Hoppa till huvudinnehåll

Det började med en tävling i vem som simmade i flest sjöar under en sommar - och blev en en bok om sjöars personligheter

En fot som sticker upp ur vattenytan.
Johanna Vuoksenmaa, eller rättare sagt hennes fot i Pitkäjärvi i Kangasala. En fot som sticker upp ur vattenytan. Bild: Johanna Vuoksenmaa Johanna Vuoksenmaa

Vatten kan upplevas med alla sinnen och har många olika roller. Sjöar kan bli som vänner och man kan simma i släktens vatten. Men förstår vi sjöarnas betydelse i vår kultur?

Att Finland är de tusen sjöarnas land är något vi ofta brukar slänga ur oss utan att kanske desto mer fundera över vilken betydelse sjöarna har i vår kultur eller för oss personligen.

En som tänkt mycket på sjöar och vatten är regissören Johanna Vuoksenmaa som ser sjöar som kompisar med olika personligheter och karaktärsdrag. Nu har hon också skrivit en bok om sina vattenvänner.

En hand som speglas i en sjö och tycks greppa tag i en björk som även den speglas i vattenytan.
Keski-Tiilijärvi i Hollola En hand som speglas i en sjö och tycks greppa tag i en björk som även den speglas i vattenytan. Bild: Johanna Vuoksenmaa Johanna Vuoksenmaa
Den här fröken är den mellersta i Tiilisjärvi-syskonskaran. Så ung och mjukhudad att man vill ligga sked med henne. I full blom, på många sätt talangfull, livet framför sig, kanske vårens student. Lite blyg, men lider inte av det. Kan njuta av att vara ensam.― Johanna Vuoksenmaa (red. översättning)

Vem simmar i flest sjöar under en sommar?

Det hela började med ett spontant dopp en sen, varm sommarkväll i Lahtis. Vuoksenmaa var på en officiell mottagning men hade hett och såg längtansfullt på sjön utanför. Tillsammans med en bekant sprang de iväg för ett snabbt dopp för att sedan återvända till festen.

Följande morgon simmade Vuoksenmaa igen i en annan sjö. Medan hon och kompisen stod och beundrade friheten som vattnet ger och det underbara i att simma fick de en idé.

– Vi bestämde oss för att ha en liten tävling och se vem av oss som under sommaren simmade i flest sjöar.

Det hela utvecklades sedan till en liten Facebook-grupp bland vänner där folk skrev och tipsade om fina sjöar de simmat i.

Men Vuoksenmaa tog det hela ett steg vidare. Eftersom det visuella i vatten intresserade henne började hon ta bilder. Och då hon dessutom tycker att sjöar är och känns väldigt olika började hon också skriva ner korta personlighetsbeskrivningar av sjöarna.

Det ledde vidare till ett Instagramkonto, som följdes av en utställning och nu boken Vesiystäviä.

– Precis som man beskriver viner på olika sätt tyckte jag att man också kan beskriva vatten.

Närbild på Johanna Vuoksenmaa
Johanna Vuoksenmaa Närbild på Johanna Vuoksenmaa Bild: Otava / Jonne Räsänen Johanna Vuoksenmaa

Kompisselfie med en sjö

Vuoksenmaa är mest känd som regissör och manusförfattare (bland annat tv-serierna Ex-onnelliset, Klikkaa mua och filmen 21 tapaa pilata avioliitto). Men hon utbildade sig först till fotograf.

Som professionell fotograf insåg hon snabbt att hon kunde göra sitt simprojekt väldigt seriöst och professionellt. Men för att kunna behålla det enkla, lekfulla och roliga i projektet bestämde sig Vuoksenmaa för några regler.

– I spel och lekar finns det också alltid regler och därför skapade jag några enkla regler för mig själv. Först simmar du i sjön, sedan tar du ett foto med mobilen och så skriver du ner din beskrivning av sjön, hurdan “typ” den är och hur den kändes.

Vuoksenmaa kallar de här bilderna för ett slags kompisselfie. Precis som vissa vill ta selfies med sina idoler tar Vuoksenmaa bilder på de sjöar hon simmar i.

– Reglerna är att sjön och jag skall ska synas i bild, men det räcker med en kroppsdel eller en reflektion av mig själv.

Beskrivningarna handlar om det första intrycket och är en väldigt subjektiv åsikt betonar hon.

Vissa har nämligen blivit lite sårade då hon beskrivit deras favoritsjö på ett mer negativt sätt.

– Men det beror på så många olika saker, väderleken, från vilket håll jag mötte sjön, var jag klev i för att simma. Sjöar kan upplevas väldigt olika.

En lite utspädd vardagssjö. Sköter ödmjukt sin uppgift. Jobbar skift, stående jobb har orsakat åderbråck och använder därför inte längre korta kjolar, fast hon annars har smala ben. Gjorde ett nättest som gav svaret, äppelformad kropp, men är det någon överraskning efter tre barn?― Johanna Vuoksenmaa (red. översättning)
En hand i vattnet som håller i ett näckrosblad.
Vähäjärvi i Birkala En hand i vattnet som håller i ett näckrosblad. Bild: Johanna Vuoksenmaa Johanna Vuoksenmaa

Älska mångfalden

Som manusförfattare och regissör är det Vuoksenmaas jobb att utveckla intressanta karaktärer. Och karaktärsbeskrivningarna av sjöar fungerar också lite som en övning.

– Mina beskrivningar av sjöarna föds där i stunden. Själv ser jag det som en improvisation, lite som när musiker “jammar” musik.

– För mig handlar de här beskrivningarna också om ett sätt att spegla och träna min människokännedom. Det handlar om att se mångfalden och älska den.

– Visst finns det en del sjöar som är lite “sorgliga” typer, säger Vuoksenmaa leende. Men precis som det finns olika människor, finns det olika sjöar och alla ingår i en helhet.

– Jag vill öka förståelsen även för de här stackrarna, precis som det i livet inte går så bra för alla människor så ska vi på samma sätt se sjöarna som jämställda.

En hand som speglas i sjön Pitkäjärvi i Esbo.
Pitkäjärvi i Esbo. En hand som speglas i sjön Pitkäjärvi i Esbo. Bild: Johanna Vuoksenmaa Johanna Vuoksenmaa,pitkäjärvi
En trött moderlig sjö, urtvättad och stripig. Hinner inte till frissan och har inte heller pengar. Ensamförsörjare, arbetar mycket för att få vardagen att rulla, tonårssöner orsakar oro. Skulle vilja vara en svan men är en anka. Har rutinrelationer med olika partners men har glömt bort hur man älskar en annan vuxen människa.― Johanna Vuoksenmaa (red. översättning)

Vattnet är för alla sinnen

Ända sedan barnsben har Vuoksenmaa älskat att simma. Hon är också väldigt nöjd över att det släktnamn hennes farfar i tiderna tog har en direkt anspelning till insjösystemet Vuoksen.

– Då man är en storväxt person som jag är vattnet ett element där även jag kan vara snabb. Men vattnet ger mig också ett djupt välbehag.

Hon påpekar också att vattnet är det enda grundelementet som vi kan uppleva med alla våra sinnen.

– Vi kan smaka på vatten och känna det, vi kan lyssna och dofta på det. Och så förstås iaktta och titta på det för vatten är väldigt visuellt.

En fantastisk sjö. En öppen och klok varelse. Talar flytande fem språk, även människornas och änglarnas. En underbar uppfostrare, av både egna och fosterbarn, har mycket kärlek och bestämda gränser. Håller sig lugn och sval även då andra går heta. Bestämd men rättvis. En stor famn att dyka ner i.― Johanna Vuoksenmaa (red. översättning)
En kvinna speglad i vattenytan.
Pielinen, Nurmes En kvinna speglad i vattenytan. Bild: Johanna Vuoksenmaa Johanna Vuoksenmaa

Vattnets olika roller

I sin bok skriver Vuoksenmaa om hur viktig våra sjöar är då man ser till vår kultur. Hur sjöar dyker upp i bilder, ljud och sångtexter.

Att Finland är de tusen sjöarnas land säger vi, men ändå talar vi kanske mer om skogen. Det här funderar Vuoksenmaa kanske beror på att det finns sjöar överallt i Finland, även i städer, och att vi därför kanske tar sjöarna för självklarheter.

– Skogen kanske många upplever som lite skrämmande, där kan man gå vilse, och där finns obehagliga småkryp. Men jag tror att alla finländare har ett positivt förhållande till sjöar.

– Titta bara på barn och hur stark deras längtan till vatten är.

– Men även för oss vuxna har vattnet så många olika roller. Det kan vara vår fysioterapeut, massör, en nöjespark eller en lärare i mindfulness.

Två ben och några näckrosblad i sjön Suolijärvi.
Suolijärvi i Tammerfors. Två ben och några näckrosblad i sjön Suolijärvi. Bild: Johanna Vuoksenmaa Johanna Vuoksenmaa,Suolijärvi
Vacker, hjärtlig, lång och smal, doftande, en absolut förtjusande sjö. Har sett ett och annat i sitt liv men har bara blivit visare av erfarenheterna. En empatisk person som tror gott om alla. Är tolerant och delar med sig, intill den sista brödsmulan. Sysslar med frivilligarbete men gör inget stort nummer av det. Jämbördigt avslappnad och kärleksfull.― Johanna Vuoksenmaa (red. översättning)

Simma i släktens vatten

Vuoksenmaa har sina rötter i Karelen men har aldrig varit intresserad av att resa till olika minnesmärken och har också tyckt att det är sorgligt att stå och titta på stenfoten till en byggnad som en gång i tiden fanns.

Men eftersom släkten och rötterna ändå börjat intressera har hon istället försökt hitta de sjöar och stränder där hennes farföräldrar simmade.

– Det är en lite hisnande känsla då du ser ut över en sjö eller vadar i samma vatten som din farmor högst antagligen också sett och vadat i.

– Visst fattar jag också att platser och strandlinjer förändras men jag vill tro att sjön och vattnet på något sätt ändå är detsamma, det känns som om det var detsamma som då, säger Vuoksenmaa med ett leende.

Klarögd, mjuk och med ett tilltrasslat hår, söt och otämjd. En ung kvinna med dreadlocks som älskar naturen och vill lära känna växter och fåglar. Drömmer om att bli vildmarksguide men hatar mygg och är rädd för mörker. Känslig, impulsiv och ombytlig.― Johanna Vuoksenmaa (red. översättning)
En kvinnas avbild speglad i vattenytan och några kvistar som hänger ovanför.
Ormajärvi i Lammi En kvinnas avbild speglad i vattenytan och några kvistar som hänger ovanför. Bild: Johanna Vuoksenmaa Johanna Vuoksenmaa

Havet en idol

Man brukar ibland dela in människor i två grupper, de som gillar havet och de som gillar insjöar. Vuoksenmaa är en insjömänniska men hon poängterar att hon också gillar hav och skärgård.

– Men eftersom havet är så stort känner jag mig mer maktlös vid havet medan en sjö mer är i min storlek. Få sjöar är så stora att de i storm utvecklar farliga vågor som kan skada och göra illa.

– Havet är mer oberäkneligt och eftersom det är så stort känner jag också att ett hav blir mer avlägset.

– Havet beundrar man, det är mer en idol medan en insjö är en kompis, säger Vuoksenmaa med ett skratt.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje