Hoppa till huvudinnehåll

Därför är idén om att atombomba orkaner dödfödd - president Trump säger att han aldrig ens har föreslagit det

Kärnprovsprängningen "Castle Bravo" vid Bikiniatollen.
Kärnprovsprängningen "Castle Bravo" vid Bikiniatollen. kärnvapen,Castle Bravo

Att atombomba en orkan är en otroligt dålig idé. Trots det ska USA:s president Donald Trump upprepade gånger ha sagt att “vet ni vad, tänk om vi skulle göra så här”.

Donald Trump menar alltså att man kunde oskadliggöra en orkan genom att detonera en bastant kärnladdning mitt i ögat på stormen innan den drar i land.

Helst kunde man bomba orkanen redan då den håller på att formas som ett lågtryck utanför Afrikas kust.

Trump själv påstår däremot i en tweet att han aldrig har föreslagit att man skulle göra det.

Hoppa över Twitterpostning

En gammal tanke

Donald Trump är långt ifrån den första som har fått den här hårresande tanken. Idén brukar dyka upp regelmässigt och ältas framför allt på sociala media då orkansäsongen inleds på Atlanten.

Faktum är att den här alltigenom galna idén är så seglivad att USA:s meteorologiska institut NOAA har en stående webbsida som de brukar hänvisa “nuke the hurricanes”-ivrarna till, där de förklarar i klarspråk varför det inte lönar sig att atombomba stormar.

Orkanen fotograferad av Nasa den 24.8.2017.
Orkanen Harvey (2017) Orkanen fotograferad av Nasa den 24.8.2017. Bild: Nasa Orkan,harvey

Det här är en idé som har spökat ända sedan 1950-talet. Första gången kom saken offentligt på tal i början av 60-talet, då chefen för USA:s vädermyndighet Weather Bureau, Francis W. Riechelderfer i ett tal tog upp möjligheten att man i framtiden kunde detonera en kärnladdning i en orkan långt ute till havs.

Riechelderfer tillade dock att Weather Bureau inte hade någon tanke på att börja bygga upp en egen kärnvapenarsenal “innan man var helt säker på vad man gjorde”.

Projekt Plowshare

Tanken av att utnyttja kärnladdningar till diverse civila ändamål var någonting som det bollades en del med kring den här tiden.

USA hade på 1960-talet ett projekt vid namn Plowshare, där man till exempel planerade att gräva ut en hamn i Alaska med en strategiskt placerad kärnladdning.

En ny, ännu bredare Panamakanal kunde också grävas i ett huj med hjälp av kärnsprängningar. Så gick snacket.

Projekt Plowshare lades slutligen ned 1977, efter kostnader på närmare 800 miljoner dollar, då det stod klart att vad man än väljer att gräva ut med hjälp av kärnladdningar i praktiken blir oanvändbart på grund av all radioaktivitet som sprids av smällen.

En prominent meteorolog som bollade med tanken på att blåsa ut stormar med kärnsprängningar var Jack Reed, från kärnlaboratoriet Sandia Laboratories.

Han menade att man kunde dra nytta av den nya typen av kärnvapen som USA hade fått till sitt förfogande vid den här tiden: vätebomben.

Sedan-kratern i USA.
Sedan-kratern (390 meter bred, 100 meter djup) skapades i samband med Sedan-sprängningen (1962) som ingick i projekt Plowshare. Sedan-kratern i USA. Sedan,Operation Plowshare

Leverera bomben med ubåt

En vätebomb är tusentals gånger kraftigare än en konventionell atombomb av Hiroshimatypen. Jack Reed tänkte sig att en 20 megatons laddning kunde räcka till för att få stopp på en annalkande orkan.

Bomben skulle levereras av en ubåt som dyker till orkanens öga, där den kastar upp en eller fler kärnladdningar och bränner av dem.

Reed tänkte sig att detonationen skulle blåsa den varma luften i orkanens öga mer än 30 kilometer upp i stratosfären, vilket skulle få sval luft att strömma in utifrån. Det skulle i sin tur få stormvindarna att tappa det mesta stinget.

Men Reed hade från första början svårt att hitta någon beslutsfattare som tog honom på allvar. Inte minst på grund av det blir väldigt dyrt att börja bränna av vätebomber till ett värde av miljontals dollar per smäll.

Och så var USA:s strävan vid den här tiden att få ett slut på kärnprovsprängningar i atmosfären. Att börja atombomba orkaner skulle ju ha gått stick i stäv mot den strävan.

"Idén är vrickad"

Dessutom har vi det här med att hela iden är helt vrickad, som en prominent kärnforskare vid namn Robert Nelson uttryckte det vid den tiden. “It’s just wacky”.

För det första, som NOAA formulerar det på sin webbplats, har vi frågan med det radioaktiva nedfallet.

Det skulle sprida sig med passadvindens hastighet och driva in över landområden långt från detonationsplatsen, vilket skulle orsaka oerhörda skador på miljön och på folks hälsa.

Stormen Ole drar in över Norge.
Stormen Ole drar in över Norge. Bild: EPA/MARIUS HELGE LARSEN NORWAY OUT orkan

För det andra, det skulle inte fungera! Den främsta orsaken till det här är den hiskeliga mängden energi som krävs.

En timme av en kategori 5-orkan innehåller mer energi än hela världens sammanlagda kärnvapenarsenal. Den innehåller också flera gånger mer energi än mänskligheten konsumerar vid ett givet ögonblick.

Sådana bomber existerar inte ens

För att krympa en kategori 5-orkan, med ett öga på 40 kilometer i diameter, till en kategori 2:a, skulle man behöva skifta en halv miljard ton luft upp till stratosfären.

Det existerar inte någon bomb som klarar av det, noterar NOAA i sina beräkningar.

Och att mer eller mindre på måfå börja atombomba lågtrycken som föds utanför Afrikas kust är det inte heller någon poäng med.

Mindre än en tiondel av de stormarna blir med tiden till orkaner, och meteorologerna kan helt enkelt inte säga med någon säkerhet vilka av dem som blir farliga stormar och vilka som mattas av självmant.

Också om man inte vill ta fysikens realiteter i beaktande så kan man inte bortse helt och hållet från att den här sortens sprängande är strikt förbjudet enligt det internationella avtalet om fredliga kärnsprängningar (1976) som begränsar styrkan på icke-militära kärnladdningar till 150 kiloton. USA ratificerade avtalet 1990.

Läs också

Vetenskap

Nyligen publicerat - Vetenskap