Hoppa till huvudinnehåll

Ett säkert försommartecken på vägarna - drömfordonen: "Man får glida ut på landsvägen och lyssna på en V8"

man i gammal amerikans bil
Dodgen är mycket mer än en bil för Jan Richardsson- den är också en livsstil. man i gammal amerikans bil Bild: Yle/Mari Latva-Karjanmaa bilar,Dodge 57

Nu under försommaren brukar de mer eller mindre konstiga fordonen dyka upp på vägarna igen. Jan, Rod och Anders är några som har följt sina drömmar och satsat på sina drömfordon, något som många har tid och råd till först i femtioårsåldern. Men fordonen har också blivit en livsstil.

Gamla amerikanska femtiotalsbilar fascinerade Jan Richardson i Solf redan under 1970-talet och han blev såld av just den här Dodge 57- modellen han nu har.

- Jag såg den i biltidningar och ville ha en. Men det tog tjugo, nästan trettio år innan jag förverkligade mina drömmar och köpte en.

man i glasögon
De här tiderna kollar Jan Richardson allt från motor- och växellådsolja, hjullager och kulleder till bromsar. man i glasögon Bild: Yle/Mari Latva-Karjanmaa bilar,wasa hot rod association

Han försökte stå emot sin hobby i ett skede av livet. Men det gick inte så bra.

- Jag hade ett litet uppehåll där i början på 2000-talet i några år. Men så sa jag till frun att nu är det nog något problem, det här känns inte riktigt bra, säger Jan.

Frun funderade vad som var på gång.

- Då sade jag att “jag vill ha en bil”. Och då köpte jag den här Dodgen. Jag var inne på en svensk köp -och säljsida. Då ropade den här rakt i ögonen "kom och hämta mig", säger han.

Då ropade den här rakt i ögonen "kom och hämta mig"

Bilen är mycket mer än en bil, den är en livsstil och han är bland annat med i föreningen Wasa Hot Rod Association vars syfte är att samla personer som äger amerikanska hobbyfordon under samma tak.

- På våren när man tar ut den så är det en skön och häftig känsla, snön är borta och man får glida ut på landsvägen och lyssna på en V8, säger han.

Det är rock n´ roll på landsvägen

Att det skramlar lite, viner i sidorutorna och kräver att man måste styra lite mer än i moderna bilar hör till.

- Det är en del av charmen. Det är rock and roll på landsvägen, säger han.

Efter att ha skruvat på bilarna i 35 år konstaterar han att det är ganska enkla grejer.

- Så här gamla bilar har ingen elektronik så tekniskt sett är de enkla bilar. Inte behöver man ha så djupa kunskaper för att ta upp ett hjullager och kolla att det är i skick.

man framför gammal amerikansk bil
Ford Pickup 1933 är låg, bred och låter mycket - perfekt för bilentusiasten Tom Svarvars. man framför gammal amerikansk bil Bild: Yle/Mari Latva-Karjanmaa bilar,Ford Pickup 33

Bra högtalare och förstärkare är förstås en självklarhet då musiken är en stor del av körandet. Så också för Tom Svarvars i Malax som för några veckor sedan fick en Ford Pickup 1933 skeppad till sig från Wyoming.

- Den är original, i stort sett allt i plåt, lite ombyggd. Det är lågt och brett och låter mycket. För en bilentusiast som jag är det perfekt, säger han.

Det här är den sista i raden av flera olika amerikanare han haft. Det är hobby som inte är helt billig.

- Men vissa har ju båtar som kostar miljontals euro. Vi som är bilfreakar har bilar som kostar mycket pengar. Kanske inte lika mycket, men förhållandevis mycket för ett hobbyfordon som man kör i princip sex månader om året med.

man står vid bil
Sven-Håkan Backman har förutom sin en Ford Mustang också en annan bil under arbete i garaget. man står vid bil Bild: Yle/Mari Latva-Karjanmaa bilar,Ford Mustan 72

Entusiasterna brukar sammanstråla hos Sven-Håkan Backman i Sundom före sin körning. Han har en Ford Mustang -72 Mach 1.

- Den kom från Sverige för cirka sju år sen, jag har renoverat den totalt. Den har varit totalt nedplockad i minsta beståndsdel.

I garaget finns också en bil som väntar på nytt liv.

- Jag har en så kallad Hot Rod på gång som är en Studebaker 1935, jag har jobbat med den i några år. Men man är säkert lite dum som håller på med sådant här. Eller egentligen tycker jag att det är kul, man får bygga någonting och vara kreativ, som motvikt till jobbet, säger han.

Motorcykelns frihetskänsla gör att man glömmer vardagen

En del gillar tvåhjulingar bättre och den frihet det ger att ta sig ut på landsvägen med sådana. Föreningen Queen's Town Bikers i Lovisa träffas en gång i veckan och åker runt i bygden.

Två medelålders män står vid en motorcykel, i bakgrunden en medelålders dam.
Rod Hurmerinta (till vänster) har en Kawasaki som han tycker är en pappacykel. Två medelålders män står vid en motorcykel, i bakgrunden en medelålders dam. Bild: Yle / Berislav Jurisic motorcyklar,Lovisa,motorcykelklubbar,Queen's Town Bikers

- Man går inte omkring och grunnar eller bråkar med något tungt, gammalt och grått, utan koncentrerar sig på det som händer när man åker. Och man känner sig fri och rörlig, och det går undan, säger Rod Hurmerinta som har en Kawasaki.

- Kawasaki, “kiva kasa” eller vad dom nu kallar det. Den är 1700 kubik, 4 år och 30 000 medkörd. Det är pappacykel i mitt tycke. När man sitter på den är man som på kyrkbänken och så åker man!

Ett flertal parkerade motorcyklar
Queen's Town Bikers i Lovisa träffas en gång i veckan. Ett flertal parkerade motorcyklar Bild: Yle / Berislav Jurisic motorcyklar,motorcykelklubbar,Queen's Town Bikers

Han har haft motorcykel i 12 år.

- Jag cyklar nu på ålderdomens höst om man så får säga. I tolv år. Jag körde som ung men så kom livet och familjen emot som för de flesta. Och nu då vi stadgar oss och har ekonomi så börjar vi leka på det här sättet, vanligtvis efter femtio, säger han.

Nu då vi stadgar oss och har ekonomi så börjar vi leka på det här sättet, vanligtvis efter femtio

Leif Andersson, Börje Helenius och Harriet Ullriksson har varit med från starten år 2009.

- Men jag åker bara med. Det är en sådan frihetskänsla, en skön känsla helt enkelt att sitta bakom och åka. Köra vill jag inte, jag vågar inte, säger Harriet.

Det pågår en ständig debatt om vilken motorcykel som är bäst.

- Men det är mer på skämt, var och en åker ju med sin cykel, den som man själv tycker om och är bekväm att sitta på, säger Leif Andersson.

En konvoj motorcyklar längs en landsväg.
Det är frihetskänslan som gör att många väljer motorcykellivet. En konvoj motorcyklar längs en landsväg. Bild: Yle / Berislav Jurisic motorcyklar,motorcykelklubbar

Motorcyklarna är en livsstil.

- Det är ett socialt umgänge när vi alla kompisar samlas och pratar.

Gänget är en blandad grupp från alla samhällsklasser.

- Vi representerar allt du kan hitta i vårt samhälle. Så vi har ingenting speciellt för eller emot någon, alla får vara med och vara motorister. Det finns en del bilister som inte gillar oss, det finns alltid. Men de är mycket få, säger Rod.

Klubben delar också ut gåvor till goda ändamål varje år.

- Så jag tror och hoppas att vi har ett helt annat rykte än de som harmligt nog kopplas till ihop med motorcyklar, där verkligheten är att de är en procent eller två.

Det började med att det skulle bli ett bilgarage, men sedan hände något och det blev ett museum av alltihop istället

En del vill se på underverken hellre än trycka på gasen, såsom Anders Jansson som har ett nostalgi- och motormuseum i Geta på Åland.

Anders Jansson står bakom en gammal öppen Ford
Anders Jansson har renoverat flera veteranbilar och en Cadillac väntar på skötsel. Anders Jansson står bakom en gammal öppen Ford Bild: Maud Stolpe/Yle Närbild,gamla bilar

- Det började med att det skulle bli ett bilgarage, men sedan hände något och det blev ett museum av alltihop istället, säger han.

En del prylar har han samlat själv under en längre tid.

- Och sedan ibland när man kommer hem kan det hänga en plastkasse på dörren på vilken det står "Tack Lill-Anders" på.

Anders har hittills renoverat 6-7 veteranbilar och några motorcyklar.

- När man ledsnar på bilar så tar man en motorcykel, men de är samtidigt lite smålöjliga. En motorcykel har ju inte lika många delar, men det är avslappnande att byta.

En stilig skyltdocka med minkkrage står bredvid en gammal bil i Geta nostalgi och motormuseum
Det är inte bara bilar som samlats i Anders museum. En stilig skyltdocka med minkkrage står bredvid en gammal bil i Geta nostalgi och motormuseum Bild: Maud Stolpe/Yle Närbild,åland

Han konstaterar att det nog har blivit många misstag med åren och lite dyrt emellanåt.

- Men det är enda sättet att lära sig. Jag tror att folk kan mera än vad dom vill, det är bara det att dom inte vågar prova. Man ska prova bara och har man gjort det två gånger så kanske man lyckas tredje gången sedan.

En gammal ford står i ett garage bredvid en röd moped
Den första bilen Anders renoverade var den här Forden. En gammal ford står i ett garage bredvid en röd moped Bild: Maud Stolpe/Yle Närbild,nostalgi och morormuseum

Anders senaste nyförvärv är en Cadillac som en generaldirektör i Sverige har haft och som många velat köpa. Till museet kom den som gåva. Han räknar med att det kan ta allt mellan ett och tio år att få den i toppskick.

- Man kan inte sätta en tid på att det ska vara färdigt då och då för då blir det oftast fusk.

Geta Nostalgi och motormuseum från utsidan, en grön lastbil framför
Välkommen in! Geta Nostalgi och motormuseum från utsidan, en grön lastbil framför Bild: Samuli Holopainen/Yle Närbild,bilmuseum

Ännu ett projekt är på gång. Den legendariska macken Edos mack flyttas som bäst till museet. Den byggdes 1956 i Mariehamn.

- Macken är legendarisk på det viset att det spelar ingen roll om du pratar med moppekillar eller med pensionärer - nästan alla har någonting gemensamt med macken. Då Edo gick bort då så var vi nervösa att den skulle rivas så vi anmälde vårt intresse att ta vara på hela macken, säger Anders.

Träffa Anders, Rod och de andra samt se fler fordon i Närbild i Yle Fem på måndag 27.5 klockan 20 (repris tisdag 28.5 klockan 11) eller på Arenan från och med söndag 26.5 här:

Läs också

Nyligen publicerat - Österbotten