Vegas sommarpratare Moira von Wright säger att varje unik människas möjlighet att bli bemött utan förutfattade åsikter och definitioner är en viktig värdering.
Frågan om vem man kan vara, och därtill vem man skulle kunna vara bortom kategorier och beteckningar har engagerat Moira von Wright sedan ungdomen.
Fråga inte vad jag är, men vem jag kan vara!
När Moira von Wright blir vald till ny rektor för Åbo Akademi blir intervjuerna många.
De flesta är intresserade av vad hon har åstadkommit tidigare, d.v.s. examen, forskning och tjänster, men de frågar inte vem hon är.
- Listor och förteckningar över vad en människa är eller inte är, vilka grupper hon tillhör, vilka egenheter, titlar, diagnoser eller lyten hon har ger oss inte den estetiska kunskapen, inte heller för de oss närmare den andra som person och levande kännande människa.
I sitt sommarprat vill Moira von Wright därför tala om det som format henne. I små berättelser från barndom och ungdom vill hon dela det som inte ryms med på ett CV.
- Jag vill berätta hur de små och till synes obetydliga erfarenheterna har lärt mig att älska världen, trots en del besvikelser och sorger längs vägen, säger hon.
- Kanske kan de ge en glimt av vem jag är, bortom identiteter och etiketter.
Det älskade barndomshemmet gick förlorat
Moira föddes in i en liberal intellektuell familj i Helsingfors. I familjen pågick ständiga diskussioner och mycket sång och musik, och barnen var fria att utforska omvärlden.
Moira och hennes syskon kunde röra sig vart de ville, särskilt efter att de flyttat ut till Vuolax, sommarstället på Kustö utanför Åbo.
Men plötsligt ändrades allt.
- När jag var 13 blev jag tvungen att flytta till stan eftersom föräldrarna skiljde sig och huset såldes och stängdes ner. Då fantiserade jag att det var krig och att jag skulle evakueras.
"Kriget" tog sedan slut, men inte evakueringen, och livet blev inte mer detsamma. Det älskade barndomshemmet var och förblev borta.
- "Du lekte dig genom det svåraste" har min man sagt, och det stämmer säkert.
Tillbaka till rötterna, i Åbo
Moira von Wright gick i skola i Åbo och studerade sen till klasslärare på finska i Helsingfors.
Hon jobbade i Finland innan hon flyttade till Sverige och doktorerade, och hon har sedan dess arbetat vid många internationella universitet och varit professor i pedagogik och i forskningsområdet Människan i välfärdssamhället, och även rektor för Södertörns högskola i Stockholm.
När Moira tillträder som Åbo Akademis första kvinnliga rektor i början av augusti flyttar hon tillbaka till den plats där hennes egen skolgång startade.
Men Moira har under åren utomlands varje sommar besökt Åbolands skärgård som alltid varit viktig för henne, även i tonåren.
- Jag längtade efter pappa och sökte mig gärna ut till hans ö i skärgården där han brukade vistas på veckosluten med sin nya fru.
- Ett sätt att få tillgång till pappa var att försöka leva upp till min styvmors förväntningar och göra henne nöjd – vilket inte var helt lätt
Samtalet var familjens bärande element
Om flytten från barndomshemmet förblev ett sår fanns det samtidigt mycket som gav stabilitet och självkänsla.
Samtalet var familjens bärande element och de två äldre syskonens stöd gjorde att Moira samtidigt slapp att bli definierad.
Det gav Moira ro och möjlighet att genom lek och äventyr själv komma underfund med vem hon var.
- Det gav mig en bekymmerslös start i livet och tillit till både mig själv och till världen. Oräddheten och lusten att utmana gränser har förstås gett mig en del svårigheter men mest glädje.
Vill inte begränsas av sitt kön
Att vara flicka var inte heller något som problematiserades eller nedvärderades i familjen.
Moira var som barn helt omedveten om det kvinnliga könets eventuella begränsningar eller möjligheter.
- Det tog tid innan jag fattade att sådant som ansågs vara viktigt i skolan, som självständigheten, Förenta Nationerna och Jesus, inte gällde vare sig mig eller andra flickor.
- I ärlighetens namn förstod jag inte vidden av begränsningen i att vara flicka då, och jag har inte accepterat den än i dag.
Fantasi och förundran har varit viktiga även i Moiras forskning, men i det dagliga arbetet vid universitetet är det kanske ändå inte i första hand det lekfulla, fantasifulla och äventyrliga som kommer fram.
Det viktiga är här vad Moira von Wright gör på sitt jobb, nu som Åbo Akademis rektor.
Den musikfria podcasten kan du ladda ner och lyssna på utomlands.
Sommarpraten sänds i Yle Vega varje vardag kl. 10.03 och 22.15.
LÅTLISTA:
Bo Kaspers Orkester: Att vara ung
Ali Farka Toure & Ry Cooder: Diaraby
Leonard Cohen: Who By Fire
Vladimir Ashkenazy (piano); Ludwig van Beethoven: Bagatelle in A minor, WoO59 ”Für Elise”
Berliner Philharmoniker 2017, John Adams: A short ride in a fast machine
Lisa Ekdahl: The moon can not be stolen
Monika Zetterlund & Bill Evans: Monicas vals
