Hoppa till huvudinnehåll

Lejonanalysen: Ett finländskt lag som överträffade alla förväntningar och samtidigt skrev om hockeyhistorien

Harri Pesonen skymde sikten för Henrik Lundqvist och Finland kvitterade på vägen mot en seger med 5-4 efter förlängning.
Harri Pesonen skymde sikten för Henrik Lundqvist och Finland kvitterade på vägen mot en seger med 5-4 efter förlängning. Harri Pesonen skymde sikten för Henrik Lundqvist och Finland kvitterade på vägen mot en seger med 5-4 efter förlängning. Bild: Lehtikuva Harri Pesonen

Någon obotlig finländsk optimist hade kanske kunnat föreställa sig att Lejonen skulle slå Tre Kronor i VM-kvartsfinalen. Men inte på det här sättet, inte med den här matchbilden. Ett lag med 20 etablerade NHL-spelare blev utspelat av ett lag utan sådana i en av finländsk ishockeys allra största kvällar.

Helhetsintrycket: Rent ofattbart starka Lejon överträffade alla förväntningar

Att Finland skulle kunna skaka om Sverige fanns det definitivt de som trodde, kanske till och med att Lejonen på något sätt skulle kunna kämpa till sig en seger.

Men inte på det här sättet, inte på ett vis som strider mot allt vi lärt oss om ishockey. Inte genom att hämta upp ett tvåmålsunderläge mot Tre Kronor och sedan nere för räkning resa sig igen och kvittera i slutminuterna. För att avgöra allt i förlängning och vinna med 5–4. Så ser ju inte hockeyhistorien ut.

Och hur mycket slutresultatet än förvånar var matchbilden ännu mer förbluffande. I de två sista perioderna såg vi klasskillnaden vi hade förväntat oss, men i finländsk favör. Ett lag med 20 etablerade NHL-spelare blev utspelat av ett lag helt utan sådana.

I de två sista perioderna vann finländska doldisar skottstatistiken mot svenska stjärnor med 24–10. Vi sportjournalister anklagas ofta för att använda för stora ord, här är det svårt att hitta ett som ger den matchbilden rättvisa.

Avgörandet: Anttila och Manninen såklart, men glöm inte Nylander och Hörnqvist

Sakari Manninen valde att skjuta i ett två mot ett-läge i förlängningen.

Det blev sist och slutligen det som avgjorde, efter att Marko Anttila före det kvitterat med ett viljemål med finländska målvakten uttagen.

I en match som avgörs med ett sudden death-mål är det dessutom enkelt att räkna upp incidenter som kunde ha blivit avgörande, men inte blev det. Inte minst Patric Hörnqvists utmärkta chans att sätta pucken i tom bur i anfallet innan Anttilas mål, eller William Nylanders brända chans i slutet på tredje perioden.

Vad som rent mentalt fällde avgörandet var däremot Finlands inställning att det inte fanns något att förlora, bara att vinna. Den attityden bar laget genom ett tvåmålsunderläge och ett psykologiskt tungt videomål i slutet på den andra perioden.

Svenskarna var livrädda för att förlora, finländarna hade inte ens behövt vinna för att känna sig stolta över sin insats.

Underhållningsvärdet: 10/10

Det finns alltid sportelitister som vill håna “Skoda Cup” och påpeka att hockey-VM spelas för ofta. Men en kväll som den i Kosice tycker jag mest synd om dem som envist vägrar ta till sig charmen med det här mästerskapet i sin nuvarande form.

Finländsk idrott blir inte roligare än så här. Det var en klassisk sportkväll. David slog Goljat och vägen dit var oavbrutet fängslande, från första nedsläpp till den sista handskakningen.

Snackisen: Henrik Lundqvist är slut

”Finlands chans att skaka om Sverige ligger i att Henrik Lundqvist är lika darrig som han varit tidigare den här säsongen”, upprepades allmänt innan match.

Sedan gick det en minut så hade Henke sugit in den första pucken. Slörp, lät det bara över halva östra Slovakien. Resten av matchen var Lundqvist sällsynt skakig, släppte returer, tappade puckar och såg nästan förvånad ut när han nån gång räddade och började leta efter trissan. Och med jämna mellanrum svepte ett finländskt backskott in bakom ryggen på honom, efter att Lejonen uppenbart scoutat hans svagheter.

Med en bättre och mer stabil målvakt hade Sveriges försvarsspel inte sett så darrigt ut, och Finlands uppgift hade blivit oerhört mycket svårare.

Lundqvists svit på sju raka matcher i stora turneringar mot Finland utan förlust fick ett snöpligt slut.

Utropstecknet: Tydligen förbjudet att döma utvisningar!

Finland drog på sig två utvisningar första sju minuterna, en för fel byte och en lite tveksam hakningsutvisning på Sakari Manninen. Sen var det slutvisslat. Inte en utvisning på 55 minuter, och inte en enda svensk utvisning på hela matchen.

Nån räknade till tio missade svenska utvisningar och det är kanske att ta i, och i så fall var det enbart smart spelat av Tre Kronor att anpassa sig efter domarlinjen. Men känslan var att det rysk-kanadensiska domarparet inte hade koll på läget. När de väl börjat fria i tveksamma situationer hittade de aldrig visslan igen.

Frågetecknet: Vad gjorde Sverige i tredje perioden?

En fråga inför matchen var om Tre Kronor plötsligt kunde trycka på en knapp och börja spela snålt försvarsspel efter ett tokoffensivt gruppspel. Svaret blev att svenskarna kunde trycka på den knappen i pausen mellan andra och tredje perioden i kvartsfinalen.

Sverige anföll inte alls i slutperioden, bara slog ifrån sig och tänkte ägna en hel period åt spelförstörande och att förhindra finländarna från att kliva in framför mål. Visst, det berodde delvis på att Finland var väldigt bra, men ändå.

Så får Storbritannien spela i VM, men inte Sverige. Tre skott på mål i tredje perioden i en jämn kvartsfinal är med den offensiva styrka som fanns i den blågula truppen nästan ett hån mot hockeyn.

Lejonkungarna:

Tre stjärnor: Sakari Manninen

En makalös insats i en kvartsfinal. Tre målgivande passningar under ordinarie matchtid, mest istid av alla, ständigt påhittig och slitande. Hade varit matchens bästa spelare också utan målet i sudden death, men sen kom målet, det målet, och som det kom dessutom.

Två stjärnor: Harri Pesonen

Spelade fram till Lejonens två första mål och skymde elegant Lundqvist när Finland gjorde sitt tredje. Och gissa vem som fanns med i anfallet när kedjekompisen Manninen avgjorde matchen? Gör en alldeles strålande turnering och höjde sig ytterligare ett pinnhål i kvarten.

En stjärna: Mikko Lehtonen

Känns nästan tjatigt att efter varje match dela ut stjärnor åt Lehtonen men oj vilket VM han gör. Med sin skridskoåkning kom han helt till sin rätt mot Tre Kronor, inblandad i det sena kvitteringsmålet. Gjorde flest antal byten av alla finländare. Få saker känns så självklara i årets VM som att när Finland inleder en 3-mot-3-förlängning är Mikko Lehtonen backen som finns inne på isen.

Fortsättningen: Ryssland i semi, ring MG och fråga om råd

De goda nyheterna är att Lejonen efter bragden får spela två matcher till. De dåliga nyheterna är att det behövs ännu mer mirakulösa stordåd för att den andra av dem ska vara en VM-final.

Ryssland är den här turneringens bästa lag, och har tagit åtta raka segrar. USA i kvarten gick samma öde till mötes som Tjeckien, Sverige och Schweiz i gruppspelet: Alla har manglats ner av de ryska artisterna.

Men ändå, man vet aldrig. Semifinal mot Ryssland i Bratislava. Ni minns väl vad som kan hända då? Inte? På riktigt inte? Läge att skriva in Mikael Granlund i sökraden på Youtube och fräscha upp minnet.

Läs också

Nyligen publicerat - Sport