Hoppa till huvudinnehåll

Oväntade fynd från slaget vid Waterloo: Benrester vittnar om amputeringar och en artilleriprojektil om Napoleons genombrytningsförsök

Vid 200 års dagen av slaget uppfördes en storskalig rekonstruktion av slaget.
Vid 200 års dagen av slaget uppfördes en storskalig rekonstruktion av slaget. Vid 200 års dagen av slaget uppfördes en storskalig rekonstruktion av slaget. Slaget vid Waterloo

Napoleons förlust vid slaget vid Waterloo i Belgien 1815 satte punkt för hans ambitioner att erövra Europa.

Arkeologiska utgrävningar visar ändå att utgången av det korta men ursinniga slaget inte var självklar, säger arkeologen Tony Pollard vid universitetet i Glasgow i Skottland.

Pollard ledde Waterloo uncovered-rörelsens utgrävningar i sommar där man utforskade ett brittiskt fältsjukhus. Sjukhuset som fanns i en lantgård i Mont Saint-Jean har inte tidigare varit föremål för arkeologiska utgrävningar.

Förutom tiotals muskötkulor, mynt och knappar hittade man flera benrester. Där finns bland annat ett lårben som klart avslöjar vad som har hänt: benet hade kapats ovanför knät och det finns spår av kirurgens såg i benet.

Det finns samtidsskildringar om amputationer gjorda på fältsjukhus, men det har inte funnits konkreta bevis för det här.

Benresterna hittades inom ett litet område. Waterloo Uncovered tänker fortsätta med utgrävningarna de följande somrarna eftersom rörelsen antar att den hittat en avfallsgrop för amputerade extremiteter.

Hoppa över Twitterpostning

Amputationer utan nedsövning

Upp till 6 000 sårade fördes till fältsjukhuset i Mont Saint-Jean på en enda dag, bedömer Pollard. 65 procent av dem hade skador på extremiteterna.

Amputationerna genomfördes utan bedövning eftersom det då inte fanns någon effektiv anestesi. Det rådde stor brist på smärtstillande medel och vatten.

Officerarna fick inte förturer i vårdkön, men de överlevde oftare eftersom de hade rena skjortor inför slaget. Det här gav dem ett visst skydd mot infektioner.

En vårdmetod som var typisk för den tiden ledde till fler dödsfall. Nuförtiden skulle sårade få blodtransfusioner, men då använde man sig av åderlåtning, trots att patienterna redan hade tappat mycket blod på grund av sina skador.

Projektil slog ned i närheten av sjukhus

Utöver amputerade lemmar hittade arkeologerna i sommar även en projektil från en haubits som slog ned i närheten av fältsjukhuset.

Den franska okreverade projektilen visar hur nära slaget pågick, bara cirka 600 meter från sjukhuset.

- Projektilen vittnar om den stund då Napoleon troligen var närmast att göra en genombrytning, säger Tony Pollard till nyhetsbyrån Reuters.

Historiker har varit eniga om att britterna kanske inte skulle ha ockuperat Frankrike om inte de preussiska styrkorna i elfte timmen kommit till undsättning.

Bilder från en rekonstruktion av slaget 2012. På ena sidan de franska styrkorna ledda av Napoleon Bonaparte och på andra sidan de allierade styrkorna under Hertigen av Wellington.
Bilder från en rekonstruktion av slaget 2012. På ena sidan de franska styrkorna ledda av Napoleon Bonaparte och på andra sidan de allierade styrkorna under Hertigen av Wellington. Bilder från en rekonstruktion av slaget 2012. På ena sidan de franska styrkorna ledda av Napoleon Bonaparte och på andra sidan de allierade styrkorna under Hertigen av Wellington. Slaget vid Waterloo

Napoleons armé använde kortpipiga haubitsar både i fält och vid belägring. Med haubits kunde man indirekt eld över en byggnad, en skog eller ett annat hinder.

Enligt Napoleon behövde man ha en stor mängd haubitsar för att krossa befästningar och tvinga fienden att lämna byar och sätta sig i rörelse.

Projektilerna var vanligen explosiva och med haubitsar avfyrades också projektiler som lyste upp himlen.

En speciell projektil som var gjord av tyg användes för att antända byggnader. Innanför tyget fanns en blandning av terpentin, harts, talg och svavel som var nästintill omöjlig att släcka.

Arkeologen Stu Eve har laddat upp en 3D-modell av den hylsa som hittades vid slagfältet.

Hoppa över Twitterpostning

Tiotusentals soldater stupade eller sårades under slaget vid Waterloo som pågick i mindre än ett halvt dygn. Man har räknat ut att 90 soldater träffades under varje minut av slaget.

En av de läkare som vårdade dem var Charles Bell som också var konstnär. Det finns flera realistiska målningar av honom som visar hurdana skador han såg i sitt arbete. Bilderna kan ses på Europeana-bloggen.

Vägen var full av våra sårade och franska fångar och granater regnade ner över dem. Armen på en man hängde lös och hölls fast bara av muskler, en annan hade fått ett sabelslag i huvudet och halva ansiktet hade skjutits bort på en tredje― Hjälpkirurgen William Gibneys beskrivning av vägen som ledde till fältsjukhuset

Ett fåtal av de stupade fick en egen grav, för att inte tala om transport till hemlandet. Största delen begravdes i massgravar eller brändes på bål. En del lämnades kvar på platsen. På samma ställe ruttnade eller brändes också tusentals hästar som dött.

Waterloo Uncovered har genomfört utgrävningar i fyra somrar hittills men trots det stora antalet stupade har man fram tills nu inte hittat några ben. Förklaringen är inte vacker, åtminstone enligt nuvarande sätt att se på saken.

Under årtiondena efter kriget grävdes lik fram ur gravarna och man gjorde benmjöl av dem. Framför allt engelska gödselföretag tros ha gjort det här. De fraktade tonvis med ben till England.

Mjölet såldes till bönder eftersom man på den tiden ansåg att “det i det närmaste inte fanns bättre gödsel än ben, i synnerhet människoben.”

Från Leipsic, Austerlitz, Waterloo och andra ställen där blodiga krig utkämpades har man samlat in både hjältar och deras hästars ben. De har samlats in överallt, har skeppats till hamnen i Hull och därifrån vidare till benkvarnarna som har ångmaskiner och kraftiga anläggningar med vilka benen mals till mjöl― Tidningen Gentleman’s Magazine, 1822. Staden Leipzig stavades på den tiden Leipsic på engelska

En soldat har namngetts

Bara ett helt skelett finns kvar från slaget vid Waterloo. Det hittades av misstag 2012 då man byggde en parkeringsplats för Waterloo-museet.

Det fanns ont om ledtrådar om den stupades identitet. Resterna av uniformen visade att han var antingen en brittisk eller en preussisk soldat. I fickan hade han både tyska och franska mynt och en metallsked.

Det som hjälpte på traven var en liten trälåda med initialerna C.B som fanns i graven. Efter rengöring hittades också bokstaven F, uppger den brittiska organisationen Project Hougoumont.

Forskaren är rätt säkra på att det var fråga om en soldat vid namn Friedrich Brandt från Hannover. För det talar både en manskapsförteckning och den missbildning av ryggraden som man visste Brandt hade.

Brandt stred för britterna och han var 23 då han stupade. Dödsorsaken är klar: det fanns en muskötkula mellan revbenen.

Unga tänder var eftertraktade

Utöver benmjölet ville man av de stupade ha tänder för rika personers löständer. Tandproteserna var eftertraktade eftersom den ökade sockerkonsumtionen och syrabehandling för vitare tänder förstörde tänderna.

Tandproteser gjordes av ben från elefanter, valrossar och flodhästar, men människors tänder var billigare och hållbarare. Fattiga lät dra ut tänder för att sälja dem till protestillverkare.

Tänderna efter unga stupade soldater i Waterloo var utan vidare ett eftertraktat byte.

Det brittiska tandläkarförbundets museum och flera andra museer har i sina samlingar proteser som är gjorda av de här tänderna och som kallades Waterlootänder.

Arkeologirörelse hjälper veteraner

Waterloo Uncovered grundades för fyra år sedan för att hjälpa soldater som lider av posttraumatiskt stressyndrom efter att ha tjänstgjort i Afghanistan och Irak. Utöver britterna deltog även holländare i årets utgrävningar.

Rörelsen grundades av Mark Evans och Charlie Foinette som studerade arkeologi innan de tog värvning. De tjänstgjorde i Afghanistan vid ett regemente som hade en central roll i slaget vid Waterloo.

Waterloo valdes som mål även eftersom Evans och Foinette till sin överraskning insåg att det fanns väldigt lite arkeologisk forskning om platsen.

De ansåg att det var som om man känt till Pompeji, men låtit bli att utforska platsen. Förutom enskilda arkeologer och historiker lyckades de få med också universitet och sponsorer i projektet.

Det var bråttom med projektet eftersom det som fanns där höll på att försvinna. Det gamla slagfältet har blivit åkermark och plogningen har medfört skador. Dessutom har entusiaster med metalldetektor på egen hand letat efter krigsminnen.

Utgrävningarna på väg att inledas vid platsen för det tidigare fältsjukhuset
Utgrävningarna på väg att inledas vid platsen för det tidigare fältsjukhuset. Utgrävningarna på väg att inledas vid platsen för det tidigare fältsjukhuset Bild: Waterloo Uncovered Slaget vid Waterloo

Sammanlagt 2200 föremål har hittats vid utgrävningarna. I sommar ändrades stämningen genast då man hittade kvarlevor av människor, säger Tony Pollard.

- Det fanns plötsligt en stark koppling mellan de människor som led vid slaget 1815 och veterangruppen vid Waterloo Uncovered. Det finns veteraner i vår grupp som har genomgått amputation av lemmar.

Napoleons favoritgeneral hittades i Ryssland

Utgrävningar har genomförts även på andra håll som berördes av Napoleonkrigen.

I juli i år hittade en fransk-rysk arkeologgrupp en av Napoleons favoritgeneraler, hans barndomsvän, Charles Étienne Gudin, som stupade i Ryssland 1812.

Gudins hjärta fördes genast till Paris, men kistan med hans kvarlevor hittades i en park i Smolensk under grunden till ett dansgolv, säger forskarna till Reuters.

Artikeln är en översättning av Yle Uutisets artikel skriven av Anniina Wallius.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes