarina Frostenson.
Katarina Frostenson bryter tystnaden i den nyutkomna boken "K". Den svenska författaren Katarina Frostenson. Bild: Bokförlaget Polaris Katarina Frostenson

Ända sedan senhösten 2017 har frågorna hopat sig: har Jean-Claude Arnault påverkat Katarina Frostenson och därmed Svenska Akademien i val av Nobelpriskandidater i litteratur, och har Frostensons make Arnault avslöjat namn på blivande Nobelpristagare i litteratur?

Visste Frostenson att Arnault utsatt ett flertal kvinnor för ovälkomna närmanden av sexuell karaktär?

Hur kunde hon som delägare i företaget Forum (som var en mötesplats för kultur i centrum av Stockholm) vara med om att ansöka om pengar från Svenska Akademien för att delfinansiera verksamheten, blundade hon för jävsituationen eller var hon bara aningslös?

Det har funnits en massa frågor som inte fått några svar, och Katarina Frostenson har vägrat ställa upp på intervjuer.

Tystnaden är något som inga vapen rår på, konstaterar hon i den nyutkomna boken K som är ett slags dagbok och tankebok. Hon citerar också Ovidius: ”svara inte trots förtal, försvarstal är sällan ett motgift”.

Pärmbilden till katarina Frostensons bok K.
Pärmbilden till katarina Frostensons bok K. Bild: Bokförlaget Polaris Katarina Frostenson

Boken omspänner en tidsperiod på sex månader, från den 23 november 2017 till och med den 23 maj 2018. Under den här perioden befann sig paret Frostenson-Arnault på landsflykt. I all hast hade de lämnat ”den trånga stöveln” bakom sig, ”(a)vundens land och förtalens förlovade rike”, som hon uttrycker det.

Den 21 november 2017 publicerade Dagens Nyheter en artikel där arton kvinnor vittnade om att en känd kulturprofil med starka kopplingar till Svenska Akademien hade gjort sig skyldig till sexuella trakasserier, övergrepp och våldtäkt.

Vittnesmål som Frostenson avfärdar som skrönor, påhitt, falska anklagelser, ”groteska överdrifter, lögner och förtal”.

Enligt Frostenson är det framför allt avundsjuka som driver dessa kvinnor/hämnerskor som i många fall också förefaller att ha en tydlig agenda, ”ett litterärt och politiskt mål: att destabilisera, att ta makten, att inta platserna. Att byta regim.”

Vad beträffar Dagens Nyheter anser Frostenson att tidningen bär på ett hat mot finkultur i allmänhet och Svenska Akademien i synnerhet. Tidningens mål, hävdar Frostenson, är att få insyn i och kontroll över Akademien.

Vill ge en annan bild än den som dominerar

I en intervju med förläggaren Jonas Axelsson (som man kan ta del av på förlagets Facebook-sida) säger Frostenson att orsaken till att hon började skriva var kopplat till en vilja att överleva de anklagelser som riktade sig mot henne och framför allt mot hennes man. Avsikten med boken är enligt Frostenson att ge en annan bild än den som varit dominerande.

I boken K går Frostenson ofta i dialog med konstverk, filmer och författare vars verk betytt mycket för henne under årens lopp, verk som blir samtalspartners och resekamrater i en turbulent tid.

Hon finner bland annat stöd hos en handfull andra svenska författare som i tiderna tvingats i landsflykt, som Carl Jonas Love Almqvist, Vilhelm Ekelund och August Strindberg.

I reflektioner kring olika verk, kring språk och stilistik, främlingskap och utanförskap, är Frostenson både vältalig och vass. Det är en njutning att följa hennes tankesprång.

Katarina Frostenson
Katarina Frostenson skriver om tiden i landsflykt. Katarina Frostenson Katarina Frostenson,Svenska Akademien

Titeln K för givetvis tankarna till huvudpersonen i Franz Kafkas Processen där banktjänstemannen Josef K en dag häktas för ett brott – oklart vilket. Förgäves försöker Josef K hävda sin oskuld inför de labyrintiska domstolarna.

”Han försvarade sig inte. Att försvara sig mot falska anklagelser – går inte. Det är ovärdigt en människa”, skriver Frostenson.

Frostenson avvisar å det bestämdaste de anonyma källor som låtit förstå att hon skulle ha läckt hemligheter från Svenska Akademiens möten, att hon skulle ha avslöjat namnen på blivande Nobelpristagare i litteratur till sin man: ”Jag, ett läckande såll? Aldrig.”

En tid av kaos och kärlek

K står för Katarina, men framför allt för kabal (som betyder ränkesmiderier, sammansvärjningar, intriger), kaos, kris, katastrof, kollektiv, kör, komplott, konspiration, kamp, klagosång, kraft, kamratskap, känslor och kärlek. Konst och kultur inte att förglömma.

K är en försvarsskrift skriven av en kvinna som känner sig sårad och kränkt. K skulle egentligen också ha kunnat heta F som i förföljd, förödmjukad, förnedrad, fördömd, förrådd, försmådd, förtal, förakt, fredlöshet och försvar.

Dock inte försoning eller förlåtelse. Det är inte försoning som Frostenson söker, snarare upprättelse: ”Förlåt dem icke, ty de visste vad de gjorde”.

Katarina Frostenson i långklänning och Jean-Claude Arnault i frack, håller varandra i armkrok.
Katarina Frostenson och Jean-Claude Arnault på Nobelmiddagen 2011. Katarina Frostenson i långklänning och Jean-Claude Arnault i frack, håller varandra i armkrok. Bild: EPA/Henrik Montgomery Katarina Frostenson,Jean-Claude Arnault

Katarina, som betyder den rena (vilket Frostenson påpekar ett antal gånger i boken), vill rentvå både sig själv och sin man.

Frågan är om hon kommer att lyckas med sin avsikt.

Kommer ”den breda allmänheten”, folket, ledamöterna i Svenska Akademien, de arton kvinnorna som uttalade sig i Dagens Nyheter att tro henne när hon bedyrar sin och sin mans oförvitliga oskuld?

Hon skriver om hur Jean-Claude alltid varit en man som rört vid andra ”på ett sätt som man inte var van vid”, att hennes man i Sverige alltid setts som främmande och annorlunda. Att svensken alltid varit misstänksam mot fransosen som ”öppet vilja vara åtråvärd, att gilla att tjusa och att vara elegant”.

Hon intygar att Jean-Claude aldrig skulle kunna skada eller förnedra någon, att våld inte är en del av hans natur: ”Du (dvs. Jean-Claude, red.anm.) må ha irrat i natten, vandrat vilse, låtit dig föras hän och inte alltid varit helt sedesam. Men tvingande eller våldsam, aldrig.”

Hon påminner om Jean-Claudes mångåriga arbete med Forum, en plats ”för musik, filosofi, konst, litteratur och dans dit stora mängder människor har vallfärdat; en verksamhet som haft den högsta renommé bland medverkande och publik”.

Frostenson verkar se sig själv och sin man som syndabockar som måste offra sig för att andra skall kunna ställa sig i rampljuset och ta plats på kulturens parnass.

Frågan infinner sig: ser hon klart, blundar hon, eller är hon förblindad?

Berörande och upprörande läsning

På många sätt är K sorglig och skakande läsning, berörande och upprörande på samma gång.

Texten präglas av såväl aggressivitet och arrogans som en viss aningslöshet.

När Frostenson nu äntligen tar bladet från munnen spär hon inte på orden – hon ger ett antal kängor åt Sara Danius (som hon kallar för en ”sipp furstinna”) och hennes ”vapendragare” i Svenska Akademien.

Hon kommer med rasande utfall mot sina belackare och dem som hon anser vara kappvändare.

Ett enda brott erkänner hon, nämligen ett stadgebrott. Att hon inte anmält att hon är delägare i ett handelsbolag som syftade till att bedriva ideell kulturverksamhet och som inte gått med vinst.

Som orsak till förseelsen anger Frostenson att hon inte varit tillräckligt uppmärksam, inte slughet eller beräkning. Hon påpekar också att hon under sin tid i Svenska Akademien inte varit med om att bevilja några bidrag till Forum.

I kyrkan Saint-Sulpice betraktar Katarina Frostenson en målning av Eugène Delacroix där Jakob brottas med en ängel. Ängeln (Gud) står emot, men Jakob vinner till slut och tilldelas hedersnamnet Israel av Gud.

Målningen Jakob brottas med ängeln av Eugène Delacroix.
Detalj ur Eugène Delacroix målning "Jakob brottas med ängeln". Målningen Jakob brottas med ängeln av Eugène Delacroix. Bild: Wikimedia commons/Gloumouth1 Eugène Delacroix,Ängel,Jakob

Målningen pryder pärmen till Katarina Frostensons bok.

Katarina Frostenson slåss för sin - och sin mans - heder, ära och position. Frågan är om detta är en maktkamp som Katarina Frostenson kan vinna. I denna solkiga historia finns inga vinnare, enbart förlorare.

Stol nummer 18

Katarina Frostenson blev invald i Svenska Akademien sedan Artur Lundkvist avlidit i december 1991. Frostenson tog plats på stol nummer 18 året därpå.

I april 2018 meddelade Frostenson att hon inte längre kommer att delta i Akademiens arbete, och i januari i år lämnade Frostenson definitivt sin plats i Akademien.

I december 2018 slog Svea hovrätt fast att Jean-Claude Arnault gjort sig skyldig till två våldtäkter och han dömdes till två och ett halvt års fängelse.

I samband med Akademiens högtidssammankomst den 20 december kommer Tua Forsström att ta plats bland de aderton på stol nummer 18.

Det ska bli intressant att ta del av Tua Forsströms inträdestal över sin företrädare Katarina Frostenson som – och detta vill jag verkligen understryka – är en av den svenska litteraturens mest framstående lyriker, undersökande och utmanande, beläst och briljant.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje