Hoppa till huvudinnehåll

Erik Kiviniemi lämnar teaterjobbet men inte teatern – "Nu gör jag det som känns mest angeläget"

Vit man med grått kort hår står framför en stor hög med fällda björkar.
Erik Kiviniemi på barndomsgården i Karvat. Vit man med grått kort hår står framför en stor hög med fällda björkar. Bild: Elin Willows Erik Kiviniemi,Vasa stadsteater

Teatern var kanske inte det självklara karriärsvalet i Karvats skogar på 1970-talet, men scenen blev hans jobb, och skogen har ändå alltid funnits med på ett hörn för Erik Kiviniemi som beskriver sig själv som en trädkramare.

Erik Kiviniemis teaterkarriär började på revyscenen 1975. Ganska snabbt fick han mersmak av skåderspeleriet.

– Efter revyerna så sökte jag till teaterhögskolan, och jag var helt säker på att jag skulle komma in. Det insåg jag sedan i efterhand att det var nog inte så klart som jag trodde.

Men han kom in, och sedan dess har hans liv präglats av teatern. Och det har också gjort att han flyttat runt mycket, Åbo, Örebro, Norrköping och sedan Vasa.

1989 blev han chef på Wasa teater. Nu när han pensioneras lägger han totalt 23 år som teaterchef på flera olika ställen, på hyllan.

Pojkarna i traktorhytten de flinade åt mig och tänkte “han är inte klok”

Skådis inget vanligt yrke

Vägen till teatern var ändå inte spikrak, eller självklar. Kiviniemi jobbade både på mejeri och bageri innan han sökte till teaterhögskolan, och föräldrarna hade jordbruk i Karvat i Vörå.

– På den tiden fanns det inga österbottniska skådisar. Det fanns några, men det var ett yrke som sågs som lite underligt ändå. Pojkarna i traktorhytten de flinade åt mig och tänkte “han är inte klok”.

Traktor med släp står på skogsväg.
Traktor med släp står på skogsväg. Bild: Elin Willows skogsarbete,traktorer

Kiviniemi hade ett samtal med sin pappa om jordbruket, som det fanns vissa förväntningar på att han skulle ta över, och när han berättade att han hade sökt in till scenskolan blev pappan inte direkt glad.

– Han blev ganska upprörd och sa “då planterar jag skog i hela hemmanet, det finns ingen återvändo”.

De granarna är i dag många meter höga, och på kalhygget bredvid går nu Kiviniemi och planterar gran. 3000 plantor ska i jorden den här veckan.

Röd plastväska med granskott i.
Några av de 3000 granplantor som Kiviniemi ska sätta. Röd plastväska med granskott i. Bild: Elin Willows gran,Planta,skogsarbete

Övat sig på ensamhet

Skogen i Karvat i Vörå är alltså Kiviniemis barndoms skog. Det var här han växte upp, och här han tillbringade sin tid, ofta ensam, och utelämnad åt sin egen fantasi.

Att vara van med ensamheten är något Kiviniemi har tyckt varit till stor nytta under åren som teaterchef. Att vara chef är många gånger ett ensamt jobb.

Att han sökte sig till chefstjänsten på Wasa teater 1989 berodde på att han trodde att han skulle kunna hjälpa teatern, som han ansåg vara på väg åt fel håll.

– Min pappa hade väldig självtillit, men jag har inte så bra självförtroende som det kan se ut.

Ändå var han säker både på att han skulle komma in på teaterhögskolan och att han skulle kunna få Wasa teater på rätt köl.

– Det som räddade mig var att jag hade väldigt klara målsättningar.

Det som är trovärdigt och bra gjort, lite så att man tappar hakan, det funkar för båda språkgrupperna.

Det var också det som fick honom att våga söka jobb på finska teatern 2009, också där som chef. Det var ett ganska stort steg att lämna det svenskspråkiga, men han tycker i efterhand att han genom språkbytet kom närmare sin pappa.

– Min pappa är finsk, så jag kom ganska nära den mentaliteten, och bort från den ibland patriotiska finlandssvenskheten.

Annars tycker han inte att det har varit så stor skillnad att jobba på svenska och finska.

– Svenskspråkiga skrattar lättare och finskspråkiga gråter lättare, så lite skillnad i mentalitet, men annars ser jag inga större skillnader.

– Det som är trovärdigt och bra gjort, lite så att man tappar hakan, det funkar för båda språkgrupperna.

Mammas stand up

Ensamheten i skogen var också det som fick hans fantasi att vakna, tror Erik Kiviniemi. Han lekte Robin Hood i skogen, och fantiserade ihop saker.

– Jag tror att det handlade om inlevelse, om jag ska formulera det i ett enda ord. Jag märkte att jag har den inlevelse som behövs för att stå på scen, för att låtsas och tro att man är någon annan.

Granplanta i skogen.
Granplanta i skogen. Bild: Elin Willows gran,Planta,Skog

Och så är hans mamma en inspirationskälla till scenlivet.

– Min mamma hittade på stand up långt innan stand up fanns, hon har inspirerat mig mycket.

Men inte bara mammans föreställningar har sporrat.

– Jag levde i storfamilj, min mormor bodde med oss tills jag var sexton år.

Och hennes historier, bland annat, har nu blivit en pjäs, som Kiviniemi ska spela själv i. Han vill, och kanske inte heller får, säga så mycket mer om det än, men att han är sugen på att sätta igång mer med projektet går inte att ta miste på.

Min mamma hittade på stand up långt innan stand up fanns, hon har inspirerat mig mycket.

Fortsätter på scen

Och så är det, Erik Kiviniemi kommer att fortsätta att stå på scen. Och regissera. Men nu kan han välja vilka projekt han ger sig in i på ett helt annat sätt.

– Jag utgår ifrån det som känns mest angeläget.

Vit man med grått kort hår förevisar en granplanta i skogen.
Erik Kiviniemi känner sig hemma i skogen. Vit man med grått kort hår förevisar en granplanta i skogen. Bild: Elin Willows Erik Kiviniemi

Nu handlar livet mycket om att vänja sig med att släppa det ansvar som kom med att vara chef, något han ser fram emot.

– Jag försöker att inte ta med mig telefonen överallt, försöker att inte kolla min mejl, det går ganska bra.

Och så har han skogen. Den som har varit en viktig plats för Kvininiemi också som vuxen, han söker sig ofta dit.

– Jag måste ha fötterna på jorden. Speciellt när det blåser och det är hårda konflikter, då är rötterna viktiga.

– Det mekaniska i skogsarbetet gör att jag kan tänka på annat. Och det tycker jag är vilsamt, säger Erik Kiviniemi som har 1000 granplantor kvar att plantera.

Leriga stövlar vandrar i skogen.
Leriga stövlar vandrar i skogen. Bild: Elin Willows gummistövlar,Skog

Läs också

Nyligen publicerat - Österbotten