Hoppa till huvudinnehåll

NHL-kolumnen: En nordamerikansk Kaapo Kakko skulle bombsäkert reserveras som etta – bara ett av huvudargumenten för Jack Hughes tål kritisk granskning

Anders Nordenswan skriver om Kaapo Kakko.
Anders Nordenswan skriver om Kaapo Kakko. Anders Nordenswan skriver om Kaapo Kakko. Bild: Jaakko Stenroos/All Over Press Kaapo Kakko

Jack Hughes toppar rankingen inför NHL:s reserveringstillfälle inkommande natt. Trots att Kaapo Kakko på ett år vann tre VM-guld, avgjorde ett av dem personligen och gjorde succé i en herrproffsliga. Alltmedan Hughes spelade mot pojkar.

Sex huvudargument kan sållas fram för varför Hughes ändå rankas som etta av nordamerikanerna – endast ett tål dagsljus.

Skall genast börja med att konstatera att Jack Hughes är en otroligt begåvad ishockeyspelare som säkert har en fin NHL-karriär framför sig. Antagligen är han en av de bästa spelarna att bli reserverade under 2010-talet. Jag vill inte ta någonting bort av Hughes talang och framtidsutsikter.

Men på riktigt...

Kaapo Kakko är helt enkelt ett strå vassare. Han har allt: skickligheten med pucken, målskyttet, spelblicken, skridskoåkningen, hungern att avgöra, vinnarskallen – och fysiken. Hela 187 centimeter och närmare 90 kilogram som 18-åring.

Det överanvända begreppet ”ett komplett paket” har sällan varit så beskrivande för en så ung hockeyspelare. Även bland alla 2010-talets finländska stortalanger sticker Kakko ut.

Kakko har radat upp VM-guld och häpnadsväckande prestationer mot fullvuxna proffs under det senaste dryga året. Att han ändå envist rankats som tvåa av scouter och av media i Nordamerika känns som att ett för länge sedan gjort beslut bara inte kan förändras.

Åtminstone i mina ögon framstår det helt enkelt som nordamerikansk arrogans och nonchalans.

Lagen väljer enligt egna kriterier – rankingen borde vara objektiv

Ännu är det såklart möjligt att New Jersey Devils ropar upp Kakkos namn som första när reserveringskarusellen kör igång. Lagen väljer den spelare som de vill ha, enligt egna kriterier.

Faktum är dessutom att det antagligen är bättre för Kakko att hamna i New York Rangers.

Kaapo Kakko är på plats i Vancouver för NHL-draften.
Kaapo Kakkos stora dag har kommit. Kaapo Kakko är på plats i Vancouver för NHL-draften. Kaapo Kakko

Men det är rankingen som jag opponerar mig emot. Då spekulerandet och publiceringen av rankinglistor inför följande år inleds nästan direkt efter att förra draften är förbi, blir rankingen av spelarna någonting riktigt stort.

Därför bör den vara trovärdig.

Speciellt gällande de allra största talangerna.

Det är fråga om respekt för ishockey som gren, för spelarna i hela den lilla hockeyvärlden och för fansen.

Ingen får mig att tro att en finländsk Jack Hughes skulle vara rankad före en nordamerikansk Kaapo Kakko. Men ”over there” påstår de lokala NHL-bevakarna att rankingordningen inget har att skaffa med varifrån Hughes och Kakko kommer. Hah!

Varför känns det viktigt att ta upp det här?

Därför att en reservering som etta följer med en spelare genom hela karriären och är jämförbar med en individuell titel – Kakko är värd den utmärkelsen.

I det följande får ni argument som använts av en hel armada av främst nordamerikanska NHL-bevakare med syftet att motivera varför Jack Hughes stiger in i Vancouver Canucks hemma-arena om några timmar som draftens officiella rankingetta.

Och undertecknads motargument.

Argument: Hughes är center

Visst, en förstecenter av högsta världsklass är så viktig en enskild spelare kan bli för en NHL-klubb. Jack Hughes har spelar en fantastisk karriär som center – bland pojkar.

Om den nu 179 centimeter långa och under 80 kilogram tunga killen klarar av en roll som vinnande förstecenter i NHL är inte säkert. Vårens slutspel visade igen att trots allt snack om fart och skicklighet så är det fortfarande svårt för en fysiskt liten förstecenter att hävda sig i de största matcherna.

Jack Hughes vid VM i Slovakien 2019.
Hughes är center. Jack Hughes vid VM i Slovakien 2019. Jack Hughes

Hughes kanske sist och slutligen är bättre som ny version av Patrick Kane – en spelskapande ytterforward. Vem vet?

Kakko då?

Med den fysiken, skridskoåkningen och spelblicken kan Kakko mycket väl spela center. Han är ändå lite mer av en avgörare än en speluppbyggare.

Och det borde inte tala emot honom.

Nikita Kutjerov belönades natten mot torsdagen som NHL-grundseriens mest värdefulla spelare med Hart Trophy. Förra året var det Taylor Hall som fick den titeln, medan Aleksandr Ovetjkin tog emot Conn Smythe-trofén som slutspelets värdefullaste spelare.

Ingen av trion är centrar.

Corey Perry, Ovetjkin och Kane är övriga ytterforwardar som vunnit Hart Trophy under 2010-talet. Av de fem senaste poängligavinnarna är det bara Connor McDavid som är center – han har gjort mest poäng två gånger. Kutjerov, Patrik Kane och vänsterytten Jamie Benn är de övriga vinnarna.

Av alla spelare som vunnit Rocket Richard-priset sedan priset som ligans bästa målskytt inrättades 1999 är det bara Vincent Lecavalier, Sidney Crosby och Steven Stamkos som varit centrar.

Visst är det fint att vara center.

Men ännu finare är det att ha svart på vitt gällande att kunna stiga fram och avgöra på stora scener. Kakko är total överlägsen i den jämförelsen.

Argument: Hughes har större utvecklingspotential fysiskt

Som tidigare framkom är Hughes en lättviktare och nästan tio centimeter kortare än den för närvarande 187 centimeter långa Åbokillen. Nästan varje mening gällande Hughes innehåller tanken om hur mycket hans fysik kommer att utvecklas.

Men vadå?

Vem har sagt att Kaapo Kakko inte kommer att göra stora framsteg fysiskt? Han är långt ifrån den fullvuxna mannen han kommer att bli.

Fast det är nästan så man hoppas att han inte blir längre. 187 centimeter är ungefär övre gränsen för att kunna röra sig kvickt och ettrigt som en liten spelare, men ändå vara helt konkret en stor kille med räckvidd och tyngd.

När Kakko om några år väger lite drygt 90 kg, så kommer han fortfarande att kunna svänga på en slant och göra blixsnabba ryck.

Men dessutom kommer han att kunna skydda pucken och ge mottacklingar med en tyngd som Jack Hughes aldrig kan uppnå.

Köper verkligen inte påståendet om att Hughes kommer att utvecklas mera, som det hävdas i Nordamerika.

Och dessutom är det ett direkt komiskt argument för den som inte drabbats av demens.

Tre unga ishockeylöften poserar i sina respektive klubbtröjor.
Laine tvåa 2016. Tre unga ishockeylöften poserar i sina respektive klubbtröjor. Bild: All over press. Patrik Laine,Auston Matthews,NHL Entry Draft,NHL,ishockey

År 2016 använde nämligen en stor del av samma personer, som nu talar sig varma om Hughes fysiska utvecklinsgpotential, uttrycklingen Auston Matthews mognare fysik som en motivering varför han skulle reserveras före Laine.

Get real folks!

Argument: Hughes är en bättre skridskoåkare

Helt klart att Jack Hughes är briljant på grillorna. Med hjälp av sin skridskoåkning kan han spela en imponerande modern tempohockey. Applåder.

Men vänta lite.

Var det någon som kollade hur Kakko åkte ifrån till exempel kanadensiska NHL-backar i herr-VM?

Eller hur han gjorde accelereringar runt motståndarmålet som gång på gång tvingade herrproffs till regelvidrigheter med utvisningar som resultat. Ett par mål blev det visst också.

Kakko åker på ett sätt som låter honom skydda pucken helt exceptionellt bra.

Kort och gott: Kakko är så bra på sådan skridksoåkning som ger resultat i en ishockeymatch mot fullvuxna män, att skridskoåkningsargumentet känns löjligt.

Kom med något bättre.

Argument: Hughes är skickligare

Och så har man fått höra och läsa till lust och leda att Hughes är helt i egen klass när det gäller kontroll av puck och klubba och att läsa spelet. Och otroligt skicklig är han.

Men hallå!

Tänk på målet som Kakko avgjorde JVM med. Eller de friställande passningarna i herr-VM som var så briljanta att kedjekompisarna helt enkelt inte var förberedda på dem.

Eller på hur junioren höll pucken som klistrad vid klubbladet i tio sekunder medan han snurrade knut på Kanadas NHL-backar i VM-finalen.

Kaapo Kakko kvitterar mot Danmark.
Skills a la Kaapo Kakko. Kaapo Kakko kvitterar mot Danmark. Bild: All Over Press Kaapo Kakko,Finlands herrlandslag i ishockey

Vem har sett motsvarande spelkicklighet av en tonåring? Ingen som är ärlig.

Skickligare än Kakko? Glöm det.

Argument: Hughes har oöverträffad statistik

Inom USA Hockey:s utvecklingsprogram för juniorer radade Jack Hughes upp grymma mängder poäng i olika lag under säsongen 2018–2019.

Totalt 48 poäng på 24 matcher i United States Hockey League och 112 poäng på 50 matcher i US National Development Program.

Han slog bland annat rekord som Patrick Kane innehavt tidigare. I matcher juniorer emellan.

Kaapo Kakko gjorde 22 mål och 38 poäng för TPS i herrarnas FM-liga på 45 matcher. Han förpassade Aleksander Barkovs målrekord för 18-åringar i ligan till historien. I slutspelet var Kakko TPS bästa forward och stod för 4+1 på fem matcher.

Kaapo Kakko väntas bli vald av New York Rangers.
Bra säsong i TPS för Kaapo Kakko. Kaapo Kakko väntas bli vald av New York Rangers. Bild: Jaakko Stenroos/All Over Press Kaapo Kakko

Han glänste i en proffsliga – för herrar. Och blev stadigt bättre och mer dominerande desto längre säsongen gick. För övrigt i samma liga som stod för stommen i truppen som vann VM-guld för några veckor sedan.

I JVM vid årskiftet var Hughes poängsaldo 0+4 i turneringen där USA förlorade finalen mot Finland. Kakko som lyfte in guldmålet från backhand med en kombination av skicklighet och vilja noterade 2+3 poäng. Vid herr-VM noterade Hughes 0+3=3 poäng mot Kakkos 6+1=7 poäng. Och guld såklart.

Dessutom ställdes ju Kakko och Hughes mot varandra redan för ett år sedan i VM-finalen för 18-åringar. Alla minns säkert vem som vann guld.

Helt ärligt – hur kan någon blunda för något såhär uppenbart och tydligt?

Argument: Hughes är bättre på att kommunicera och på att ”sälja” spelet och sitt lag

Äntligen ett argument som jag köper till fullo.

Jack Hughes är förutom att vara en fantastiskt bra hockeyjunior också mycket bra socialt. Och han har blivit mediatränad ungefär sedan han lärde sig skrinna. Dessutom talar han NHL:s huvudspråk som sitt modersmål.

Kaapo Kakko däremot är inte den som älskar att snacka med media. Och hans hantering av det engelska språket är tillsvidare på en svag nivå. Framstegen på de punkterna kommer garanterat att vara stora och ganska snabba, men knappast blir Kakko någonsin utpräglat bra på att kommunicera.

NHL handlar mycket om marknadsföring, varumärke och att kunna tilltala olika intressegrupper.

Det är ett fullständigt godtagbart argument att värdera en NHL-klubbs viktigaste framtidsansikte på basen av hur bra helheten bestående av prestationen i och prestationen utanför rinken förväntas bli.

Men då skall man säga det rakt ut och inte servera rappakapalja i form av ohållbara idrottsliga argument.

Med de här synpunkterna, som tydligt är i strid med den officiella sanningen, avslutar jag NHL-kolumnsäsongen 2018–2019.

Ber att få önska alla som orkat läsa så här långt en fantastisk midsommar och en förträfflig fortsättning på sommaren.

Läs också

Nyligen publicerat - Sport