Hoppa till huvudinnehåll

Lejonanalysen: Gammal finalhistoria trasades sönder, inget kunde stoppa den finländska hockeyns häftigaste flowtillstånd

Finlands spelare jublar över VM-guldet.
Finlands spelare jublar efter 3-1 i finalen mot Kanada. Lejonen är världsmästare för tredje gången. Finlands spelare jublar över VM-guldet. Bild: imago images / ActionPictures/ All Over Press Finlands herrlandslag i ishockey

Allt föll på plats. Samtliga spelare visste exakt vad som förväntades och hade bestämt sig för att göra precis rätt sak i varje litet moment. Sånt flyt stoppar ingen. Och alla tiders lagbygge stod för den största bragden i den finländska bollsportshistorien.

Helhetsintrycket: Kändes hela tiden att det var Finlands kväll

Det kanske låter som en efterhandskonstruktion, men jag svär på att det i hallen i Bratislava från första nedsläpp i finalen kändes som att Finland fixar det.

Lite osäker på mitt eget omdöme i fallet frågade jag efter matchen Kevin Lankinen om han haft samma känsla. "Faktiskt, det hade jag!" svarade målvakten ivrigt och berättade att han genom hela dagen bara vetat att den här kvällen var Finlands.

Och inte bara kvällen, utan hela turneringen. Tränaren Jukka Jalonen sade att "det här stod skrivet i stjärnorna" och lät inte ens det minsta fånig när han sade det.

Finland hamnade in i hockeyhistoriens häftigaste flowtillstånd och tänkte givetvis inte sluta innan guldet var bärgat.

Det fanns helt enkelt inget landslag den här helgen som var bättre än Finland. Lejonen var oslagbara. Precis allt föll på plats, samtliga spelare visste exakt vad som förväntades och hade bestämt sig för att göra precis rätt sak i varje litet moment. Tidigare dyster finländsk finalstatistik bara trasades sönder av vågen.

Det var otroligt häftigt att se. Det var alla tiders lagbygge som fick det att stämma. Det perfekta pusslet där den totala summan av alla små bitar blev det största som finländska bollsporter någonsin åstadkommit, och då tar jag inte ens i.

Avgörandet: Första perioden höll inte på för evigt

Kanada hade läst på, och inledde i ett rasande tempo. Finland svajade till och hamnade i underläge. Ett kanadensiskt ryck hängde i luften.

Då ljöd summern för den första perioden och Finland kunde gruppera om. För sista gången i den här turneringen behövde Lejonen en liten påminnelse om sin spelidé, hur det var meningen att de skulle agera. Andra perioden blev helt annorlunda. Finland kvitterade snabbt och under en lång sekvens utan avbrott i mittenperioden då samtliga fyra femmor i strid ström skapade chanser tog Lejonen över matchen.

Väntan på ett ledningsmål tog slut i början på den tredje perioden och efter det skapade Kanada tryck mot ett kompakt och välsamlat försvar. För sent, då hade Lejonen redan fått matchen dit de ville.

Underhållningsvärdet: 10/10

Vad tror ni egentligen? En final i hockey-VM med Finland som ena part som står oavgjort en bit in i slutperioden, och där det finns ungefär hundra roliga punkter att ta fasta på.

Och så den olidliga spänningen på det, de darrande nerverna, den kittlande dramatiken. Tv-siffrorna i Finland offenliggörs under måndagen men vi kan redan nu slå fast att de kommer att vara hisnande. Det var en match det inte gick att slita sig från.

Snackisen: Hur kan FM-ligan slå NHL?

Här har vi egentligen i sammanfattad form de senaste veckornas stora fråga. NHL är finländska ishockeyspelares dröm, och högst förenklat finns det en enkel orsak till att ingen spelare i den här truppen spelade i NHL i våras: De är inte tillräckligt bra (eller, i Kaapo Kakkos fall, inte tillräckligt gammal).

Hur kan då detta lag först slå Sverige och Ryssland och sedan toppa det med att avfärda ett Kanada som uteslutande består av NHL-proffs? Det är denna förbryllande ekvation som gör VM-guldet i Bratislava 2019 till en sån unik bragd, och Finland till den mest överraskande mästaren i hockey-VM:s historia (som ärligt talat varit hyfsat förutsägbar).

Svaret "Jukka Jalonen" är givetvis gångbart, men inte heller Jalonen trodde det här var möjligt. I en intervju tidigare i år meddelade Jalonen att det knappast går att vinna VM-guld med enbart spelare från de europeiska ligorna. Så han är antagligen lika förvånad som resten av oss.

Utropstecknet: Tredje perioderna!

Utropstecknen bara flyger i ansiktet på en vid varje försök till analys av den här finländska VM-truppen, både på ett individuellt och lagmässigt plan.

Men här ett av de största. På tio matcher i VM släppte Finland bara in ett riktigt mål i den tredje perioden, mot Tyskland (som också satte ett i tom bur som inte riktigt kan räknas). Lejonen spelade alltså mot Ryssland, Sverige, USA, Slovakien, två gånger mot Kanada och tre matcher till utan att släppa in ett enda mål i den tredje perioden, där hockeymatcher ofta avgörs och det därför brukar göras mål, många mål. Om det inte är ett utropstecken så säg.

Frågetecknet: Är det ens någon som minns Oliwer Kaskis straff?

Om Finland hade förlorat den här VM-finalen (aldrig aktuellt, som bekant) hade vi kanske i efteranalysen tvingats gå tillbaka till en sekvens i den första perioden. Finland fick ett straffslag och lagledningen skickade fram Oliwer Kaski för att ta det. Han missade.

Det här finländska tränarteamet får under resten av sina karriärer göra precis vad det vill utan att nånsin mer bli ifrågasatt av mig, men det ska erkännas att jag vid tillfället tyckte det var en liten chansning att skicka fram Lejonens minst heta spelare, som inte gjort ett enda mål under en jobbig turnering, hur bra straffskytt Kaski än är.

Men nu behöver vi aldrig diskutera detta mer, för sen klev Mörkö och Lankinen in i handlingen. Vilket för oss in på ...

Lejonkungarna:

Tre stjärnor: Marko Anttila

Vad säger man som inte är sagt? Den enskilt häftigaste storyn i en trupp som var full av dem. Följde upp kvitteringen mot Sverige och segermålet mot Ryssland med att vara tvåmålsskytt och stor hjälte i VM-finalen. Fick mäktiga hyllningar av Jukka Jalonen efter finalen då tränaren sade att det färska världsmästarlaget var "Marko Anttilas lag, precis som guldlaget 2011 var Mikko Koivus lag". Och när Jalonen på samma presskonferens meddelade att finalhelgens målspruta nummer ett "inte är någon naturlig målskytt" var det en form av hyllning det också.

Två stjärnor: Kevin Lankinen

Vad säger man som inte är sagt?, del 2. Från farmens farm till VM-guldhjälte på några månader. Följde upp sitt livs match, den mot Ryssland i lördags, med en ännu svettigare insats i finalen. NHL-stjärnorna tvingade fram 43 räddningar från Lankinen som imponerade stort med sitt lugn. Lagkompisarna var efter finalen mest upprörda över att finländaren inte fick plats i VM:s All Star-lag, Lankinen själv tog det hela med ro, antagligen lika nöjd över att tillsammans med Petteri Lindbohm vara de som tar plats i hockeylandslagets bokcirkel.

En stjärna: Harri Pesonen

Vad rätt det kändes att det var just Pesonen som fick sätta 3-1-målet som till slut sköt guldet till Finland. Som han slitit, som han åkt skridsko, som han huggit på varje tänkbar retur i två och en halv vecka. Bidrog starkt till Kaapo Kakkos succéstart på turneringen, hade stor del i att Sakari Manninen blev poängetta i världsmästarlaget. Finlands övriga anfallskedjor har levt under turneringen, men den här trion har varit komplett hela vägen, med Pesonen som en icke utbytbar länk.

Fortsättningen: Laget som förstörde för samtliga framtida Lejontrupper

Känns lite jobbigt att komma dragande med sanningen så här till slut, men känner att jag måste påpeka två saker som ni kanske inte vill höra.

1. Finland kommer inte att vinna VM-guld i ishockey varje år i fortsättningen, inte ens med Jukka Jalonen som tränare.

2. Lejonen kommer att ha etablerade NHL-stjärnor i sitt lag i framtida VM-trupper, ibland rentav många av dem.

Slå ihop punkt 1 med punkt 2 och ni förstår vad vi har framför oss de kommande två decennierna. Varje gång som Finland förlorar en VM-match finns det nån som säger "jag sa ju det, vi skulle ha gjort som i Slovakien 2019, lämnat NHL-spelarna hemma".

Nästa gång i Schweiz om ett år. Hörs då!

Läs också

Nyligen publicerat - Sport