Hoppa till huvudinnehåll

Kolumn: Mårran on ice - livet i rinken skiljer sig inte mycket från livet i Mumindalen

Bild på Tove Janssons Mårran
Mårran söker värme. Bild på Tove Janssons Mårran Bild: Moomin Characters ltd Mumindalen,Tove Jansson,Moomin characters ltd,Mårran,Marko Anttila

År 1948 gjorde Mårran entré i Tove Janssons bok Trollkarlens hatt. Hon var en stor, kall och spöklik gestalt som med sin blotta närvaro frös alla till is. Mårran har skrämt barn och vuxna i årtionden och påmint oss om den isande ensamheten som vi alla är så rädda för. Under de gångna veckorna har Mårran ändå bytt skepnad, transformerats till en hockeyspelare som smälter hjärtan på löpande band.

Där som Mårran väckte avsky och medömkan, väcker Finlands lagkapten Marko “Mörkö” Anttila endast beundran och förundran. Marko Anttila är inte den skickligaste spelaren, inte den snabbaste och inte heller den som äger den bästa speluppfattningen. Med sina dryga två meter är han en osannolik uppenbarelse i hockeyrinken.

Marko Anttila lyfter pokalen.
Mårran höjer segerbucklan i Slovakien! Marko Anttila lyfter pokalen. Bild: Lehtikuva Finlands herrlandslag i ishockey,Marko Anttila

Att se honom skrinna omkring bland motståndarna med sin krumma hållning och sin långa ben, ger inte omedelbart upphov till lovord, men Marko Anttila har bevisat att man med rätt inställning och ödmjukhet kan kompensera det som man saknar i skicklighet.

Mårran i Tove Janssons böcker är en mycket ensam gestalt som begravt känslorna under ett lager av is. Att de finländska hockeylejonens kapten bär samma smeknamn är både lustigt och lite rörande.

För motståndaren kan Marko Anttilas kroppshydda kanske framstå som en skräckfigur, men under VM-turneringen i Slovakien har hans föredömliga agerande på isen även visat något helt annat.

Hockeylejonen med sin lagkapten i spetsen har gjort det osannolika tillsammans. Nyckelordet är samarbete, laganda, hänsyn och tillit. En enskild hockeyspelare må vara hur skicklig som helst, men utan stöd från lagkompisarna är han värdelös.

Livet i rinken skiljer sig inte mycket från livet i Mumindalen. Det är först när Mumintrollet vågar närma sig Mårran som den isande hotfullheten avtar.

På samma sätt har Mörkö-Marko visat att man endast med en osjälvisk och ödmjuk inställning till lagarbete kan uppnå ett VM-guld.

Ensam är inte stark, det visste Tove Jansson och det vet Marko Anttila, som samtidigt som han höjer segerbucklan i luften förmänskligar den Mårra han för evigt kommer att vara förknippad med: Mörkö-Marko som smälter hjärtan och som visar att ett utdömt lag och en lagkapten som ingen tror på, kan uträtta under tillsammans.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje