Hoppa till huvudinnehåll

Familjen Tallberg har ett barn som aldrig blir vuxet, men som stod i kö för att flytta hemifrån - vad hände sedan?

Familjen Tallberg på Drumsö.
Familjen bor på Drumsö i Helsingfors. Från vänster Anna, Laura och Tusse. Familjen Tallberg på Drumsö. Bild: Yle/ Christoffer Gröhn familj,Anna Slunga-Tallberg

Jag säger inte att mitt liv har blivit förstört, men mycket av det jag håller på med har jag tidigare tvingats begränsa, säger Tusse Tallberg. Hans dotter Laura har en grav intellektuell funktionsnedsättning. Hon har nu en plats på ett boende vilket ger mamma och pappa mer fritid. Det mesta går bra, men att personalen ofta byts ut är ett minus.

Under intervjun kommer Laura flera gånger nära mikrofonen och upprepar vissa ord gång på gång. Hon är 22 år gammal men mentalt ungefär på en tvåårings nivå. Framsteg har ändå skett under de senaste åren.

- Hon pratar lite mer nu och har blivit vuxnare, säger mamma Anna Slunga-Tallberg.

- Man kan fråga henne saker och hon kan rabbla upp maträtter, böcker eller skivor. Den här typens kommunikation har ökat och blivit mer rationell. Men hon kan inte svara på hur hon mår eller vad hon gör i morgon, säger pappa Georg, eller Tusse som han kallas.

Vi träffades senast i mars 2016. Då bodde Laura hemma och familjen köade för en plats på ett boende.

- Det är ett problem att vi inte vet när boendet är färdigt. Osäkerheten är besvärlig, sade Tusse Tallberg då.

Nu, 2019, ska boendet snart öppna och Laura flytta in. Men den stora förändringen har redan skett.

Flyttade hemifrån våren 2017

Ungefär ett år efter den tidigare intervjun, det vill säga våren 2017, flyttade Laura till Kårkullas boende i Arabiastranden i Helsingfors. Det är ett så kallat flyttboende och tanken är att invånarna bara ska bo där tillfälligt innan de hittar ett permanent boende.

- Vi har nu betydligt mera fritid. Laura kan vara på boendet under veckosluten när vi på vintern är på skidtävlingar eller när jag seglar på sommaren.

- Det känns bättre nu att åka iväg och inte lämna den andra med Laura. Men när vi har lediga veckoslut är Laura hemma, säger Tusse.

Laura går på vardagarna i en finskspråkig skola, som drivs av Ristola-säätiö, där hon bland annat håller på med textilslöjd och keramik.

Kårkullas boende i Baggböle i Helsingfors.
Till det här boendet i Baggböle i Helsingfors ska Laura flytta på hösten. Kårkullas boende i Baggböle i Helsingfors. Bild: Yle/ Christoffer Gröhn Kårkulla,Kårkulla samkommun,boende,Helsingfors,Baggböle

Ska flytta till nytt boende på hösten

Hon ska på hösten flytta till Kårkullas nya boende i Baggböle i Helsingfors. Det har plats för åtta personer och har precis blivit färdigt.

- Kårkulla har nu tagit emot boendet och verksamheten kör igång efter semestrarna, säger Kenneth Lindroos, teknisk disponent i Nyland vid samkommunen Kårkulla.

I mars 2016 sade Lindroos att det är svårt att hitta lämpliga tomter i huvudstadsregionen för ett boende.

- Det har vi löst nu. Vi köpte ett våningshus i Vanda med 16 lägenheter. Där finns ännu lediga platser, säger Lindroos.

"Var säkert minst lika svårt för mamma och pappa att vänja sig som för Laura att flytta"

Men hur känns det att som förälder släppa iväg ett barn till ett boende? Ett barn man tagit hand om som en baby i över 18 år.

- Det var säkert minst lika svårt för mamma och pappa att vänja sig vid situationen som det var för Laura att flytta till ett boende. Men å andra sidan har hon genom åren bott på Folkhälsans juniorhem och då varit borta över veckoslut, säger Anna.

- När jag fört henne till boendet för tio dagar och själv åkt på resa har jag funderat på om det är rätt, men nu på senare år har jag inte haft liknande tankar utan litar på att hon tas hand om, säger Tusse.

Fyra olika kontaktpersoner under två år

Enligt Tusse och Anna har det för det mesta fungerat bra för Laura på boendet. Personalbrist eller att personalen ofta byts utgör ändå ett minus.

- Att personalen byts ofta är svårt för någon som Laura. Till exempel är det svårt att borsta hennes tänder om man inte är van med henne. Men i jämförelse med skräckhistorier man hört har vi och Laura haft tur, säger Tusse.

I jämförelse med skräckhistorier man hört har vi och Laura haft tur

- Under de två år hon bott där har hon haft fyra olika kontaktpersoner, vilket inte är optimalt. Kontaktpersonen är den vi kontaktar angående Laura. Det kan handla om att något ska skötas på ett visst sätt eller att skolan bör informeras om någonting, säger Anna.

"Om familjemedlemmarna byts ut hela tiden är det ingen familj"

Tusse säger att han ser på Lauras reaktion om personalen är bekant för henne från tidigare.

- Om familjemedlemmarna byts ut hela tiden är det ingen familj. Man måste tänka på ett boende på ett annat sätt än en arbetsplats där personalen kan bytas ut av rationella skäl. Här gäller att hålla familjen ihop så länge det går.

Eftersom hon inte pratar i långa meningar, kan ni veta hur hon trivs på boendet?

- Så länge hon är glad och nöjd och på gott humör när hon kommer hem vet vi att allting är okej. Om det hänt henne någonting blir hon antagligen tystlåten. Men inte vet vi förstås vad som har hänt i så fall, säger Anna.

Samkommunsdirektör Sofia Ulfstedt
Sofia Ulfstedt. Samkommunsdirektör Sofia Ulfstedt Bild: Yle/Johanna Ventus sofia ulfstedt

"Det är jättetråkigt, men vi kan inte göra något åt att personalombytet är stort"

Kårkullas direktör Sofia Ulfstedt är medveten om den svåra personalsituationen i huvudstadsregionen.

- Det är svårare än i övriga landet att hitta tillräckligt med behörig personal. Det är dyrt att bo i huvudstadsregionen och svårt att klara sig på en närvårdarlön trots att vi betalar bättre än kommunen, säger Ulfstedt.

- Men vi gör allt vi kan och har ett tätt samarbete med utbildningsinstanser och försöker aktivt gå in för läroavtalsutbildningar.

Vad säger du om att ha fyra olika kontaktpersoner under två år?

- Det är jättetråkigt, men vi kan inte göra något åt att personalombytet är stort. Vi gör bara det bästa av situationen så det på varje skift finns tillräckligt med behörig personal, säger Ulfstedt.

En del säger att det för dem varit en bra sak att ha ett barn med specialbehov, men det kan jag inte gå med på

"Vi skiljer oss från andra liknande familjer"

Tusse och Anna är väldigt öppna med hur krävande det är med barn med specialbehov.

- Vi skiljer oss från andra liknande familjer. En del säger att det för dem varit en bra sak att ha ett barn med specialbehov. Det kan jag inte gå med på, säger Tusse.

- Jag säger inte att mitt liv har blivit förstört men mycket av det jag håller på med har jag tidigare tvingats begränsa. I dag seglar jag dubbelt så mycket som när Laura bodde hemma. Seglingen är min favoritsysselsättning och på det sättet har mitt liv nu förändrats, fortsätter Tusse, som 1980 tog en OS-medalj i segling.

- Vi har två söner, som båda är yngre än Laura, men de klarar av att ta hand om sitt liv. Laura kommer aldrig att bli vuxen. Vi kommer alltid att sköta hennes ärenden. Vi blir aldrig av med barnet, säger Anna.

Läs också

Nyligen publicerat - Huvudstadsregionen