Hoppa till huvudinnehåll

Hur pessimist-Petra blev optimist-Olli

Nu är pressen större än någonsin: ”Det känns som att karriären sjunger på sista versen”

Hon var det unga stjärnskottet som floppade i OS och fick vredesutbrott över småsaker. Nu är hon den lugna världsmästaren som alla vill peta ner från tronen. Petra Olli har vuxit upp och 25-åringen ser redan slutet på karriären. Nu återstår bara de tuffaste utmaningarna: att sitta kvar på världstoppen – och ta den där OS-medaljen.

Sju, åtta, nio, tio. Bra! Den första gången är alltid svår.

Tränaren Ahto Raskas granskande blick släpper inte Petra Olli för en sekund. Hon står på en balansbräda och håller en tyngd i den ena handen. I den andra näven: ett gummiband fäst vid ribbstolarna i Kuortanes brottningshall.

En ny, okonventionell övning i registret? Jajamensan. Effektiv? Helt säkert.

Bara ett par av sommarens första solstrålar letar sig in i den nedkylda hallen. Från den bärbara högtalaren som hänger på en ribbstol sjunger Cheek om vänsterprasslande flickvänner.

Ahto Raska tittar på då Petra Olli tränar.
Ahto Raska har stenkoll på Petra Ollis träningsrörelser. Ahto Raska tittar på då Petra Olli tränar. Bild: Yle/Sebastian Backman Petra Olli

Det här är hemmaplan, i träningssalen sliter Olli som ett djur dagarna i ända. Först två pass och sedan hem och stirra in i väggen, som hon själv säger.

Det är här hon har böjt sitt skadade knä. Först fem centimeter, sedan tio, sedan femton, sedan hela vägen. Det är här hon svalde besvikelsen från Rio, kom igen och tog i ännu hårdare.

Det är här hon har formats till en världsmästare.

Men Olli vet att VM-guldet i fjol är värt lika mycket som en venezuelansk bolivar då sex OS-platser till Tokyo delas ut i höst. Pressen är större än någonsin tidigare. Alla blickar kommer att vara riktade mot henne.

Den första gången är alltid svår. Och sedan blir det ännu svårare.

Se Sportlivs minidokumentär om Petra Ollis resa från OS-besvikelsen i Rio och den svåra knäskadan till världsmästare:

Petra Olli rör sig mellan hemmet i Seinäjoki, träningshallen i Kuortane och familjehemmet i Lappajärvi. Hon trivs som fisken i vattnet i Kuortanes vackra natur.

Förtvivlan, ilska, ångest.

Den 17 augusti 2016 var de många känslor som genomsyrade Petra Ollis 22-åriga kropp.

Hur kunde det gå så här?

Efter kvartsfinalförlusten mot Aisuluu Tynybekova visste Olli att hennes OS var över. Kort och gott: medaljfavoriten floppade. Mest besviken av alla var Olli själv.

– Det här är chockerande. Vad blev matchen? 14–7? Man kan inte ge bort så här många poäng på den här jävla nivån, sade Olli till Yle efter matchen medan tårarna bara rann och rann.

Petra Olli, OS 2016.
Olli fick ett brutalt uppvaknande i Rio. Petra Olli, OS 2016. Bild: EPA/Sergej Ilnitskij Petra Olli

Nu, tre år senare, sitter Olli bekvämt tillbakalutad i en trädgårdsstol på Kuortane idrottscentrum. Hur påverkade förlusten henne? Hon drar en djup suck innan hon börjar berätta.

– Jag tänkte på OS i flera månader efter Rio, varje dag. Vi gjorde allting rätt i förberedelserna, men trots det krossades min dröm. Jag började träna igen ganska snabbt, men den Petra som ville nå framgång var inte kvar. Jag tränade nog, men var inte närvarande.

Lågan hade slocknat – men bara tillfälligt.

För om det är någonting som hittills definierat Ollis karriär är det hennes förmåga att komma igen. Från tuffa bakslag, dystra skador och jobbiga underlägen i kritiska matcher.

Jag grät, men inte på grund av smärtan

Olli kravlade upp ur Rio-gropen 2017 och laddade om. Hon inledde året med att vinna över en färsk OS-silvermedaljör och siktade sedan på EM. Det skulle bli hennes första upprättelse.

Men så blev det inte – följande katastrof väntade runt hörnet.

I en av de sista träningsmatcherna inför mästerskapet hördes ett krasande ljud från det ena knät. Olli förstod direkt att det var allvarligt.

– Jag grät, men inte på grund av smärtan.

Petra Olli – från Rio-besvikelse till världstoppen

  • Petra Olli föddes den 5 juni 1994 i Lappajärvi i Österbotten. Hon representerar Lappajärven Veikot.
  • Som 15-åring vann multitalangen FM-guld i sin åldersklass i spjut.
  • Olli bestämde sig till slut för att satsa på brottning och tog sin första stortävlingsmedalj som 19-åring: EM-brons 2014.
  • Olli har 6 stortävlingsmedaljer i prisskåpet: 1 VM-guld, 1 VM-silver, 2 EM-guld och 2 EM-brons.
  • I OS i Rio 2016 var Olli ett stort medaljhopp och färsk EM-guldmedaljör. Tävlingen slutade ändå i stor besvikelse efter förlust i kvartsfinal.
  • I fjol tog Olli det första blåvita VM-guldet i brottning på 21 år.
  • Olli har tränats av esten Ahto Raska i över tio års tid.
  • I skrivande stund är Olli rankad som världsetta i 65-kilosklassen.
  • I VM i höst och i ett eventuellt OS nästa år kommer Olli att tävla i 62-kilosklassen. Detta eftersom 65-kilosklassen inte är med i OS.

Hela säsongen var förstörd och Olli opererades samma dag som EM-premiären skulle ha ägt rum. En lång, plågsam konvalescensperiod väntade. Tankarna var mörka och Olli funderade på om hennes knä någonsin skulle hålla för brottning igen.

I slutet av återhämtningen bestämde Olli sig – det fick vara slutsurat.

– På nyårsnatten 2017 bestämde jag och en vän att pessimist-Petra skulle bli optimist-Olli. Jag skulle sluta hänga läpp och istället se det positiva i saker.

Med blicken i backspegeln tycker Olli att det rentav var bra att Rio-katastrofen och knäskadan inträffade.

– Det fick mig att växa som idrottare och person. Jag lärde mig vikten av tålamod och insåg varför jag brottas. Ingen tvingar mig till träningarna, det är jag själv som trånar efter framgång.

VM-finalen mot kanadensiskan Danielle Lappage var intensiv – och stundvis ful.

2018.

Ett år för historieböckerna, i varje fall de som behandlar finländsk brottning.

Efter sju mödor och åtta besvär var Petra Olli tillbaka, laddad. På ett uppdrag. Knät var i skick och den här gången kunde inte ens en armbågsskada stoppa henne. I EM i Ryssland tog Olli guld – för andra gången i karriären.

Vad betydde det? Inte så mycket, om man ska vara helt ärlig.

– Visst smakade guldet gott, men siktet var inställt på VM. Jag hann inte fira så mycket.

Den ädlaste VM-medaljen saknades fortfarande i prisskåpet. 2016 tog Olli silver i Las Vegas – och fick världens största blåtira på köpet. Nu var det dags att komplettera samlingen.

Petra Olli med en stor blåtira.
Toppbrottning brukar inte vara värst bra för hälsan. Petra Olli med en stor blåtira. Bild: All Over Press Petra Olli

Många minns hur VM i fjol slutade.

Men få kommer ihåg att Ollis turnering lika väl kunde ha tagit slut efter öppningsmatchen. Eller i semifinalen.

– Tre minuter in i den första matchen tänkte jag: kommer mitt VM att sluta här? Ingenting fungerar.

Men då snålblåsten var som värst plockade Olli fram sitt vassaste kunnande. I semifinalen mot Ayana Gempei var det dags igen. Med elva sekunder kvar av matchen låg Olli under med 4–6.

Goda råd var dyra.

Med tre sekunder kvar avgjorde Olli. Hon attackerade Gempeis ben, fick henne på fall och halade in japanskan.

Det var en rörelse som en tvivlande Olli tränat på hela sommaren. Hon fick inte mönstret att stämma och sade till tränaren Raska att det inte kommer att fungera.

– Men han sa försök! Träna fem minuter per dag, tänk på hur mycket du då har tränat efter några månader. Och jag lyckades, precis vid rätt tidpunkt. Det var en härlig känsla att få fira med Raska. Yes, vi gjorde det!

Slitet i Kuortanehallen belönades. Det blev inget platt fall den här gången, det blev final.

I VM-finalen fick Olli uppleva samma känslospektrum som i Rio. Precis som i OS slutade turneringen i tårar.

Men den här gången av helt andra orsaker.

Olli skakar på huvudet då hon tänker på den avgörande matchen mot kanadensiskan Danielle Lappage. Slutet kunde inte ha blivit mer dramatiskt.

– Jag tror att hela det finländska folket minns slutsekunderna. Det blev spännande värre.

Jag tänkte att det inte var sant. Mitt livs chans och jag gör bort mig

Med sekunder kvar av matchen försvarar Olli en tvåpoängsledning, men med tiondelar kvar får Lappage tag på Lappajärvibrottaren. Hon utjämnar till 6–6 och kalabaliken är ett faktum.

Raska ser ut att vara nära en hjärtattack då han viftar vid sin tränarplats. Lappage tror att hon vunnit. Olli går runt med huvudet böjt och känner ångesten genomsyra kroppen.

– Jag tänkte att det inte var sant. Mitt livs chans och jag gör bort mig.

Så går det när man är världsbäst på att brottas men inte riktigt kan reglerna.

Det Olli missat var att Lappage hade varnats för fult spel tidigare i matchen – det blev tungan på vågen. Efter några hektiska minuter och videogranskningar står det klart: Petra Olli är världsmästare.

Hon tar åt sig en finländsk flagga, löper ett ärevarv, fäller några tårar och hoppar upp på Raskas axlar.

I just den sekunden svävar hon högst av alla i hela världen.

Petra Olli blev hyllad då hon återvände hem till Finland efter bärgat VM-guld.
Petra Olli blev hyllad då hon återvände hem till Finland efter bärgat VM-guld. Bild: All Over Press / Pekka Sipola Petra Olli

Tillbaka till Kuortane.

Olli sitter på golvet i träningssalen, precis som vilken vanlig vardagsmorgon som helst. Men den här soliga majdagen har hon sällskap. Till vänster: Aisuluu Tynybekova. Till höger: Daniella Lappage. Runtomkring: en massa andra världsklassbrottare.

Men det är Olli som stjäl blickarna under det sällsynta topplägret i Finland. Och hon känner av kikarsiktena i ryggraden.

Efter att Olli ätit guldtårta och druckit medaljkaffe runtom i Finland landade hon i en bekant vardag i en förändrad värld. Den största konsten är inte att klättra upp på bergstoppen. Det är att klänga kvar i den ökade blåsten.

– Jag säger inte att det var lätt att ta det första guldet, men den andra titeln kommer att vara mycket, mycket mer utmanande. Många är ute efter min skalp. Jag får inte stå och stampa. Om jag slappar blir fallet brutalt.

Skip Instagram post

View this post on Instagram

Women’s international training camp in Kuortane Olympic Training Center! @kuortaneotc Suuri kansainvälinen leiri Kuortaneella käynnissä. Molskilla pyörii Olympiavoittajia, Maailmanmestareita, Euroopan- ja Aasianmestareita sekä kaikenlaisia oman elämänsä mestareita! Ihan sama, mestari tai oppipoika, mutta taso on hurja Suomen mittapuulla mitattuna! Kyllä porukka nauttii ja hiki virtaa!💪🙏👍 Koutsit Ahto&Maxim yhdessä @kuortaneotc kanssa ovat taas pistäneet parastaan meidän urheilijoitten hyväksi! Mukana naisia 18 eri maasta!👍🇫🇮 Kuvat📸: Jakke Nikkarinen @nikkajak @unitedworldwrestling #paini #wrestling #lamminikkunat #maximsuomi #salvequick #suomenmoneta #underarmournordics #underarmourwomen #IWILL #ellunkanat #saatanallinenralli #kuortaneotc #maadlus #lappajärvenveikot #lappajärvi #pohjanmaa #unitedworldwrestling #championscamp #uww

A post shared by Petra Olli (@ollipetra) on

Kan hon hantera den nya situationen? Det är den stora frågan. Om man frågar Ahto Raska är svaret ett klart ja.

– Petra har förändrats. Hon har mognat både psykiskt och fysiskt.

Olli brister ut i ett stort leende då hon hör vad den ständiga vapendragaren sagt. Mannen som Olli både grälat eldigt och firat vilt med i tio års tid.

– Fick du det där på band? Kan du skicka det till mig?

– Om Ahto säger att jag mognat beror det på att jag inte längre orkar strida med honom. Jag har blivit så lugn och får brottas tillräckligt på mattan.

Sedan blir hon allvarligare.

– Visst har jag mognat. Jag är inte längre den Petra som direkt accelererar från noll till hundra och får vredesutbrott av småsaker. Jag vet vad jag gör och vad jag vill. Jag har blivit mer avslappnad och positiv. I matchsituationer får jag inte panik om allt inte går som planerat. För jag gör ofta bort mig – och det hör till.

Folket förväntar sig nya bragder

Det är betryggande ord för finländska idrottsvänner. För om ett år är det dags för OS i Tokyo och där är Olli ett av de allra största blåvita medaljhoppen.

Men det är att gå sakerna i förväg.

Först gäller det för Olli att kirra en nationsplats. Sex sådana delas ut i VM i Kazakstan i september. Marginalerna mellan ett VM-guld och ett uttåg i premiärmatchen kan vara hisnande små. Det visade Olli i fjol.

Då man vinner ett VM-guld tror folket att det är lätt att upprepa. Men man måste vara ärlig: det krävs en helt otrolig prestation

Nu gäller det att hålla tungan rätt i mun, för Ollis karriärs kanske viktigaste år väntar bakom hörnet.

Ska hon försvara titeln? Ska hon ta revansch i Tokyo? Olli vet vad det finländska idrottsfolket förväntar sig.

– Då man vinner ett VM-guld tror folket att det är lätt att upprepa. Men man måste vara ärlig: det krävs en helt otrolig prestation. Att jag inte skadar mig och att förberedelserna går som de ska. Visst känner jag av pressen och den hanterar jag genom att tala med dem som står nära mig.

Petra Olli ler.
Petra Olli ler. Bild: Yle/Sebastian Backman Petra Olli

I sommar får Olli skippa korvarna på sin lillebrors bobollsmatcher, för hon ska gå ner tre kilo och tävla i 62-kilosklassen.

Just nu har Olli – som 25-åring – sex stortävlingsmedaljer, fyra från EM och två från VM. Om allt går enligt planerna finns det två nya medaljer i samlingen om ett år.

Och om det inte går så? Då är det surt – men ingen katastrof.

– Jag vill inte återvända från OS med samma känsla som senast. Men medaljerna får inte definiera vem jag är som person. En idrottares karriär är så kort att jag måste suga ut all glädje.

Ja, hur många år har Olli kvar på toppen? Inte så många, om man frågar henne själv.

– Det känns som om karriären börjar sjunga på sista versen. Jag har färre år framför mig än bakom mig. Det känns egentligen grymt.

Petra Olli blåser på en torkad smörblomma.
Petra Olli blåser på en torkad smörblomma. Bild: Yle/Sebastian Backman Petra Olli

Olli säger att hon redan känner av brottningens påfrestning och inte vill tvingas byta höftben då hon fyller 50. Just nu tar hon ett år i taget.

– Jag gör det här så länge det är kul och jag njuter av det. När intresset svalnar kan jag hänga upp skorna och åka till Lappajärvi för att fiska.

Och där kommer hon att sitta med sitt spö som världsmästare. För det kan ingen ta ifrån henne – oavsett vad som händer i höst och i Tokyo.

Se Sportlivs minidokumentär med Petra Olli: