Hoppa till huvudinnehåll

Ekobonden Mats Holmqvist: Jag är programmerad till att inte ge upp

Porträttbild på eko-bonden Mats Holmqvist
Ekobonden och skådespelaren Mats Holmqvist sommarpratar om lantbruket förr och nu. Porträttbild på eko-bonden Mats Holmqvist Bild: Parad Media. Grafik: Miro Johansson/Svenska Yle Vegas sommarpratare,Mats Holmqvist

Vegas sommarpratare Mats Holmqvist är eko-bonden som är jord, kor och traktor personifierad. Han är åttonde generationen jordbrukare i sin släkt och hans föräldrar var föregångare när det gällde ekologisk odling.

- När vi försvarar miljön och mjuka värden får vi höra argumentet “ni ska inte låta känslorna styra. I jakten på ekonomisk tillväxt får inte känslorna styra.”

- Men inget är väl så känslostyrt som ekonomi, säger Mats Holmqvist.

Ibland när han kommer körande i sin traktor föreställer han sig sina sedan länge avlidna släktingar ute på åkrarna. Klädda i gammaldags kläder står de lutade över liar och räfsor medan de betraktar honom.

- Det är mina förfäder. De som gick före mig. Jag inser att dessa människor, femton kanske tjugo stycken, husbönder och -mödrar, drängar och pigor, barn och tillfälliga hjälpredor är de som skötte den här platsen före mig.

- På varsin sida av krönet betraktar vi varandra.

Mats är både engagerad och frustrerad över allt som förändrats inom lantbruket på 50 år, men han vill inte ge upp.

- I mitt solstekta och bullerdränkta medvetande förstår jag att jag på en enda dag ensam har uträttat samma mängd arbete som de alla tillsammans gjorde under en hel sommar.

Jobbar 70 timmar i veckan men svårt att försörja sin familj

Förut behövdes många på en höbärgning. Arbetet var tungt, men människorna var lyckligt befriade från en administration som kunde knäcka vilken bokförare som helst, men som definitivt däckar en bonde.

"Min skatt", "Min skog" - apparna, lösenorden och datorprogrammen måste Mats Holmqvist och andra bönder hela tiden hålla reda på.

De måste ständigt rapportera till olika myndigheter vad de gör, vad de har och hur de planerar framtiden.

Om jordbrukarna för fyrtio år sedan livnärde sin familj på 15 hektar, försörjer den arealen idag knappt två människor som gör 70-timmars arbetsveckor.

- När jag växte upp på 70-talet var vår bondgård ungefär lika stor som medeltalet. 15 hektar åker och lika många kor. Fast vi hade inte kor då utan höns.

- Idag arrenderar vi tolv hemman av den storleken och djurantalet har också ökat i ungefärlig proportion.

Om jordbrukarna för fyrtio år sedan livnärde sin familj på 15 hektar, försörjer den arealen idag knappt två människor som gör 70 timmars arbetsveckor.

- Enligt 70-talets effektivitet borde vår mark, våra 142 hektar odlad jord, livnära 24 lantbrukare samt barn, d.v.s. 50 personer. Men den livnär knappt oss själva, säger Mats.

Effektiviseringen av jordbruket är inte heller alltid ekonomiskt eller ekologiskt.

Jämfört med 1940 använder vi idag fyra gånger så mycket energi till att producera dubbelt så mycket mat.

- Sedan inträdet i EU finns bara hälften av gårdarna kvar, men vi odlar samma areal. Vi är alltså färre och färre som gör mer arbete. Med maskinernas hjälp.

en medelålders manlig ekobonde står i en å med en lie i handen.
Även om en stor del av arbetet sköts maskinellt, är det fortfarande fysiskt tungt för Mats Holmqvist och andra bönder. en medelålders manlig ekobonde står i en å med en lie i handen. Bild: Privat bonde

Trots ekonomisk osäkerhet ger man inte upp

Varför ger då bönderna inte upp? Det handlar både om att man förvaltar ett arv och ett förtroende av sina föräldrar och förfäder och om djuren och naturen.

- När man lever så nära liv och död kommer ansvaret för att bruka jorden och då går det inte att bara lägga av med allt på grund av ekonomiska skäl.

Vi förlitar oss på att det inte ständigt kan komma besvärliga år, nångång vänder det.

Bönderna upplever ett ansvar, på många plan, men de är också vana att leva i osäkerhet.

- Jag tror att arbetets karaktär, att vi står så nära det som föds och det som dör, gör att vi in i det sista är programmerade till att inte ge upp.

- När lönsamheten pressas ner och kraven på effektivitet ständigt omger oss går vi med på det, även om det vettigaste skulle vara att genast säga ifrån.

Sår i blindo, förlitar sig på att de goda åren kommer

Från växtodlingen lär bönderna sig samma sak.

- Varje vår sår vi utan att veta hurdant väder det blir. Vi bönder är vana vid att gå fullt ut och satsa det bästa vi kan, utan att veta hur omständigheterna blir just det året.

- Vi förlitar oss på att det inte ständigt kan komma besvärliga år, nångång vänder det.

Bönderna får ibland kritik för att vara värdekonservativa och sentimentala.

- När vi försvarar miljön och mjuka värden får vi höra att vi inte ska låta känslorna styra. I jakten på ekonomisk tillväxt får inte känslorna styra. Men inget är väl så känslostyrt som ekonomin?

- En tweet mitt i natten av rätt person rör om känslorna på världens alla börskurser, säger Mats.

En sommaräng i solnedgången, kor betar på ängen.
Mats Holmqvist har världens vackraste arbetsplats. En sommaräng i solnedgången, kor betar på ängen. Bild: Privat kor,lantgårdar

Många jordbrukarpar håller ihop

Jordbruket är osäkert men jordbrukarnas äktenskap är stabila. Många jordbrukarpar jobbar sida vid sida och skiljer sig inte i första hand. Vad är hemligheten?

- Vi arbetar väldigt nära varandra med Pauliina, i synnerhet när vi är med djuren. Men paradoxalt nog talar talar vi med varandra ganska lite då. Kanske för att fokus just ligger på djuren.

I juni, när det är dags för slåtter och foderbalande, talar Mats och hans fru mycket med varandra. De åker omkring i varsin traktor med hörselskydd och bullerkompenserade mikrofoner.

- Vi kommer varandra mycket nära då, även om vi fysiskt kan vara i olika kommuner.

Den musikfria podcasten kan du ladda ner och lyssna på utomlands.

Sommarpraten sänds i Yle Vega varje vardag kl. 10.03 och 22.15.

LÅTLISTA:

Ti kåma tibaak, Ann-Sofie Åminne (Lars Huldén, Alf Mylläri)
Steinreiså, La Riippa Group, Jessica Riippa
De sista entusiasterna, Povel Ramel, Wenche Myhre
In tjääleiksviiso åt hoon di miin, Janne Granlund (Lars Huldén, Alf Mylläri) *
Ollas Viktor, Sören Lillkung (Lars Huldén, Alf Mylläri)
Adagio for Strings, Op.11-Extract, Samuel Barber, Academy of St.Martin in the Fields, Sir Neville Marriner
Var är vägens mål, Keski-Pohjanmaan Kamariorkesteri, Rita Bergman, Juha Kangas

Läs också

Nyligen publicerat - Vega