Hoppa till huvudinnehåll

Essä: Ju mer de vet om oss desto mindre kan vi välja själva - om att göra motstånd mot Facebooks och Googles sköna nya värld

Ett barn i siluett sträcker upp armarna mot himlen.
Ett barn i siluett sträcker upp armarna mot himlen. Bild: crazmedia / Mostphotos talangjakt,frihet,begåvning

Den nya teknologin verkar kunna åstadkomma det som diktatorer alltid drömt om: ett folk som självmant ger upp sin vilja och villigt lyder. Tricket är att intala människorna att de väljer själv och fritt, och sedan låta dem trampa på enligt en tydligt utstakad rutt, skriver Patrik Hagman i denna essä.

På mindre än ett år har den svenska 16-åriga klimataktivisten Greta Thunberg blivit ett av världens mest kända ansikten; hon har talat inför EU-parlamentet, brittiska parlamentet samt i Davos.

En viktig orsak är hur hon formulerat makthavarnas passivitet inför klimatkrisen i tanken ”ni tar vår framtid ifrån oss”. Varför gå till skolan om vi ändå inte har någon framtid? När det väl är sagt verkar det självklart.

Greta har lyckats placera den svårgripbara klimatfrågan mitt inne i hjärtat av vår kultur, som på många sätt kan förstås som en pågående tretusen år gammal debatt om vad frihet är.

Greta Thunberg under en klimatmanifestation i Rom 19.4.2019
Greta Thunberg har blivit en viktig röst i dagens miljörörelse. Greta Thunberg under en klimatmanifestation i Rom 19.4.2019 Bild: Copyright Rex Features Ltd 2012/All Over Press demonstrationer,klimatstrejk,klimatpolitik,Rom,Italien,Greta Thunberg

Om inte klimatförändringen stoppas, eller mera realistiskt, begränsas och hanteras, kommer friheten för framtida generationer att kringskäras kraftigt, möjligheterna att välja sin bana att krympa, livet för de flesta kommer att reduceras till en desperat kamp för överlevnad.

Frihetens paradox

Men vad är då frihet, och finns den egentligen? Många hävdar ju att friheten är en illusion, att vi är styrda av ödet, av biologin, av vårt undermedvetna.

Det finns något paradoxalt i denna frågeställning.

Alla dessa tänkare som genom århundradena tagit sig an detta projekt har valt att sätta penna till papper för att med filosofiska, teologiska och i dag allt mer ekonomiska och biologiska argument hävda att vår upplevelse av frihet är en illusion.

En flicka gungar
En flicka gungar Bild: Mostphotos småbarnsfostran,lek (barnlek),utanförskap,ensamhet,barn (familjemedlemmar),fritid,lekparker,barndom,barn (åldersgrupper),frihet,gungor,gunga

Vad driver den människa som försöker motbevisa sin egen frihet?

Många av dem som arbetar med frågan skulle förstås hävda att de inte alls har några personliga motiv utan att den hjärnforskning, evolutionsbiologi eller de ekonomiska teorier de utgår ifrån helt enkelt visar att vi är ofria varelser och att de därför inte kan annat än säga sanningen. Eller skulle de kanske ändå ha kunnat låta bli?

Länge har argumenten för vår ödesbestämdhet byggt på biologi. Våra gener styr oss, hävdar man, eller våra hjärnors uppbyggnad.

Män är rationella och kvinnor är känslostyrda, hävdar andra, att gå emot det är att försöka gå emot naturen!

Bland biologer och hjärnforskare är frågan helt öppen, även om många mera populära författare gärna förenklar bilden till entydighet.

Den nya övervakningskapitalismen

Men idag har en ny typ av argument börjat göra sig gällande.

Med hjälp av de enorma mängder information som numera samlas in om hur vi lever våra liv hävdar experter på ”Big Data” att de kan bevisa att vi styrs av regelbundna mönster som inte lämnar något utrymme för personlig frihet. Med hjälp av artificiell intelligens kan man förutsäga våra mest privata beslut.

I filmen Brexit får huvudpersonen (spelad av Benedict Cumberbatch) höra att Facebook vet när vi håller på att sluta älska vår partner.

Tänk på det: efter att miljoner människor har bytt status från ”i ett förhållande” till ”singel” börjar ett mönster träda fram i vad vi söker efter, vilka bilder vi stannar upp inför i flödet, vilka typer av nyheter som får oss att skriva arga kommentarer.

Exemplet är kanske tillspetsat, men verkligheten är inte mindre skrämmande.

Kännykän näytössä näkyy useita somesovellusten kuvakkeita.
Kännykän näytössä näkyy useita somesovellusten kuvakkeita. Bild: Unsplash mobiltelefoner,sociala medier,Some

Bilden av hur det gick till när Trump blev vald till president börjar klarna.

Trumps kampanjstab hade skapat en lista på Trumpsupportrar som de sökte upp på Facebook. Därefter kunde de rikta annonser till personer med liknande profil som dessa Trumpfans. Här började Trumps stöd växa på allvar. Men det räckte inte.

På slutrakan identifierade man tre grupper som var särskilt viktiga för Hillary Clinton att nå: unga kvinnor, idealistiska vita liberaler, samt afroamerikaner. Till dessa riktade man nu annonser på Facebook och Instagram för 150 miljoner dollar.

Inte för att få dem att rösta på Trump – det hade knappast varit möjligt – utan för att så tillräckligt med tvivel kring Clinton för att få dem att stanna hemma på valdagen.

Dessa annonser hade mycket tveksamt innehåll, men taktiken fungerade – valdeltagandet bland demokrater sjönk drastiskt, och resten är historia.

Algoritmer och sociala medier.
Algoritmer och sociala medier. algoritmer,sociala medier

Trumpkampanjen skapade över 100 000 olika skräddarsydda annonser för sociala medier som var designade för att påverka små men avgörande grupper väljare.

Det är slående att det framför allt är i politiska val som de riktade annonser som Google och Facebook möjliggör verkar fungera bra.

Val är konstruerade situationer där tanken är att vi väljer fritt utan yttre påverkan. Att vi just i dessa situationer är så mottagliga för den här typen av manipulation säger något viktigt om vår frihet och dess gränser.

I vad som kanske är årets viktigaste bok hittills, The Age of Survaillance Capitalism, beskriver Harvardprofessorn Shoshana Zuboff den ekonomiska modell som ligger till grund för Google, Facebook och allt fler teknologiföretag.

Hon gör en viktig precisering i exakt vad det är dessa företag säljer.

Det är inte egentligen annonsplatser i normal mening. Deras produkt är förutsägelser om mänskligt beteende. Det vill säga, de erbjuder annonsörer möjlighet att kommunicera med potentiella kunder just när de står inför ett konsumtionsbeslut.

Så, tänker man sig, kan effektiviteten i reklamen ökas markant – i stället för att som tidigare rikta reklamen till alla och hoppas att just de som funderar på att köpa pryl a väljer just märke x, så riktar man nu reklamen för märke x just till dem som troligtvis kommer att köpa pryl a och går och grunnar på om de ska välja märke x eller y.

På samma sätt kunde Trumpkampanjen rikta annonser till människor som skulle komma att rösta på Trump innan de själva visste om det.

Den här teknologin är ännu i sin linda, men utvecklas nu med stormsteg.

Genom att samla in data om oss via våra sökningar, statusuppdateringar, från våra motionsklockor, våra telefoners GPS-sändare och så vidare – försöker dessa företag skapa allt bättre modeller för att förutsäga vårt beteende. Annonsörerna skall kunna veta vad vi vill ha innan vi själva vet om det.

Ur denna affärsmodell – det som Zuboff kallar övervakningskapitalismen – följer nästa steg av sig självt.

Ledningar som går in i en dator
Ledningar som går in i en dator Bild: EPA / Matthias Balk internettrafik

För att göra modellerna bättre på att förutsäga vad vi kommer att göra är det lättast att göra oss mera förutsägbara. Därför är olika teknologier som styr oss så intressanta.

Och här pratar vi verkligen om styrning i konkret mening: Google inte bara erbjuder oss alternativ när vi navigerar med hjälp av deras karttjänst – samtidigt utvinner man data om hur man kan få oss att välja just en specifik rutt genom staden.

Ett talande exempel är spelet Pokemon Go, utvecklat av ett av Googles dotterbolag. Syftet med spelet visade sig vara att experimentera med hur man kan få människor att röra sig i stadsmiljön, att gå till specifika platser (som annonsörer kunde bestämma).

Den styrda människan

Det är viktigt att förstå att Google och Facebook och de andra teknikjättarna inte har någon politisk agenda bortom att lobba för att de ska få fortsätta ha så fri tillgång till vår data som möjligt.

Men på grund av den inbyggda logik som skapas när övervakningsteknologi kombineras med kapitalistisk ekonomi driver dessa företag ändå samhällsutvecklingen mot ett samhälle som hämtad ur en dystopisk framtidsversion.

Att Kina ligger i framkant i utvecklingen av dessa teknologier är talande – men samma typ av övervakning sker hos oss i väst. Skillnaden är bara att det inte är staten som (direkt) ligger bakom övervakningen.

Men riktningen är den samma – när vi ger vårt tillstånd till insamling av data avskriver vi oss samtidigt en del av vår frihet. Ju mer de vet om oss, desto mindre blir vårt utrymme att fatta fria val.

Här sker alltså något mer än att vi utsätts för manipulation av det slag reklamen sysslat med i årtionden.

Person tittar genom ett nyckelhål
Person tittar genom ett nyckelhål övervakning,underrättelsetjänster,spionage

Dessa teknologier förändrar oss som människor. Vi blir lite mer likriktade, börjar följa strömmen lite mer, låter lite mer av vårt liv formas av vad som är smidigt och enkelt.

Och så blir våra liv mindre: vi väljer bort de mer ansträngande alternativen för de bekvämare.

Men det är i ansträngningen som våra liv blir meningsfulla, om det så handlar om att bli bättre på något, att lösa verkliga problem, eller att ta oss tid för att vara närvarande i en annan människas liv.

Vi växlar alltså ner de eviga värdena – sanning, godhet och skönhet – till förmån för kommersiella motsvarigheter som användarvänlighet och snabbhet.

Och visst ger den lättillgängliga smidigheten ett slags kick – att genast hitta fram till det bästa lunchstället i en främmande stad – men samtidigt förlorar vi upptäckandets glädje och värdet på våra egna livserfarenheter sjunker.

I motsats till totalitära stater som hittills endast kunnat styra människor med våld och hot om våld så verkar den nya teknologin kunna åstadkomma det som diktatorer alltid drömt om – ett folk som självmant ger upp sin vilja och villigt lyder.

Tricket är att intala människorna att de väljer själv och fritt, och sedan låta dem villigt trampa på enligt en tydligt utstakad rutt.

människor som går efter varandra i en silhuett mot blå himmel.
människor som går efter varandra i en silhuett mot blå himmel. Bild: Andrey Popov/Mostphotos invandrare,människor,integration (invandrare)

Att tillkämpa sig frihet

Shoshana Zuboff hoppas att man med hjälp av lagstiftning skall lyckas reglera och tygla övervakningskapitalismen och på så sätt ge oss tillbaka rätten till ett privatliv.

Många – men inte tillräckligt många – försöker skapa fria öppna alternativ till IT-jättarnas datasamlande tjänster.

Men om det är friheten som står på spel, kanske vi kan lära oss något av dem som tidigare fått se sin frihet kringskuren på de mest brutala sätt.

Ett mer slående exempel än Nordeuropas judiska befolkning före och under Andra världskriget står knappast att finna.

En efter en fick de se sina rättigheter tas ifrån dem, med början i sånt som minskade rättigheter att studera på universitet eller att jobba inom statsapparaten. Så började det som vi idag kallar Förintelsen.

Ett drabbande vittnesmål om detta finns i de dagböcker och brev som Etty Hillesum lämnat efter sig, och som nyligen kommit ut i nyutgåva på svenska.

Hillesum var 29 år gammal när hon dog i Auschwitz.

Nederländska Etty Hillesum
Esther "Etty" Hillesum levde mellan 15 .1.1914 och 30.11.1943. Nederländska Etty Hillesum Bild: Wikimedia commons judendom,Etty Hillesum

I dagböckerna, som täcker de sista två åren i hennes liv, får vi följa hur Ettys inre värld förändras när hennes yttre krymper.

Etty hade tagit examen i juridik, och fortsatt med att studera slaviska språk och psykologi.

Dagböckerna består till stor del av kommentarer och anteckningar till det hon läser, men där finns också berättelser om hennes liv, ganska radikala feministiska tankar (hon föregriper mycket som brukar räknas till den andra vågens feminism), reflektioner kring kärlek och sex (det finns mycket av båda delarna i hennes liv).

När Etty börjar skriva dagbok – på inrådan av hennes terapeut och sedermera älskare – lever hon ännu ett ganska normalt liv i det ockuperade Holland. Hon studerar, träffar vänner, ger lektioner i ryska åt privatelever, går på kaféer och konserter.

I dessa texter ser man ockupationsmakten endast i bakgrunden – en tysk soldat någon mött, en diskussion kring kriget någon fört.

Till en början påminner dagboksanteckningarna om texter som vilken intelligent och kreativ ung människa som helst skulle kunna skriva ner.

Men så småningom börjar snaran dras åt och då tar Ettys skrivande en ny vändning.

Judarna förbjuds åka spårvagn, tvingas bära den gula stjärnan. Även om begränsningarna tär på Etty, hittar hon häpnadsväckande sätt att förhålla sig till dem.

I morse cyklade jag längs Stadionkade och njöt av den väldiga himlen där vid stadens utkant och andades in den friska, oransonerade luften. Och överallt satt små anslag, skyltar som utestängde judarna från vägarna ut i den fria naturen. Men över den enda väg vi ännu har rätt att använda välver sig hela himlavalvet.

Det här kan förstås låta oerhört romantiskt, men det fångar in det som blir Ettys hållning ända fram till dess att transporten till Auschwitz avgår (där spåren efter henne slutar).

Före detta förintelselägret i Auschwitz.
Före detta förintelselägret i Auschwitz. Bild: EPA/ANDRZEJ GRYGIEL POLAND OUT Auschwitz,Förintelsen,massmord

Hon väljer konstant att vägra se sig som begränsad, vägrar erkänna att något i grunden väsentligt tagits ifrån henne, även när hennes livsutrymme utgörs av en trevåningssäng i en överfull barack i uppsamlingslägret Westerbork.

Varje gång hon drabbas av förtvivlan vänder hon sig till två källor för att få styrka: skönheten (musik, natur, poesi) och andra människor som hon försöker hjälpa på olika sätt.

Det som Etty ser som det största hotet är inte egentligen nazisternas brutalitet och ondska – hon säger flera gånger att om inte lidandet skulle komma i denna form så skulle det vara något annat – utan frestelsen att låta smärtan förminska livet.

Det som inför våra ögon har utspelat sig i Westerbork det senaste halvåret och ännu dagligen utspelar sig av mänskligt lidande, är mer än en enskild människa kan smälta på ett halvår. Dagligen hör man det också omkring sig i alla tonarter: ”Vi vill inte tänka, vi vill inte känna, vi vill glömma så fort som möjligt.” Och i mina ögon är detta mycket farligt. ...

När vi, var på jorden det än må vara, en gång räddar våra kroppar ur lägren och inget annat än dem, kommer det inte att räcka till. Jag tror ibland att varje ny situation på gott och ont bär med sig förmågan att berika människan med nya insikter. Och när vi överlämnar de nakna fakta som vi oåterkalleligt ställs inför åt sitt öde, när vi inte bereder plats åt dem i våra hjärnor och våra hjärtan så att de kan sjunka in och förvandlas till fakta av vilka vi skulle kunna växa och ur vilka vi skulle kunna utvinna en mening, då är vi ingen livsduglig generation.

Säger inte det här något väldigt viktigt om vad frihet egentligen handlar om och vad som egentligen står på spel när vi talar om frihet?

I något slags yttre mening är Etty maximalt ofri – instängd i ett läger väntande på transporten till undergången. Men också här talar hon om ett sätt att förhålla sig till verkligheten som uttrycker en djupare frihet – friheten att faktiskt ta in verkligheten och låta den göra något med oss.

Här finns många beröringspunkter med den samtida Simone Weil som betonade uppmärksamhet som det som i grunden gör oss mänskliga.

Svanar i kvällsskymning
Svanar i kvällsskymning Bild: Raine Martikainen/ Yle höst

Det Etty visar på är att frihet inte handlar om valfrihet – något som lätt kan tas ifrån oss till exempel när klimatkrisen gör livet svårare.

Den frihet som verkligen betyder något är den som vi själva skapar genom hur vi väljer att leva våra liv. Den friheten uppstår när vi väljer det svårare, men godare, vackrare, viktigare alternativet, i stället för att slentrianmässigt gå på autopilot. Det är den friheten som möjliggör stor konst, stora tankar, nya idéer, men också verklig vänskap, varma människomöten. Allt det som gör livet värt att leva.

Även i en omöjlig tillvaro som Ettys är denna frihet möjlig att leva, även om det på inget sätt är lätt. Men vår mänsklighet är beroende av att vi försöker.

Frihet som motstånd

Den värld som IT-jättarna enligt Zuboff håller på att skapa erbjuder oss större frihet i ytlig mening – total tillgång till information och varor – men är ett allvarligt hot mot friheten i djupare mening.

Vad denna algoritmstyrda värld gör med oss är just att beröva oss möjligheterna att möta verkligheten i hela dess stundvis brutala omfattning.

I stället låter den oss glida omkring som curlingklot i tillvaron där vi stöter ihop med produkter, tankar och människor som algoritmer och kommersiella intressen valt ut åt oss i en evig rundgång där inget nytt eller verkligt viktigt någonsin uppstår. Hur skall vi kunna växa, som människor och som mänsklighet, i en sådan värld?

Paavolan tammi
Paavolan tammi Bild: EPA/ Antti Huttunen naturen

Var fann Etty sitt mod och källor till inre frihet?

Som helt sekulariserad jude upptäcker hon den västerländska mystiska traditionen, framför allt i kristen form, genom läsning av Rilke, Dostojevskij, Augustinus och Bibeln.

Bakom skönheten och människorelationerna som ger henne kraft att stå ut ser hon Gud.

I dagboken ser hennes förvandling från bohemisk student till något helgonlikt kanske mer dramatisk ut än den var i verkligheten. På något sätt hittar hon i alla fall fram till en hållning där hennes liv får sitt innehåll av vad hon kan ge andra – en central tolkning av korsets innebörd i kristendomen.

Ettys dagböcker visar på styrkan i en sådan livshållning, inte minst när man lever under stor press.

Greta Thunberg hittade vägen ur sin depression genom att engagera sig för klimatet. Både Etty och Greta ger människor idag livshopp.

Kanske här också finns en nyckel till ett motstånd mot den digitala visionen som inte bara gör världen mindre utan också trängre.

Att se det sköna som viktigt, att se andra människor som mitt ansvar.

Och att se vad den frihet man så kämpar sig till möjliggör.

Text: Patrik Hagman, docent i politisk teologi vid Åbo Akademi och författare. Hans senaste bok är Om Tron. Att söka den djupa verkligheten (Artos 2018).

Litteratur:
Etty Hillesum: Dagböcker och brev i urval. Övers. Brita Dahlman, Olov Hyllienmark. Bokförlaget Faethon 2018.
Shoshana Zuboff: The Age of Survaillance Capitalism. The Fight for a Human Future at the New Frontier of Power. Profile Books 2019.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje