Hoppa till huvudinnehåll

Vänner stöttade när Marias make dog, men inte staten - att hon inte var berättigad till änkepension kom som en chock

Maria Louko tillsammans med hunden Wilma.
Maria Louko tillsammans med hunden Wilma vid korsningen där maken Jarmo fick en blodpropp. Maria Louko tillsammans med hunden Wilma. Bild: Svenska Yle/Jessica Morney sorg,trädgårdsmästare,familj,Maria Louko

Kring midsommar ifjol gick Maria Louko och hennes man Jarmo ut på en kvällspromenad med hunden. Strax efter att de lämnat hemmet fick Jarmo en blodpropp i ena lungan. Ett par timmar senare blev han dödsförklarad.

– Klockan var kvart över åtta på kvällen då vi gick hemifrån. När vi gått trettio meter släppte min man hundens koppel och tog sig för bröstet och sa att han nog inte ska gå på promenad, att vi går hem istället. Strax efter det föll han ihop vid sidan av vägen och blev liggande.

Varken Maria eller Jarmo hade tagit med sig någon telefon, men Maria ropade på hjälp, ”auttakaa, soittakaa ambulanssia!”. Ropet hördes av en pappa med son som också var ute med hunden och de ringde efter hjälp.

– Där satt jag på sidan av vägen med Jarmos huvud i min famn. Han var alldeles blå i ansiktet och jag kände svaga hjärtslag vid pulsådern på halsen.

Maria Louko på promenad hemma i Gamla Vasa med hunden Wilma.
Fortfarande går hunden Wilma och Maria på promenader i samma kvarter som när Jarmo levde. Maria Louko på promenad hemma i Gamla Vasa med hunden Wilma. Bild: Svenska Yle/Jessica Morney sorg,trädgårdsmästare,saknad

”Jag kvävs, jag kvävs”

Läkaren i ambulansen konstaterade att Jarmo fått en massiv blodpropp i lungan. Han fick propplösande medicin redan i ambulansen. Jarmo var vid medvetande ännu vid ankomsten till sjukhuset.

– Jag frågade om han hade smärtor, men han svarade bara ”tukehdun, tukehdun - jag kvävs”. Jag tog hans hand och sa bara ”voi rakas”. På något sätt förstod jag inte hur allvarligt det var.

I det ögonblick när de flyttade över Jarmo från ambulansbåren till britsen på sjukhuset kollapsade hans hjärta av syrebristen. Trots återupplivningsförsök dog han tio före tio på kvällen.

Det här skedde dagen innan deras tredje bröllopsdag. Maria och Jarmo Louko var inte bara äkta makar, de var också kollegor och arbetade tillsammans på Vasa stads grönområdesenhet, där de också hade träffats.

– Mattan drogs totalt undan mina fötter. Inget blir som förr efter den stunden då vi lämnade hemmet tillsammans för att gå ut med hunden.

– Det tog sju veckor innan chocken lade sig. Jag hade fått se honom och ta farväl på sjukhuset men mitt förstånd tog inte in att han var död. Jag gick i någon sorts dimma med autopiloten på.

Har pratat sig igenom sorgen

Maria säger att hon inte hann sörja före begravningen. Först efter urnnedläggningen kunde hon börja sörja och förstod att han faktiskt aldrig kommer hem igen.

Det spelar inget roll åt vilket håll jag faller, det finns ändå alltid någon där som fångar upp mig

Maria säger att man inte kan generalisera och säga åt alla andra att prata om deras problem. Men för henne har det fungerat.

– Året som gått har varit jättetungt. Men jag har verkligen känt att det inte spelar någon roll åt vilket håll jag faller. Det finns alltid någon där som fångar upp mig.

Maria Louko tillsammans med hunden Wilma.
Trädgården har erbjudit trädgårdsmästaren Maria Louko terapi i sorgearbetet. Maria Louko tillsammans med hunden Wilma. Bild: Svenska Yle/Jessica Morney sorg,änkor,döden,Maria Louko

Får ingen efterlevandepension

Jarmo Louko var sextio år när han dog. Han var fjorton år äldre än Maria. Hade hon någon gång tänkt tanken att han kanske dör före henne?

– Nej, aldrig. Man ska inte dö när man är sextio år. Ja, han var äldre än mig och hade själv mist sin första fru i bröstcancer, efter ett långt äktenskap. Vi hade bara varit tillsammans några år och hade ett alldeles underbart förhållande.

– Jag hade aldrig föreställt mig att vårt förhållande skulle ta slut på grund av att han dör. Han var ändå så pass ung. Men vissa lämnar det här livet alldeles för tidigt.

Jag kommer aldrig att få någon efterlevandepension. Jag var yngre än femtio år när min man dog och vi hade varit gifta i mindre än fem år. Dessutom har vi inga gemensamma barn

Besviken på systemet

Idag har Maria Louko drygt ett års erfarenhet av att vara änka. Omgivningen har stöttat henne, men när det gäller myndigheterna är hon besviken på systemet.

– Jag kommer till exempel aldrig att få någon änkepension, eller efterlevandepension som det numera kallas. Jag var yngre än femtio år när min man dog och vi hade varit gifta mindre än fem år. Dessutom har vi inga gemensamma barn.

Beskedet om utebliven efterlevandepension kom som en chock. Maria har fyra barn från sitt tidigare förhållande att försörja.

Det här krävs för att du ska få efterlevandepension

Om din make eller maka dör måste du uppfylla följande kriterier för att få efterlevandepension från FPA eller arbetspensionsanstalten:

• du var gift eller i registrerat partnerskap med maken

• äktenskapet eller det registrerade partnerskapet hade ingåtts innan maken hade fyllt 65 år

• ni har/hade gemensamma barn

Om ni inte hade ett gemensamt barn förutsätts det att

• du vid makens död hade fyllt minst 50 år eller hade fått invalidpension i minst tre år och

• äktenskapet eller det registrerade partnerskapet hade ingåtts innan du hade fyllt 50 år och att det hade fortgått minst fem år.

Hon har också valt att behålla det gemensamma hemmet. Det är ett egnahemshus i Gamla Vasa, där Jarmo också bodde med sin första hustru och deras barn.

– Jag skulle inte stå ut med tanken att utöver min man också förlora mitt hem.

Maria anser att systemet med efterlevandepensioner borde ses över. Folk verkar inte känna till hur systemet är uppbyggt.

– Jag och min omgivning utgick ifrån att jag skulle få pension. Och jag valde inte själv att bli änka när jag var fyrtiosju år gammal.

Uträkningsgrunder för efterlevandepension

Hur stor efterlevandepension kan du få?

Beloppet för efterlevandepension är individuellt. Beloppet beror på den avlidna makens arbetspensionsbelopp. Dessutom inverkar den efterlevande makans/makens arbetspension på efterlevandepensionen. Om makan/maken ännu inte får arbetspension beaktas en så kallas kalkylerad pension. Den egna pensionen kan alltså minska efterlevandepensionens belopp eller leda till att ingen efterlevandepension betalas.

Varifrån kommer pengarna?

Pengarna för utbetalning av efterlevnadspensioner samlas huvudsakligen in genom arbetspensionsavgifterna. Det är arbetspensionsanstalterna som sköter pensionspengarna.
Här hittar du en räknare för uppskattning om hur efterlevandepensionen påverkas av den efterlevande makens egna inkomster

Man lär sig att leva med ärren efter sorgen

Under året som gått har Maria Loukos värderingar ändrats. Materiella saker betyder ingenting för henne längre.

– Jag skulle vilja laga bort allting och få en nystart på livet. Vilken nytta är det att ha en massa saker? Jag skulle istället vilja satsa på sunda relationer och arbeta med mig själv och vara rädd om mig själv, mina barn och dem jag har kvar.

Sorgen ändrar karaktär

Hon försöker hålla fokus på hur långt hon har kommit i sorgearbetet under de fjorton månader som gått.

– Jag vet inte om man någonsin blir färdig med sorgearbetet. Men sorgen ändrar karaktär. Saknaden ändrar också karaktär vartefter tiden går. Tiden läker dock inte alla sår, det tror jag inte. Men man lär sig att leva med såren, eller ärren efter såren.

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle