Hoppa till huvudinnehåll

Det kunde ha gått illa för jordbrukaren: "Ett tjugotal djur dansade omkring mig och över mig"

En kalv av rasen Hereford
En Herefordkalv (arkivbild) En kalv av rasen Hereford Bild: Wikimedia commons/John O'Neill hereford,Kalv,nötboskap

Jordbrukaren Pauliina Holmqvist i Karleby var för några dagar sen med om en riktig nära ögat-upplevelse. Då hon flyttade familjens boskap så halkade hon och var nära att bli nertrampad av flera av djuren.

- Det var en omskakande händelse, säger Pauliina, som klarade sig med blotta förskräckelsen, ett skrapsår och några blåmärken.

Pauliina och hennes make Mats föder upp Hereford-boskap på sin ekogård i Karleby. Det var då hon höll på att flytta djuren mellan två betesplatser som olyckan var framme.

- Jag släppte den första, mindre flocken först och det gick helt bra. Den andra flocken märkte inte att porten var öppen utan betedde sig annorlunda.

På grund av det här så gick Pauliina före djuren för att leda dem till betet - något som hon också har gjort tidigare. Då halkade hon och föll omkull.

- Innan jag hann göra något så började de springa över mig. Det var nog ett tjugotal av flockens 70 djur som "dansade" omkring mig och över mig.

Pauliina förklarar att kor är van att se stående människor - en liggande människa upplever de som skrämmande och vet inte vad det är fråga om.

- Därför började de hota mig för att komma ur situationen. De sprang över mig och knuffade mig med huvudet.

För att värja sig så skrek Pauliina åt djuren och de som kom mot henne med huvudet så sparkade hon på näsan. Så småningom lyckades hon krypa under elstängslet och i trygghet.

Kunde ha gått mycket värre

Pauliina kom undan med ett skrapsår och några blåmärken. Hon åkte till sjukhuset för kontroll och där fick hon stanna över natten för alla eventualiteter.

- Personalen sa att skador kan uppkomma senare, så utifall att det skett något invärtes så fick jag vara under övervakning.

Ett porträtt av en kvinna.
Pauliina Holmqvist. Ett porträtt av en kvinna. Bild: Mirka Johansson kvinna,Pauliina Holmqvist

Pauliina säger att hon har en känsla av att korna trots allt visste att det var hon, deras polare, och att de inte var ute för att skada henne.

- Skulle det där ha varit en främmande person som korna inte känner så tror jag nog det skulle ha gått ännu värre.

På grund av det här vill Pauliina starkt rekommendera att man inte vistas i främmande kohagar eller ens besöker gårdar om inte husfolket är hemma, hur idylliskt det än ser ut med de lugnt betande korna.

- Instinkten är det enda djuren lyder, den kan man inte kommendera bort. De gör det första de kommer att tänka på.

Jobba inte ensam med djuren

Dagen efter händelsen har Pauliina hunnit tänka över vad som hände och vad hon eventuellt gjorde fel.

- Det gäller ju att fara tillbaka på jobb förr eller senare. Jag tänker inte tillåta mig själv att låta rädslan styra, säger hon.

Pauliina säger att hon alltid då hon rör sig bland djuren har en "flyktplan", en skyddsplats dit hon vid behov kan söka sig.

- Dikorna är inte tama djur på samma sätt som mjölkkor, som är vana att bli mjölkade och omskötta av människor.

Att flytta djuren mellan betesplatser är något som Pauliina har gjort många gånger förut. Det gäller ändå att inte låta rutinen bli slentrian.

Pauliina konstaterar också att hon bröt mot regel nummer ett: Man borde inte vara ensam då man håller på med djuren, man borde ha "back-up".

- Inom jordbruket finns det ju risker med både maskiner och med djur, oberäkneligheten finns där. Men man kan inte heller skylla på djuren eller på maskinerna, utan se sig i spegeln och själv veta vad man håller på med.

Läs också

Nyligen publicerat - Österbotten