Hoppa till huvudinnehåll

Den sista patronen i Svartå talar nu svenska

tre män på en åskådarläktare från scenen sett
Ger Hjalmar plats på scen. Ättlingen Filip Linder, regissören Marko Kokko och huvudsrollsinnehavaren Tommy Haakana. tre män på en åskådarläktare från scenen sett Bild: Yle / Monica Slotte Hjalmar Linder,Svartå slott,sommarteatrar,Raseborg,Svartå, Raseborg,bruk,regissören Marko Kokko

I år ger sommarteatern vid Svartå slott en pjäs på svenska om storgodsägaren Hjalmar Linders händelsrika liv.

Storgodsägaren var en föregångare på många områden och en av Finlands rikaste män men hans liv slutade tragiskt.

Ifjol spelades pjäsen om Hjalmar Linder (1862-1921) enbart på finska vid slottsteatern i Svartå. I år får huvudrollsinnehavaren Tommy Haakana byta till svenska på scenen.

Sammanlagt 15 skådespelare medverkar i pjäsen Den sista patronen som har premiär den 7 juni.

Nu med Mannerheim

1992-93 uppfördes både finska och svenska föreställningar av en pjäs med samma tema. Då fanns inte Carl Gustaf Mannerheim med, annat än indirekt, förklarar regissören Marko Kokko.

Kokko berättar att han har varit intresserad av Hjalmar Linder ända sedan han var liten. Då bodde familjen i föreningshuset Thorsborg i Svartå bruk i nio år.

- Vi hade ett jättestort porträtt av Hjalmar Linder på väggen, och jag undrade alltid vem den där figuren är, han som lät bygga huset. Man hör ju fortfarande berättelser om Hjalmar här i trakten.

Kokko tycker att det är fint att ha en pjäsgestalt som inte behöver någon dramaturgi.

- Han är själv dramat i pjäsen, eftersom han är så komplicerad.

En arrogant humanist

Nuvarande ägaren till Svartå slott, Filip Linder, beskriver sin farfarsbror Hjalmar Linder som en inflytelserik person under Finlands självständighetsår.

- Han var Finlands rikaste man, en stor humanist. Han tog väl hand om sina arbetare och införde 8-timmars arbetsdag långt innan det var lagstadgat, betalade pensioner och skatter. Och var relativt väl omtyckt i bygden.

Hjalmar Linder grundade en sulfatcellulosafabrik i Lojo 1906. Han byggde en elektrisk järnväg mellan sin fabrik och Lojo station. Med tiden ägde han också fler fabriker och sågverk.

Det är Jan Lindroos som står för manuset. Skådespelaren Tommy Haakana säger att texten är välskriven och att han utifrån den formar sin tolkning av en man i en turbulent tid.

plansch på staket
plansch på staket Bild: Yle / Monica Slotte Hjalmar Linder,Svartå slott,sommarteatrar,Raseborg,Svartå, Raseborg,bruk,regissören Marko Kokko

- Inbördeskriget gjorde ju att han måste emigrera, sticka iväg. Han var kanske lite för snäll åt alla håll, funderar Haakana.

Filip Linder bidrar med en fylligare bild av Hjalmar, som vägkost.

- Säkert var det också många som uppfattade honom som väldigt arrogant. Han var ju väldigt bestämd mot personer han inte tyckte om, och det kunde slå ordentliga gnistor.

Bland människorna kring Linder fanns hans sekreterare Johansson som också är en av personerna i pjäsen. Det finns också bruksbor som är mera fiktiva till sin karaktär.

Hjalmar Linder var god vän med marskalk Mannerheim redan i unga år och var också marskalkens måg. Linder gifte sig med Sophie Mannerheim 1896. Den barnlösa förbindelsen bröts redan 1899.

- Det sägs att Hjalmar kanske bidrog med en del av finansieringen då Mannerheim, utan regeringens understöd, åkte upp till Österbotten för att ta itu med inbördeskriget och slå ner det uppror som man då upplevde behövde tas i med hårdhandskarna, förklarar Filip Linder.

Krävande att byta språk

Den nu aktuella längre pjäsversionen med Mannerheim har ännu inte spelats på svenska.

- Det har varit intressant att regissera en pjäs på nytt, men på ett annat språk. Och man kan alltid försöka göra en pjäs lite bättre, säger regissören Marko Kokko.

Huvudsrollsinnehavaren Tommy Haakana jämför hur det är att spela Linder på olika språk.

tre män på en åskådarläktare
Slottsherren Filip Linder, regissör Marko Kokko och skådespelaren Tommy Haakana. tre män på en åskådarläktare Bild: Yle / Monica Slotte Hjalmar Linder,Svartå slott,sommarteatrar,Raseborg,Svartå, Raseborg,bruk,regissören Marko Kokko

- På något sätt är det nog lättare att spela patronskapet och herrskapet på svenska än på finska. Det finns mera pondus i den vägen, i det svenska språket.

Ändå är det krävande att göra samma roll på ett annat språk, det är nästan som om man satte upp en helt ny pjäs, menar han.

en tom teaterläktare och scen
Presenningen skyddar mot regn. en tom teaterläktare och scen Bild: Yle / Monica Slotte Hjalmar Linder,Svartå slott,sommarteatrar,Raseborg,Svartå, Raseborg,bruk,regissören Marko Kokko

Den sista patronen är en historisk pjäs och allt som sker på scenen har hänt på riktigt.

- Det har vi bevis på. Till exempel det som diskuteras mellan Linder och Mannerheim, säger Marko Kokko.

Kokko säger att pjäsen skildrar en man som levde i en allt annat än lätt tid.

- Han ville gå framåt, men det fanns många konservativa krafter som verkade samtidigt.

Hjalmar Linders liv förändrades dramatiskt då han tog ställning för de röda som satt fängslade efter kriget.

- Det ledde egentligen indirekt till hans död. Han gick från att ha varit mycket uppburen till helt utblottad, förklarar Filip Linder.

I sommarens pjäs spelar Dan Idman marskalken.

Hjalmar Linder föddes i Hyvinge och var också jurist och kammarherre. Han dog i Marseille i Frankrike.

Artikeln har korrigerats 6.6 klockan 10.21. Det stod felaktigt att Hjalmar Linder var greve. Felet är nu rättat.

Läs också

Nyligen publicerat - Västnyland