Hoppa till huvudinnehåll

I fängelset läser fångarna helst deckare – trots att hjälten är polis

Helsingfors fängelse finns i Sörnäs.
Helsingfors fängelse finns i Sörnäs. Bild: Yle/Patrik Skön Fängelse

Stephen King, Raymond Chandler, Henri Charrière (han som skrev boken om Papillon) och Lars Kepler – det är författare som fångarna i Sörnäs fängelse gärna läser. Men också Mika Waltari har sin hängivna läsare.

Verksamheten i biblioteket i ett fängelse skiljer sig egentligen inte alls från ett vanligt bibliotek, konstaterar Matti Merivirta som är biblioteksföreståndare på biblioteket i Sörnäs fängelse:

- Det som läses och önskas av klientelet försöker vi fixa fram. Men givetvis måste man ta hänsyn till att vi har att göra med dömda brottslingar. När anhöriga till fängelsekunderna kommer med böcker måste vi kolla igenom dem. Det förekommer att fångarna försöker smuggla in olika saker och detta kan ske även i böcker som vänner och kompisar har med sig till fången.

Biblioteket i ett fängelse fungerar som en oas där man strävar efter att skapa en miljö som präglas av en viss form av normalitet.

- Jag tänker inte hela tiden på att biblioteksbesökarna är brottslingar. Jag vet inte ens vad mina kunder har gjort, jag kollar inte upp sådant. Biblioteket är en trygg miljö och där händer mycket sällan någonting utöver det vanliga, säger Matti som nyss gett ut boken Sörkän muurin varjossa. Sörkän vankilan kirjasto där Matti skriver om verksamheten på biblioteket i Sörnäs fängelse idag och också ger en historisk tillbakablick.

Pärmen till "Sörkän muurin varjossa. Sörkän vankilan kirjasto".
Pärmen till "Sörkän muurin varjossa. Sörkän vankilan kirjasto". Bild: Avain kustannus fängelser,bibliotek,litteratur,matti merivirta

De första böckerna införskaffades till fängelserna så tidigt som i mitten av 1700-talet. Då var det framför allt fråga om religiös och andlig litteratur.

Under en lång period var den andliga och uppbyggliga litteraturen den allenarådande i fängelsebiblioteken. Det var prästen och den lokala läraren som tillsammans beslutade om vilka böcker som fångarna skulle få tillgång till:

- Man införskaffade inte böcker som fångarna var intresserade av, utan litteratur som man själv ansåg vara lämplig. Man var starkt moraliserande och i upplysningstidens anda strävade man efter att fostra och forma fångarna.

I Vankeinhoitolehti på 1920-talet publicerade man listor på böcker som ansågs lämpliga och olämpliga för fångar att läsa, och på listan över olämpliga titlar fanns bl.a. Mika Waltaris bok Den stora illusionen:

- Man tyckte att beskrivningen av journalisternas liv och leverne var opassande läsning för fångarna, säger Matti med ett snett leende.

Fängelse korridor.
Fängelse korridor. Bild: Yle brott

In på 1970-talet hade fångvården ett system där man kategoriserade och klassificerade fångarna enligt ett progressivt system där man under början av sitt straff saknade rättigheter för att sedan så småningom få rätt att ta emot besök, skriva och få brev samt läsa böcker – beroende på arten av straff och hur väl man skött sig.

De som befann sig i det första stadiet fick enbart läsa Bibeln och andlig litteratur.

Lättläst litteratur och deckare

Idag får fängelsekunderna läsa och beställa in vilka böcker som helst. Det finns inga restriktioner eller förbud, säger Matti Merivirta.

- I dag finns det ingen förhandscensur. Fångarnas smak skiljer sig inte särdeles mycket från den läsande allmänhetens. De böcker man lyfter fram i Helsingin Sanomat eller i Hufvudstadsbladet väcker intresse.

Jag har en schablonmässig förhandsuppfattning om att man läser rätt mycket deckare och thrillers i fängelset, och den uppfattningen bekräftas av Matti:

- Visst stämmer det. Trots att det oftast är polisen som är i huvudrollen i de historierna.

Matti konstaterar att fångarna framför allt läser lättare litteratur, men man uppskattar också böcker som är väl underbyggda och researchade:

- Vi hade en Jan Guillou-period i fängelset då många läste och satte stort värde på hans gedigna faktabaserade berättelser.

Bibliotekarien Matti Merivirta.
Matti Merivirta har jobbat på biblioteket i fängelset i Sörnäs i över femton år. Bibliotekarien Matti Merivirta. Bild: YLE/Marit Lindqvist Musikhuset i Helsingfors,matti merivirta

Matti konstaterar att det inte är alla fängelsekunder som hittar litteraturen, ungefär 25 procent av klientelet besöker biblioteket.

Fångarna har rätt att besöka biblioteket en timme per vecka och de kommer tillsammans med sin egen avdelning för att undvika eventuella friktioner.

- När fängelsekunderna är ute i det civila läser de inte särdeles mycket, det är svårare för dem att anpassa litteraturen till livsföringen. Men när de är inom fängelsemurarna lugnar de ner sig och kan hitta tillbaka till läsningen.

I biblioteket i Sörnäs fängelse har man också en läsecirkel som träffas varannan vecka för att diskutera en aktuell bok som medlemmarna själva valt:

- En del kanske inte läser boken innan vi träffas, men under diskussionens gång kan de bli intresserade och läsa boken efteråt. Man märker att läsningen är en prestationsfråga för många och att de har svårt att veta hur de ska läsa en bok. Vi försöker få dem att förstå att det inte finns något rätt eller fel sätt att läsa en bok på. Att man får tolka en bok hur man vill och att alla tolkningar är bra.

Fängelse
Fängelse Bild: Kalle Kultala kulturtimmen

Jag undrar om det finns någon bok som Matti är förvånad över att internerna läser?

- Jag bli kanske mest förvånad om de läser något annat än deckare, säger Matti och skrattar till.

Enligt Matti är det ett fåtal som väljer att läsa klassiker, men han nämner alldeles speciellt en återfallsförbrytare som har för vana att läsa om Mika Waltaris Sinuhe varje gång han döms till fängelsestraff.

- Jag frågade honom en gång varför han läser om just Sinuhe, och han svarade att den är annorlunda varje gång. I olika livsskeden ger boken honom något nytt att tänka på.

Läsning kan ge bättre självförtroende

Vilken roll spelar litteraturen och biblioteket i fångarnas liv undrar jag och Matti svarar att han önskar att böckerna och biblioteket skulle spela en större roll:

- På grund av olika omständigheter som personalbrist och annat har vi svårt att utveckla verksamheten på ett sätt som till exempel skulle gagna fångar som inte kan läsa. Det finns en del illitterata bland fängelsekunderna som skulle behöva stöd att lära sig läsa. Många kan alfabetet men läser rent tekniskt utan att förmå ta till sig vad som står i texten, utan att berättelsen skulle börja leva.

Matti konstaterar att man i läsecirkeln kan se en utveckling där fångarna så småningom vågar sig på att tolka texter och därmed får ett större självförtroende:

- Det är en hög tröskel för dem. Dessa processer tar lång tid, och oftast ser vi bara början på dem.

Vad ger jobbet dig?

- Det som tilltalar mig är att jag får jobba med litteratur och att jag har tillgång till all världens litteratur. Och lugnet. När allt är bra i ett fängelse är det lugnt och tyst. Jag har ingenting emot att jobba med fängelsekunder. Egentligen avviker fångarna inte så mycket från andra människor, utom i sin benägenhet att utföra brott förstås, konstaterar Matti som jobbat på fängelsebiblioteket i Sörnäs i mer än femton år.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje