Hoppa till huvudinnehåll

Gränsöverskridande sex och gränslös passion – hur ser Pedro Almodóvars filmvärld ut?

Penélope Cruz som spelar regissörens mamma tvättar kläder vid ett vattendrag.
Stark favorit i Almodóvars stall. Kultregissören har beskrivit Penélope Cruz som en skådespelare som förmår vara både en spenslig skönhet i Audrey Hepburn-stil och en frodigt sensuell kvinna i Sophia Lorens anda. Penélope Cruz som spelar regissörens mamma tvättar kläder vid ett vattendrag. Pain and Glory,Penélope Cruz

Han har gjort 22 långfilmer under fyra decennier och vunnit alla pris man kan tänka sig. Men vad avser man egentligen med ”en typisk Almodóvar-film”?

Här är fem saker det kan vara bra att veta när diskussionen på nästa middagsbjudning börjar kretsa kring den där nya filmen av den där spanska kultregissören Pedro Almodóvar.

Pedro Almodóvar bakom kameran i samband med Volver.
Bakom kameran. Pedro Almodóvar i samband med inspelningen av Volver, 2006.. Pedro Almodóvar bakom kameran i samband med Volver. Bild: Paola Ardizzoni och Emilio Pereda Pedro Almodóvar

Det här är mannen bakom filmer som Matador,(1986) Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott (1988), Allt om min mamma (1999), Dålig uppfostran (2004), Volver (2006) och Julieta (2016).

Och nu senast Smärta och ära.

Starka känslor

En film av Almodóvar är alltid en emotionell bergochdalbana. Hans filmer inte bara skildrar känslor, de får även åskådaren att känna.

Han drar sig inte för det melodramatiska, det extrema. Får vilken såpopera som helst att te sig emotionellt hämmad.

Gael García Bernal i filmen Dålig uppfostran av Pedro Almodóvar.
Heta blickar, våta kroppar. Gael García Bernal i Dålig uppfostran, 2004. Gael García Bernal i filmen Dålig uppfostran av Pedro Almodóvar. Bild: Diego López Calvín / El Deseo Gael García Bernal

Här är allt på liv och död. Ibland kan man inte annat än skratta åt eländet, däremellan rinner mascaran över både manliga och kvinnliga kinder.

Starka, sexiga kvinnor

Få har skildrat mammor med sådan inlevelse som Almodóvar. Ensamma mammor, desperata mammor, kärleksfulla mammor.

Adriana Ugarte poserar med ett barn i famnen och Susi Sánchez titar rakt in i kameran.
Susi Sánchez och Adriana Ugarte som mor och dotter i Julieta, 2016. Adriana Ugarte poserar med ett barn i famnen och Susi Sánchez titar rakt in i kameran. Bild: Future film julieta, adriana ugarte, susi sánchez

Själv har han deklarerat att han även känt ett behov av att introducera en ny mammavariant i spansk film - den åtråvärda. En som inte reduceras till en stramt kammad hårknut.

Nej, en sensuell kvinna med håret fladdrande i vinden.

Ofta är gränsen mellan sensualitet och utlevd lust hårfin. Få har skildrat sexuellt hungriga kvinnor med samma frimod som Almodóvar.

Kvinnor som vet vad de vill och vågar njuta av detsamma.

Får Fifty Shades of Grey att te sig… tja, grådaskig.

Starka färger

Det finns ingen annan färg som så starkt förknippas med Almodóvar som rött. Rött i alla nyanser – men gärna så rött som möjligt.

Julrött. Blodrött. Scharlakansrött.

Penélope Cruz med en blodig kniv i Volver.
Blodigt allvar. Penélope Cruz i Volver, 2006. Penélope Cruz med en blodig kniv i Volver. Bild: Paola Ardizzoni och Emilio Pereda Penélope Cruz

En färg som går igen i kläder, möbler, bilar, läppstift.

För att den annonserar kärlek, passion, glödande hat, fara.

Tillbakablickar

Få berättargrepp används ofta så fel som tillbakablickar – eller så kallade flashbacks. Det blir lätt påklistrat, konstruerat.

I värsta fall bryter det rytmen i filmen.

Almodóvar hör till dem som lyckas använda greppet så att det faktiskt tillför något, skapar en klangbotten.

Dne unga Salvador med sin mamma och en hop andra kvinnor under tvättdagen vid ett vattendrag.
Allt var bättre förr? Åtminstone soligare, varmare och vackrare. Tillbakablick i Smärta och ära, 2019. Dne unga Salvador med sin mamma och en hop andra kvinnor under tvättdagen vid ett vattendrag. Bild: Manolo Pavón Pain and Glory

I den nya filmen Smärta och ära fungerar bilderna från barndomen på många plan – som en del i ett pussel, som en förklaring, som en film i filmen.

Gränsöverskridande – på alla plan

Finns det någon som fångat sexualitetens många ansiktsuttryck så ohämmat som Almodóvar?

Utan att det verkat ett dugg ansträngt har han tänjt på gendergränser, utmanat könsrollsmönter, lekt med identiteter.

Antonio BAnderas med Elena Anaya vars ansikte är täckt av en mask i filmen Huden jag bor i.
Mellan kropp och själ. Antonio Banderas och Elena Anaya i Huden jag bor i, 2011. Antonio BAnderas med Elena Anaya vars ansikte är täckt av en mask i filmen Huden jag bor i. Bild: JOSE HARO Antonio Banderas,The Skin I Live In,Elena Anaya

I nästan alla hans filmer ingår homosexualitet som ett självklart element – inte som ett problem som måste lösas.

Här finns också heterosexuella nymfomaner, självsäkra transpersoner, bisexuella män och kvinnor på jakt efter den stora kärleken.

Allt handlar om att älska. Och att älskas. Till vilket pris som helst.

Kuva elokuvasta Matkarakastajat
När alla älskar med alla. Kära passagerare, 2013. Kuva elokuvasta Matkarakastajat

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje