Roland Backman är på besök hos sin halvbror Sture Borgar i Vasa. Båda är i 70-årsåldern, men först ifjol talades de vid som bröder för första gången.
– Jag och mina systrar visste inte att vi hade en halvbror, förrän min far gick bort och vi behövde ett ämbetsbevis för bouppteckningen. Under min uppväxt gick det rykten om att det skulle finnas ett okänt barn, men eftersom jag inte fick några bevis så trodde jag aldrig på det.
– Jag vet inte varför pappa inte berättade om vår halvbror och det är onödigt att gräva i det nu. Jag skulle ha velat känna till Rulle hela livet. Men jag är jätteglad över att kunna träffa honom nu.
Jag skulle ha velat känna till Rulle hela livet
Rulle, eller Roland, visste om att han hade syskon. Han blev döpt till Roland Anders Borgar. Varför han fick faderns namn vet han inte.
– I min barndom sökte min mamma lägenhet och den enda hon hittade fanns i samma trappuppgång som min pappa bodde i med sin familj. Dit flyttade vi till min förtvivlan.

Pappa bodde i våningen nedanför
På tredjevåningen bodde familjen Borgar och en trappa högre upp bodde Roland och hans mamma. På deras dörr stod mammas namn, Backman.
– Min mamma berättade att där bor din pappa och dina halvsyskon, men du behöver inte låtsas om det. Säg ingenting till någon. Jag träffade Sture på gården, där vi lekte och spelade fotboll, och systrarna såg jag ibland i trappan. Jag sa inget till dem, utan behöll hemligheten för mig själv.
Men när Rolands kompisar skulle hälsa på ringde de på Stures dörr, eftersom det stod Borgar på dörren. Då fick Roland försöka hitta någon acceptabel förklaring.
Men han berättade aldrig sanningen, att det var hans pappa som bodde med fru och barn i våningen under.

Spelade fotboll tillsammans
Sture och hans systrar hade ingen orsak att misstänka att Roland var deras bror. De reagerade aldrig på att Roland skulle ha haft samma efternamn som de. Det fanns så många barn på gården och det stod ju Backman på dörren.
– Det enda minne jag har av Rulle är att vi spelade fotboll. Han sköt hårt då jag stod i målet, skrattar Sture som är fem år yngre. Det kändes av att han var äldre än jag.
Utseendemässigt sägs Roland vara pappa Nisse upp i dagen.
– När jag var lite kunde folk komma fram på stan och säga att jaha, du måste vara Nisse Borgars son.
Roland hade ingen kontakt med fadern, trots uppväxten i samma höghus. Och komplikationerna kring namnet gjorde att han så småningom tog mammans efternamn.
– När jag var riktigt liten hade mina föräldrar kontakt, men när jag var i fyraårsåldern bröts kontakten, antagligen på grund av att de kom ihop sig. Efter det träffade jag aldrig mer pappa. Jag kanske skymtade honom på gården, på väg till bilen.
Längtade efter pappans erkännande
Som liten längtade Roland efter att pappan skulle erkänna hans existens. Men det gjorde han aldrig. Det ledde till att han skärmade av sig och stängde det hela ute. Och så har han förhållit sig till fadern hela livet.
– Jag tänkte att vill han ha det så, så får det vara så. Jag ska inte bry mig. Men klart att det funnits en tagg någonstans, att växa upp utan pappa och att han inte brydde sig, säger Roland som valde att flytta till Sverige redan som 16-åring.
Lärdomen som han fått av sin uppväxt är att man inte ska behandla barn på det här sättet.
– Man ska bry sig och visa barnen kärlek, omtanke och värme. Det missade pappa totalt. Vi kan inte göra om våra föräldrar eller stå för deras beslut. Men om man blir förälder så ska man vara ärlig mot sina barn och sin omgivning. Man ska inte dölja, hålla hemligt eller ljuga.
Man ska bry sig och visa barnen kärlek, omtanke och värme. Det missade pappa totalt
Också Rolands mamma lät bli att berätta saker. Han säger att det skapar en olycklig ovisshet hos barn. Det kan skada självförtroendet och ens grundförutsättningar för livet.
– Jag hade turen att vara stark som person, så jag klarade mig. Men man måste få veta sanningen.
Trodde att halvsyskonen visste
När fadern dog i januari 2016 – en kort tid efter sin hundraårsdag - tog pastorskansliet i Vasa kontakt med Roland och några veckor senare ringde halvbrodern Sture.
– Först kände jag likgiltighet, det är lite sent att komma nu. Men så berättade Sture att de inte visste att jag var deras bror. Under hela livet har jag trott att mina syskon visste.
När Roland vunnit skidtävlingar stod det i Vasabladet att vinnare var Roland Borgar – och prisutdelare Nisse Borgar
– Mina kompisar ringde ju på hemma hos dem när de sökte mig. Och mitt namn stod i skolkataloger och i Vasabladets idrottsspalter.
När Roland vunnit skidtävlingar stod det i Vasabladet att vinnare var Roland Borgar – och prisutdelare Nisse Borgar.
– Också vid sådana tillfällen höll han masken och tittade till sidan när han delade ut pris till mig.
Men eftersom Sture var väldigt positiv och ivrig att få kontakt efter att han fått reda på att de var halvbröder, så mjuknade Rolands inställning.
– Det var positivt och strongt gjort av honom att ringa mig. Så jag sa att han var välkommen till Lysekil. Förra sommaren kom Sture och hans familj och hälsade på.

På släktträff i Vasa
Nu är Roland tillsammans med sin familj i Vasa för att umgås med halvsyskonen, med lillebror Sture och de äldre systrarna.
Det är inte första gången han återvänder till Vasa. Under åren har han hälsat på sin mamma och en barndomsvän vars familj var viktig för honom under uppväxten.
Det härligt att ha fått en bror. Det är därför jag blir tårögd
– Men nu har en helt ny värld öppnat sig, med syskon, deras barn och barnbarn. Och alla som vill är välkomna till oss i Lysekil.
Sture medger att det kändes lite jobbigt att ta telefonen och ringa upp Roland, eftersom situationen var som den var. Efter den första kontakten blev det lättare. Sture blir tårögd.
– Det härligt att ha fått en bror. Det är därför jag blir tårögd.
Mer från programmet
- Skolplanscher - idag ser vi dem gärna som inredningsdetaljer, men under 70 år bidrog de till att fostra goda samhällsmedborgare
- Deckarförfattaren Camilla Grebe skrev om svenska kvinnliga polisers villkor och utmaningar genom tiderna — boken blev utsedd till årets svenska deckare
- Film: Knives Out - läckert mordmysterium där alla är misstänkta