Hoppa till huvudinnehåll

Stadion – Audelina Ahumada om sin pappa, Chile och skräcken

Audelina Ahumada
Audelina Ahumada Audelina Ahumada Bild: Privat bild kvinna,Chile,Finland,audelina ahumada

Audelina Ahumadas pappa Pedro kom från tortyrens Chile till Finland i början av 1970-talet. Audelina skriver om de tankar dramaserien Invisible Heroes väcker i henne. Och vad hon associerar med ett ord som stadion.

Se dramaserien Invisible heroes som handlar om militärkuppen i Chile 1973 och främst om de finländare som hjälpte chilenska flyktingar.

Text: Audelina Ahumada

Jag föddes två och ett halvt år efter att general Pinochet, den 11 september 1973, tagit över makten i Chile. Pappa hade då varit i Europa i dryga två år. Det var i november 1973 som han lyckades ta sig ur tortyrinfernot på fotbollsstadion i Concepción. Han tog sig över Anderna i öster till Argentina, och därifrån till Berlin. Där träffade han min mamma, som var finlandssvensk.

Vi växte upp i en trygg och blommande idyll i södra Finland, den bästa av platser för barn att vistas på, långt ifrån de grymheter som tvingat pappa att lämna sitt land.

Ändå var de alltid närvarande; i de politiska diskussionerna på trädgårdsfesterna, i fredsmarscherna, i uppsättningarna han deltog i på tv och teatern, i hans mjuka röst som egentligen inte ville tala om det han varit med om.

I huvudet på det lilla barn jag var koncentrerades allt det här i en enda bild: Stadion

Estadio Nacional de Chile, 2010
Estadio Nacional de Chile, 2010 Estadio Nacional de Chile, 2010 arena,Santiago de Chile,Estadio Nacional de Chile

Och så fortsatte det, med bilden av den där helvetesarenan envist hängande kvar i mitt trygga liv.

Inte bara så att en oskyldig kommentar om platsen för Stafettkarnevalen eller de olympiska spelen undantagslöst frammanade en association till utslagna tänder och (sken)avrättningar.

Paraden på Olympiastadion.
Olympiastadion, 2012 Paraden på Olympiastadion. Bild: Yle / Emma Nippala stafettkarnevalen 2015

Men också så att allt jag skrev om under mina studier mer eller mindre behandlade brottet tortyr.

Jag smulade sönder statsöverhuvudens diplomatiska och straffrättsliga immunitet. Jag skrev om möjligheten att åtala Pinochet och hans kumpaner, sida upp och sida ner av rättsliga resonemang för att åtminstone i teorin fälla pappas plågoandar.

Pinochet och hans mannar, 1973
Pinochet och hans mannar, 1973 Pinochet och hans mannar, 1973 Bild: ullstein bild - dpa/ All Over Press Chile,Augusto Pinochet,1973

Åtminstone på papper skulle jag tvinga dem att stå till svars för allt det omänskliga lidande som de medvetet tillfogat dem, som de utan åtskillnad kallade för vänster- och kommunistterrorister.

Var och en skulle de svara för sina handlingar, och bestraffas - oberoende av rang i den militära hierarkin och utan förmildrande omständigheter.

När jag äntligen var färdig med detta befann sig världen i efterdyningarna av de vansinniga terroristattackerna mot World Trade Center, mitt i den blinda jakten på terrorister, verkliga och påhittade, som flammat upp ur askan av de nerbrunna tornen.

Ännu ett 11 september, och möjligheten för mig att arbeta med den av FN:s specialrapportörer, vars uppgift det var att granska hur de mänskliga rättigheterna respekterades i kampen mot terrorismen.

Mera tortyrbrott, mera incommunicado-häkten (där misstänkta hålls fängslade utan möjlighet att kontakta omvärlden), mera frihetsberövande i preventivt syfte och på lösa grunder, osv, osv. En bottenlös brunn av hat, rädsla och hopplöshet. Jag började krympa.

Och så kom punkten då jag måste vända mig bort. Jag måste bort från stadions svarta hål, bort från straff och hämnd i en värld som tycktes mig snurra runt i ett evigt krig, i ett aldrig sinande blodbad. Jag måste hitta något som bar framåt och kunde lösa den kramp som blivit normaltillståndet i mitt hjärta, behövde ett nytt förhållningssätt till det jag fått att leva med.

Pappas historia - och min. Jag visste hur jag skulle söka, men jag visste inte var. Så kanske lät jag bli?

Och kanske är det därför jag inte minns ett ord av det som jag fick veta, då han någonstans i årens snårskog äntligen berättade för mig om det de gjort med honom. Där, på stadion.

Berättelserna om de osynliga hjältarna

Nu, då ännu flera år har gått, berör mig dokumentären om Tapani och Lysa djupt; deras mod och tveklösa medkännande, deras spontana medmänsklighet och självklara handlande.

Vi följer också dramaserien Invisible Heroes om dem och deras hjältedåd i Chile 1973. På något sätt är jag lättad, tror mig kanske vara det nya förhållningssättet på spåren.

Samtidigt värker hjärtat illavarslande varje gång kameran närmar sig stadion - de panikslagna kvinnorna, männen, systrarna, bröderna, föräldrarna som trängs utanför stängslet och desperat försöker få ett livstecken från någon älskad där inne.

Fångarna som med gevärsmynningar tryckta mot tinningen skakande står inklämda i en container medan FIFA inspekterar fotbollsplanen.

SEIJA SANDOVAL (Aksa Korttila)
Aksa Korttila som Seija Sandoval besöker sin man i Invisible Heroes, 2018 SEIJA SANDOVAL (Aksa Korttila) Bild: Diego Araya Corvalan / Kaiho Republic / Yle Aksa Korttila

När ljudet av sirener i vågor väller över byggnaden och jag hör någon säga att det är för att överrösta fångarnas skrik, håller det inte längre. Mitt hjärta brister. Och in väller skräcken, förtvivlan, en outhärdlig smärta…

Jag gråter. Och samlar sakta ihop hjärteskärvorna, plockar upp varenda en och håller dem tätt samman i mina händer tills de slår av sig själv igen. Stadion finns kvar, och mörkret. Men krampen är borta. Och in träder en gryende lättnad över mitt hjärta som håller även när det brister.

Familjen Ahumada

I ett gammalt barnprogram från 1983 träffar vi Audelinas pappa, Pedro Ahumada, som bor i Ekenäs med sin familj. Vi får se hur Pedro lever i Ekenäs, och höra hans tankar om statskuppen och om han kan tänka sig att flytta tillbaka till Chile.

Pedo Ahumada flyttade tillbaka till Chile 1994 och utbildade sig till människorättsjurist.

Se dramaserien Invisible heroes som handlar om militärkuppen i Chile 1973 och främst om de finländare som hjälpte chilenska flyktingar.

Arkivet

Mera från Arkivet och Elävä arkisto

Följ Elävä arkisto och Arkivet

Yle Arkivet är tillsammans med Elävä arkisto aktivt på sociala medier. Vi delar både svenskt och finskt innehåll på Facebook, Twitter och Instagram.

  • Svartvita ögonblick med stämningsfull lucia

    Se filmer från luciatåg 1954-1972.

    Folkhälsan startade en luciainsamling 1949 och i samband med det ett luciatåg i Helsingfors centrum. Från första början blev luciatåget en succé och skapade en luciatradition för finländarna. Här får vi se svartvita filmer från 1954 till 1972.

  • Tindrande lucior på dagis

    Söta barn lussar 1976-1987.

    Vad värmer väl ett hjärta mera än söta barn som lussar på daghem? Det är mycket som ska förberedas då man firar lucia på dagis. Vi får följa med luciafester på fyra daghem 1976-1987.

  • Lucias blodiga historia

    Vad har utstuckna ögon och lussebullar gemensamt? Jo, lucia!

    Den lucia vi firar nuförtiden är en salig blandning av legender och folkliga traditioner. I dagens luciagestalt finns det spår av blod från Sicilien, Jesusbarn från Tyskland, en vitklädd, glöggbärande man, och mycket mera.

  • Lucia kröns i Domkyrkan i Helsingfors

    Ljus i den mörka Helsingforskvällen.

    I den mörka och ofta slaskiga Helsingforskvällen är det stämningsfullt att se Lucia och hennes tärnor skrida ner för Storkyrkans många trappor.

  • Lucior i mansprogram

    Tjugo lucior från fyra decennier.

    Tjugo lucior från fyra decennier besöker redaktör Kenneth Stambej i ett program om män.

  • Reportage från vinterkriget

    Nyhetsrapport om att 16 städer i Finland har blivit bombade.

    Torsdagmorgon den 30 november 1939 flög bombplan in över Finland från Sovjetunionen. Och vinterkriget bröt ut.

  • Helsingfors under vinterkriget

    En inblick i livet vid hemmafronten.

    Hur var det att leva i huvudstaden Helsingfors under vinterkriget? Vi får en inblick i livet vid hemmafronten i dessa ljudklipp om bombningar, mörkläggning, fönsterglas och första hjälp.

  • Finland stod stilla i 19 dagar

    Den 1.3 1956 utbröt en generalstrejk som lamslog Finland.

    Generalstrejken i mars 1956 berörde närmare en halv miljon arbetstagare och lamslog trafik och industri. Rundradion vägrade rapportera om strejken.

  • Regionalen följer postens väg 1985

    Förr fanns det postkontor i varje utkrok.

    Posten anno 1985 tänker bara på lönsamhet, menar Regionalen. Posten automatiseras, men ute på landsbygden dras postkontor in och servicen blir allt mer ojämlik. Hur snabbt färdas ett brev reser från Sibbo till Helsingfors?

  • Firmajulfester

    Firmafester

    Hur firar man firmajulfester i Finland och vad allt kan hända på en våt julfest? Redaktör Tom Östling intervjuar en portier, en forskare och flera människor på gatan.

  • I december sups det

    Större alkoholkonsumtion i Finland 1989

    1987 talade man om att finländare dricker sig till alkoholförgiftning t.ex. i december med alla firmajulfester.

  • På 1990-talet gjorde man alkoholdrycker hemma

    Vintillverkning på 1990-talet

    I recessionens Finland på 1990-talet var det många som började tillverka sitt eget vin. För vissa blev det en bestående hobby, andra övergick till starkare och olagligare drycker.

  • Lotsen är livvakt på haven

    Lotsarnas historia fram till 1994.

    Finlands skärgård är svår att navigera i. Fartyg manövrerar förbi många öar och grund. Därför är lotsarna viktiga. I dokumentären "Med havet som arbetsplats" (1994) av Bosse von Willebrand och Rikard Thölix får vi höra lotsarnas historia.

  • Att vara lots i Pellinge

    En bit finlandssvensk lotsvardag från Pellinge 1960.

    Hur är det att vara lots och hjälpa fartyg? Se en bit finlandssvensk lotsvardag från Pellinge 1960.

  • Fraktfartyget m/s Pamela

    Vidar reser runt Östersjön och fraktar varor.

    Far och son Tollander har ett rederi. Pappa Ingmar Tollander sköter businessen i land, medan Vidar reser runt Östersjön och fraktar varor.

  • Med m/s Norrö från Kotka till Antwerpen

    Finlandssvensk vardag till sjöss från 1961.

    Carl Mesterton tar oss med på lastfartyget m/s Norrö från Kotka till Antwerpen och vi får uppleva finlandssvensk vardag till sjöss från 1961.

  • Mormor – drama om ålderdom

    När gamla föräldrar inte längre klarar sig sig själva

    Sommarlovet börjar men allt kretsar kring mormor. Vad skall man göra med sina gamla föräldrar när de inte längre klarar sig själv?

  • Kvinnans åldrar – från 0 till 80 år

    Ålder, alla talar om ålder.

    Barndomen färgar oss alla. Och är en kvinnans liv slut efter 50? I "Kvinnoåldrar" berättar Sanna Tahvanainen, Monika Fagerholm, Birgitta Boucht och Barbara Winckelmann om kvinnans väg genom livet.

  • Märta Laurent talar om att åldras

    Vad innebär det för en vacker kvinna att bli gammal?

    Hur skall man åldras och vad innebär det för en vacker kvinna eller skådespelare att bli en gammal patient? Märta Laurent talar i Gogo om hur hon ser på skönhet, åldrande och skådespelarkarriären.

  • Militärkuppen i Chile 1973 skulle rensa landet från oliktänkare

    Den 11 september 1973 tog general Pinochet makten i Chile.

    Den 11 september 1973 gjorde general Augusto Pinochet och hans junta en militärkupp i Santiago de Chile. President Salvador Allende störtades. General Pinochet började en sjutton år lång militärdiktatur där oliktänkare och vänstersinnade förföljdes. Militärkuppen hade starkt stöd av USA.

  • Ariadne - en labyrintisk mardröm av Walentin Chorell

    Vilsna mänskor söker kärlek i ett labyrintiskt ämbetsverk.

    I pjäsen Ariadne av Walentin Chorell söker vilsna människor (Lasse Pöysti och Nisse Brandt) efter kärlek och mänsklig närhet, medan de tappar bort sig i ett mardrömslikt ämbetsverk.

  • Våren 1986 spred Tjernobyl radioaktivitet och skräck

    Tjernobylolyckan 1986 räknas som den värsta någonsin.

    Natten till lördagen den 26 april 1986 exploderade en av reaktorerna i kärnkraftverket i Tjernobyl. Moln med radioaktiv strålning spred sig i östra Europa och Norden. Men i Finland ville myndigheterna inte skapa panik.

  • Svetlana Aleksijevitj om sovjetmänniskan efter Tjernobyl

    Svetlana Aleksijevitj talar om sovjetmänniskan 1998.

    Den vitryska författaren Svetlana Aleksijevitj vill ge så kallade “vanliga människor” en röst i litteraturen. Inför varje verk har Aleksijevitj samtalat med hundratals personer om livet i och efter Sovjetunionen. Här diskuterar hon 1998 om Vitrysslands historia och framtid.

  • Att leva i Tjernobyls skugga

    I Pripjat och Ditjatk på 2000-talet.

    I dag breder ödemark ut sig kring Tjernobylkraftverket. På tjugo år har städerna kring kärnkraftverket börjat återgå till naturen. Trots det finns det fortfarande folk som väljer att bo kvar nära Tjernobyl.

  • Konsekvenser av en kärnkraftsolycka

    Veckans Puls 1986 granskar följderna.

    Några dagar efter olyckan i Tjernobyl funderar man på konsekvenserna av en olycka av det här slaget. Vad händer i Ukraina och Kreml, och hur kan Finland skydda sig?

Nyligen publicerat - Arkivet