Hoppa till huvudinnehåll

Tio år efter statskuppen i Honduras: Vardagen påminner om ett inbördeskrig

Honduranerna protesterar mot diktatur
Honduranerna har sedan statskuppen den 28 juni 2019 protesterat mot det som de idag kallar diktatur. Honduranerna protesterar mot diktatur Bild: Erika Brenner Honduras,protester,demonstrationer,Latinamerika,Centralamerika

För tio år sedan skapade Honduras förstasidesrubriker över hela världen: Landets president, Manuel Zelaya, hade störtats. Sedan dess har befolkningen protesterat på gatorna mot brott mot mänskliga rättigheter, störtade institutioner och valfusk.

Men demonstrationerna blir kvästa av ett alltmer militariserat styre, som många kallar diktatur.

- Sedan kuppen har vi ofta tillstånd som liknar inbördeskrig, säger musikern och politiska aktivisten Alex Palencia.

Sedan slutet av april har huvudstaden återigen täckts i moln av tårgas och rök av brinnande däck, medan skotten smäller i luften.

Oroligheterna började i samband med protester mot privatisering av hälsa och utbildning. Nu riktas de mot hela styret och demonstranterna kräver presidentens avgång.

Fem döda, många skadade

Den 19 juni intensifierades protesterna då demonstranterna blockerade gator och större vägar över hela landet. De möttes med extremt våld av polisen som angrep med tårgas, gummikulor och dödliga kulor.

Många har skadats och minst fem har dött, men demonstranterna meddelar att de inte lämnar blockaderna.

Den störtade presidenten, Manuel Zelaya (MEL), som idag leder oppositionspartiet Libre, säger till sina anhängare:

- Vi lämnar inte gatorna förrän vi har vält diktaturen.

Alex Palencia
Alex Palencia hör, liksom cirka hälften av honduranerna, till motståndsrörelsen mot styret. Alex Palencia Bild: Erika Brenner Honduras,protester,demonstrationer,Latinamerika,Centralamerika,Alex Palencia
Anhängare till Manuel Zelaya i Honduras
En av Manuel Zelayas många anhängare. Anhängare till Manuel Zelaya i Honduras Bild: Erika Brenner Honduras,protester,demonstrationer,Latinamerika,Centralamerika

Den avsatta presidenten försökte demokratisera

Alex Palencia minns dagen då Zelaya störtades, den 28 juni 2009, som om det vore igår.

Han hade sett på morgonnyheterna att MEL hade väckts tidigt på morgonen med en pistol mot tinningen och klädd i pyjamas satts på ett plan till Costa Rica.

Folket rusade ut på gatorna i enorma protester och en motståndsrörelse bildades snabbt. Palencia, som inte hade varit politiskt aktiv på många år, gick med.

- Zelaya var annorlunda än de traditionella politikerna, säger Palencia.

Honduras har sedan 1800-talet letts av det Liberala partiet och det Nationalistiska partiet.

- Dessa representerar en konservativ, religiös oligarki som de ärvt från kolonitiden men MEL, själv från det Liberala partiet, gjorde upp med de traditionella tankegångarna, förklarar Palencia.

- Han fick Honduras med i Alba (som är ett latinamerikanskt handelsutbyte som Venezuela tog initiativ till) och ville göra en auktoritär demokrati mera liberal.

Honduras

Befolkningsmängd: 9.2 miljoner.

Honduras är Centralamerikas näst fattigaste land och hör till Latinamerikas ekonomiskt sett mest ojämlika länder.

Varje dag flyr 200 - 300 honduraner - främst till Mexiko eller USA där cirka en miljon beräknas bo - de flesta illegalt.

Omval ett svepskäl

Detta var inte populärt bland de traditionella krafterna, stödda av USA.

Genom historien har USA kontrollerat Centralamerika, Mexiko och centrala Karibien. Denna USA:s ”bakgård” är geopolitiskt strategisk för landet.

Därför stöder USA auktoritära regeringar som inte tillåter en opposition som kunde äventyra USA:s politiska intressen, anser Palencia.

- Därför störtades MEL.

Kuppmakarnas argument var att MEL genom en vägledande folkomröstning ville trumfa igenom att han kunde återväljas, vilket går emot Honduras konstitution.

- Men det var ett svepskäl, anser Palencia.

Samma dag som folkomröstningen skulle ha ägt rum, och bara sju månader innan presidentvalen, sattes MEL på planet till Costa Rica och förklarades ”persona non grata” i Honduras.

Honduras före detta president Manuel Zelaya
Manuel Zelaya under sin ofrivilliga exil. Honduras före detta president Manuel Zelaya Bild: Erika Brenner Honduras,protester,demonstrationer,Latinamerika,Centralamerika,manuel zelaya
Beväringar i Honduras
Budgeten för polis och militär har ökat med 16 procent i Honduras sedan kuppen 2009. Beväringar i Honduras Bild: Erika Brenner Honduras,protester,demonstrationer,Latinamerika,Centralamerika,militär,Polis,Beväring

Valfusk på valfusk

Porfirio Lobo från det Nationalistiska partiet valdes till ny president i november under val som varken internationella observatörer eller landets opposition ansåg vara legitima.

När han tillträdde i januari 2010 fick Lobo dock både USA:s och EU:s erkännande.

Parlamentets talesman och även kuppens ivrigaste anhängare, Juan Orlando Hernandez (JOH), ställde upp i valet 2013 och vann mot Xiomara Castro, MEL:s hustru.

Oppositionen ansåg att det hade fifflats med valresultatet.

Detta var ännu tydligare när JOH återigen ställde upp 2017 - helt emot grundlagen.

Efter att hälften av rösterna hade räknats hade största konkurrenten, Salvador Nasrallah, som hade ställt upp i en allians med Zelayas parti Libre, fått fem procent fler röster än JOH.

Sedan slutade valmaskineriet fungera. När det till sist fungerade igen hade JOH vunnit.

- Det var århundradets valfusk, anser Palencia.

Hela landet exploderade i protester och vägblockader som höll på i månader. 20 - 30 personer dödades.

Honduras har en diktatur

- Sedan statskuppen har Honduras befunnit sig i ett tillstånd av kaos och osäkerhet, störtade institutioner, och extrema brott mot de mänskliga rättigheterna, sammanfattar Palencia.

- JOH är dessutom extremt maktsjuk, tillägger han.

Joaquín Mejía, människorättsexpert från den jesuitiska organisationen Eric-SJ, anser att allt handlar om en välorkestrerad plan sedan statskuppen: JOH skulle ta över makten och styra landet under en skenbar demokrati.

Graffiti
”Ut med JOH”. Graffiti överallt avspeglar hur impopulär president Juan Orlando Hernandez är. Graffiti Bild: Erika Brenner Honduras,protester,demonstrationer,Latinamerika,Centralamerika

- Men Honduras så kallade demokrati är inte legitim. Landet har inte fria och rättvisa val och styret behåller makten med hjälp av polis och militär. Detta är precis definitionen på en diktatur, förklarar han.

Nya former för diktaturer

- Det är inte nödvändigtvis som i gamla dagar i Latinamerika då diktatorn kom till makten genom en militärkupp. Nu gör man det genom att lura folket, rigga val, eller med hjälp av politiska pakter, menar Alex Palencia.

Just detta har försiggått i grannlandet Nicaragua. Landet leds sedan 2007 av Daniel Ortega som har hållit sig vid makten med hjälp av brott mot grundlagen och valfusk.

I april 2019 reste sig stora delar av befolkningen mot styret i historiskt stora protester och krävde regeringens avgång, men demonstrationerna blev brutalt kvästa av styret.

Både från ”höger” och ”vänster”

- Regeringarna, vare sig ”höger” eller ”vänster”, militariseras igen för att kuva befolkningens protester, säger Joaquín Mejía.

Ortega tar sig fram med en religiös-socialistisk retorik och är allierad med länder som Kuba och Venezuela:

- Nicaraguas regering har ingenting med vänster eller progressivitet att göra, i själva verket är den som en vanlig högerregering med en neoliberal ekonomi, anser Mejía.

Plansch i Honduras
Plansch i Honduras Bild: Erika Brenner Honduras,protester,demonstrationer,Latinamerika,Centralamerika
Demonstranter i Honduras
Både i Nicaragua och Honduras anser regeringarna att de unga är "terrorister" Demonstranter i Honduras Bild: Erika Brenner Honduras,protester,demonstrationer,Latinamerika,Centralamerika

Honduras regering, däremot, har inte bara en högerorienterad fasad; den är helt och hållet neoliberal, säger han.

Ortega och JOH, synbara antagonister, är dessutom allierade:

- Ortega hörde till de första som erkände JOH som president, trots valfusk. JOH igen, har kopierat Ortegas metoder vad angår kontroll av statens institutioner och att fuska sig till återval.

Nicaragua fördöms, Honduras får stöd

Medan Nicaragua får mediernas uppmärksamhet och fördöms av det internationella samfundet är det total tystnad kring och till och med stöd för Honduras diktatur.

Det handlar både om att det blåser högervindar i USA och Latinamerika - därför angrips allt som luktar av vänster eller progressivitet - och om USA:s direkta stöd till Honduras, anser Mejía.

- EU respekterar USA:s geopolitiska position och är antingen tysta angående Honduras, eller håller med USA efter att stormakten uttalat sig.

Internt handlar det om det postkoloniala arvet. Institutionerna är svaga och invånarna tror sig inte ha rätt att kräva att staten uppfyller dess skyldigheter, anser Mejía.

Joaquin Mejia
Joaquin Mejia anser att EU accepterar brott mot mänskliga rättigheter i Honduras vilket de inte skulle göra på andra håll i världen. Joaquin Mejia Bild: Privat Honduras,protester,demonstrationer,Latinamerika,Centralamerika,Joaquin Mejia

En spirande men splittrad opposition

Men allt detta håller de yngre generationerna att göra upp med, både i Nicaragua och i Honduras, säger Mejía.

- I centrum är de unga, studenterna, kvinnorna och LGTB-rörelsen. Men deras svaghet är att deras lista på krav är för bred.

Dessutom sätter sig delar av oppositionen vid förhandlingsbordet med regeringen eller försöker delta i valprocesserna, fastän dessa är präglade av fusk och inte är legitima menar Mejía, och ger följande råd:

- I stället borde de försöka ändra spelreglerna och skapa fundamenten för en reell demokrati.

Manuel Zelayas parti Libre har redan kandidater till presidentvalen 2022.

- De kommer ingen vart, USA kräver en auktoritär figur som JOH och EU kommer att hålla med, förutspår han.

Alex Palencia instämmer fastän han är en del av Zelayas rörelse:

- Vi kommer att fortsätta protestera på gatorna tills vi har fått en demokrati igen, säger han.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes