Bengt Östling
Yle
Svenska Yles avgående USA-korrespondent Bengt Östling har i två års tid försökt förstå sig på Trump. På ett flyg från New York till Helsingfors läser han Nora Hämäläinens bok "Är Trump postmodern?" Men inte blir han mycket klokare på Hämäläinen heller.
President Donald Trumps förhållningssätt till sanningen är verkligen ett intressant tema. Nu i samband med G7-mötet i Biarritz kunde man undra om det alls var samma möte president Trump och de sex övriga statscheferna deltog i. Så olika var deras versioner av vad som hade avhandlats och avtalats på mötet.
Om bara Nora Hämäläinens bok skulle handla om det.
Man kan förstås säga att hennes ”essä om sanning och populism” ger en djup introduktion och förklaring om postmodernismen. Det finns nog en risk att många läsare inte vill gå riktigt så djupt.
Faktagranskarna behövs
Däremot är det många som vill förstå Donald Trump. Den dagliga nyhetsrapporteringen förmår inte alltid vara tillräckligt djup eller noggrann, eller ens analytisk. Behovet av flera och längre texter om fenomenet är stort.
Alla nyhetsbolag med självaktning i USA har numera en avdelning för faktacheck av Trumps och Vita husets uttalanden.
De jobbar heltid, eftersom det är en sällsynt flitig president som producerar sig ofta och mycket på de nya sociala medierna.
Jag skulle mer än gärna läsa något som presenterar allt arbete som görs för att granska och korrigera Trumps uttalanden. Allt det borde också samlas i bokform på svenska. Nora Hämäläinens bok blir en besvikelse på det sättet.
"Trump talar sanning"
Nästan hälften av de amerikanska väljarna röstade på Donald Trump i valet 2016. Deras tro på honom verkar inte ha försvagats.
Det finns många amerikaner som är övertygade om att Donald Trump varken ljuger eller far fram med osanning. Eller ens bearbetar sanningen på ett alternativt sätt.
Det finns av dem i Finland också. Läser de Nora Hämäläinens bok? Knappast. I synnerhet som hon redan i inledningen gör detta till ett vänsterprojekt.
Högerpopulisterna har inte monopol på postmodernism
Visst är det viktigt att granska högerpopulismen, i synnerhet sedan den har fått en riktig politisk makt, både direkt och indirekt.
Den kritiken borde kanske ha kommit innan väljarna gav makt åt högerpopulisterna, nu kommer den väl sent.
Men det är inte högerpopulisterna som Nora Hämäläinen vill gå i dialog med, eller ens kritisera dem, visar det sig.
I stället vill hon granska en allt vanligare idé om att dagens högerpopulister och extremhöger bygger på ett postmodernt förakt för sanning och kunskap.
Där nånstans förlorar hon tyvärr mig som koncentrerad läsare. Hon anser att ”tanken om det postmoderna kunskapsföraktet är nämligen intressantare och mer problematisk än den kan framstå i förbifarten. Den bygger på en falsk uppfattning om det ”postmoderna” och således också om vår tids kunskapsproblematik".
Det blir sedan bokens huvudtema. Om Trump sägs väldigt lite.
"Postmodernismen ett vänsterprojekt"
Nora Hämäläinen skriver att hon inte är särskilt intresserad av vad nyhögern själv har att säga om tanken att nyhögern är postmodern.
- Jag tror nog att många, precis som jag, har uppfattat postmodernismen som åtminstone delvis ett vänsterprojekt, skriver Hämäläinen.
De som står i centrum för författaren är vänsterpersoner, liberaler och konservativa som kritiserar nyhögern för vad de ser som en postmodern, relativistisk och i grunden kunskaps- och sanningsfientlig hållning, förklarar Nora Hämäläinen.
Filosofirelaterat långtidsprojekt
Det som skulle vara snabbt skrivet sommaren 2017 har blivit klart två år senare, skriver Hämäläinen.
Hon har i själva verket planerat en filosofirelaterad essäbok på svenska redan tio år, avslöjar hon i tackorden. Det vill säga långt innan Trump ens var påtänkt som president.
Donald Trump brukar kritisera medierna för att rida på det kommersiella intresset för Trump, att upplagorna skulle vara mycket mindre om inte han var president.
Förlaget har säkert lite lättare att sälja en bok med Trump i rubriken, än en essäbok om den postmoderna filosofin: analytiska, metodologiska och artiga relativismer.
"Min sanning lika god som din"?
Nora Hämäläinen gör försök att förklara dokusåpan som nu utspelas i Vita huset. Det är högerpopulismen som står för en av postmodernismens centrala tankar omsatt i praktiken, skriver hon.
Jean-François Lyotards idé var att det inte finns objektiva sanningar utan att vår uppfattning om världen baseras på subjektiv representation och konstruktion.
Det vill säga: min sanning är precis lika god som din.
"Inget postmodernt i rasism och kulturchauvinism"
I Hämäläinens bok flyger filosofnamnen fram i hastig takt. Det handlar om kunskapsförakt, politiskt ljugande, egennyttig relativism och smutskastningskampanjer.
Men kritiken riktas inte mot Trump eller Vita huset, utan mot andra filosofer som har missförstått hela begreppet postmodernism. Svaret på Hämäläinens retoriska fråga blir alltså nej. Trump är inte postmodern.
- Det finns inget specifikt ”postmodernt” med kulturchauvinism, rasism, faktaförnekande, kunskapsförakt, eller ens med relativism i fråga om fakta eller värden, skriver Hämäläinen.
"Alternativa fakta förakt för sanningen"
”Alternativa fakta”, var ett begrepp som kom i bruk efter Trumps tillträde vintern 2017. Han hävdar ju fortfarande det som hans talesman Sean Spicer sa då; att ingen president någonsin har haft ett så stort antal deltagare vid preisdentinstallationen i Washington DC.
Trots bildbevis sade Trumps rådgivare Kellyanne Conway att Spicer hade ”alternativa fakta”. Det är en idiotisk lapsus och kan läsas in i den gängse tolkningsramen av politiskt skitsnack och klumpiga bortförklaringar, enligt Hämäläinen.
I en enda mening uttryckte en central person i den nytillsatta presidentens stab både egennyttig relativism och maktfullkomligt förakt för sanning och fakta.
Ett nytt politiskt mål för Trump
Alternativa fakta associerades med ett nytt och alarmerande förhållande till fakta, forskning, kunskap och expertis. Det kommer till uttryck i flera av de politiska mål och linjedragningar som Trump och andra populistiska politiker företräder.
Hämäläinen påminner om föraktet i klimatskeptikernas sätt att förlita sig på enstaka, oseriösa eller tendentiösa ”resultat” som stöd för sin uppfattning.
- Men det finns också i den hätska och paranoida hanteringen av frågor kring migration och kulturella skillnader, som är den samtida högerpopulismens grundpelare, påpekar hon.
Är det objektivt kalla Trump för lögnare?
Hämäläinen hinner avhandla Sannfinländarnas politik och skolans agerande mot holocaustförnekare.
Ska skolor och medier ge objektiv rapportering om olika ståndpunkter och ”alternativa fakta”. Ger det en god och ”kritisk” debatt, om man ger lika utrymme åt olika synvinklar, oberoende av trovärdighet eller vilka följder tron kan ha för omvärlden?
Nora Hämäläinen citerar den finska filosofen Johanna Oksala, professor vid Pratt Institute i New York. Hon menar att vi inte borde kalla Trump för postmodern utan helt enkelt för lögnare.
Att något ska kunna kallas objektivt sant betyder enligt Oksala inte ”att vi måste eller kan ha absolut och evigt ofelbar kunskap om det".
Chockeffekt: Allt publiceras, opolerat
Boken ägnar sig också åt frågan om vad vi egentligen lever i för tid.
Har människor överlag har blivit mer nonchalant inställda till sanning och fakta? Ett enkelt svar på den frågan är nej, skriver Nora Hämäläinen.
Människor har alltid brukat kunskap, sanningar och fakta på varierande vis: egennyttigt, pragmatiskt, dogmatiskt, likgiltigt, rebelliskt.
Den stora skillnaden, som Hämäläinen kallar en typ av chockeffekt, är att gemene mans ofiltrerade och opolerade föreställningar allt oftare skrivs ner och publiceras på nätet. Pubsnacket och kaffebordsskvallret har flyttat ut i en gränslös, flytande offentlighet.
Värna om vetenskapen är Nora Hämäläinens slutkläm, vi behöver kunskap.
Om det hjälper mot Trump är en annan fråga, som dessvärre blir bortglömd i den här boken. Eller inte bortglömd, det var knappast någonsin meningen att ge svaret.
