Hoppa till huvudinnehåll

"Det finns en tid före och efter Talvivaara" - miljön och vinsterna är i fokus när gruvlagen ska göras om

Talvivaaragruvan i Sotkamo.
Talvivaaragruvan i Sotkamo. Talvivaaragruvan i Sotkamo. Bild: All Over Press Talvivaara,gruvdrift

I Svenskfinland berörs Österbotten av malmletning medan de flesta gruvprojekten är aktuella i östra och norra Finland. Försvinner vinsterna i utländska bolags fickor? Hur kunde de berörda kommunernas röst höras mer i malmletningsskedet? Dessutom krävs mer fokus på miljön, särskilt eftervården vid gruvdrift i det medborgarinitiativ som nyligen uppnådde 50 000-strecket.

Det finns ett stort moln över allt som handlar om gruvdrift. Molnet stavas Talvivaara, numera Terrafame. Gruvan i Kajanaland i Sotkamo där allt gick fel från början. Bassängerna byggdes bristfälligt och började tidigt läcka. Gifterna spreds i vattendrag och i stugägarnas brunnar. Svenska Yle rapporterade utförligt om gruvans vattenproblem.

Miljöbrotten ledde till den största rättegången i modern tid, där ägaren Pekka Perä var målsägande. Då hans konkurs var ett faktum löste staten in gruvan, som numera ägs också av multinationella Trafigura. Perä och hans närmaste män dömdes för miljöbrott.

Så här planeras spillvattenröret till Nuasjärvi.
Talvivaara, numera Terrafame gruva ligger i östra Finland. Så här planeras spillvattenröret till Nuasjärvi. Bild: Yle/Erikäinen-Lahikainen Anne-Mari spillrör

I dag har Terrafame gjort mycket för att återställa sitt rykte. Gruvan är den största arbetsgivaren i det hårt drabbade östra Finland.

Efterfrågan på litium, kobolt och nickel i batteri- och ackumulatortillverkningen väntas dessutom föra med sig ett uppsving för Terrafame.

Miljöproblemen, som utvinningsmetoden biolakning har fört med sig, kvarstår ändå och Terrafame har bidragit till att medvetenheten kring gruvornas utmaningar har ökat. Bestämmelserna kring gruvverksamheten har setts över men många anser att de inte räcker till.

Spretigt reglement

Kraven på att förnya gruvlagen har höjts på många håll på sistone. Lagen är från 2011 men bestämmelserna som reglerar gruvdriften är spretiga. Det är Säkerhets- och kemikalieverket Tukes som beviljar tillstånd för gruvdrift medan regionförvaltningsverket är rätt instans när man ska anhålla om miljötillstånd. Det här är bara ett exempel.

Den nya regeringen har en reform av gruvlagen som ett mål i sitt regeringsprogram under den pågående regeringsperioden.

I medborgarinitiativet som nyligen uppnådde gränsen för riksdagsbehandling - 50 000 underskriter - ställs krav på tydligare miljöhänsyn i lagen, mera bestämmanderätt för kommunerna som berörs och ekonomisk nytta till samhället ur de vinster som gruvbolagen gör på utvinningen.

- Den nuvarande gruvlagen tar inte tillräcklig hänsyn till gruvdriftens miljöpåverkan, säger verksamhetsledaren Anna Bagge vid Naturskyddsförbundets lokalavdelning i Lappland.

Gruvornas vinster ska komma kommunerna och staten till godo― Anna Bagge, verksamhetsledare för naturskyddsförbundets Lapplandsavdelning

Kraven man ställer i medborgarinitiativet är att gruvdrift inte ska tillåtas i naturskyddsområden och att malmbrytningen ska generera pengar till det finska samhället och staten.

- Kommunerna ska ha rätt att neka till gruvverksamhet i sina områden. Medborgarnas, framför allt samernas, rättigheter ska stärkas i de här frågorna överlag, fortsätter Bagge.

Hon betonar att det handlar om demokrati - den nuvarande gruvlagen är inte tillräckligt demokratisk, enkelt sagt.

Anna Bagge är verksamhetsledare för naturskyddsförbundets lapplandsavdelning.
Anna Bagge är verksamhetsledare för Naturskyddsförbundets Lapplandsdistrikt. Anna Bagge är verksamhetsledare för naturskyddsförbundets lapplandsavdelning. Bild: privat gruvdrift,naturskydd,Anna Bagge

Bagge nämner ett exempel:

Beowulf Minings dotterbolag har fått malmletningslov i Tuusniemi i norra Savolax. Kommunstyrelserna i Tuusniemi och Nyslott har sagt nej till prospekteringen. Lintula kloster och flera lokala föreningar har motsatt sig malmletning.

- Ändå har bolaget fått tillstånd till malmletning. Det här vittnar om att gruvlagen inte är demokratisk, utan måste ändras, betonar hon.

Pekka Suomela är verksamhetsledare vid Gruvindustrin r.f.
Pekka Suomela är verksamhetsledare för Gruvindustrin r.f. Pekka Suomela är verksamhetsledare vid Gruvindustrin r.f. Bild: ©photographer jari härkönen gruvor,gruvdrift

Liten bransch - men stora rubriker

Rubrikerna kring gruvdriften har varit stora - så stora att man tycker det skulle vara en jättebusiness i Finland.

- Men det handlar bara om en dryg procent av hela ekonomin, förklarar verksamhetsledare Pekka Suomela vid Gruvindustrin r.f. Omsättningen i gruvindustrin är drygt 1,7 miljarder euro.

Mellan 6 000-7 000 personer arbetar direkt med gruvverksamhet i Finland i dag, ungefär 13 000 personer när man räknar med indirekta servicetjänster.

Pekka Suomela medger att det nu behövs en grundlig diskussion kring gruvlagen och gruvindustrins verksamhet i Finland.

- Det blir intressant att se vad riksdagen och regeringen gör åt gruvfrågan efter sommarpausen. Medborgarinitiativet bör tas upp i riksdagen och regeringen nämner gruvlagen i regeringsprogrammet.

Suomela säger att man behöver ventilera miljötillstånden och naturskyddsbestämmelserna kring prospektering, alltså malmletning.

- Medborgarinitiativet visar att allmänheten är orolig över gruvindustrin och kunskapen om vad som händer i branschen är dålig. En diskussion är en del av hela gruvhelheten, säger han.

Nyttan och kommuneras ställning i fokus

I diskussionen om gruvverksamheten handlar det om flera olika synpunkter.

- Nyttan av fyndigheterna å ena sidan, här handlar det om olika avgifter eller skatter, nämner Suomela.

- Å andra sidan gäller det malmletningen, innan man hittar någonting. Här finns det utrymme för att förbättra kommunernas situation. Hur man ska göra det är jag inte så säker på.

Suomela betonar att det också handlar om planeringsfrågor.

- I dagens Finland är det inte möjligt att grunda en gruva om kommunen säger nej i generalplanen. Det finns en teoretisk möjlighet i gruvlagen men i praktiken måste nog kommunen säga ja, förklarar han vidare.

Finland kan hålla hela kedjan i egna händer― verksamhetsledare Pekka Suomela, Gruvindustrin r.f.

Gruvindustrins argument för en större gruvindustri i Finland handlar om att vi har möjlighet att hålla hela kedjan i egna händer.

- Prospektering, gruvverksamhet, industrin och olika high tech-kunskaper i bolag som kan gå vidare med förädlingen.

Mycket händer i Österbotten

På frågan om var i Svenskfinland man hittar intressant verksamhet som tangerar gruvorna nämner Suomela Österbotten - Karleby och Vasa.

- Nordkalk är ju stort i Finland och Sverige men de sysslar med industrimineraler.

Men när det gäller efterfrågan på ackumulatorer och råvaror för dem riktas blickarna mot Österbotten.

- Keliber-projektet nära Karleby. Kaustby har fokus på litium och de har kommit långt. De har flera tillstånd klara redan, men finansieringen är ännu delvis öppen.

LITIUM_PORASYDÄN / LITIUM BORRKÄRNA
Litiumfyndigheterna nära Karleby är intressanta ur många aspekter. 250 miljoner euros investeringar behövs och utvinningen beräknas sysselsätta 160 personer. Vill ortsborna ha en gruva i hemkommunen? LITIUM_PORASYDÄN / LITIUM BORRKÄRNA Bild: YLE / EVERT RÖNNQVIST Karleby kommun,sten

Suomela nämner också Vasa som har varit aktivt i energiklustret särskilt när det gäller ackumulatorer, inte minst för bilindustrin.

Kommer Tesla att placera sin batterifabrik i Vasa frågade Vasabladet för en tid sedan.

Talvivaaras långa skugga

Suomela medger ändå att erfarenheterna från Talvivaara gruva har lagt en stämpel på hela branschen.

- Det finns en tid före och efter Talvivaara. Nya krav ställs i dag på miljötillstånden. Men skuggan efter Talvivaara är lång och alla minns problemen där mycket väl.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes