Hoppa till huvudinnehåll

Vad händer om man slutar mata vitsvanshjortarna? Verksamhetsledare: Många djur dör, försvagas och blir lidande och skadorna på samhället ökar

Vitsvanshjort.
I vinter ska man satsa på att skjuta fler hindar, för att fösöka få bukt med ökningen. I Pargas betyder det här 70 hindar, 60 bockar och 160 kalvar, vilket totalt blir 290 djur Vitsvanshjort. Bild: Mostphotos / Esa Lähteenmäki Hjort,vitsvanshjort

Många undrar om vi inte kan få bukt med den städigt växande vitsvanshjortstammen genom att sluta mata djuren. Men det är inte så enkelt.

- Det går inte att minska stammen på lång sikt genom att sluta mata vitsvanshjortarna vintertid, säger Tomas Björkroth, verksamhetsledare för Pargas jaktvårdsförening.

"Vi vill ha en frisk och livskraftigt stam som inte är för stor - det är grundtanken"

Matning av hjortar, och även rådjur, sker alltid vintertid och det sker av fler orsaker, berättar Björkroth.

- Om man matar hjortarna på en viss plats, kan man styra bort hjortarna från trafiken och jord- och skogsbruksområden där den kan skapa stor skada.

Dessutom har jägarna vid matningen betydligt större möjligheter att välja vilka djur man skjuter bort, exempelvis om man vill skjuta fler hindar eller bockar, yngre eller äldre djur.

Tomas Björkroth i blå jacka och glasögon utanför Axxell Brusaby.
Tomas Björkroth. Tomas Björkroth i blå jacka och glasögon utanför Axxell Brusaby. Bild: Linus Hoffman / Yle Axxell,Tomas Björkroth

- Grundläggande tanken är att vi vill ha en hjortstam som är frisk och livskraftig utan att ändå vara för stor, säger Björkroth.

Utan matning skulle hjortarna lida och skadorna på samhället skulle öka

Men vad skulle då hända om jägarna slutade mata hjortarna?

Björkroth säger att vi skulle se många döda djur och många som mår väldigt dåligt.

Vi skulle då ha en överstor stam som inte kommer hitta mat. Det skulle enligt Björkroth leda till att hjortarna närmar sig människan och bosättningen, i jakt på mat.

Och då skulle de äta allt i sin väg.

- De skulle i sitt sökande efter maten också traska omkring mera under vintrarna och även gå mera över vägar, vilket säkert skulle öka antalet trafikolyckor ännu mer. Så på många sätt skulle hjortarna också bli lidande av det.

Vitsvanshjortar matas på Gullö i Ekenäs skärgård
Hjortarna behöver matningen för att stammen ska hållas livskraftig. Vitsvanshjortar matas på Gullö i Ekenäs skärgård Bild: YLE/ Jani Saikko matning,Ekenäs

Enligt Björkroth skulle det då också vara omöjligt att hålla sig till den beskattningsplan som finns för hjortdjursstammen.

Man skulle inte kunna skjuta bort de djur som planeras skjutas bort och hjortstammen skulle ytterligare öka.

- Då skulle vi ha svaga djur som förökar sig mera, helt enkelt.

Vitsvanshjorten är en naturlig del av Finlands jaktkultur

Vitsvanshjorten är en främmande art i Finland och kom hit från Nordamerika på 1930-talet.

I dag har vi över 100 000 vitsvanshjortar och trots att stammen borde minska gör den inte det - många jaktföreningar har fått som uppgift att enbart stagnera tillväxten, inte minska den.

Varför då, Tomas Björkroth?

- På lång sikt är målsättningen att stammen behöver minska en del jo, men just nu har vitsvanshjorten haft en så stark tillväxt att målsättningen på årsnivå har varit att stoppa tillväxten av stammen.

Björkroth säger också att Viltcentralen börjat tro att man kommit till den nivån att tillväxten på många ställen har stoppats och åtminstone minskat på många ställen.

- Och först då tillväxten stoppas kan man börja tänka på att minska stammen.

Vitsvanshjort
Kanske det finns en ljusning i sikte för minskningen av vitsvanshjortstammen? Vitsvanshjort Bild: Lehtikuva vitsvanshjort,främmande arter,djurskydd,Hjort

Men har vitsvanshjorten en plats alls i vårt ekosystem, eftersom den ändå är en främmande art i Finland?

- Nog ser jag att den fått en plats, det är en en ganska betydande del av jakten vi har här i Finland, men samtidigt måste vi också sköta stammen så att den inte orsakar alltför stor skada.

- Men den hör till viltarter i Finland i dagens läge och där tror jag nog att den har sin plats.

Läs också

Nyligen publicerat - Åboland