Hoppa till huvudinnehåll

Professor Mirjam Kallands egen uppväxt som Jehovas vittne gjorde henne kritisk till religion: "Alla fundamentala religioner är ganska grymma"

Professor Mirjam Kalland sitter i en fåtölj i Daniel Olins tv-studio.
Mirjam Kalland är professor i småbarnspedagogik. Professor Mirjam Kalland sitter i en fåtölj i Daniel Olins tv-studio. Bild: Barbro Ahlstedt / Yle barn (familjemedlemmar),barn (åldersgrupper),familjer,professorer,småbarnsfostran,pedagogik,religion,Mirjam Kalland

Professor i småbarnspedagogik och tidigare generalsekreterare för Mannerheims barnskyddsförbund Mirjam Kalland uttalar sig gärna i samhällsfrågor som gäller barnens välfärd. Vad anser hon om IS-barnen? Och har hennes uppväxt bland Jehovas vittnen påverkat henne?

För Mirjam Kalland var det inte alls självklart från första början att hon skulle bli professor i småbarnspedagogik. Som barn hade hon flera andra intressen, främst musik. Hon drömde om att bli operasångerska.

Men hon ångrar inte sitt beslut.

- Jag var bara inte nog begåvad. Det krävs många olika egenskaper för att bli musiker, förutom bara musikalitet, och de är egenskaper jag inte har, säger Kalland.

Kalland är docent i musikpedagogik. Hon studerade vid den anrika Sibelius-akademin.

Att hennes karriär skulle komma att handla om barn var mera självfallet.

- Även om det hade blivit musik för mig skulle barn ha varit involverade. Jag tycker helt enkelt att småbarn och deras utveckling, hur man kan stödja deras utveckling, samt föräldraskap är det mest intressanta i världen.

Barnen blev röd tråd

Under sitt liv har Mirjam Kalland hunnit pröva på många saker. Förutom att hon är docent i musikpedagogik och professor i småbarnspedagogik har hon studerat psykoterapi och är också tvåbarnsmamma.

Hon är även en flitig löpare och har löpt både hela och halva maraton.

- Nuförtiden är det mest bara en fysisk grej. Det finns en känsla av frihet i löpandet för mig, och speciellt under jobbiga perioder i mitt liv har det varit viktigt för mig.

Att löpa maraton gav Kalland en insikt i sina egna begränsningar.

- Mycket av vad man tror att man klarar av och inte klarar av är rent psykiskt. När man tror att man inte orkar ta ett enda steg till, då är man kanske bara halvvägs till den verkliga gränsen.

Kalland tror att det är bra att få testa sig själv ibland och uppleva att man faktiskt har reserver man inte känner till.

Kritiskt inställd till fundamentalism

Kalland växte upp i en riktig familjeidyll i Helsingfors som ett av fyra syskon. Hennes föräldrar var Jehovas vittnen.

- Min familj lämnade Jehovas vittnen redan på 70-talet, och jag skrev själv aldrig in mig, eller hann aldrig bli döpt.

Kalland har hittat sina gamla dagböcker från den tiden och det att hon aldrig hade tron var inte någon efterkonstruktion.

- Redan som barn var jag skeptiskt inställd, så fort jag lärde mig läsa och skriva och tänka för mig själv.

Till skillnad från många andra före detta vittnens upplevelser av trossamfundet har detta inte påverkat henne negativt.

- Jag hade en väldigt trygg barndom. Vi seglade på havet och skidade i skogen. Jag följde nog med mina föräldrar på dörrknackningarna, men tyckte bara att det var lite pinsamt.

Kalland är i egen mening ändå skeptisk till all religion.

Hon har en kritisk inställning till religion och till att ansluta sig till något fundamentalt i allmänhet. I värsta fall kan det leda till att familjer splittras.

- Jag tycker att alla fundamentala religioner är ganska grymma. Det är kanske också därför jag aldrig anslutit mig till något politiskt parti heller. Jag håller gärna lite distans, säger Kalland.

40 år av mardrömmar

Mirjam Kalland har forskat i bland annat anknytningsteori och separationsångest. Detta är något hon har en personlig koppling till.

- När jag var under två år gammal råkade jag ut för en kvävningsolycka, och måste stanna på sjukhuset i närmare en månad.

På den tiden var det så att föräldrarna inte fick hälsa på, utan bara kika in i rummet.

- Jag tror att den separationen påverkade mitt intresse för anknytningsteori, och de tidigaste anknytningarna ett barn gör till sina föräldrar, säger Kalland.

Incidenten satte emellertid också andra spår utöver ett professionellt intresse.

- Jag insåg kopplingen långt senare, men under de första fyrtio åren av mitt liv hade jag återkommande mardrömmar om att kvävas.

Det var först när hon började bearbeta mardrömmen i den terapi som var en del av den terapeututbildning hon gick som drömmen blev tydligare. Hon började se spjälorna till sjukhussängen och känna slangarna som var fästa vid henne.

- När jag identifierade drömmens ursprung försvann den. En gång försökte den komma tillbaka men då sa jag i drömmen att jag inte går dit mera.

“Inget att diskutera” om IS-barnen

Kallands egna föräldrar var krigsbarn, ett fenomen hon senare själv forskat i. I och med terrororganisationen IS och flyktingvågen har det åter blivit en aktuell fråga med barn som separeras från sina föräldrar.

Debatten rör sig om huruvida Finland och andra europeiska länder borde låta anhöriga till IS-krigare som omkommit återvända hem.

På flyktinglägret al-Hol i Syrien bor för tillfället 11 finländska änkor och 33 barn till IS-krigare.

Men Mirjam Kalland anser inte att det råder någon som helst oklarhet i vilka åtgärder som borde vidtas.

Så här säger Mirjam Kalland:

- Det finns tydliga styrdokument för sådana här frågor. Vi har ratificerat barnkonventionen och är skyldiga att följa den.

Där står att alla beslut som gäller barn ska fattas till barnens förmån, samt att alla sådana beslut ska gälla individuella barn och inte barn som en enhetlig massa.

- Det är klart att vi ska utreda förhållandena i lägren och att dessa barn ska få komma hem och att de inte ska behöva separeras från sina mammor. Det finns egentligen inte något att diskutera, säger Kalland.

Det finns en del politiker, med inrikesminister Kai Mykkänen i spetsen, som tycker att barnen ska få återvända, men inte deras mödrar, eftersom det finns en risk för att de är radikaliserade.

Men inte heller det är en faktor, anser Kalland.

- Barn ska inte separeras från sina föräldrar, säger Kalland. Och om dessa mödrar är radikaliserade så är jag själv ett levande exempel på att man kan ändra tro.

Kalland tror att det finns goda förutsättningar för dessa kvinnor att återanpassa sig till vårt samhälle. Vi måste helt enkelt ge dem det stöd som de behöver, anser hon.

Känga till regeringen

Förutom IS-barnen finns det andra brinnande barnfrågor i dagens samhälle. Allt från skärmtid till barnfattigdom är sådant Kalland befattat sig med i professionell egenskap.

Som samhällsdebattör har hon uttryckt missnöje för besluten som fattats kring stöden för barnfamiljer.

- Det har systematiskt fattats beslut att bland annat frysa barnbidragets index, och att skära ner på stödet till familjen under en lång period och flera regeringar - det är alltså inte fråga om någon enskild regering - sedan recessionen på 90-talet.

Kalland tror inte att det kräver några särskilt komplicerade åtgärder.

- Till exempel barnbidrag räknas för tillfället in i utkomststödet för familjer - de får alltså inte bidraget utöver stödet. De som inte får barnbidrag är alltså de som har det svårast. Jag förstår inte logiken i detta, säger Kalland.

Närvaro a och o

Kalland anser att det viktigaste för föräldrar är att vara närvarande med sina barn. Detta har blivit mera av en utmaning på grund av mobilspel och sociala medier. Hon är i en del avseenden mera orolig för föräldrarnas skärmanvändning än barnens.

- Det finns forskning som visar att man är mindre närvarande och att det får människorna omkring en att känna sig oprioriterade och otillfredsställda om man hela tiden kollar mobilen. Det är jätteirriterande!

Man borde börja med att se om sina egna vanor och sedan se till att man har annat att erbjuda barnen: spela brädspel eller läsa högt för dem.

Mirjams sommartips:

Så här till sommaren rekommenderar Kalland att tillbringa mycket tid tillsammans, men att det inte behöver vara några stora, dyra eller välplanerade aktiviteter.

- Far på utflykt, laga en picknick, utforska omvärlden tillsammans, och låt bli att kolla på mobilen hela tiden. För säkerhets skull är det kanske bäst att ändå ta med en mobil, skrattar hon.

Mirjam Kalland är gäst i Daniel Olin lö 1.6 på Yle Arenan och på sö 2.6.kl. 20.00 i Yle Fem.

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle