Hoppa till huvudinnehåll

Kommentar: Nu är det Jussi Halla-aho som får hålla reda på de extrema rösterna inom Sannfinländarna

Jussi Halla-Aho
Jussi Halla-aho. Jussi Halla-Aho Bild: Lehtikuva Jussi Halla-aho

När Sannfinländarna samlas till sitt första partimöte efter att Jussi Halla-aho tog över makten 2017 verkar allt spela partiet i händerna. Ändå är det intressant att se hur Halla-aho nu alltmer påminner om Timo Soini då han tampas med de mest radikala inom partiet.

För Sannfinländarna blir varje motgång en framgång. Den senaste tiden har många händelser bekräftat den berättelse partiet så gärna berättar: I Finland finns det två partier, Sannfinländarna och de andra.

Och de andra ägnar sig huvudsakligen åt att motarbeta Sannfinländarna och den sanningsälskande skara finländare som röstar på partiet.

För att nämna några exempel:

  • När de andra partierna inte vill ha med Sannfinländarna i regeringen vägrar de respektera valresultatet.
  • När de andra partierna förpassar Sannfinländarna ut på högerkanten i riksdagens plenisal är det mobbning.
  • När Facebook stänger ner någon partimedlems konto bevisar det enligt partiorganet Suomen Uutiset att den rödgröna åsiktspolisen har haft ett finger med i spelet.
  • När undervisningsministeriet drar in sitt understöd till Sannfinländarnas ungdomsorganisation är beslutet politiskt, trots att det fattades av tjänstemän på juridiska grunder.
  • Och när påfallande många av partiets riksdagsledamöter börjar ha domar för hets mot folkgrupp är domarna politiska. En av de dömda kallar sin dom för en fjäder i hatten.

Av allt att döma gör många väljare samma tolkning. I partimätningarna är Sannfinländarna nu störst.

Därför är det knappast många partimedlemmar som vill ifrågasätta den stora berättelsen när man samlas till partimöte i Tammerfors på lördag.

Flera intressanta personval i Tammerfors

Mötet är det första sedan den historiska kongressen i Jyväskylä 2017, då Jussi Halla-ahos anhängare tog makten i partiet.

Den här gången väljer man om Halla-aho till partiledare med jubel, men utan dramatik. Åtminstone inför mötet har ingen utmanare anmält sig.

Valen av partisekreterare och vice ordföranden är säkert intressanta inom partiet, men vittnar knappast om splittring.

En viktig kamp förs om den synliga posten som partiets första vice ordförande. Laura Huhtasaari slutar och riksdagsledamöterna Leena Meri och Riikka Purra konkurrerar nu om posten. Inför valet har de ivrigt berömt varandra.

Till posten som partisekreterare finns det ett tiotal kandidater. Riikka Slunga-Poutsalo har meddelat att hon avgår.

Ingen kommer att tala varmt om den gamla goda tiden då Soini var ordförande.

Valet av andra vice ordförande kan innebära resning för den färgstarke riksdagsledamoten Sebastian Tynkkynen, som också var vice ordförande under Timo Soinis tid. Då åkte han ut i kylan efter att ha kritiserat sin partiledare. Tynkkynen hör till dem som dömts för hets mot folkgrupp.

Ingen kommer att tala varmt om den gamla goda tiden då Soini var ordförande. Han är nu persona non grata, trots att han var högt beundrad av många som fortfarande är med i partiet.

De som bröt sig ut och bildade det numera förtvinade partiet Blå framtid var egentligen inte så många.

Halla-aho har ärvt Soinis bekymmer

Intressant är därför att se hur Jussi Halla-aho nu får lov att behandla de mest extrema rösterna inom partiet ungefär som han själv i tiderna behandlades av Soini.

När partiets ungdomsförbund twittrade rent rasistiska budskap hette det att en del borde förstå att de verkar inom fel parti. Men ändå måste han försvara dem som offer för ett politiskt färgat myndighetsbeslut.

När riksdagsledamoten Ano Turtiainen (som tydligen anser att ebolaepidemin är naturens sätt att säga att det finns för många afrikaner) kallade sin dom för hets mot folkgrupp för en fjäder i hatten hette det att partiet inte stöder tolkningen.

Men ändå måste Halla-aho försvara varje riksdagsledamots rätt att kritisera gällande lagstiftning.

Intressant är att se hur Halla-aho nu får lov att behandla de mest extrema rösterna inom partiet ungefär som han själv i tiderna behandlades av Soini.

Timo Soini brukade i tiderna berätta hur partimedlemmar som talat ovettigt skulle tvagas hårdhänt. Oftast rann processerna ändå ut i sanden.

Partiet hade helt enkelt för mycket att vinna på att låta också de mera extrema blommorna blomma.

Ett exempel är när Soini 2009, efter att Halla-aho dömts för hets mot folkgrupp, förklarade att han inte kunde stanna kvar i partiet om domen vann laga kraft.

Några år senare när domen stod fast i högsta domstolen hade Halla-aho redan visat sig vara en röstmagnet man inte kunde förlora. Vem var då den bibliskt orienterade Soini att kasta den första stenen?

Det var uppenbart att Soini inte njöt av just den rollen. Halla-aho, som gärna framstår som saklig, eftertänksam och intelligent, ser inte ut att uppfatta rollen som mer lustfylld än sin företrädare.

Historien verkar upprepa sig, men gränsen för vad som uppfattas som alltför stolligt kan ha flyttats fram.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes