Hoppa till huvudinnehåll

Nya mediciner ger ebolasköterska hopp - minns misstro och våld mot utländsk hjälparbetare: "Jag minns oron i blicken, de många barnen"

Anna Sjöblom desificerar sina skor under kampen mot ebola i Afrika.
Anna Sjöblom vid Läkare utan gränser får stövlarna desinficerade i eboladrabbade Afrika. Anna Sjöblom desificerar sina skor under kampen mot ebola i Afrika. Bild: Paul Hansen Läkare utan gränser,Ebola,Afrika,Kongo-Kinshasa,Desinfektion

Kommer de in i tid kan vi hjälpa dem. Men de flesta kommer för sent. Sjukskötaren Anna Sjöblom bär de insjuknade barnen på sin näthinna. Nu finns två nya läkemedel, som inger hopp, men misstron mot hjälpen utifrån är ännu stor i eboladrabbade områden i Afrika.

Barnen, jag minns barnen och deras blickar. Många av dem som insjuknar i ebola är barn, berättar sjukskötaren Anna Sjöblom. I samma andetag säger hon hur viktigt det är att få vård i tid för ebola. De flesta får det inte, för misstron mot den utländska hjälpinsatsen ligger djupt. Omkring 70 procent dör, då de söker vård för sent.

Vi når rikssvenska Anna Sjöblom på en raspig telefonlinje, mitt emellan två möten för att höra hur hon reagerar på de två nya medicinerna mot ebola som blev världsnyheter.

- Visst är det hoppfullt med två nya läkemedel som i kliniska studier visat sig minska dödligheten betydligt, säger hon.

Sjöblom har arbetat i ebolaområden i Afrika i flera repriser. Mest måste vi jobba med förtroendet bland de drabbade, säger hon.

- Ebolan härjar i ett aktivt konfliktområde, där det finns mycket misstänksamhet och motstånd mot insatserna som görs för att stoppa spridningen av sjukdomen, förklarar Sjöblom.

Hon konstaterar att de nya medicinerna är viktiga, men saknar betydelse om de inte når fram.

Snabbfakta: Virussjukdomen Ebola

  • Ebolavirussjukdomen (EVD) klassas enligt smittskyddslagen som en allmänfarlig sjukdom. Sjukdomen är ofta dödlig. Dödligheten är ungefär 50 procent - men varierar mellan 25 och 90 procent.
  • Ebola är en infektionssjukdom som hör till gruppen hemorragiska febrar och förekommer i centrala och västra Afrika nära tropisk regnskog.
  • Inkubationstiden, från smittillfället till de första sjukdomstecknen, är 2 till 21 dagar. Under inkubationstiden sprider den infekterade personen inte smittan vidare.

    Symptom och diagnostisering

  • De första symtomen är plötslig hög feber, muskelsmärtor, huvudvärk och halsont. Följande skede är kräkningar, diarré, hudutslag, njursvikt och leversvikt. I vissa fall förekommer blödningar i inre organ och på huden (till exempel blödande tandkött och blod i avföringen).
  • Ebola kan diagnostiseras bara genom laboratorietest efter att sjukdomen brutit ut. Stora ansträngningar görs för att diagnostiska test ska kunna utföras snabbare och enklare.
  • De som tillfrisknar efter en ebolainfektion kan drabbas av olika slags men, till exempel problem med lederna, synrubbningar, ögoninflammation och hörselproblem.

    Smittvägar

  • Sjukdomen orsakas av ebolavirus, ett virus i familjen filovirus. Det finns fem typer (arter) av ebolavirus, varav tre (Bundibugyo ebolavirus, Zaire ebolavirus, och Sudan ebolavirus) har orsakat utbrott av ebolafeber bland människor, alla i Afrika.
  • Virusets naturliga värdar anses vara flyghundar, och det överförs till människor via blod, kroppsvätskor eller vävnad från infekterade djur.
  • Överföring av virus från infekterade djur till människa sker sällan, och många utbrott av ebolafeber kan spåras till ett enstaka fall.
  • I Afrika har personer smittats efter att de hanterat sjuka eller döda flyghundar, schimpanser, gorillor, andra apor, dykarantiloper och piggsvin.
  • Mellan människor smittar ebolafeber genom direktkontakt med blod, kroppsvätskor, utsöndringar eller organ från infekterade personer.
  • Virus kan också överföras via ytor och material (till exempel sängkläder och kläder) som varit i kontakt med infekterade kroppsvätskor.
  • Smitta drabbar framför allt personer som vårdar sjuka familjemedlemmar och vårdpersonal som saknar tillräcklig skyddsutrustning. Smitta kan också överföras i samband med begravningar där människor rör vid den dödas kropp - vilket är tradition i en del kulturer.

    Behandling och vaccinering

  • Svårt sjuka personer med ebolafeber behöver intensivvård med vätskeersättning. Säkerhetsåtgärderna under behandlingen måste vara rigorösa så att vårdpersonal och andra patienter inte får smittan.
  • Det finns ingen behandling som botar sjukdomen. Det pågår experiment med olika slags mediciner.
  • Vård kan också ske via blodtransfusion med blod från personer som tillfrisknat och överlevt en ebolainfektion, och vars blod innehåller antikroppar mot ebolavirus.
  • Ett vaccin, VSV-EBOV, är under prövning och preliminära resultat har varit positiva.

    Det första kända utbrottet 1976 - och det största utbrottet 2014

  • Det första kända utbrottet av ebolafeber skedde 1976 i södra Sudan samt i de norra delarna av nuvarande Kongo-Kinshasa, i en by nära floden Ebola vilken sjukdomen uppkallades efter.
  • Smittan spreds bland annat via injektionsnålar. Sammanlagt drabbades 602 personer, varav 431 personer dog. Mellan 1994 och 2012 skedde flera utbrott - de flesta mindre - i framför allt Kongo, Uganda och Gabon.
  • Det hittills i särklass största utbrottet av ebolafeber skedde i början av 2014 i sydöstra Guinea. Smittan spreds sedan till Sierra Leone och Liberia.
  • Efter att smittade personer rest och insjuknat har ett mindre antal personer, främst sjukvårdspersonal, smittats även i Nigeria, Senegal, Spanien, USA, Mali och Storbritannien.
  • Mellan 2014 och början av 2016 insjuknade totalt 28 637 personer i ebolafeber, varav 11 315 personer avled.
  • En överväldigande majoritet av fallen skedde i Guinea (3 804/2 536), Sierra Leone (14 122/3 955) och Liberia (10 675/4 809). I dessa tre länder var dödligheten 70 procent; motsvarande siffra för de som vårdats på sjukhus var cirka 60 procent.
  • Beräknat som andel av befolkningen i de värst drabbade länderna insjuknade 31 per 100 000 invånare i Guinea, 172 i Sierra Leone och 95 i Liberia. Högst andel insjuknade fanns bland personer över 45 år, totalt 55–288 insjuknade per 100 000 invånare i de tre länderna, jämfört med 41–216 per 100 000 för personer mellan 15 och 44 år respektive 11–82 per 100 000 för barn under 15 år.
  • Utbrottet i Liberia förklarades vara över den i maj 2015, men nya fall upptäcktes. I januari 2016 förklarades utbrottet åter vara över i Liberia, samt i Guinea och Sierra Leone.

Källa: Nationalencyklopedin, WHO

Ebolan har en ruskig sjukdomsbild. Det som börjar som en typ av influensa som övergår till inre blödningar med organkollaps som följd.

Östra Kongo-Kinshasa har drabbats hårt av sjukdomen och dödligheten i det här utbrottet är uppe i nästan 70 procent, säger hon.

Anna Sjöblom har deltagit i kampen mot ebola flera gånger i Afrika.
Anna Sjöblom är sjukskötare och har arbetat i eboladrabbade Afrika i flera repriser. Anna Sjöblom har deltagit i kampen mot ebola flera gånger i Afrika. Bild: Paul Hansen Läkare utan gränser,hemorragisk feber, ebola,Ebola,smittsamma sjukdomar,Afrika,Kongo-Kinshasa

Många smittade uppfattar automatiskt sjukdomen som en dödsdom. Hon fördjupar sitt resonemang efter egna upplevelser i området Nordkivu.

40 procent av dem som dör i ebola dör ute i samhället

- Folk dör hemma och andelen är hög, 40 procent. De får varken mediciner eller annan behandling.

Myter och misstro florerar bland den drabbade befolkningen. Kongo-Kinshasa är oerhört fattiga områden där människor kämpar för sin överlevnad varje dag.

Hjälpen fokuserar bara på ebola, trots att det finns folk som kämpar för att överleva, varje dag.― Anna Sjöblom, sjukskötare i Läkare utan gränser

Flera hotspots där sjukdomen sprids snabbt

Samtidigt accelererar ebolaepidemin, den näststörsta hittills i Afrika. Det senaste utbrottet har pågått i Kongo sedan augusti 2018.

- Ebolans spridningsområde är stort, med flera hotspots, där smittspridningen sker väldigt snabbt.

Hon betonar att ebola är en plågsam sjukdom att gå igenom, därför är det viktigt att hjälparbetarna kan visa att det finns behandlingar som är effektiva.

- Ifall de smittade kommer ut från centren i likkistor underminerar det förtroendet för hjälpinsatserna. Ifall de kommer ut friska har det stor betydelse för inställningen hos de andra. Därför är vård i tidigt skede så viktig, betonar Sjöblom.

Borgåläkare: "Oklart var viruset gömmer sig mellan utbrotten"

Peter Klemets är infektionsläkare vid Borgå sjukhus.
Peter Klemets är infektionsläkare vid Borgå sjukhus. Peter Klemets är infektionsläkare vid Borgå sjukhus. Bild: privat Ebola,smittsamma sjukdomar,läkare
Hoppfullt, det ligger ändå överst― Peter Klemets, infektionsläkare

Det är hoppet som ligger överst för Peter Klemets, infektionsläkare i Borgå, inför utsikterna om två fungerande läkemedel mot ebola.

- Man har utvunnit serum från patienter som tidigare har insjuknat i ebola och tillfrisknat. Ur serumet har man tagit fram antikroppar mot ebolaviruset och sedan tillverkat mediciner industriellt.

Klemets förklarar att man fått ner dödligheten till +-30 procent med de nya, mest hoppfulla medicinerna.

- När man jämfört med dem som kommit in för vård i tidigt skede så sjunker dödstalet till 6 procent för den ena medicinen och 11 procent för den andra.

Fladdermöss kan vara bärare

- Man kan säkert pressa tidsmarginalerna när det gäller ebolamediciner men jag vågar inte säga något mer än så, fortsätter Klemets.

- Vi har fått veta om preliminära resultat nu, väldigt positiva sådana.

Varför sprids ebola just i centrala Afrika?

- Det här vet vi inte. Vi vet inte heller var viruset gömmer sig mellan utbrotten.

- Den här typens virus behöver någon form av reservoir, där det lever vidare. Annars skulle det dö ut mellan epidemierna.

Man antar att ebolaviruset gömmer sig i fladdermöss

- Fladdermössen kan spela en viktig roll gällande ebolaviruset. De kan utgöra bärare. Sedan beror det på i hurudan utsträckning människorna kommer i kontakt med fladdermössen.

Afrika är en bra grogrund för ebola. Förhållandena är primitiva, man lever nära naturen, nära djurreservoirerna, där viruset finns.

Ebola sprids via blodet

Ebola sprids i kontakt med kroppsvätskor, via blodet. I Afrika tar man hand om de avlidna. Man tvättar dem medan de ännu lever och folk lever nära varann. Då sprids infektionen lätt. Viruset sprids också via sexuellt umgänge.

- Viruset kan finnas kvar i sädesvätska en tid efter att en patient har tillfrisknat.

Läs också

Nyligen publicerat - Hälsa