Hoppa till huvudinnehåll

Simonsen: Det här är inte okej – dags att ta ett allvarligt snack om videogranskningar

Collage.
Ronja Savolainen och Maria Thorisdottir. Collage. Bild: Tomi Hänninen / EPA videodomarsystem

Kan vi alla åtminstone vara överens om att videogranskningarna inte fungerar inom varken fotboll eller ishockey just nu? Den nuvarande situationen där ingen verkar veta vad som gäller är allt annat än hållbar, skriver Yle Sportens Mattias Simonsen.

”Nytt VAR-drama i VM”

Nä, nu får det räcka.

– Det har gått till överdrift i vissa hänseenden, säger Yle Sportens expertkommentator och elitdomaren Lina Lehtovaara – och det är lätt att hålla med.

VAR har blivit ett monster.

Det är i och för sig ingen nyhet. Genast då Fifa meddelade att man kommer att inkludera situationer som eventuellt borde leda till straff eller direkt rött kort skulle videogranskas anade åtminstone jag det värsta.

Herr-VM i fjol, då VAR introducerades för den stora massan, gick ändå överraskande bra. Men damerna kommer inte lika lätt undan.

Frågar man Lina Lehtovaara är det på grund av att damspelet är svårare att tolka. Och där ligger också problemets kärna.

Nu är det två olika huvuddomare som tolkar samma situation. En på plan – en i ett videorum.

Det känns ju både onödigt och dumt. Dam-VM har bevisat att det inte bara känns så. Det är så.

"Måste vara svartvitt"

Men i grund och botten är det mer komplicerat än så. Frågar man mig är problemet bakom allt att videodomare över huvudtaget tar ställning till subjektiva domslut.

Ni vet, situationer som leder till straffsparkar och direkta röda kort. Eller för att ta ett exempel från ishockey – målvaktsinterference som kostar ett land ett VM-guld.

För att backa bandet lite så tror jag i princip på videogranskningar och att de faktiskt för en nytta med sig i så gott som varje sport där de tillämpas. Men förutsättningen är att det som man granskar måste vara totalt svartvitt.

Som att kolla för offside. Som att kolla ifall bollen/pucken/valfritt spelredskap varit över mållinjen. De här fallen är solkara och dessutom sådana som ibland är omöjliga för ett människoöga att notera.

Det finns inget som en flexibel offsidelinje, antingen står du i offside eller så gör du det inte. Om bollen inte är 100 procent över linjen är det inte mål.

Lätt, eller hur?

Men försök se på till exempel hands eller målvaktsinterferece på samma objektiva sätt. Det går helt enkelt inte.

"Var går rimlighetens gränser?"

För återgå till exemplet ”VM-finalen i ishockey i april” fanns det tre regler som kunde tillämpas i den situation där Jenni Hiirikoski touchade vid den amerikanska målvakten och således kostade Finland segermålet.

Domaren på isen valde att tolka situationen på ett visst sätt, men videodomaren spolade situationen fram och tillbaka x antal gånger i tio minuter (!) och kom sedan fram till att tolka situationen enligt en annan regel – och underkände målet.

Var går rimlighetens gränser här?

Varför är en videodomare mer berättigad att tolka reglerna än matchens huvuddomare?

Jag tycker att svaret på den andra frågan är solklar: Det ska inte vara så.

Mitt argument är att en huvuddomare på plan lär sig känna spelarnas rörelser, kroppspråk och reaktioner – och kan således bättre bedöma om en kontakt faktiskt är regelvidrig eller inte.

En videodomare fokuserar istället på huruvida en skridsko tagit i ett benskydd eller inte. Huruvida det varit kontakt över huvudtaget inne i straffområdet, inte om kontakten nödvändigtvis haft en inverkan på spelarnas förmåga att spela situationen till slut.

Och resultatet lämnar så gott som alltid en besk smak i munnen.

Det härliga kaoset som håller på att bli ett minne blott

Att Fifa ens gick in för att totalgranska allt mellan himmel och jord kändes absurt redan då man stoltserade med VAR och allt vad det nya systemet förde med sig. Nu har farhågorna visat sig vara sanna.

Själv har jag alltid storgillat den framfusiga och rätlinjiga damfotbollen. Man tar för sig, kör på för fullt och stundvis kan det se härligt kaotiskt ut.

Men istället för att anamma den romantiska varianten av fotbollen har man gått in för att – helt som Lina Lehtovaara också säger – ta det mänskliga ur den.

Vill vi faktiskt att det ska vara så?

Frågar man mig finns det ett antal lösningar till problemet där det uppenbara är att totalt skrota att videogranska subjektiva domslut. Låt domaren på plan bestämma och leva med eventuella missar.

Jo, VAR eliminerar alla solklara missar, men som dam-VM visat är många situationer allt annat än uppenbara. Och det är därför vi har stött på problem.

En annan lösning skulle vara att anpassa det system som är i bruk i den amerikanska fotbollsligan NFL. Där fungerar det nämligen så att domaren alltid fattar ett beslut på plan och videogranskningen måste sedan solklart visa att domaren haft fel.

Dessutom är det i NFL alltid huvuddomaren som granskar situationen från video. I dam-VM har det helt för ofta hänt att videodomarna endast meddelat matchens huvuddomare att hon missat något och sedan kört över domslutet.

Det är något som, helt förståeligt, leder till att domarna inte vågar vara lika resoluta som de normalt är. Också något som Lina Lehtovaara påpekade. Det tär på ens självförtroende, sade hon.

Samma sak i ishockey. Hur tror ni det kändes för matchens huvuddomare att först ha varit säker på att Finland gjort mål bara för att sedan få stå med ett headset i en halv evighet och sedan höra att man faktiskt dömt fel?

Det här kunde också kombineras med nästa lösning: Sätt en tidsgräns på videogranskningarna.

Farsen som kunde ha undvikits

Hittar man inte definitivt bevis inom loppet av, säg, två minuter ska domslutet på planen få slå. Då har det varit så otroligt nära ögat att det inte är mänskligt, rimligt eller rättvist att försöka tvinga fram en annan dom.

En sak som oberoende måste bli bättre är kommunikationen mellan domarna och lagen. Och åskådarna.

Se bara på kaosscenerna som uppstod i åttondelsfinalen mellan England och Kamerun. Skulle domaren där klart ha kommunicerat åt spelarna – och åskådarna – vad som var på gång skulle protesterna garanterat ha uteblivit.

Nu fick kamerunskorna själv se situationen på videotavlorna i stadion och försökte sedan övertala domaren att hennes och VAR-rumets domslut var fel.

Också något som man redan gör i NFL och NHL. I NFL kommunicerar domarna alltid ordagrant vad som granskats, vad som eventuellt kunde ha ändrat på domslutet, vad man kommit fram till och varför man kommit fram till det.

Tacksamt, eller hur?

Den sista alternativa lösningen? Att slopa domare på planen över huvudtaget. Ifall man faktiskt vill att videodomare ska döma på det sätt de gjort i dam-VM så här långt så behövs det ingen domare på plan.

Men är det faktiskt så vi vill att det ska se ut?

Jag vet vad mitt svar på den frågan är.

Läs mera:

Fotbollsdomare visar handtecknet för videogranskning.

Lina Lehtovaara hade inte väntat sig att dam-VM skulle bli ett VAR-kaos: ”Tär på domarnas självförtroende”

Yle Sportens expertkommentator och elitdomaren Lina Lehtovaara har inte missat all polemik som videogranskningarna orsakat i pågående dam-VM i fotboll. VAR skulle ta bort de självklara missarna, men nu tar de bort det mänskliga istället, säger hon.

Läs också

Nyligen publicerat - Sport