Hoppa till huvudinnehåll

Forskning: Såhär kan regeringen höja sysselsättningen – det lönar sig inte att fortsätta som nu

En man knuffar en städkärra på ett varuhus. I bakgrunden syns en glasvägg.
En av orsakerna till att sysselsättningen är högre i Sverige än i Finland, är att arbetsmarknaden är flexiblare. En man knuffar en städkärra på ett varuhus. I bakgrunden syns en glasvägg. Bild: Henrietta Hassinen / Yle städning,invandrare,arbete,arbetslöshet,städare,köpcentrum,Kampen, Helsingfors stad,servicebranschen

Under tre senaste åren har nya forskningsresultat klart visat hur vi kan höja sysselsättningen i Finland. Klart är att det vi gör nu är ineffektivt, och att de effektiva metoderna i början kostar mycket pengar.

Regeringen har satt som mål att höja sysselsättningsgraden till 75 procent till år 2023. Många har tvivlat på om det går.

Rita Asplund, forskningsrådgivare på Näringslivets forskningsinstitut Etla, säger ändå att det är fullt möjligt.

Men det arbetslöshetssystem vi har i Finland har visat sig ineffektivt. Det finns inte heller något skäl att tro att den förra regeringens aktiveringsmodell kommer ge resultat.

Arbetslöshetssystem som riktar sig till alla verkar nu vara bortkastade resurser om man vill höja sysselsättningen.

- För att kunna höja sysselsättningsgraden till 75 procent eller mer måste man koncentrera sig på de svagare grupperna, eftersom sysselsättningsgraden redan är hög bland dem som är lätt sysselsatta, säger Rita Asplund.

Tabell över sysselsättningen i Finland.
Sysselsättningsgrader år 2016. Källa: Etla Tabell över sysselsättningen i Finland. sysselsättning

Rita Asplund påpekar att det i regel inte är något problem att sysselsätta dem som redan har en yrkesutbildning eller högskoleutbildning.

- De har redan nu en hög sysselsättningsgrad. Ofta mer än 80 procent. Den stora utmaningen är de lågt utbildade i alla åldersgrupper. Den andra svårsysselsatta gruppen är personer med invandrarbakgrund. De kommer inte upp till 60 procents sysselsättning i en enda åldersgrupp.

Därför lönar det sig enligt Asplund i första hand att satsa på nyfinländare och lågt utbildade.

- Det är bland invandrare och lågt utbildade som den största potentialen att höja sysselsättningsgraden finns. Samtidigt gör man samhället mera jämställt, och man ger också människor med sämre utgångsvillkor möjligheter att hitta jobb och få ett drägligare liv. Med ekonomisk trygghet kommer också social trygghet.

Att höja sysselsättningsgraden är dyrt

All forskning under den senaste tiden pekar enligt Etla på att skräddarsydda lösningar är det enda som effektivt höjer sysselsättningen.

- Ett viktigt utgångsläge är att man gör en realistisk bedömning av om personen kan tänkas bli arbetsför genom olika åtgärdsprogram. Om chansen finns måste man utreda vilka åtgärdsprogram som är de rätta för just den individen, säger Rita Asplund.

- Å andra sidan vet vi att det är dyrt att gå igenom enskilda personer på det här viset. De generella åtgärderna som berör alla är mycket billigare. Men vi vet också att de inte har någon större effekt. Till exempel långtidsarbetslösa eller personer med en problematisk invandrarbakgrund med arbetslöshet och kanske språksvårigheter kräver skräddarsydda åtgärder. Och de kostar.

Rita Asplund, forskningsdirektör på Näringslivets forskningsinstitut Etla
Rita Asplund Rita Asplund, forskningsdirektör på Näringslivets forskningsinstitut Etla Bild: Yle/Patrik Schauman rita asplund

Rita Asplund säger ändå att utgifterna på längre sikt betalar tillbaka sig för de enskilda individerna, företagen och för hela samhället. Som exempel lyfter hon fram marginaliserade ungdomar.

- Vi vet att de ungdomar som marginaliseras från det sociala och ekonomiska livet i längden blir mycket dyra för samhället. Det kostar att åtgärda problemen, men beräkningar på vad en marginaliserad ungdom kostar samhället under sin livstid visar att man sparar mycket på lång sikt.

Rita Asplund påpekar att arbetsbankerna som lades ned för några år sedan var en effektiv metod att få in lågt utbildade ungdomar i arbetslivet.

Forskningen visar också att lönesubventioner är ett effektivt sätt att minska på utslagningen av ungdomar.

- Under det senaste året har det kommit ut tre större utredningar om lönesubventioner. Alla pekar på att de är effektiva om de förverkligas på rätt sätt. Men generella lönesubventioner fungerar inte. Det gäller att planera dem noga. Välja rätt målgrupp, fundera ut vilka villkor som ska gälla, och följa upp hur de fungerar så att man ser att de sysselsatta inte blir arbetslösa på nytt, säger Rita Asplund.

I Finland har vi enligt henne hittills varken varit särskilt bra på att panera eller följa upp lönesubventioner.

- Lönesubventioner fungerar bra för ungdomar, men under senare år har man prioriterat långtidsarbetslösa, vilket inte är lika effektivt. Man borde inte ha ett system där olika målgrupper konkurrerar ut varandra, utan satsa på de målgrupper där man vet att lönesubventioner fungerar bäst.

Regeringens väg fungerar inte

Tills vidare har regeringen valt två strategier för att höja sysselsättningen.

Den första är att låta facket och arbetsgivarna förhandla om saken.

Den andra är att tillsätta parlamentariska kommittéer. Rita Asplund tror inte på någondera.

- Alltför ofta grälar facket och arbetsgivarna om lönesänkningar eller löneökningar. Det är just den typ av generella lösningar som inte fungerar. Det behövs åtgärdsprogram som bevisligen ger resultat.

- Att man flyttar över arbetet till parlamentariska arbetsgrupper tyder ofta på att det finns problem, och att det i slutändan kanske inte händer så mycket. Vill man inom fyra år nå resultat måste man sätta in insatserna ganska fort, utvärdera och vid behov justera.

Flexiblare arbetsformer kunde höja sysselsättningen

Samtidigt är facket och arbetsgivarna inte helt utan vapen när det gäller att förbättra sysselsättningen. En av orsakerna till att sysselsättningen är högre i Sverige än i Finland, är att arbetsmarknaden är flexiblare.

- Man har bland annat mycket mera deltidsavtal. I Finland är småbarnsföräldrar till exempel oftast antingen hemma eller på jobb. Familjebildningen påverkar sysselsättningsgraden så att den är lägre i Finland. Det handlar om möjligheten att kombinera familj och arbetsliv.

- I Sverige har man också flexiblare pensionsarrangemang, vilket gör att man stannar längre i arbetslivet, säger Rita Asplund.

- Samma gäller distansarbete. Men fortfarande förhåller sig många arbetsgivare skeptiskt till distansjobb. Alla litar inte på att de som jobbar hemifrån inte utför andra sysslor under arbetstid.

Vad forskningen inte ger svar på

Samtidigt som forskningen har gett oss en mycket klarare bild av hur man kan förbättra sysselsättningen finns det problem där vi är lika okunniga som förr.

I Finland har man lyft fram problemen med att många är bundna av banklån på bostäder i glesbygden som de inte får sålda. Då kan de inte flytta efter arbete.

- Det är svårt att forska i sådana frågor. Därför vet vi inte hur stort problemet är.

- Det är heller inte lätt att flytta på folk. Människor har familj, egendom och sociala band. Bostadspolitiken i Finland har i tiotals år drivit folk att skaffa egen bostad. Det är inte så lätt att plötsligt ta sitt pick och pack och med familj flytta någon annanstans.

Det här ett exempel på så kallade matchningsproblem: situationer där det samtidigt finns lediga arbetsplatser och arbetslösa, men de inte passar ihop.

Rita Asplund påpekar att det finns många olika typer av matchningsproblem.

- I dagens läge talar vi mest om att företag inte får den arbetskraft de behöver. Det är visserligen ett reellt problem för många företag, men man kan också fråga sig varför de inte får den arbetskraft de behöver. Är det så att de jobb som de erbjuder inte är attraktiva? Är det så att lönen inte är attraktiv? Finns det andra orsaker? De här problemen säger forskningen inte heller så mycket om.

Åldersrasismen är ett problem

En hel del forskning visar att sannolikheten att hitta ett nytt arbete sjunker markant när man har fyllt 40, även om man har en lämplig utbildning.

Inte heller här ger forskningen enligt Asplund solklara svar.

- En möjlighet är att ge företagen möjlighet att testa personen så att de ser vilken typ av kunskap personen har. Många företag är rädda för att anställa. De upplever att det är svårt att bli av med arbetstagaren om det visar sig att det har varit en felrekrytering, säger Rita Asplund.

Å andra sidan erbjuder lagen redan en del flexibilitet.

- Vi har till exempel prövotider. Det är en flexibilitet som många arbetsgivare kanske inte känner till i grunden. Många gånger handlar det om bristande information. Det beror på att det också är en kostnad att skaffa fram den behövliga informationen. Det är säkert många småföretag som varken har tid eller pengar att sätta sig in i de möjligheter som finns.

Det har lett till att många har en uppfattning att det är extra svårt för företag i Finland att säga upp anställda. Men Rita Asplund säger att den uppfattningen inte är helt korrekt.

- I internationella jämförelser har man konstaterat att anställningsrestriktionerna i Finland är på genomsnittlig nivå om man jämför med övriga OECD-länder.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes