Hoppa till huvudinnehåll

Lavinen i Norge tog vännerna:

"Jag har fått många tankeställare"

Den 2 januari omkom fyra skidturister i en lavin på Blåbærfjellet i Nordnorge, tre av de omkomna var män med österbottniska rötter. Efter en stor insats i mitten av januari hittades tre av de omkomna och i juli kunde den fjärde hämtas ner från fjället.

Morgonen den 2 januari kom att bli den sista för Kristoffer Wiik tillsammans med sina skidåkarkompisar.

Kristoffer åkte hem till familj, husbygge och jobb, medan de andra blev kvar för en sista dag av skidåkning i Tamokdalen i Nordnorge.

– Jag lånade ut mina stavar och en termos. Det var en rätt lugn morgon.

Kristoffer Wiik.
Kristoffer Wiik Kristoffer Wiik. Bild: Yle/Anna Ruda Nykarleby,kristoffer wiik

Kristoffer berättar att de som skulle stanna kvar i Nordnorge för att skida en dag till hade bestämt sig för att bestiga Blåbærfjellet. Kvällen innan hade de sett på ruttkartor över fjället.

– En i sällskapet hade varit på en hel del fjäll i området och det här var ett fjäll som ännu inte hade blivit bestiget. Blåbærfjellet är ett populärt fjäll som man gärna far till.

Kristoffer har inte själv varit upp på Blåbærfjellet, men han beskriver det som ett klart fjäll där man redan vid foten av fjället kan se toppen. Man kan se på träden var det brukar gå laviner och rutten till toppen är klar.

– Det är en väldigt fin topp. Den är ganska hög i omgivningen så du ser över området.

Solen går inte upp

Kristoffer berättar att det ovanför trädgränsen finns en vagga, en dal i berget. Vid vaggan finns det enda stället man kan gå upp för berget, eftersom berget annars är för brant.

Sedan kommer en platå innan den sista branten upp till toppen.

– Andra januari går inte solen upp alls i Tamokdalen och det är svårt att hinna till toppen i dagsljus. För min egen del tycker jag bättre om att åka skidor med utsikt och full koll på läget.

”Det var nog väldigt bra snöförhållanden för skidåkning, vilket ofta betyder bra förhållanden för laviner också”

Dagarna före den andra januari 2019 hade det snöat mycket och Kristoffer räknar med att det fanns ungefär 80 centimeter snö på fjället.

– Det var nog väldigt bra snöförhållanden för skidåkning, vilket ofta betyder bra förhållanden för laviner också.

Laviner var något som det talades om bland skidåkarna.

Kunskapen om laviner fanns i gruppen och också kunskapen om hur man klarar sig ur en lavin.

– Två av dem som var med i gruppen har rört sig mycket i lavinterräng.

Bilden är tagen 13.58 den 31.12. Den tiden på året går solen inte upp i Tamokdalen
Bilden på gruppen är tagen den 31.12 klockan 13.58. Bilden är tagen 13.58 den 31.12. Den tiden på året går solen inte upp i Tamokdalen Bild: Privat isklättring

Ungefär klockan 14 på eftermiddagen inträffade lavinen som drog med sig de fyra skidåkarna i gruppen.

Då hade bilen Kristoffer åkte med fått motorstopp i Muonio. Han hoppade på en buss som åkte mot Rovaniemi. När han var på järnvägsstationen i Rovaniemi ringde hans telefon.

– Jag fick ett samtal från en i gruppens mamma. Hon var orolig över att de inte svarade och blev glad när jag svarade.

Kristoffer förklarade att han inte längre var i Nordnorge utan hade åkt hem tidigare.

– Tidigare har folk också ringt och varit oroliga när någonting har hänt.

Mamman hade läst att fyra skidturister var försvunna i en lavin i Troms.

– Troms är ju ett stort fylke. Jag var inte så orolig då. Jag vet att det lönar sig att sitta lugnt i båten. Så jag lugnade henne och sa att jag skulle kolla upp det.

Redan då visste jag nog vad klockan var slagen.

Kristoffer ringde hotellet de bodde på och frågade om de hade kommit tillbaka. Det hade de inte.

– Redan då visste jag nog vad klockan var slagen.

Skip Instagram post

På torsdag kväll den 3 januari landade Kristoffer tillsammans med några av de anhöriga i Tromsö. Då hade hans vänner varit saknade i över ett dygn.

– Jag ville inte lämna några trådar öppna och sitta på avstånd. Det är alltid lättare när du får förstahandsinformation och får vara på plats.

Fredagen den 4 januari meddelade den norska polisen att det inte längre var frågan om en räddningsaktion utan en sökoperation efter omkomna.

– Det stod nog klart för mig ganska tidigt, att vi högst antagligen inte kommer att se dem igen.

Redan när du ringde till hotellet och de inte hade kommit tillbaka?

– Ja, överlevnadschanserna var så ofantligt små då redan.

Solen lyser på Blåbärfjällets topp
Blåbærfjellet. Solen lyser på Blåbärfjällets topp Bild: Yle/Evert Rönnqvist Norge,Tamokdalen,Blåbærfjellet

Två veckor på fjället

På grund av dåligt väder och lavinfara tog det två veckor innan de frivilliga kunde ta sig till fjället för att börja leta efter de omkomna.

Tre av de omkomna hittades och kunde hämtas ner från fjället den 16 och 17 januari.

Efterspaningarna efter den sista omkomna avslutades några dagar senare på grund av de stora snömängderna på fjället.

Den sista omkomna hittades den 10 juli.

– Det är ju något som sker i skidkretsar, men främst i Chile, Alaska och sådana ställen där det inte finns samma utbyggda system. Väldigt ovanligt att någon ligger så här länge i Norden.

Redan de två veckor som tre av de omkomna blev kvar på fjället är en ovanligt lång tid.

Efter att ha sett konsekvenserna kommer jag aldrig att ha några problem med att vända vid en fara. Det är inte värt insatsen.

Sommarprat 16 juli

Den 16 juli håller Kristoffer ett sommarprat i Yle Vega. Han vill att folk ska få veta mer om friåkning och att de som håller på med äventyrssporter ska bli mer medvetna om riskerna.

– Personligen har jag fått många tankeställare.

Kristoffer säger att han nu har den fördelen att han alltid bär med sig erfarenheten som olyckan har gett.

– Efter att ha sett konsekvenserna kommer jag aldrig att ha några problem med att vända vid en fara. Det är inte värt insatsen.

Isklättring i Nordnorge
Isklättring i Nordnorge Bild: Privat isklättring

Kristoffer säger att han inte har något att bevisa, varken för sig själv eller andra. Han är ute på fjället för sin egen njutning.

Till den som står vid foten av ett fjäll och förbereder sig på att ta sig upp vill Kristoffer säga att man inte ska tänka för mycket på lyckade och misslyckade bestigningar.

– Berget finns där, det har stått hur länge som helst. Ett liv är långt, om du ser till att inte utsätta dig för för stora risker.

Han vill påminna om att det kommer fler dagar och fler möjligheter.

Kristoffer Wiik hemma i familjens kök.
Kristoffer Wiik med sin familj. Kristoffer Wiik hemma i familjens kök. Bild: Yle/Anna Ruda Nykarleby,kristoffer wiik

Hur enkelt är det att tänka på det när man står nedanför berget på semesterns sista dag?

– Man måste fokusera på att en vecka i livet inte är så stor i helheten. Det kommer fler veckor och nya möjligheter.

Ge dig själv en klapp på axeln och tyck att du var duktig som kunde avstå.

Kristoffer säger att om man känner sig osäker, eller om magkänslan inte känns helt rätt, ska man lita på den.

– Du måste se det som någonting väldigt lyckat. Ge dig själv en klapp på axeln och tyck att du var duktig som kunde avstå. Det är mycket större.