Hoppa till huvudinnehåll

”Om man inte får tag på det som gör ont behandlar man inte hela sjukdomen” - filosofen Åsa Slotte efterlyser en mer lyhörd och öppen ätstörningsvård i sin doktorsavhandling om anorexi

Filosofen Åsa Slotte.
– Avhandlingen handlar om att fördjupa synen på all slags sjukdom och på vilken slags vård som skulle vara viktig att ge, säger Åsa Slotte som disputerar med en tvärvetenskaplig avhandling om ätstörningar vid Åbo Akademi. Filosofen Åsa Slotte. Bild: Jenna Emtö / Yle forskare

Hur man själv förstår och upplever sin anorexi är en viktig beståndsdel i själva sjukdomen. Därför är det viktigt att ätstörningsvården ger utrymme åt patientens personliga berättelse menar filosofen Åsa Slotte.

– Om man inte får tag i det som gör ont i en individ då behandlar man inte hela sjukdomen, säger Slotte som disputerar inom filosofi vid Åbo Akademi på onsdag.

Filosofen Åsa Slotte.
Filosofen Åsa Slotte. Filosofen Åsa Slotte. Bild: Jenna Emtö / Yle forskare

Genom sin avhandling vill Slotte bidra med en bredare och fördjupad förståelse för vad psykisk sjukdom kan innebära, inte bara för den enskilda individen utan även för de anhöriga.

– Jag har tittat på hela kontexten i en sjukdomssituation, eftersom en stor del av sjukdomsforskningen är väldigt individcentrerad. Det leder till att vissa frågor inom vården inte uppstår.

Utvecklar nytt perspektiv

I avhandlingen utvecklar Slotte något hon kallar ett etiskt sjukdomsbegrepp för att bredda förståelsen av psykiska sjukdomar.

– Det finns två olika riktningar inom psykiska sjukdomar.

– Den ena riktningen menar att mentala sjukdomar ska förklaras genom biologiska dysfunktioner medan den andra riktningen menar att psykiska sjukdomar är socialt konstruerade där man ser diagnoser som ett sätt att stämpla och kategorisera människor – inte som verkliga sjukdomar.

– Jag har försökt att inte gå in i dessa två synsätt utan istället ge ett ytterligare perspektiv för hur man kan se dessa sjukdomar som verkliga utan att basera dem i biologi.

Händer.
Händer. Bild: © Robert Kneschke Händer

Slottes tes är att det som ligger till grund för hur vården är uppbyggd är hur människor moraliskt reagerar på varandra när till exempel vi möter en människa som lider på något sätt.

– Om någon har ett problem som tar över livet så reagerar man moraliskt genom att man visar oro och försöker hjälpa den människan. Man kan inte förstå varför vi har vård, psykiatri och tekniskt utvecklad medicin om man inte tittar på våra moraliska reaktioner människor emellan. Det här är grunden för diagnoserna.

Talat med både patienter och anhöriga

I sin avhandling har Slotte gjort flera djupintervjuer med personer som insjuknat i anorexi. Hon har också intervjuat deras föräldrar samt en läkare specialiserad sig på ätstörningar.

Det finns en rad olika teorier för att förklara orsakerna till anorexi.

De sträcker sig från biologiska och psykologiska teorier till kulturella teorier som menar att samhällets smalhetsideal förklarar varför sjukdomen uppkommer.

Men i sina intervjuer märkte Slotte att intervjupersonernas egen förståelse för varför de insjuknat inte stämde överens med de rådande teorierna.

Därför gör Slotte en uppdelning mellan orsakerna till anorexi och hur patienterna själva förstår sin sjukdom.

– Orsakerna är viktiga. Men om man bara fokuserar på orsakerna går man kanske miste om att en terapeut kan lära sig om vad varje människas sjukdom kan handla om.

– Det är väldigt viktigt inom ätstörningsvård att gå i dialog med patienterna, ta deras existentiella problem på allvar och försöka skapa ett samtal om allt som kan vara problematiskt i deras situation.

– På det sättet får man också tag på de existentiella smärtpunkterna som man kan hitta på annat sätt än via teorierna.

Tennarit mutaisella hiekkatiellä.
Tennarit mutaisella hiekkatiellä. Bild: Mira Pelo / Yle Plimsolls,Akuutti,våld i närrelationen,partnervåld,familjevåld,depression,Trauma

Den finska ätstörningsvården var en besvikelse

En av de som Slotte intervjuar i sin avhandling kallar hon för Elin som hade en väldigt svår form av anorexi. Slotte intervjuade också Elins mamma.

Båda var besvikna över den ätstörningsvård Elin fått i Finland.

– Hennes historia handlar mycket om hur hon hade blivit bemött inom ätstörningsvården och hur hon inte fått vård av den enhet som fanns i hennes närmiljö.

– Inom vården hade de kommit fram till att hennes anorexi berodde på ett posttraumatiskt stressyndrom som var relaterat till hennes barndomsfamilj och till en skilsmässa.

– Men till slut fick hon kontakt med en psykolog som hon upplevde hittade hennes riktiga existentiella svårigheter som orsakade anorexin. Det hade att göra med hennes relation till hennes mamma och att hon hade upplevt att hon hade varit en belastning därhemma.

– När hon hade fått prata med psykologen om det här, då hade problemen lösts upp så att hon hade tillfrisknat.

En person står på en badrumsvåg.
En person står på en badrumsvåg. Bild: Arne Trautmann våg

Diagnos kan spela stor roll

Genom intervjuerna kunde Slotte också se vilken roll diagnosen spelar. Hon konstaterar att de insjuknade upplevde sin diagnos som väldigt viktig.

– De beskrev det som att diagnosen gav dem en ny förståelse för vem de var som personer och vad de ville med sina liv. De som fått bra vård var tacksamma över diagnosen trots att sjukdomen varit fruktansvärd.

Slotte såg också hur diagnoser kan bidra till att förbättra kommunikationen inom familjen.

– Det var en pappa som sade att han genom att vara med på dotterns terapi förstod att det var frågan om en sjukdom. Tidigare hade han trott att det handlade om att hans dotter ville vara snygg, nu förstod han att det hela handlade om ångesthantering.

– Då förstod han att nu måste man jobba för att förbättra situationen. Ifall vården är bra spelar diagnoserna en stor roll.

Närbild av händerna av en läkare och dennes patient. De sitter mot varandra och samtalar.
Närbild av händerna av en läkare och dennes patient. De sitter mot varandra och samtalar. Bild: All Over Press läkare,patient,lyssnande (lystrande),kvinnor,sjukvård,läkemedelsordinationer,hälsa,hälsovård,mediciner

Men om upplevelsen av vården varit negativ kan diagnosen kännas betungande.

– Om vården inte är tillfredsställande kan det negativa i diagnosen ta över i den människas liv. Det hände för Elin som inom vården fått höra att hon är en kroniker.

– Då jag frågade vad det betydde för henne att bli kallad kroniker sa hon att hon började se sig själv som det. Den diagnosen blev som fastlimmad i hennes liv, säger Slotte.

Mer samtal och dialog efterlyses

Slotte betonar att hon genom avhandlingen kan konstatera att det finns välfungerande ätstörningsvård i Finland - vård som är både öppen och lyhörd.

Men många av de hon intervjuade upplevde att för stor vikt lades på ätandet och att gå upp i vikt.

– Det är ju begripligt. Men flera upplevde att vården inte diskuterade livsproblemen utan fokuserade på maten och matscheman.

– Många som också varit på en ätstörningsenhet utomlands upplevde att ingen följde upp dem efter att de kommit tillbaka, så att de inte föll in i samma mönster igen.

Slotte riktar sin avhandling till bland andra vårdvetare, psykologer och läkare.

Hennes avsikt är inte att kritisera dessa discipliner utan hon hoppas på dialog mellan vården och filosofin.

– Det jag föreslår är att man på olika sätt ser över vilka teorier och förklaringsmodeller som dominerar ätstörningsvården och hur man får in mer samtal och dialog på enheterna.

Åsa Slottes disputerar i filosofi onsdagen den 19.6.2019 vid fakulteten för humaniora, psykologi och teologi vid Åbo Akademi.

Avhandlingen finns att läsa här.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje