Hoppa till huvudinnehåll

Ingen framtid i England ifall brexit blir verklighet – finlandssvenska Max Wikholm som jobbar inom musikbranschen flyttar bort

max sitter inne på ett café
Max Wikholm ser ingen framtid för sig i England ifall brexit blir av. max sitter inne på ett café Bild: Kia Svaetichin Brexit,Max Wikholm

Max Wikholm har jobbat inom musikbranschen med biljettförsäljning i London de senaste tre åren. Han hoppas att brexit inte blir verklighet utan tror in i det sista på en ny folkomröstning. Men blir brexit av flyttar han hem till Norden igen.

– I början var det underhållande att följa med den här soppan av politiker som försökte styra upp all den röra som brexit har lyckats åstadkomma.

– Första året efter omröstningen hände inte så mycket. Men ganska snabbt tröttnade vi på hela grejen. Nu är alla synnerligen utleda på hela spektaklet.

Människorna har slutat tala om brexit, ingen orkar mera med det

Ändå ser Wikholm positivt på brexit för han tror helt enkelt inte att det blir något utträde ur EU.

– Jag tror att britterna tvingas till en andra folkomröstning. Och då kommer de att rösta nej till brexit. Jag har inte så god relation till ett stundande brexit, säger han och skrattar till.

– En månad efter att jag hade flyttat till England röstade britterna ja till brexit. En dag innan jag skulle få min första lön hände det och pundet sjönk otroligt mycket.

– Det betydde att värdet på min lön, som jag hade valt att ta i pund och inte i euro, sjönk med 3 000-4 000 pund (cirka 3 400-4 400 euro). Jag tänkte bara att “jaha det här är brexit”.

Brexit föder hat

Wikholm menar att britterna blev grundlurade när man folkröstade om utträde. En hel massa löften gavs till folket som inte sedan infriades.

– Men det finns ju förstås människor som ännu tror på brexit och verkligen vill att det ska äga rum. Man har slutat tala om brexit, ingen orkar mer med det.

– Det har skett en enorm uppdelning mellan de som är för brexit och de som är emot. Det finns ingen plattform för dem att träffas på och diskutera tillsammans, det föder bara mera hat. Det är jättesvårt att diskutera.

Max står lutad mot en vägg
Max Wikholm är oerhört trött på allt käbbel om brexit. Men blir det verklighet överväger han att flytta bort från London. Max står lutad mot en vägg Bild: Kia Svaetichin Brexit,Max Wikholm

Flyttar ifall det blir brexit

Blir brexit verklighet ser Wikholm ingen framtid för sig i England. Han kan inte tänka sig att längre bli kvar i landet.

– För mig är England en plats där man kan vara sig själv och alla skall vara välkomna.

– Den brittiska kulturen är osynlig, jag tycker den påminner ganska mycket om den finländska – den syns inte så mycket. I varje fall i London är det människorna som flyttar dit som gör staden, de är vi som skapar kulturen och om vi inte längre är välkomna så stannar vi inte längre där.

Wikholm säger att i London bor det inte så många engelsmän heller, han känner inte många “äkta” londonbor, största delen är inflyttade personer från andra delar av Storbritannien och från andra länder.

Och många invandrare har faktiskt redan flyttat härifrån.

– Samma gäller alla artister som kommer hit, de har så stort inflytande på alla i London. De inhemska - brittiska - artisterna har haft ett uppsving de senaste fyra åren. Jag snackar om artister som Dua Lipa, Ed Sheeran, Stormzy och Rag'n'Bone Man.

Han påpekar att brexit ändå inte betyder så mycket för riktigt stora artister, men väldigt mycket för små artister som står inför ett genombrott.

Rag'n'Bone Man och Dua Lipa höll på att slå igenom för tre till fyra år sedan då det ännu var möjligt, men i och med en brexit kommer det bli svårare för små okända artister att åka omkring och marknadsföra sig, ha spelningar och så vidare.

Jobbar med biljettförsäljning för musikevents

Wikholm har bott de senaste tre åren i London. Han flyttade dit för att jobba med andrahandsmarknaden för en internationell biljettförsäljningsfirma – ett jobb han hade väldigt svårt med.

– När biljetter till olika konserter, teatrar och liknande har sålts slut kan de listas igen på webben. Alltså nya biljetter släpps på en andrahandsmarknad.

– En sådan tjänst hade företaget och det var jag som skötte om den. Jag tyckte det var skumt att jobba med det för det blir som en auktion.

– De flesta biljetter säljs för helt hutlösa summor – oftast till det dubbla priset, mycket mer än vad de är värda i varje fall. Sedan tar ännu företaget en 10 procents vinst på det priset.

Det finns folk som blivit miljonärer på det sättet, menar Wikholm.

Genom att köpa upp biljetter som aktier och sedan sälja dem till skyhöga priser kan man göra sig stora pengar. Och här måste kunderna vara noggranna, för de kan luras att köpa dyra biljetter från andrahandsmarknaden utan att de själva förstår det.

Max står lutad mot en vägg och skrattar
Max Wikholm tror att nästa stora kulturstad blir Köpenhamn. Eventuellt flyttar han dit ifall brexit blir verklighet. Max står lutad mot en vägg och skrattar Bild: Kia Svaetichin Brexit,Max Wikholm

Det började smaka trä, både jobbet men i synnerhet de oschyssta priserna som togs av kunderna.

Wikholm bytte jobb och började jobba på det startuppföretag där han nu är kundansvarig.

Ambassadörsprogram för fansen

Wikholm sköter om musikevenemang i Norden, tar hand om kunderna och ser till att ambassadörsprogrammet är tillräckligt bra.

Det betyder att han anlitar festivalens fans som sedan säljer biljetter till sina vänner. När man sedan har sålt tillräckligt mycket får man en belöning.

– Kunderna - eller fansen - måste vara motiverade att jobba för oss. Det är A och O att de känner sig väl omhändertagna och omskötta. Där kommer mitt jobb in.

– Säljer man sex biljetter till sina vänner och bekanta får man gratis inträdesbiljett till själva festivalen. Om man har sålt femton biljetter till en festival kan man få en rundtur backstage som belöning. Säljer man 25 biljetter får man träffa en artist backstage och så vidare.

Företaget som Wikholm jobbar för skapar en marknadsföringskanal tillsammans med festivalens egna fans. Fansen är alltså personer som i flera år gått på en viss festival. Till exempel stadsfestivalen Flow i Helsingfors har en egen fanbase.

– För dem har Flow och allt vad det innebär blivit en del av deras identitet.

– De här fansen är ofta benägna att bli en del av festivalen för att känna sej ännu mer inkluderade. De hjälper festivalen och festivalen i sin tur ger åt fansen sådant som inte går att köpa för pengar.

– Första veckoslutet i juni var vi på Summerburst i Göteborg, många fans hade sålt tjugo biljetter men en kille hade sålt hundra. Han hade lyckats plocka åt sig allt som vi kan erbjuda, det vill säga inträde till festivalen, VIP-biljetter och så vidare. Han fick också stå med på scenen när en artist uppträdde.

– Det är frågan om erfarenheter man inte vanligtvis har tillgång till om man inte känner rätt typer.

Köpenhamn nästa stora kulturmetropol

Max Wikholm flyttar hem till Norden ifall det blir brexit. Han tror att den nästa stora metropolen som kommer ta över efter London i så fall skulle vara Köpenhamn eller Stockholm.

Min chef slängde ägg på Boris Johnsons hus

– Jag vill komma hem till det goda trygga Norden där det bara finns en vattenkran, inte två – en för kallt vatten och en för varmt. Där det är varmt inne i ens lägenhet på natten då man ska sova. Och där husen inte är mögelskadade.

– Levnadsstandarden i London kan vara riktigt usel.

– Jag hoppas att Köpenhamn blir den nästa stora kulturstaden i Europa. Köpenhamn har ett utmärkt kulturliv och en väldigt bra balans mellan den nordiska och den europeiska kulturen.

Hur kunde det gå såhär?

En möjlig brexit innebär i praktiken två saker för Max: matpriserna kommer att gå upp och så tycker han inte om att leva i ovisshet.

– Det har kommit ett par deadlines här under året som ändå inte hållit streck. Ovissheten är ett faktum men något kommer att ske innan slutet av oktober, säger Wikholm.

– När brexit hände blev många av mina kolleger väldigt arga, de flesta av mina brittiska kolleger hade röstat emot att England lämnar EU. Min chef slängde ägg på Boris Johnsons hus, skrattar han.

– Så radikal var inte jag, men jag deltog nog i demonstrationer och viftade med en EU-flagga. Jag upplever att folket i England främst känner ilska och är förvirrade – hur kunde det gå så här?

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje