Hoppa till huvudinnehåll

I höst sitter en ny man på ägarens plats

Hjallis Harkimo har nu ett bekymmer mindre i livet.

Ett bekymmer mindre. När Hjallis Harkimo sålde Jokerit sålde han samtidigt en enorm bit av familjens liv under de senaste 28 åren. Ishockeyn har fört med sig minnen, pengar och närapå en burnout. När familjeföretaget växte och drogs in i världspolitiken slocknade gnistan – och han ville inte ge över det kära men tärande livsverket till sina barn.

För Hjallis Harkimo har Jokerit varit ett bekymmer i 28 år. I och för sig ett kärt sådant. Men också påfrestande.

Han målar upp ägarens vardag som något av ett ett minfält där det gäller att hitta rätt spelare, få tillräckligt med sponsorer och locka publik till hallen.

– Emellanåt går det bra och man vinner mästerskap och finansieringen är i skick. Emellanåt går det dåligt, ingen kommer och tittar på matcherna och finansieringen är åt helvete.

Men när slocknade passionen och varför? Blev flytten till KHL alls som han hade tänkt sig? Och varför ville han inte ge vidare sitt livsverk till sina barn?

Se Sportlivs minidokumentär: Mr Jokerit has left the building i klippet nedan.

Det är en solig men blåsig junimorgon när Hjallis öppnar dörren till sitt hem i Sibbo och beklagar att dörrklockan inte fungerar. Det har gått ett par veckor sedan Jokerit kallade till presskonferens – Hjallis hade hittat en köpare.

– Jari Kurri köper 100 procent av Jokerit, sa han då med lätt darrande stämma medan pressfotograferna brände av ett blixtregn.

Mannen som har trivts i publiciteten sedan 1980-talet såg plötsligt vilsen ut, men samlade sig snabbt och fortsatte.

– Jari Kurri, som själv spelat i juniorlaget, är den bästa adressen för Jokerit.

Senare sålde Kurri 40 procent av aktierna vidare till nickelbolaget Norilsk Nickel Harjavalta Oy. Moderbolaget ägs av den ryska oligarken Vladimir Potanin. Han omfattas inte av sanktionerna som de tidigare ryska ägarna.

Skip Instagram post

View this post on Instagram

Jokerit on myyty!

A post shared by Hjallis Harkimo (@hjallisharkimo) on

Men den här junimorgonen är Hjallis på strålande humör. Han har haft alla tre söner hemma hos sig på middag kvällen innan. Att tillbringa tid hemma i Sibbo med familjen har alltid varit viktigt också om man sätter hela sin själ och sitt hjärta i det man gör.

– Man måste komma ihåg vissa regler. Att vara hemskt mycket här i Sibbo, helst varje weekend. Sköta om sina pojkar. Äta hälsosamt och röra på sig. Annars dör man.

Han har lärt sig av sina misstag. Det är nu nio år sedan det höll på att gå illa. Då fick han en hjärtinfarkt under en semesterresa i Kenya.

Men det ska vi inte prata om nu.

Diskmaskinen surrar på i köket och han frågar om vi vill ha en kopp kaffe innan vi börjar filma intervjun.

Beslutet

För ett och ett halvt år sedan, när Hjallis gick ut i offentligheten med sina planer på att sälja, betonade han att han vill att Jokerit skulle ha en finländsk ägare.

– Det skulle ha funnits möjlighet att sälja åt utländska ägare. Det fanns kineser som var intresserade, det fanns allt mellan himmel och jord. Men Jari var det överlägset bästa alternativet.

Själva affären beskriver han som invecklad. Många bitar skulle passa ihop. Villkor som skulle vara rätt, ekonomiska detaljer som skulle kollas. Men nu är affären i hamn, och Harkimo äger inte längre varken Jokerit eller aktier i Helsingforsarenan.

"Jag var lättad. Lättad över att få det gjort som man beslutat och lättad över att få ett bekymmer bort från sitt liv. Om man jobbar med idrott måste man ha passion och man måste sätta hela sin själ i det. Annars blir det inte bra."

-Hjallis Harkimo

Kvar på Arenagränden 1 har Harkimo företaget Starsquads kontor och sin privata loge i hallen. Och visst har han tänkt gå och se på matcherna nästa säsong.

– Jag tror inte jag går på träningsmatcherna i augusti, säger han och skrattar. Men nog går jag på matcher, kanske inte riktigt på varje som tidigare, men nog ofta.

– Inte försvinner det från hjärtat, säger han och tittar bort.

Men en sak kommer att vara annorlunda. Han kommer inte att vara lika nervös som då han ännu var ägare. Då missade han många avgöranden, bara för att han inte vågade titta på matchen utan lyssnade om det hördes ett högt eller ett lågmält skrik från hallen.

– Det var så livsviktigt att vinna varje match. Nu är det inte mina fyrk mera, inte min marknadsföring, inte min publik. Det spelar inte någon roll för mig mera.

Nå, det återstår att se. Om han sitter kvar alla tre perioder ifall Jokerit tar sig till KHL-final, eller om han också då lämnar sin plats och går in i logen.

Jag ville inte att barnen skulle fortsätta med det

Den konkreta förändringen blir ändå att han inte kommer att se på matcherna från samma plats som tidigare.

– Den byts nu. Det är ägarens plats och jag är inte ägare.

Att Hjallis skulle sälja Jokerit har stått helt klart för honom själv en längre tid. Och för familjen, pojkarna och ex-hustrun Leena. Frågan hade diskuterats i familjen och alla var införstådda med att det bästa alternativet var att sälja.

– Jag ville inte att barnen skulle fortsätta med det.

Varför inte?

– Nå, det blir så råddigt med tre barn och... jag ville inte… Jag talade med dem och de var av den åsikten att vi skulle sälja det nu.

Hjallis Harkimo och sonen Leo Harkimo år 2005
Hjallis med sonen Leo våren 2005. Jokerit hade precis förlorat finalen mot Kärpät. Hjallis Harkimo och sonen Leo Harkimo år 2005 Bild: All Over Press Hjallis Harkimo

Av Hjallis tre söner är det egentligen bara 1991-födda Joel som i praktiken kunde ha tagit över om han varit intresserad. Leo, född 2001, och Dan, född 2004, är båda för unga för uppgiften.

Den här junimåndagen ligger de två yngsta sönerna fortfarande och sover, som sommarlediga tonåringar brukar. Leo har kommit hem till Finland över sommaren från USA där han går i Olli Jokinens hockeyakademi i Florida. Dan är den enda av killarna som fortfarande spelar i Jokerits juniorlag, i C-juniorerna i höst.

Hemma hos Hjallis finns flera foton av honom och pojkarna och han pratar gärna om dem. Om saker de gjort tillsammans, om vikten av att ha tid att vara med sina barn. Om matcher och resor, många gemensamma upplevelser, viktiga minnen.

När Hjallis Harkimo sommaren 2013 ställde till med presskonferens och berättade att Jokerit kommer att lämna FM-ligan och flytta till KHL sade han att pojkarna aldrig skulle låta honom sälja laget. Men världen förändras.

Familjeföretaget hade vuxit och dragits in i världspolitiken.

Kummola, gudfadern

Det var när Hjallis var på en av sina jorden runt-seglatser med besättning i slutet av 80-talet som han träffade Kalervo Kummola i Nya Zeeland.

Männen kände inte varandra från tidigare. Hjallis var intresserad av idrottsmarknadsföring och funderade på hur han skulle kunna använda sig av sina erfarenheter från de olika båtprojekten och Kummola frågade om han var intresserad av att komma med i Jokerit.

Hjallis Harkimo och Kalervo Kummola
Kalervo Kummola väckte Harry Harkimos intresse till Jokerit. Hjallis Harkimo och Kalervo Kummola Bild: All Over Press Hjallis Harkimo,Kalervo Kummola

När Harkimo kom hem igen tog Kummola kontakt på nytt – och på den vägen är det.

Hösten 1990 köpte Hjallis aktier i Jokerit för 220 000 mark. Tanken var att han skulle bli vald till styrelseordförande, men de andra aktieägarna ville inte ha honom som styrelseordförande utan valde Jorma Saarikivi i stället.

Ett halvår senare var Jokerit på konkursens brant och Hjallis tog över klubben tillsammans med sin vän Henrik de la Chapelle.

Till en början hade Jokerit bara två anställda: Hjallis och dåvarande hustrun Leena. Samt en bokförare som jobbade halvtid.

– Inte kan man i dagens värld driva ett ishockeylag med två personer. Det var svårt redan då. Men vi ville satsa alla pengar på spelarna.

För att få ekonomin på fötter krävdes en hel del idérikedom och nya sätt att tänka.

– Vi måste be om lov för att få sälja olika reklam i kedjor och inte samma reklam åt alla spelare.

De silverfärgade hjälmarna, “Hackmans kastruller”, kommer säkert också många ihåg.

– Och jag minns när jag hade träff med Fortal C som sålde flunssamedicin. Jag stod och funderade vad jag skulle sälja åt dem. Plötsligt rinner det bara ur mig: Köp målvakten, “torjuu flunssan oireet” (sv. motar förkylningssymtom). Och de köpte det, säger Hjallis med ett hjärtligt skratt.

Från konkursfärdig klubb till mästare

Våren 1992, FM-ligans 17:e säsong. JYP HT och Jokerit möts i finalserien. Den femte och avgörande matchen spelas i Jyväskylä. Jokerit leder med 3–1 i matcher.

Markus Ketterer håller nollan, Jokerit vinner med 4–0. När slutsummern ljuder finns det inte någon gräns för glädjeruset. En tårögd Hjallis träder fram framför tv-kamerorna.

– Visst är jag lycklig. Vi har en otrolig laganda, vi är alla som en enda stor familj.

Inget lag har haft en sådan parad som vi

Ett halvår tidigare hade knappast någon trott att klubben skulle ta sig till final, eller ens hållas flytande. Ganska bra för första året, för att citera Hjallis själv när han senare under kvällen blev intervjuad i samband med finallagens gemensamma middag. En tradition som senare slopades.

– Och sen hade vi den där paraden, från riksdagshuset till ishallen. Inte har något lag haft en sådan parad som vi hade då, säger han nu märkbart rörd.

– Det var stora grejor då.

Skip Instagram post

– Vi hade så bra lag då i början. Jag fick Teemu att hållas ett år och så Strömberg, Immonen, Törmänen, Säilynoja, alla de där Jokerit-juniorerna som spelat i A-juniorerna. Och så fick vi Janecky från SaiPa.

Jokerit vann ännu fyra FM-guld efter det, 1994, 1996, 1997 och 2002. Men sedan blev det inga fler mästerskap under Harkimos era.

Hallen – en räddare i nöden men för stor för FM-ligan

Lagom till hemma-VM 1997 stod den klar – Helsingforsarenan i Böle. Att den överhuvudtaget kom till är lite av ett mirakel. För Hjallis var byggandet av en egen hall oundvikligt. Att få en egen hall för att själv kunna besluta när och hur laget spelar.

– Inte fanns det någon framtid för Jokerit i den gamla hallen, då två lag spelade där, säger han och syftar på HIFK:s hemmaborg på Nordenskiöldsgatan.

Det största dilemmat med hallbygget var finansieringen. Projektet hade en budget på 360 miljoner mark.

– Och vi hade 2 miljoner själva, som egentligen var Jokerits pengar.

Från Töölön Vesa till Jokerit – 51 år och 6 FM-titlar

Helsingforsklubben Jokerit grundades 1967 av Aimo Mäkinen som köpte Töölön Vesa. Med Mäkinen som ägare lyckades klubben ta sitt första FM-guld 1973.

Efter det fick klubben ekonomiska bekymmer och trillade ner till division ett 1987.

Hjallis Harkimo köpte majoriteten av aktierna i den konkurshotade klubben i februari 1991. Harkimo fick klubben på fötter och Jokerit vann överraskande FM-guld 1992.

De följande åren kom att bli klubbens mest framgångsrika, med FM-guld åren 1994, 1996, 1997 och silver 1995.

Trots hyfsade resurser lyckades Jokerit ändå bara knipa ett mästerskap under hela 2000-talet, då laget vann sitt hittills sista mästerskap 2002.

Jokerit spelade sin sista säsong i FM-ligan 2013-2014, då klubben åkte ut i första omgången i playoffs och slutade på en nionde plats.

Sedan säsongen 2014-2015 har Jokerit spelat i KHL.

Sätten att få ihop pengarna var många. Idéerna till hur projektet kunde finansieras hade Hjallis fått genom att resa runt i USA.

– Vi sålde fem års säsongskort och tog in pengarna i förväg. Vi sålde loger och club-stolar och det var ett jävla jobb.

Ibland var det svårt och ibland gick det lättare. Men hallprojektet var utan tvekan en av de tuffaste tiderna, med jobb dygnet runt.

– Jag var nog ganska nära burnout då.

Hallen visade sig senare bli en räddare i nöden rent ekonomiskt. Den har så gott som varje år gått med vinst.

– Gick Jokerit på förlust, så gick hallen alltid på vinst, så på det sättet klarade vi oss. I princip tog vi lån av ägarna en eller två gånger, som vi har betalat tillbaka på 28 år.

När beslutet om att Jokerit flyttar till KHL gjordes, visste ingen vad som väntade. "Människorna kommer ihåg att det hände samtidigt, men affären gjordes före allt det som hände på Krim och i Ukraina."

Men nya orosmoln var på uppsegling. Publiksiffrorna i FM-ligan sjönk sakta men säkert och ganska snart stod det klart att hallen helt enkelt var för stor för FM-ligan. Något måste göras.

I juni 2013 meddelade Harkimo att Jokerit flyttar till KHL. Men det som hände sedan kunde inte ens han själv förutspå.

– Nej, det blev ju inte alls som jag hade tänkt mig. Dom tog över Krim och började slåss i Ukraina och så blev det ju sanktioner och massor med problem, säger Hjallis med eftertryck.

– Det blev mycket svårare att få samarbetspartners.

KHL ville att Jokerit skulle vara med och de var beredda att hjälpa med finansieringen

Kontraktet som han gjorde med de ryska ägarna och KHL var han ändå nöjd med. KHL ville att Jokerit skulle vara med.

– Dom finansierade det och vi fick besluta och göra vad vi ville, säger Harkimo och påpekar att kontakterna till Ryssland var små.

– Jag träffade de här människorna en gång om året och kom överens om finansieringen. Det tog typ en halvtimme och så åt vi middag.

Under de senaste två åren har han inte träffat dem alls.

Under den första säsongen i KHL hade Jokerit i genomsnitt 10 932 åskådare per match. I år var siffran 9 036, vilket är den lägsta siffran under klubbens tid i KHL.

Problemen som orsakades av att de ryska ägarna Timtjenko och Rotenberg fick sanktioner gjorde att Hjallis så småningom kände att han tappade lusten. Lågan svalnade.

– Jo, nog var det lite så. Skulle det inte ha blivit så, skulle det säkert inte ha slocknat så snabbt. Men nog skulle det ha slocknat ändå.

Hjallis hade vid de tiderna också engagerat sig i politiken och det engagemanget växte allt starkare.

“Jag har aldrig befattat mig med vad tränarna gör”

Han säger det själv. 28 år är en lång tid i beslutande ställning i ett idrottslag. Under 28 år hinner det hända så mycket. I början var klubben mer en familj än ett företag.

– Man var med på allt, med på varenda match. På bortamatcherna och hemmamatcherna och på morgonen klockan 8 var man på kontoret.

Men samtidigt var han noga med att hålla en viss distans.

– Jag har aldrig åkt med lagets buss, eller kanske någon gång i början och om vi varit utomlands. Men annars har vi alltid farit med bil och det har alltid varit kaverin som ville komma med.

– Och jag har aldrig befattat mig med vad tränarna gör.

Hjallis, som under sin tid som Jokeritägare gjorde sig känd för att sparka tränare till höger och vänster då framgången uteblev, betonar att han alltid varit noga med att inte blanda sig i själva spelet – tvärtemot vad folk ofta tror.

Hjallis Harkimo står i Jokerit omklädningsrum.
"Människor säger att jag går till omklädningsrummet och berättar vad spelarna ska göra, men det är inte mitt jobb." Hjallis Harkimo står i Jokerit omklädningsrum. Bild: Yle / Anki Karhu Hjallis Harkimo

– Om jag har gått dit (till omklädningsrummet) och pratat med spelarna så har tränarna bett mig göra det, för då har de själva inte längre vetat vad de ska säga.

“De viktigaste minnena finns i huvudet”

Vad han ska göra med de mängder av spelskjortor, slipsar och andra Jokeritgrejer som han har vet han inte ännu.

Spelskjortorna finns nedpackade i sopsäckar i garaget i väntan på sortering och slutlig lagringsplats.

Jag har hundratals spelskjortor, inte bara Jokerits utan alla möjliga

Överlag är han inte den som samlar på en massa prylar. Skorna och rodret från ensamseglingen finns kvar, men en massa tidningsurklipp har han redan slängt.

– Man måste samla lite, så att dom (barnen) vet vad som har hänt. Men man kan inte samla allt. Det skulle bli ett flyttlass.

– De viktigaste minnena finns i huvudet.

Hjallis skulle gärna se att klubbikonen Teemu Selänne engagerade sig i klubben i någon roll.

Beslutet att köpa Jokerit har han aldrig ångrat. Lika lite har han ångrat beslutet att sälja. Allt har sin tid.

När han tog över den konkursfärdiga klubben 1991 hade han inga planer på hur länge han skulle fortsätta. Han bara kände att han ville göra det och beslöt sig för att satsa allt.

Jag sade bara att nu är det gjort

– Vi har varit tillsammans och titta på matcherna. Det har gett innehåll åt hela familjen.

Ögonen tåras, han tittar bort och tar ny sats.

– Vi har vunnit mästerskap tillsammans och vi har förlorat tillsammans. ”Jolle” (sonen Joel) var den första som skrinnade på arenans is. Det glömmer jag aldrig.

Pojkarna, och ex-frun Leena, var också de första han ringde då affären var klar.

– Jag sade bara att nu är det gjort.

Ett önskemål har ändå 65-åringen. Att den tidigare klubbikonen Teemu Selänne skulle engagera sig i klubben, nu när problemet med de ryska ägarna och deras sanktioner är löst.

– Hans skjorta finns ju inte ännu här i taket, det skulle vara möjligt nu.

Har du pratat med Teemu om det här?

– Nej, det angår ju inte mig längre. Jari får prata med honom.

"Nog har det varit en helvetes bra affär"

Jokerit har nu en ny ägare i Jari Kurri, köpesumman avslöjar Harkimo inte. Pengarna är inte viktiga i det här sammanhanget.

Men visst har Jokerit under 28 år varit en bra affär för Hjallis Harkimo. Han har livnärt sig på verksamheten. Trots att han haft många järn i elden har de största inkomsterna alltid kommit från Jokerit.

Hur mycket har du gått på plus under 28 år?

– Mycket. Mer säger jag inte. Men nog var det en helvetes bra affär.

Se Sportlivs minidokumentär med Hjallis Harkimo