Hoppa till huvudinnehåll

Ett sommartrauma eller en lärdom för livet? Traditionen att göra herbarium lever kvar – men har utvecklats under årens lopp

Kerstin Meinander Biolog Herbarium
Kerstin Meinander tycker det är roligt att samla växter och hjälper nu sina barnbarn med deras herbarier. Kerstin Meinander Biolog Herbarium Bild: Mohamed El Bouari / Yle naturen,biologer,Kerstin Meinander

Högstadieeleven Amanda Perander gör sitt herbarium nu i sommar, pensionerade biologiläraren Kerstin Meinander gjorde sitt på 1960-talet. Grunden är densamma – men antalet växter är numera färre och växtpressen kan bytas ut mot kameran.

– Det här är gran, säger Amanda Perander och plockar målmedvetet åt sig en grön kvist.

Amanda Perander och hennes klasskompisar i Hagelstamska skolan i Grankulla ska under sommaren sammanställa varsitt herbarium med minst 20 växter, utvalda från en lista med 50 alternativ.

En lista med 50 växter på en mobilskärm.
Eleverna i Hagelstamska skolan ska välja 20 av dessa 50 växter. En lista med 50 växter på en mobilskärm. Herbarium,Telefon,lista,botanik,växter,biologi,Mobiltelefonens bildskärm,smarttelefoner,sprucken skärm

Eleverna kan endera köra med den beprövade metoden att plocka, pressa och klistra eller så kan de ta ett foto på växten. Perander har valt det förstnämnda.

– Det känns bättre att lämna över sitt arbete för hand och att man också har gjort det för hand. Men det är också jättemånga som tar bilder för det går säkert snabbare, berättar hon.

Förr var växterna fler och drogs upp med rötterna: “Det harmar”

Vissa saker har alltså ändrat sedan Kerstin Meinander gjorde sitt första herbarium i mellanskolan och sitt andra då hon studerade biologi 1965. Först och främst växternas antal.

– I mellanskolan var vi tvungna att göra herbarier mellan varje årskurs. Sku det ha varit 120 växter sammanlagt. Då jag började studera botanik gjorde jag ett nytt, då samlade vi mycket. Jag hade växtpressen helt full, berättar hon.

Kerstin Meinander visar hur full hennes växtpress var då hon gjorde sitt herbarium då hon studerade biologi 1965.
Kerstin Meinander visar hur full växtpressen som hennes pappa snickrade åt henne då hon inledde sina studier var då hon samlade växter till sitt herbarium 1965. Kerstin Meinander visar hur full hennes växtpress var då hon gjorde sitt herbarium då hon studerade biologi 1965. Herbarium,Kasnäs,botanik,växtpressning,växtpress

En sak som ändrat till det bättre är att man numera låter växternas rötter vara ifred.

– Jag kommer ihåg att jag hittade vad som såg ut som en vit rödklöver, en Trifolium montanum (Backklöver), och den hittade också någon annan och tog upp den med roten. Det fanns bara ett exemplar så på det sättet försvann den från växtplatsen, och det harmade mig.

Press eller kamera? Ingen skillnad!

Att eleverna numera kan välja att fotografera växterna istället för att pressa dem ser Meinander inte som något problem.

– Du måste ju iallafall leta reda på de här växterna. Du måste få ett snyggt foto och du måste också lära dig känna igen vilken växt det är och var du har fotat dem. Vi behöver ju inte gå tillbaka till gamla tider, utan saker måste få utvecklas. Det viktiga är att de går ut i naturen och tittar på växterna.

Som pensionerad biologilärare vill Meinander gärna inspirera yngre generationer att intressera sig för naturen och hjälper nu sina barnbarn att göra herbarier.

– Ju fler ungdomar som lär sig uppskatta naturen desto bättre för oss människor. Men inte är ju alla intresserade och det kan man inte förvänta sig heller. Men lite baskunskaper kan man alltid försöka ge dem.

Varför måste man ha koll på en massa växter?

Man kan ju fråga sig vad som är poängen med att årskull efter årskull klistrar in en massa växter i häften eller mappar och skriver upp deras latinska namn.

Enligt Meinander handlar det om mer än att pränta in fakta, det handlar om att lära sig uppskatta och respektera sin omgivning.

– Det är viktigt för att lära sig älska naturen. Det är ju den här naturen som sist och slutligen är det viktigaste vi har. Utan växter och utan arter är vi ju ingenting.

Och ju mera man lär sig desto roligare blir det, det verkar de olika generationerna vara överens om.

– Det är en ganska rolig uppgift i och med att man själv får gå och försöka hitta växterna, man lär sig jättemycket. Så blir man mer uppmärksam än vad man vanligtvis är då man går i naturen, säger Perander.

Amanda Perander vid Gallträsk i Grankulla.
Amanda Perander hittade flera växter vid Gallträsk i Grankulla. Amanda Perander vid Gallträsk i Grankulla. Gallträsk,Grankulla,Herbarium,Amanda Perander

Som en bonus kan lite baskunskaper i botanik ge en chansen att briljera.

– Såklart måste man inte känna till alla men det kan vara roligt att någon gång kunna skryta och säga “Haha jag vet att det där är en smörblomma”, konstaterar hon.

Vilka växter kommer du ihåg från ditt herbarium? Testa dina kunskaper med vårt quiz om Finlands vanligaste blomster.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes