Hoppa till huvudinnehåll

True Crime: Balansgång mellan tragisk samtidsskildring och snaskig underhållning

Robert Durst lutar sig tillbaka i en fotölj.
I the Jinx (2015) berättar Robert Durst sin sida av historien bakom de mord han misstänkts och anklagats för. Bland annat mordet på sin fru Kathleen McCormac Durst. Robert Durst lutar sig tillbaka i en fotölj. Bild: HBO The Jinx,true crime,Robert Durst

True Crime-litteraturevenemanget på Helsingfors centrumbibliotek Ode hann bli omtalat och omskrivet långt innan det blev av. Blandningen av en underhållningsetikett och en dubbelmördare blev för mycket.

Artikeln ändrades 16.8.2019 kl 13.21 för att klargöra att Hanaholmen aldrig var medarrangör för evenemanget. Arrangörerna hade bara reserverat utrymmen på Hanaholmens konferenshotell.

Ursprungligen var det meningen att en betalande publik skulle få höra framträdanden av författare och före detta brottslingar, bland annat fängelserymlingen Jan Jalutsi och rånaren Anders Adali.

Programmet skulle inkludera program med Janne Raninen, som var evenemangets huvudarrangör, och som sitter dömd för mordet på Volkan Ünsal år 2003. (Du kan höra mer om fallet i Svenska Yles krimpodd.)

Innehållet skulle även inkludera besök till brottsplatserna och en meet & greet-middag tillsammans med gärningsmännen och författarna.

Janne Raninen
Janne Raninen i Efter Nio. Janne Raninen Bild: Yle/Parad Media Oy janne raninen

Här någonstans började upplägget kännas alltför magstarkt för många. Efter upprörd respons från allmänheten meddelade Hanaholmen att de inte tänkte hyra ut utrymmen på sitt konferenshotell för ändamålet. Evenemanget flyttades till centrumbiblioteket Ode och blev avgiftsfritt, och både middagen och besöken till brottsplatserna slopades.

Det är en gammal och beprövad form av uppbyggligt berättande att före detta brottslingar talar om sitt liv och framhåller sig själva som avskräckande exempel i offentligheten.

I många fall gör de en värdefull tjänst för samhället, som till exempel då den före detta nynazisten Esa Holappa skildrar sina erfarenheter av den finländska och nordiska ytterhögern.

Janne Raninen har på samma sätt ställt upp på intervjuer och berättat om sitt kriminella förflutna så öppet och ärligt som möjligt. Så vad var det som slog snett den här gången?

Omtyckt underhållningsgenre

True Crime har sedan mitten av 2010-talet blivit en omåttligt populär underhållningsgenre.

En milstolpe för genren var podcasten Serial (2014), vars framgång överraskade Sarah Koenig som står bakom serien. Själv upplevde Koenig att hon bara lade ner en oändlig möda på att fördjupa sig i en obskyr mordutredning från 1999. Offret var den artonåriga gymnasieeleven Hae Min Lee, och hennes ex-pojkvän Adnan Syed som satt fängslad för mordet hävdade sin oskuld.

Under arbetet började Koenig ifrågasätta sina egna motiv och lät sin självrannsakan och tvivel bli en central del av hennes rapportering. Sakta växte Serial till något större än rapporteringen kring ett brottsfall.

Podden blev berättelsen om hur Sarah Koenig gick vilse bland motstridiga och obegripliga ledtrådar i sitt fruktlösa letande efter svar. Koenig skildrar sina möten med familjemedlemmarna som förlorat sina barn eller syskon, och med deras klasskamrater.

Adnan Syeds familj i köket
Adnan Syeds mamma och bror. Adnan Syeds familj i köket Bild: HBO Serial,Adnan Syed

Gradvis tecknar hon fram samhället kring de här rörande vanliga ungdomarna som lever i de etniska minoriteternas täta gemenskaper, mitt uppe i sina egna versioner av den amerikanska drömmen. Men så rubbas alla av det grymma och plötsliga våldsdådet och lämnas med molande tvivel om den snälla och omtyckta pojken som dömdes för mordet, och som till dags dato vidhåller sin oskuld. Alla är de lika förbryllade, skärrade och vilsna, och framför allt lika fångade i brottet som Koenig är i sitt tvångsmässiga utredningsarbete.

Den djupa och nyansrika skildringen av samhället och rättssystemet gjorde Serial till en enorm succé. Med över 300 miljoner nerladdningar per avsnitt är den världens mest lyssnade podcast.
Publikens möjlighet att själv gå igenom bevismaterialet, diskutera tolkningar och teorier på nätforum spär givetvis på genrens popularitet.

Framför allt ledde uppmärksamheten till att Adnan Syeds fall togs upp till ny prövning. De långsamma turerna kring nya rättegångar och omprövningar leder till att fallet fortsätter att engagera sina fans år efter år. I mars 2019 avslog den högsta domstolen i delstaten Maryland Syeds begäran om en ny rättegång, men kampen fortsätter.

Dokumentär deckarserie

En annan förhållandevis tidig True Crime-serie som väckte enorm uppmärksamhet var den sexdelade TV-serien The Jinx (2015). Serien handlar om Robert Durst, arvingen till en av New Yorks största fastighetsmagnater, vars fru Kathleen McCormac Durst försvann år 1982 under mystiska omständigheter. De anhöriga misstänkte omedelbart att Durst hade mördat henne, men någon kropp hittades aldrig och i brist på bevis har inga åtal väckts mot honom.

År 2010 utkom spelfilmen All Good Things i regi av Andrew Jarecki, som handlade om Kathleen McCormac Dursts försvinnande, och när filmen haft premiär fick Jarecki ett samtal av Robert Durst själv, som erbjöd en intervju där han kunde berätta sin egen sida av historien.

Durst intervjuas av Jareckis dokumentärteam i drygt 20 timmar över flera års tid, och detta material resulterade i The Jinx – en häpnadsväckande exposé över Robert Dursts knökvansinniga liv som visar med all önskvärd tydlighet att en stormrik vit man i USA kan komma undan med precis vad som helst.

Robert Durst vid Times Square i New York
Robert Durst vid Times Square i New York Bild: HBO Robert Durst,The Jinx

Kathleens försvinnande är långt ifrån den enda makabra händelsen i Dursts vuxna liv.

År 2000 påträffades hans ungdomsvän Susan Berman mördad i sitt hem i norra Kalifornien, och det visade sig att Durst befunnit sig i trakten vid tidpunkten för mordet.

Durst gick under jorden för att undvika polisen men han häktades i oktober 2001 i småstaden Galveston i Texas för att ha styckmördat sin ålderstigna granne. Durst betalade trehundratusen dollar i borgen och släpptes på fri fot i väntan på rättegången, flydde, men greps två veckor senare då han försökte snatta en smörgås i ett snabbköp. Då han greps hade han femhundra dollar i fickan och trettiosjutusen i kontanter i sin bil.

Durst satt fängslad till år 2003 då han ställdes inför rätta för styckmordet i Texas, men hävdade självförsvar och frikändes. (Texas, vafan?)

Miniserien redogör metodiskt för alla de osannolika turerna med nyhetsmaterial och intervjuer, och klipper sedan till Jareckis studio där Durst själv sitter och förklarar sig, kommer med undanflykter och motiveringar.

Serien visar även filmteamets interna diskussioner, och småningom utvecklas serien till en egendomlig katt och råtta-lek mellan filmteamet och Durst, tills seriens sista scen slår ner som en bomb.

Mord är grejen

Det är ingen slump att båda dessa exempel kretsar kring gräsliga mord. Ända sedan Truman Capote skrev sin moderna klassiker In Cold Blood (Med kallt blod) om mordet på familjen Cutter på landsbygden i Kansas 1959 har True Crime-genren visat en oemotståndlig dragning mot våld och mord, förövare och offer. Här ligger också genrens osmakliga sida.

I sina bästa stunder kan True Crime ärligt visa fram samhällets mörkare sidor, men i sina svaga stunder utnyttjar genren bara människors verkliga lidande för att skapa snaskig underhållning.
Och det är alltid svårt att avgöra var den där gränsen mellan ärlighet och utnyttjande går.

Av allt att döma hade Janne Raninen genuint goda avsikter med sitt evenemang. De starka reaktionerna berodde huvudsakligen på den olyckliga användningen av etiketten True Crime, som trots allt kännetecknar en underhållningsgenre. Det skapade bilden av att folk kunde betala för den kittlande spänningen av att sitta till bords med en man som tagit livet av två människor.

Läs mera:

Dubbelmördare ordnade kriminalevenemang – anhörigförening: "Tillgjort att föra fram den brottsförebyggande synvinkeln"

True Crime-evenemanget med den dömda dubbelmördaren Janne Raninen väckte stor uppmärksamhet innan. På torsdagen var det dags för evenemanget i en avskalad form. Verksamhetsledaren vid föreningen för anhöriga till offer för brott mot liv anser att evenemangets brottsförebyggande syfte kändes tillgjort.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje