Hoppa till huvudinnehåll

NHL-kolumnen: Kan Tuukka Rask rädda Boston i finalseriens schackmatch – eller blir det dags för Blues avgörande drag?

Tuukka Rask har imponerat stort i slutspelet.
Tuukka Rask har imponerat stort i slutspelet. Tuukka Rask har imponerat stort i slutspelet. Bild: Fred Kfoury III/Icon Sportswire/AOP Tuukka Rask

Drömmen om match nummer sju i finalserien balanserar på den tunnaste av linor. När inte ens Tuukka Rasks solida spel har lyckats vända de två senaste matcherna till Bruins, så verkar det som att Craig Berubes drag i denna ytterst tajta schackmatch överträffar Bruce Cassidys funderingar. Schackmatt på kommande natten till måndag?

Ingenting i ishockeyn kan väl vara bättre än en sjunde och absolut avgörande match i Stanley Cup-finalserien? Efter drygt två månader av slutspel hänger plötsligt allt på en match. Pressen och dramatiken kan knappast bli större i sportens värld.

Finallagen har i det skedet gått igenom en vår som svetsat dem samman till två trupper som bara ser en möjlighet: vi vinner Stanley Cup. Titeln som varje spelare i båda lagen är övertygad om att tillhör just dem.

I en liga där bara vinnaren belönas är det verkligen fråga om himmel och helvete.

Det har gått hela åtta år sedan hockeyvärlden senast fått njuta av den nervkrossande dramatiken som en sista avgörande final hämtar med sig. 2011 var året och Boston Bruins stod som den slutliga segraren efter att ha vänt ett 2–3-underläge i matcher mot Vancouver Canucks.

Samtidigt var det slutet på en period under början av årtusendet då sjunde matcher föreföll vara mer en regel än ett undantag. Finalen 2011 var sjätte gången sedan millennieskiftet som matchserien gick hela vägen – mera sådant tack!

Sedan finalerna mellan Bruins och Canucks har hela sju Stanley Cup-finaler avgjorts i matchserier där det ena laget varit på tok för bra för sin motståndare och inte varit tvunget att ge allt och lite till.

Det roliga kan så klart också den här gången ta slut i match nummer sex, natten mot måndag finländsk tid. Någonting känns ändå mer annorlunda än på länge. Både Boston och St. Louis utstrålar ett orubbligt självförtroende som inte tycks påverkas av att plötsligt bli utspelat i en match.

Båda lagen har en imponerande kapacitet att komma tillbaka efter förluster med en passion och beslutsamhet som känns omöjlig att stoppa.

Tills det blir dags för följande match.

De fyra första matcherna såg alla ut ge det ”slutliga svaret”

Undertecknad har känt sig dum(mare än vanligtvis) upprepade gånger sedan finalserien mellan Boston och Blues körde igång. Tröstar mig med att stort sett alla NHL-bevakare tycks ha gått i samma fälla.

I första matchen såg Bruins helt enkelt för snabbt och komplett ut för att Blues skulle kunna komma med på samma sida av boken. Det såg ut som att östa konferensens vinnare för fjärde våren i sträck kom till finalen på en annan nivå än laget från den ”vilda västern”.

Så kom match nummer två och Bruins ville inte komma ut ur egen zon. För första gången i mitt minne blev laget som fortfarande vid behov kännetecknas av den legendariska ”Big Bad Bruins”-andan helt enkelt fysiskt överkörda. Då kändes det som Washington mot Vegas förra våren.

Bara för att Bruins i första finalen på bortais gjorde sin bästa match i hela slutspelet. Det var en uppvisning i att genomföra sin spelplan. Killarna med ”B” på bröstet var först på alla puckar, extremt noggranna med passningarna och vann en grym mängd med närkamper.

Brandon Carlo, Brad Marchand och Patrice Bergeron firar ett mål i den första finalmatchen.
Brandon Carlo, Brad Marchand och Patrice Bergeron firar ett mål i den första finalmatchen. Brandon Carlo, Brad Marchand och Patrice Bergeron firar ett mål i den första finalmatchen. Bild: Fred Kfoury III/Icon Sportswire/AOP Brandon Carlo,Patrice Bergeron,Brad Marchand

Och så gjorde Bruins det som varit definierande för laget: avgjorde med mördande effektivitet i powerplay. Brad Marchand, Patrice Bergeron, David Pastrnak och backen Torey Krug var på sin efterlysta toppnivå. Efter 7–2-segern verkade det solklart att Bruins avvärjt Blues fysiska hot.

Just precis. Fjärde matchen vände igen upp och ner på alla slutsatser. Ledda av kaptenen Alex Pietrangelos och centerstjärnan Ryan O’Reillys helt makalösa insatser fick St. Louis de överlägsna vinnarna av föregående match att se totalt hjälplösa ut. Inte ens Tuukka Rask var felfri.

Det var också fjärde gången som en hel armada med analytiker, experter och skribenter fick konstatera att inget momentum i den här serien överlever natten efter matchen.

Schackspelarna Berube och Cassidy

Inför match nummer fem tillbaka i Boston var det bara att applådera coacherna Craig Berube och Bruce Cassidy för att de verkligen lyckats hitta motmedicin efter varje förlust.

Två jämna och oerhört motiverade lag, som i det här skedet känner varandra utan och innan, drabbar samman gång efter gång med fyra kedjor och tre backpar. Då börjar det mer och mer påminna om en serie schackmatcher mellan jämnstarka spelare.

Ett parti schack delas in i öppning, mittspel och slutspel. I ”schackmatchen” mellan Boston och St. Louis är spelet delat in i tre zoner – egna försvarsområdet, neutral is och anfallsområdet.

Coacherna Berube och Cassidy med stödtrupper sätter ner oerhörda mängder med arbete för att analysera motståndarens styrkor i varje zon – och hur det kan kringgås och vändas till egen fördel.

Båda två tycks alltid hitta någon liten stödmanöver som utnyttjar en tidigare ouppmärksammad lucka i motståndarens spelplan.

Inför match fem var frågan: skulle schackmatchen fortsätta?

Bruins stjärnor (förutom Rask) viker ner sig när det gäller som mest

Det ska genast sägas att Blues segermål i match nummer fem aldrig, någonsin borde ha godkänts. Aldrig. Tyler Bozak fällde Noel Acciari bakifrån med en bensopning ("slew foot") djupt nere i Bostons försvarszon. Det skall tusen gånger av tusen vara en odiskutabel solklar utvisning.

Något annat finns inte. Inte på den här nivån. Det bara inte kan hända att en sådan vrålande regelvidrighet inte bestraffas. Nu gick det ändå så och David Perron gjorde ett par sekunder senare 2–0 som ett spikrakt resultat av att spelet inte blåstes av. Fy fanken, sådan usel domarverksamhet!

Ändå var det inte därför Boston förlorade. Hemmalagets öde förseglades av att spelarna som skall stiga fram: Brad Marchand, Patrice Bergeron, David Pastrnak, Charlie MaCavoy och Torey Krug blev utspelade av sina motståndare. Blues bästa spelare var bättre än Bruins motsvarande.

Brad Marchand gjorde Bostons andra mål.
Brad Marchand. Brad Marchand gjorde Bostons andra mål. Bild: Triangle Sports Media/REX/All Over Press Brad Marchand

Innan matchen var Bruce Cassidys plan att kedjan med David Krejci och Jake DeBrusk skulle höja sig i och med att kedjans tredje länk, David Backes bänkades. Istället tog inledningsvis Pastrnak över Backes plats – och dubblerade i två kedjor.

Det ledde inte till resultat och i andra perioden slängdes de tre första kedjorna i mixern för att hitta ny gnista till det totalt ineffektiva anfallsspelet. Till slut var det faktiskt Jake DeBrusk som gjorde Bostons enda mål i matchen.

Too little, too late.

Det är inget som hjälper när spelarna som ska leda laget med eget exempel tappar puckar, hafsar, gör fruktansvärda felbeslut och positionerar sig helt åt skogen. Laget som inget borde rubba var ute på sju famnars vatten när det blev tid att försöka storma Blues försvarspositioner.

Du som kollar statistik: låt dig inte luras av att Boston hade fler skott och för första gången även tacklingar. St. Louis dominerade kvaliteten med besked.

Och vad gjorde den ordentligt käkskadade Zdeno Chara i uppställningen? Han har bara kunnat nära sig på vätska sedan söndagen. Och det märktes. Kändes som att kaptenens personliga korståg mot fysikens lagar hämmade backbesättningens harmoni.

Ett uselt drag av Cassidy.

Ryan O’Reilly och Alex Pietrangelo dominerade – igen

Berubes schackspel har därmed utvecklats till att nu med direkt fysisk styrka och outtröttlig närkontakt dominera spelet i rinkens samtliga tre zoner.

Ändå är det några storspelares insatser som igen avgjorde. Lagkaptenen Alex Pietrangelo och bästa centern, Ryan O’Reilly, följde upp sina matchvinnande prestationer i match fyra med samma melodi i match fem.

St. Louis Blues jublar över lagets första finalseger.
Ryan O’Reilly har övertygat i finalserien. St. Louis Blues jublar över lagets första finalseger. Bild: Icon Sportswire / All Over Press St. Louis Blues,NHL,Ryan O'Reilly

1+1 och 19 av 28 tekningar för O’Reilly. 0+1, +2, nästan 28 minuter speltid och totalt felfritt försvarsspel av Pietrangelo. Ingen överraskning att Blues-kaptenen är bästa back i finalerna, men att O’Reilly helt enkelt är bättre är Bergeron känns överraskande.

Han har visserligen även tidigare visat att när det spelas om att vinna, utan grundseriespelets förlåtande utrymme och tid, så är han topp-tio i världen. Egentligen kanske han är topp-tre när bara de riktigt tuffa grabbarna lyser?

Kan det ändå bli en sjunde match?

Nu har St. Louis matchboll nummer ett natten till måndag inför en extatisk hemmapublik. Kan det bli för mycket?

Målvakten Jordan Binnington har varit skakig en gång i hemmahallen, hur hanterar han nu hockeyvärldens största möjlighet inför en publik som vill höja honom till helgonstatus?

För mig ligger nyckeln till en sjunde och avgörande finalmatch ändå inte hos Blues. Frågan är om Boston kan spela sitt målmedvetna och pucksäkra egna spel som skapar chanser för kliniska och kyliga avslutare.

Killarna som skall vara världsspelare måste helt enkelt utnyttja den mentala stormen som Blues-spelarna får försöka handskas med.

Boston Bruins måste från första pucknedsläpp visa att de spelar för att överleva, men är inte rädda för att allt tar slut.

Sådana sammansvetsade grupper av motiverade människor är svåra att besegra.

Och så måste Bruce Cassidy inleda schackmatchens slutspel med att offra sitt torn. Zdeno Chara är en börda för Bruins i nuvarande hälsoläge. Coachen bör visa att han litar på inhopparna Jon Moore och Steven Kampfer och köra med sex backar.

Säga med sitt beslut: Det finns ingen som kommer tillbaka och räddar er – den här gruppen måste hålla måttet.

Dessutom räknar jag helt kallt med att Tuukka Rask fortsätter med att vara alla tiders bästa slutspelsmålvakt på bortais (22 matchsegrar, 93,6 i räddningsprocent, 1,97 mål i snitt).

Då kan det bli match nummer sju som avgör Stanley Cup.

Källor: nhl.com, hockey-reference.com, quanthockey.com, eliteprospects.com

Läs också

Nyligen publicerat - Sport