Hoppa till huvudinnehåll

Från evighetslång skademardröm till Sverigekampen – Sofie Lövdal gav aldrig upp: ”Det här är ingen hobby för mig”

Sofie Lövdahl i Sverigekampen 2019.
Sofie Lövdal sken som solen efter målgången i Sverigekampen. Sofie Lövdahl i Sverigekampen 2019. Bild: Yle/Sebastian Backman Finnkampen

För sex år sedan var Sofie Lövdal bättre än Camilla Richardsson i U23-EM. Sedan gick allt fel. Nu har hinderlöparen äntligen gjort sig kvitt skadorna och hittat glädjen i idrotten. ”Det är helt sjukt att vara tillbaka”, säger hon.

Det är 2013 och U23-EM i Tammerfors.

Sofie Lövdal och Camilla Richardsson löper i mål efter varandra på 3 000 meter hinder – Lövdal som sexa, Richardsson som sjua. Yle Sporten skriver om de ”sensationellt fina prestationerna”.

Idrottslivet lekte för Lövdal, som klockades för nytt personbästa med nästan tio sekunder: 10:21.91.

På lördagen, sex år senare, korsar Lövdal mållinjen i Sverigekampen på jämnt 11 minuter. Richardsson hade löpt i mål över en minut tidigare.

Men det gör absolut ingenting. Bara en sak spelar roll: Lövdal är tillbaka efter sex år av misär och motgångar. Att säga att hon är lycklig är en underdrift.

– Det känns jätteskönt, det är helt sjukt. Det har varit kämpigt sedan 2013, då jag var med senast, säger Lövdal efter målgången.

Men vad hände egentligen efter succéloppet 2013?

Sofie Lövdahl, U23-EM
Sofie Lövdal glänste i Tammerfors 2013. Sofie Lövdahl, U23-EM Bild: Lehtikuva sofie lövdahl

Flera år förstördes

För Lövdals del började motgångarna redan hösten efter den fina tiden i Tammerfors. Hon började känna sig trött och hängig – men i stället för att dra i handbromsen fortsatte hon nöta på.

Det var ett stort misstag, som skulle upprepas senare.

Efter en tid fick Lövdal reda på roten till problemet: lungklamydia.

– Det är ungefär som mykoplasma, en lite mer långdragen historia ...

Mer precist: Det tog ett och ett halvt år innan Lövdals kropp igen började svara på träningen. Sjukdomen visade sig bara vara början på motgångarna. Vasa IS-löparens skadebekymmer kan få en att rysa.

Det var jättejobbigt mentalt, absolut. Jag har fått nolla allt då och då. Men förhoppningsvis har jag lärt mig någonting

För att göra en lång sak kort: körtelfeber, skadad peroneus, skadad akillessena, bristning i vaden, och till slut en bristning i baklåret. Skadorna åt upp många prima idrottsår.

– Det var jättejobbigt mentalt, absolut. Jag har fått nolla allt då och då. Men förhoppningsvis har jag lärt mig någonting.

Skulle du ha gjort någonting annorlunda om du kunnat?

Lövdal skrattar uppgivet.

– Jag skulle ha varit mycket försiktigare och undvikit att gräva ner mig. Då det inte fungerar ska man inte forcera det. Men så smart är jag ju inte ...

Hur orkade du hålla på?

– Det känns självklart att hålla på när jag är ung och kan utvecklas.

– Det är det här som jag kämpat för. Jag har inte hållit på med det här för att det ska vara en hobby.

Emma Hietaranta, Oona Kettunen och Sofie Lövdal.
Sofie Lövdal tog medalj i Kalevaspelen. Emma Hietaranta, Oona Kettunen och Sofie Lövdal. Bild: SUL/Anssi Mäkinen Kalevaspelen 2019,oona kettunen

Richardsson: Väldigt känslosamt

Nu är Lövdals målsättning att bygga vidare på grunden hon har. Nyckelordet är stabilitet.

– På lång sikt vill jag till ett internationellt mästerskap, men jag ska inte stressa, säger 26-åringen.

Riktningen är rätt. I somras tog Lövdal sin första medalj i Kalevaspelen. Nu gäller det bara att putsa på personbästat – och skynda långsamt.

Lövdal bor i Nederländerna och planerar att ta en magisterexamen i datavetenskap inom 1,5 år. Längre än det vill hon inte planera. Hon har lärt sig att leva i nuet.

Skip Instagram post

Frågan är ändå om Camilla Richardsson eller Sofie Lövdal är gladare över att det tidigare storlöftet är tillbaka. Barndomsvännerna har hållit ihop i vått och torrt under de svåra åren.

– Det är väldigt känslosamt att se henne komma tillbaka. Vi har gått igenom så mycket tillsammans, botten och toppen. Det är fint att se.

Vi lämnar inte varandra i sticket. När det går som sämst behöver man ju stödet som mest

Richardsson har också ett skadetungt år bakom sig, med ett missat EM i Berlin i fjol. Under årens lopp har det blivit många känslosamma, långa samtal mellan vännerna. De vet var de har varandra.

– Sofie är inte bara en idrottsvän utan en riktig vän. Vi lämnar inte varandra i sticket. När det går som sämst behöver man ju stödet som mest.

Och just nu ser det ut som om de värsta tiderna är i backspegeln, för båda två.

Skip Instagram post

View this post on Instagram

Season is over! Had something really good going on in April/May but several factors contributed to making July and August less than expected. Still, there are a lot of positive things to take with me to next season! Heading back to the Netherlands today it is time for a short break from training before getting back to basics. 🚀 I would like to thank my sponsors @dermoshop, Vasa Andelsbank/Vaasan OP and @high5suomi for their support the past year, as well as the coaches and athletes in @team4mijl and the Vasa region. Looking forward to continuing the work! 📷: Göran Richardsson of me and my homie @camillarichardsson at Kalevan kisat😎 #team4mijl #dermoshop #vaasanop #vasaandelsbank #high5 #VRIA #trackandfield

A post shared by Sofie Lövdal (@sofielovdal) on

Läs också

Nyligen publicerat - Sport