Hoppa till huvudinnehåll

Vasa försöker mota det ökande spelmissbruket – i samtalsgruppen behöver ingen känna sig ensam

En ung kvinna framför en rönn.
Johanna Sundén, handledare vid Understödsföreningen för svenskspråkig missbrukarvård. En ung kvinna framför en rönn. Bild: Yle/Roger Källman kvinna,Johanna Sundén

Spelberoende är ett växande hälsoproblem, men hjälp finns att få. I Vasa startade för snart två år sedan en samtalsgrupp för spelmissbrukare, där deltagarna kan prata ut om sitt beroende.

- Vi ser absolut en ökning av spelmissbrukare och även blandmissbrukare: Spel i kombination med alkohol eller droger, säger Johanna Sundén som är handledare vid Understödsföreningen för svenskspråkig missbrukarvård.

Samtalsgruppen träffas varannan måndag för att prata om spelmissbruk, känslor, familj, framtiden eller precis vad som helst som anknyter.

- Pengar och specifika, namngivna spel pratar vi inte om, för det kan trigga till återfall eller fortsatt spelande.

Vid Vasas Center för mental- och beroendevård Horisonten har man nyligen slagit larm om ökningen av spelmissbruk i Österbotten och beskriver ökningen under de senaste åren som explosionsartad.

Många har även hittat till samtalsgruppen i Vasa. Med på träffarna är omkring ett halvdussin deltagare varje gång. Största steget är enligt Sundén att komma dit den första gången.

- En viktig sak med gruppen är att se att man inte är ensam, utan det finns många med samma problem, men att det också finns hjälp att få.

Stjäl tid från vardagen

Det är inte bara hasardspel som kan orsaka problem.

I samtalsgruppen finns också personer som aldrig har spelat om pengar, men de dataspel de ägnar sig åt tar upp så mycket tid att det blir ett beroende.

- Skola, jobb, familj, barn, vänner, hobbyer. Spelandet tar tid från allt om man blir riktigt fast i någonting.

Johanna Sundén säger att det inte går att beskriva den typiska spelmissbrukaren.

I gruppen deltar personer i åldrar från 20+ och upp till närmare 80 år. Männen är i majoritet, men också kvinnor kan bli beroende av spel.

- Spel kan vara en tröst, en flykt från jobbiga känslor, ett försök att reda upp ekonomiska problem.

Symptom och ingripande

Hur ska då omgivningen agera eller reagera om man misstänker att någon har ett spelberoende?

- För det första ska man komma ihåg att en missbrukares starkaste sida är att ljuga. Så börjar man ljuga om sitt spelande, hur mycket, när och hur ofta man spelar, så är det ett varningstecken.

Spelberoende är svårt att upptäcka. Det går ju att spela var som helst och när som helst. Dessutom är det lättare att dölja än exempelvis alkoholmissbruk och därför är steget att söka hjälp större.

- På det sättet är penningspel lättare, för i något skede tar pengarna slut och man måste börja låna.

Dataspel som inte handlar om pengar är annorlunda, men Johanna säger att de påverkar främst den psykiska hälsan. Man börjar må dåligt, ha ångest, undviker sociala situationer till förmån för spelandet.

- Avbryts spelet blir man arg och reagerar negativt. Sånt är varningstecken både hos barn och vuxna.

Johanna Sundén säger att man ska ingripa om man är orolig för en medmänniska. Annars går man själv med en ångestklump i magen.

- Man kan alltid försöka prata. Oftast reagerar de med ilska för att man har kommit på något skambelagt, men redan att man väcker några tankar kan hjälpa.

Gruppen träffas på Kriscentret Valo, Korsholmsesplanaden 44 (2 vån.), i Vasa, varannan måndag kl. 16-17:30. Första träffen för hösten är den 26.8. Någon förhandsanmälan behövs inte och träffarna är avgiftsfria. Gruppträffarna ordnas av Understödsföreningen för svenskspråkig missbrukarvård i samarbete med kriscentret Valo.

Läs också

Nyligen publicerat - Österbotten