Hoppa till huvudinnehåll

Får vi ta farväl av den förlängda arbetstiden som Sipilä införde?

Ett anteckningsblock och en väckarklocka ligger på ett färglatt bord.
En av frågorna inför höstens löneuppgörelser är hur många förbund som absolut håller fast vid att tilläggstimmarna ska slopas. Ett anteckningsblock och en väckarklocka ligger på ett färglatt bord. Bild: Black ice / Pexels (CC0) klocka,tid,Väckarklocka

Konkurrenskraftsavtalet som Juha Sipiläs regering förmådde arbetsmarknadsparterna att ingå sommaren 2016 är möjligen på fallrepet.

Nu under hösten ska många nya kollektivavtal förhandlas fram, och frågan är huruvida tilläggsarbetstiden som konkurrenskraftsavtalet pålägger löntagarna får en fortsättning.

De flesta löntagare har märkt av tilläggsarbetstiden, de så kallade "kiky-timmarna" (från fi. kilpailukykysopimus=konkurrenskraftsavtal) i sitt dagliga jobb, men på olika sätt.

På en del arbetsplatser skrevs de exakta minuterna in i turlistorna, d.v.s. 24 timmar dividerade med årets arbetsdagar.
På andra arbetsplatser har man låtit de anställda själva skriva ner sina "kiky-timmar" mera fritt, speciellt inom de kreativa branscherna.

Ingen central uppgörelse om de extra timmarna

Konkurrenskraftsavtalet blev till efter en stor uppgörelse mellan arbetsgivarnas och -tagarnas centralförbund, och nu hoppas statsminister Antti Rinne (SDP) på att en ny uppgörelse kan avgöra kiky-timmarnas öde.

Det är osannolikt just nu. Arbetsgivarna, bl.a. Teknologiindustrin och Finlands näringsliv EK, har sagt att de inte går med i några centrala uppgörelser om något alls.

Enligt arbetsmarknadsdirektör Minna Helle vid Teknologiindustrin är sannolikheten för en central uppgörelse "noll procent".

Vill alla löntagare slopa arbetstidsförlängningen?

En av frågorna inför höstens löneuppgörelser är hur många förbund som absolut håller fast vid att tilläggstimmarna ska slopas.

Industrifacket är en av de hårdaste motståndarna till de s.k. kiky-timmarna. Ordförande Riku Aalto har meddelat att förbundets mål är att inget av medlemsavdelningarna har kvar dessa extra timmar i sina nya avtal.

Säkert handlar det om mer än 6 extraminuter i dagen. Löntagarorganisationerna hade inget vidare förhållande med statsminister Juha Sipilä ( C) och hans regering, och nu kan man skaka av sig ett arv från den.

Men trots att de andra stora förbunden inte ännu beslutat sig om förhandlingsfrågorna verkar det som att kiky-timmarna eventuellt inte är första prioritet hos alla.

Till exempel inom vårdbranschen ser man nollavtal och så kallade ofrivilliga deltidsavtal som de viktigaste frågorna nu.

Dessutom är det en hjärtesak för vårdfacket att få upp de lägsta lönerna inom branschen. Då kan man tänka sig att det inte främjar de viktiga målen att stånga sig blodig med arbetsgivaren om kiky-timmarna.

För att inte tala om de arbetsplatser där man implementerat extratimmarna mer smärtfritt. Kanske man hellre sätter till alla klutar i förhandlingarna på att få fram andra förbättringar?

Fackledarna: Nu behövs solidaritet

Trots att arbetstagarsidan alltså kan se olika på vikten av att kämpa emot en fortsättning på kiky-timmarna, så kommer motståndet att vara brett.

Inom arbetstagarorganisationerna hoppas man på en solidaritet mellan medlemmarna. Fastän de egna kiky-timmarna ordnats på ett riktigt fungerande sätt, förväntas man ändå kämpa emot dem med hänsyn till de sämre lottade.

Den solidariteten kan räcka långt - det bittra arvet från regeringen Sipilä är för många fackaktiva större än summan av de extra minuterna.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes