Hoppa till huvudinnehåll

”Jag e fififififinlandssvensk”. Den finlandssvenska kultduon, 30 år senare.

paleåwille, 30 år senare.
Paul Olin och Wille Wilenius, 2019. paleåwille, 30 år senare. Bild: YLE / Vanessa Forstén. Paul Olin,Wille Wilenius

Det här är kultduon som blev världskänd i Svenskfinland; Paul Olins och Wille Wilenius´ paleåwille, som med klassikern Duckräpp nådde ”alla” i slutet av 1980-talet. Nu är de tillbaka, för en kväll i Hangö.

Pale och Wille bjöd på ett slags sorglös och uppnosig underhållning, en snäll självironisk provokation inom ramen för den finlandssvenska bubblan.

Allt började med en rätt traditionell radiohitlista, Pop i topp, men ”efter ett halvt år kändes det så tråkigt så vi bara måste hitta på något eget annorlunda”.

Det blev snitsiga oneliners, sketcher, egna låtversioner.

Det ena ledde till det andra. 1988 deltog duon i Studentbladets finlandssvenska rap-tävling, kokade ihop Duckräpp, och tog hem segern.

paleåwille
paleåwille, 1988. paleåwille Bild: Yle/Seppo Sarkkinen paleåwille

Enligt myten kom denna finlandssvenska klassiker till på en kvart. Är det sant?

- Jamen vi hade länge sysslat med att kommentera finlandssvenskhet, berättar Wille, och då fanns ju allt man ville ha med färdigt där, det var bara att välja och pussla ihop det.

- Vi var liksom pojkarna på linjerna då, minns Pale. Du kom från fjärde linjen (i Helsingforsstadsdelen Berghäll) till mig på tredje linjen, och så satt vi i betongettan som jag höll på att tapetsera och hittade på texten. Det gick nog säkert på en kvart, men klart vi finslipade sen efter det.

Och så uppstod några klassiska finlandssvenska låtrader:

Som: Ja har papprena på hanken och pengarna på banken … de e aldrig hemskt att vara finlandssvensk.

Eller: Som stadin kundi e man smart, man får en extra kiva start, vilken tur eller hur att man föddes till kultur.

Eller: Ja e kauhee stolt för att va finlandssvensk, å ja e finlandssvensk, å ja e finlandssvensk, å ja e fififififififififinlandssvensk.

Och plötsligt var det en låt som ”alla” kände till.

”Det fanns bara vi”

- 80-talet var en så annan tid, förklarar Wille. Då kunde man med ett radioprogram nå ut till precis alla. Det fanns så knappt om konkurrerande medier, och framför allt fanns det väldigt lite kultur för unga i radion. Därför kunde vi få ett sånt genomslag.

- Det fanns ju inte hundra andra liknande grejer som man blev jämförd med, det fanns bara vi. Och fast det väl nog på något sätt var en Hesagrej, så var det faktiskt i Närpes som vi inledde vår stora turné.

Paul Olin inför paleåwilles comeback.
Paul Olin, sommaren 2019. Paul Olin inför paleåwilles comeback. Bild: Vanessa Forstén. Paul Olin

Pale syftar på paleåwilles finlandssvenska världsturné Världens dåligaste show då man reste runt med ett stort kompband.

Sedan dess har duon kunnat uppträda med sin Duckräpp här och där och nu och då, ”vilken spetsknypplarförening som än ringer och ber oss komma så tackar jag ja”, konstaterar Pale. Men nu blir det faktiskt första gången någonsin sedan den där turnén 1989 som man går upp på scen med något mer än enbart den låten.

Och hur har det varit att återuppliva gamla låtar?

Frågan får de två att skratta till, av många orsaker.

- Vi har inte sjungit dem sedan 1989 och det har ju milt sagt hänt en hel del med ens röst under de 30 åren, säger Wille.

- Det var en så annan tid, nu känns det mesta vi gjorde både långsamt och långt, men det är kanske ”out of time” på ett bra sätt, konstaterar Pale.

- De flesta texterna var ju omöjliga att komma ihåg, fortsätter Wille.

- Och vi har ingen utrustning att spela våra gamla c-kassetter med. Men lyckligtvis finns vi på youtube, där kunde vi lyssna på våra texter, förklarar Pale om hur tekniken har förändrats.

För en publik som inte var född när det begav sig

Men varför utsätter ni er för en publik som till största delen inte har någon som helst relation till paleåwille?

- Det är säkert sant att det är 40-plussarna som kan oss. Den yngre publiken har dessutom vuxit upp med stand up-kulturen som inte existerade då ännu. Det vi gjorde var väl något slags skarp buskis, så vi får se vilket mottagandet blir, funderar Wille.

Wille Wilenius inför paleåwilles comeback.
Wille Wilenius, sommaren 2019. Wille Wilenius inför paleåwilles comeback. Bild: Vanessa Forstén. Wille Wilenius

- Min skamtröskel är jättelåg. Så då jag fick samtalet från teaterträffen tänkte jag att det är ju en helt bisarr idé, det måste vi göra, säger Pale.

- Frågan är väl varför de vill ha oss, frågar Wille.

- Kanske de med ens en programpunkt ville ta lite distans till sin postpostmoderna approach, och bestämde sig för att gräva fram något gammalt skelett ur den finlandssvenska garderoben, funderar Pale.

Och dagens motsvarighet till paleåwille är...?

När paleåwille då för länge sedan gjorde sina udda och sällan så allvarliga rockartistintervjuer, avslutade man alltid med samma fråga; ”Vad har Pippi Långstrump betytt för er”.

Hur slår man det?

Jag försöker med ”finns det idag någon finlandssvensk motsvarighet till paleåwille?”, och får faktiskt de två att tvingas tänka efter lite längre än vanligt.

Pale tycker att utbudet i dag är stort, både på gott och ont, medan Wille tror att duon skulle syssla med skivor och teaterföresätllningar om de själva vore 30-åringar i dag.

Till slut kommer Pale ändå på vilka som kunde ses som 2000-talets paleåwille.

- Jamen just det, dendär humorgruppen kanske, KAJ. Men det är ju så sjukt proffsigt gjort. Eller Ted & Kaj. Nånting sånt kanske.

PR-konsulten (då redaktören) Wille Wilenius och teaterchefen (då skådespelaren) Paul Olin uppträder i Hangö tillsammans med musikerna Robert Kock och Niklas Häggblom. Förutom originalversionen av Duckräpp ska det bli fyra andra låtar, bland annat lär Sportsången och Ulf Lundell-parodin Jag trivs bäst i helvetet finnas på repertoaren. Dessutom utlovas ett dj-set med hemska låtar från perioden 1986-89.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje