Hoppa till huvudinnehåll

30 år sedan människokedjan genom Baltikum: "Vi höll samman då och därför har vi det vi har i dag"

Människokedja i Litauen den 23 augusti 1989.
Den Baltiska kedjan i Litauen den 23 augusti år 1989. Hundratusentals litauer deltog i en demonstration av enighet mellan de baltiska länderna på årsdagen för Molotov-Ribbentropp-pakten. Människokedja i Litauen den 23 augusti 1989. Bild: Wikimedia Commons / Kusurija molotov-ribbentrop-pakten

På dagen femtio år efter att Molotov-Ribbentrop-pakten undertecknades ställde sig mellan en och två miljoner ester, letter och litauer hand i hand i en 600 kilometer lång människokedja från Vilnius till Tallinn.

Den Baltiska kedjan började sin långa färd genom Litauen, Lettland och Estland uppe på Gediminaskullen mitt i Vilnius. Där träffar vi Laimutis Vaitonis, en av hundratusentals litauer som deltog.

Laimutis Vaitonis, som själv deltog i den Baltiska kedjan, står vid startpunkten vid Gediminasslottets torn i Vilnius.
Laimutis Vaitonis står exakt på den plats där den Baltiska kedjan började i Vilnius. Laimutis Vaitonis, som själv deltog i den Baltiska kedjan, står vid startpunkten vid Gediminasslottets torn i Vilnius. Bild: Gustaf Antell Baltiska kedjan,Vilnius,Litauen,Laimutis Vaitonis

- Jag kan fortfarande i dag upprepa det vi tänkte då, säger Vaitonis: Enighet är så väldigt viktigt - axel mot axel, sida vid sida. Det vi för 30 år sedan lärde varandra är lika relevant för oss alla ännu i dag.

Enighet är så väldigt viktigt - axel mot axel, sida vid sida.

Datumet var noggrant valt. Det var exakt 50 år efter att Molotov-Ribbentrop-pakten skrevs under, alltså det hemliga avtal där Sovjetunionen och Tyskland delade upp östra Europa mellan sig.

Ett foto av startpunkten av den Baltiska kedjan vid Gediminasslottets torn i Vilnius.
I Gedminasslottets torn pågår en utställning om den Baltiska kedjan. Bilden föreställer början, eller slutet om man så vill, på den 600 kilometer långa kedjan. Ett foto av startpunkten av den Baltiska kedjan vid Gediminasslottets torn i Vilnius. Bild: Gustaf Antell Baltikum,Litauen,Baltiska kedjan,Sjungande revolutionen,Litauens historia

Vaitonis stod nära motorvägsavtaget till Ukmergė ungefär 70 kilometer norr om Vilnius.

- Det var omöjligt att komma fram till motorvägen med bil. Det var så många människor där att vi måste gå de sista två kilometerna längs med ängsstigar tills vi hittade en lucka i kedjan.

Ukmergė har blivit känt som den plats utanför Vilnius där det möjligen var som trängst.

- Efter en halv timme stod det så många människor bakom oss att kedjan i praktiken bestod av två eller tre rader, minns Vaitonis.

Iveta Vaiginienė och Raimundas Vaiginis: Vi visste att esterna och letterna tänkte som vi

- Vi vet att många bekanta, också familjemedlemmar, inte vågade delta i manifestationen. Det fanns fortfarande företag som gav sparken åt anställda som uttryckte sina åsikter alltför öppet, säger Raimundas Vaiginis, som deltog i den Baltiska kedjan tillsammans med sin fru Iveta Vaiginienė.

Så ni representerade inte bara er själva?

- Nej. Stödet för aktionen var ännu betydligt större än alla vi som deltog.

- Det är lite som i skolan. När den auktoritära läraren uttrycker en stark åsikt och frågar eleverna vad de tycker, så tittar alla ner mot skolbänken och gömmer sitt ansikte. Men när en elev vågar stå upp och säga att läraren har fel, så kanske en till vågar det. Och sedan nästa, och nästa. Så skulle jag beskriva det som hände, säger Vaiginis.

Vaiginienė uttrycker sig lite annorlunda.

- När dagen var slut kände vi oss euforiska. Men samtidigt var ju kommunikationen på den tiden helt annorlunda. I flera dagar följde vi med medierna för att få veta hur Moskva reagerade, och polisen och milisen.

- Dagarna efter märkte vi också att personer som vi trodde att var våra vänner hade helt andra åsikter om det som hade hänt än vi. De var egentligen inga vänner alls. Så kändes det.

Iveta Vaiginiené och Raimundas Vaiginis.
Iveta Vaiginiené och Raimundas Vaiginis. Iveta Vaiginiené och Raimundas Vaiginis. Bild: Gustaf Antell Baltiska kedjan,Litauen,Raimundas Vaiginis

Vad betydde det att ni visste att också Estland och Lettland var med samtidigt?

- Det betydde förstås väldigt mycket - det blev så mycket större och på sätt och vis tryggare. Vi var så många, säger de båda.

Sedan berättar de båda för mig om varför de visste att de kunde lita på grannfolken trots att de tre folken på den tiden sist och slutligen inte visste så mycket om varandra som i dag:

- Vi har alltid varit intresserade av folkloristik och därför hade vi besökt Estland och Lettland. Vi hade en upplevelse i Tallinn som visade att esterna ser på världen likadant som vi.

- Vi ville komma till Gamla stan och frågade efter vägen på ryska. Det var ju det gemensamma språket då. Vi följde de instruktioner vi fick och frågade på vägen av flera personer.

- Vi märkte till slut att vi hade gått i en cirkel och förstod att vi hade blivit vilseledda med flit.

- Vi kom på att det kanske var bäst att fråga på litauiska i stället. Sedan kunde vi byta till ryska när vi redan hade visat att vi inte var ryssar.

- På det sättet kom vi inte bara fram dit vi skulle, vi förstod också att esterna hade precis samma känslor mot Sovjetmakten som vi hade, säger Iveta Vaiginienė och hennes man Raimundas Vaiginis.

Vy från Gediminaskullen mot floden Neris, där den Baltiska kedjan gick längs den på bilden vänstra flodbanken.
Vy från Gediminasslottet ner mot floden Neris. Den Baltiska kedjan följde Neris södra bank (på bilden den vänstra sidan av floden) i en kilometer innan den vände över floden. Vy från Gediminaskullen mot floden Neris, där den Baltiska kedjan gick längs den på bilden vänstra flodbanken. Bild: Gustaf Antell Baltiska kedjan,Vilnius,Baltikum,Litauen,Litauens historia,Neris

År 1989 visste ingen hur Moskva skulle reagera på en sådan här manifestation. Men den Sjungande revolutionen hade pågått i ett par år utan att Sovjetunionens president Michail Gorbatjov hade agerat.

Gitana Keršienė: Jag var inte rädd, jag är en modig kvinna

- Bäst kommer jag ihåg stämningen och den anda som band oss alla samman den dagen, säger Gitana Keršienė, som deltog i Vilnius med sin lilla dotter Simona.

Simona Keršytė var för liten för att komma ihåg den Baltiska kedjan, men hon kommer ihåg andra manifestationer hennes mamma tog med henne på.

Keršienė hörde inte till den insatta grupp som i god tid visste om att den Baltiska kedjan planerades, men hela perioden dominerades av en anda full av protest och aktivitet.

- Jag var en modig kvinna, säger hon. Ingen sa någonsin att jag inte borde ta min dotter med mig på de här tillställningarna, men det är möjligt att någon tänkte så.

Den enda demonstrationen Keršienė kommer ihåg att hon och Simona missade var den ödesdigra natten den 13 januari 1991, då sovjetiska soldater dödade 13 civila.

- Vi var där, men vi bodde nära och just då var vi hemma och sov.

Simona Keršytė och Gitana Keršienė diskuterar minnen från Litauens självständighetskamp.
Simona Keršytė och Gitana Keršienė diskuterar minnen. Simona Keršytė och Gitana Keršienė diskuterar minnen från Litauens självständighetskamp. Bild: Gustaf Antell Baltiska kedjan,Simona Keršytė

Keršytė anser att det var ett otroligt sammanträffande att hon inte var med den enda gången Litauens väg till självständighet ledde till allvarligt våld.

- Man kan fråga sig vilka krafter som styrde att jag då sov tryggt hemma.

Keršienė är med facit i hand glad över att hon deltog så aktivt i den Sjungande revolutionen.

- Jag är stolt över att vi fortfarande är självständiga 30 år efter den baltiska kedjan, säger hon. Anledningen är antagligen att idén att vi har en motpart som vi måste stå eniga mot fortfarande är stark.

- Jag berättade inte åt nästan någon att jag tänkte delta. Jag var kommunistpartiets sekreterare i min hemstad, så jag var lite rädd.

Laimutis Vaitonis, som deltog i den Baltiska kedjan, står vid startpunkten vid Gediminasslottets torn i Vilnius.
Laimutis Vaitonis var inte rädd när han väl var på plats i kedjan. Laimutis Vaitonis, som deltog i den Baltiska kedjan, står vid startpunkten vid Gediminasslottets torn i Vilnius. Bild: Gustaf Antell Vilnius,Litauen,Baltiska kedjan,Laimutis Vaitonis

Den Sjungande revolutionen var de fredliga massprotesterna i Baltikum från år 1987 till 1991 som ledde till Estlands, Lettlands och Litauens frigörelse.

Dalia Urbanavičienė leder 30-årsjubileet: Det handlar om frihet

- Kedjan ordnades på dagen femtio år efter att Molotov-Ribbentrop-pakten slöts. Det var alltså då Tyskland och Sovjetunionen fördelade Östeuropa mellan sig och då vi förlorade vår självständighet, säger Dalia Urbanavičienė.

Under slutet av 1980-talet hade Kommunistpartiet tappat kontrollen över de statliga medierna i alla de tre baltiska delrepublikerna. Ungdomarna fick ta del av information som tidigare inte hade varit tillgänglig och plötsligt insåg de att livet inte behövde se ut som det hittills hade gjort för dem.

- Det var som ett mentalt uppvaknande att inse att vi igen kan stå upp tillsammans, säger Urbanavičienė. Det var så tanken på självständighet vaknade. Vi visste förstås att Moskva kunde bestraffa oss på samma sätt som många gånger förr, men det stoppade inte oss.

Dalia Urbanavičienė och Svenska Yles Gustaf Antell
Dalia Urbanavičienė och Svenska Yles Gustaf Antell. Dalia Urbanavičienė och Svenska Yles Gustaf Antell Bild: Gustaf Antell Baltiska kedjan,gustaf antell

Hon är nu chef för Rådet för skydd av etnisk kultur, som ligger under det litauiska parlamentet. Det betyder också att hon ansvarar för hur Litauen firar 30-årsjubileet av den Baltiska kedjan.

- Manifestationen handlade om djupare värderingar och det är dem vi vill fira. Hela samhället visar större intresse för det här i dag än det gjorde för fem eller tio år sedan.

Tro alltid på det du gör och lita på det ditt hjärta säger. Var modig.

På sin tid var den Baltiska kedjan med mellan en och två miljoner deltagare historiens längsta människokedja. Den finns i dag dokumenterad på Unescos lista över världsminnen.

- Tro alltid på det du gör och lita på ditt hjärta, säger Vaitonis. Var modig och glöm aldrig att enigheten är den starkaste kraften. Vi höll samman då och därför har vi det vi har i dag.

Historikern Kaarel Piirimäe: Idén till den Baltiska kedjan var Savisaars

- Jag var tio år gammal då och jag var på brottningsläger i Tartu hela månaden. Därför deltog jag inte i den Baltiska kedjan, men resten av familjen gjorde det.

Vems idé var kedjan?

- Det var Edgar Savisaars idé. Han var ett geni på att ordna massevenemang.

- Han ledde den estniska Folkfronten och i mitten av juli 1989 föreslog Savisaar åt de lettiska och den litauiska systerorganisationerna att de skulle ordna en människokedja genom Baltikum den 23 augusti, det vill säga på 50-årsdagen av Molotov-Ribbentropp-pakten.

Hur kan det komma sig att Kreml inte förstod hur allvarliga de baltiska delrepublikernas självständighetssträvanden var?

- Estlands kommunistiska parti leddes då av Vaino Väljas. Det var hans uppgift att förklara för Sovjetunionens president Michail Gorbatjov vad som var på gång.

- Väljas lyckades få händelserna i Baltikum att se ut som om de var mindre radikala än de egentligen var. Gorbatjov hade ju sin egen plan på hur Sovjetunionen skulle öppnas upp och bli friare.

- Gorbatjov trodde att de baltiska länderna skulle stanna inom unionen och hjälpa till att reformera Sovjet.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes