Hoppa till huvudinnehåll

Li Andersson kritiserar De gröna och Sannfinländarna för att göra identitetspolitik: "Istället för att hitta frågor som förenar talar man i en splittrande ton"

Li Andersson Opetus- ja Kulttuuriministeriön työhuoneellaan elokuussa 2019
Li Anderssons arbetsrum pryds av nutidskonst. Li Andersson Opetus- ja Kulttuuriministeriön työhuoneellaan elokuussa 2019 Bild: Laura Hyyti / Yle Li Andersson,Vänsterförbundet,Undervisnings- och kulturministeriet

En timme går snabbt i Li Anderssons sällskap. Världen är nämligen långt ifrån färdig och Vänsterförbundets ordförande har många åsikter om hur orättvisor och problem ska åtgärdas.

Andersson sätter ribban högt och är väl insatt i politiska och ekonomiska frågor. Därmed är den nya undervisningsministern helt klart en potentiell förebild för unga som vill påverka och förstå samhället.

Jag frågar henne därför vilken bok hon skulle rekommendera för skolelever att läsa.

- Jag kommer genast att tänka på Sofies värld, speciellt för unga i högstadieåldern. Jag har läst en del skönlitteratur i sommar och har insett att kunskap i vissa grundläggande filosofiska begrepp är nödvändiga också för att förstå populärkultur, säger Andersson.

Romanen är skriven av den norske författaren Jostein Gaarder och är en medryckande berättelse om Sofie, en ung tjej som av en okänd brevvän tas med på en resa genom filosofins historia. En bra utgångspunkt alltså också för att förstå samhället.

Mot makten

När jag promenerar till Undervisnings- och kulturministeriet i Kronohagen i Helsingfors, hinner jag fundera på om den jordnära och informella Andersson förändrats till sättet nu när hon är minister.

När jag väl hittat upp till ministeriets femte våning blir jag lotsad till Anderssons arbetsrum av hennes sekreterare.

Jag märker genast att ministeruppdraget åtminstone inte ännu fått Andersson att framträda som mer avlägsen eller högtidlig.

Hon hälsar glatt på mig och när jag frågar hur hon ska tilltalas svarar hon "helt som tidigare", men, tillägger hon med glimten i ögat "jag är inte så van vid det här ännu så man får ju se hur det går".

Jag är nyfiken på vilka upplevelser varit viktiga i att forma Andersson till den politiker hon är.

- Det kompisgäng jag fick växa upp med var väldigt viktigt, för mina vänner uppfostrade mig att debattera och diskutera samhällspolitik. Först nu senare har jag förstått vilken lyx det var att umgås med olika personligheter med olika åsikter som hela tiden utmanade varann att utveckla det egna tänkandet och den egna retoriken.

Skolfrågor engagerade undervisningsministern Andersson redan när hon var gymnasist.

- Finlands svenska skolungdomsförbund FSS gav en möjlighet för svenskspråkiga unga att träffas. Där fanns många som tänkte som jag om vad jag kallat klassiska världsförbättrarfrågor som elevers rättigheter, miljö och feminism. "Av unga för unga" var en stark princip för oss.

Li Andersson i Kampen 2014
Li Andersson var aktiv i skolpolitiken. Arkivbild. Li Andersson i Kampen 2014 Bild: Yle/Catariina Salo kampen 2014

Det är ändå få av dem som engagerar sig tidigt som blir partiordförande och minister. Andersson säger att det var frustrerande att så få av dem som var med i medborgarrörelserna tog steget ut i partipolitiken.

- Det fanns så många unga som jobbade i medborgarorganisationer och ville ändra på politikernas åsikter, men få ville vara med i de strukturer där makt används.

Li Andersson valde annorlunda och ställde upp i sitt första val år 2008. I kommunalvalet i Åbo fick den 21-åriga ungdomspolitikern 175 röster.

I senaste riksdagsval blev potten över 24 500 röster i Egentliga Finlands valkrets - ett hisnande röstetal som ändå inte syns i ett jämförbart uppsving för hennes parti.

Trots att en nedåtgående trend bröts i senaste riksdagsval, är avståndet till de dalande socialdemokraterna och de stigande gröna betydande.

Problemet med identitetspolitik

Andersson menar att det är det starka fokuset på identitet som skapar problem för vänsterpartier i många länder.

- Många partier vill göra identitetspolitik på allt. Istället för att finna frågor som förenar olika väljare så talar man i en splittrande ton. I Finland är det de De gröna och Sannfinländarna som tycker om att presentera sig själva som varandras motparter.

Det för oss in på frågan om den polarisering som nu är uppenbar i västvärlden. De flesta är överens om att en betydande orsak till att populistpartier ökar sin popularitet är ett utbrett missnöje med den ekonomiska utvecklingen.

Li Andersson Opetus- ja Kulttuuriministeriön sisäpihalla elokuussa 2019
Li Andersson på undervisningsministeriets innergård. Li Andersson Opetus- ja Kulttuuriministeriön sisäpihalla elokuussa 2019 Bild: Laura Hyyti / Yle Li Andersson,Vänsterförbundet,Undervisnings- och kulturministeriet

Flera traditionella jobb inom industrin läggs ner och den ekonomiska tillväxten har i flera decennier varit svag och vilar till stora delar på en krisbenägen finanskapitalism.

Speciellt efter finanskrisen 2007-08 har den ekonomiska ojämlikheten ökat markant. Många forskare säger att det är lätt att spela på en vi-mot-dem-retorik i ett sådant samhällsklimat.

Den amerikanske nobelpristagaren i ekonomi, Joseph Stiglitz, har efterlyst en form av vad han kallar "progressiv kapitalism" som utgår från att det är genom att satsa på människors kunnande som vi kan skapa tillväxt och ekonomisk vinst.

Jag frågar Andersson om hon tror att det går att lösa utmaningarna vi har inom ramen för en kapitalistisk ekonomi.

- Mitt intuitiva svar är nej. Det finns så mycket interna konflikter också i hur kapitalismen fungerar.

Som exempel lyfter hon arbetslivet.

- Se bara på diskussionen om produktivitet. De finns så många som förespråkar reformer som snarast skulle passa in på 1800-talet än i informationskapitalismen. Istället för att diskutera hur vi mår, så att vi ska orka tänka, skapa och vara innovativa, så är situationen den att vi är helt slut hela tiden på grund av all stress och press vi utsätts för.

Den polarisering som skett har gjort att ingen åtminstone kan säga att tiderna att göra politik skulle vara tråkiga. Och det är något som ändrat sen millenniegenerationen aktiverade sig i samhällsfrågor.

- Många unga kommer och talar med mig på till exempel festivaler och säger att de vill bli politiker. Globala megatrender som berör klimatet och förändringar i arbetslivet har lett till att allt fler unga ser det som viktig att vara med. Och bilden av vem som är politiker har diversifierats på tio år, vilket är väldigt välkommet.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes