Hoppa till huvudinnehåll

Stor enighet om att inhemska proteingrödor kunde och borde ersätta soja i foder

Ekogrisar i stia
De här ekogrisarna får äta annat än soja i framtiden. Ekogrisar i stia Bild: Jari Kovalainen / Yle Slakteri,slakterier,lantbruk,lantbruksföretagare,ekologisk mat,ekoprodukter,kött,soja,griskött,ekologisk odling,Luomu,Svinstia,Organiskt kött,svin,Porsas (klippa i Finland)

Sällan har ett förslag från en jord- och skogsbruksminister blivit så enhälligt väl emottaget som Jari Leppäs (Centern) förslag om att Finland skulle sluta importera fodersoja.

Det betyder inte att Finland skulle bli helt sojafritt till år 2025. Vi kommer även i fortsättningen att ha kvar soja som mänsklig föda.

Men när det gäller djurfoder är ministerns förslag välkommet. Det anser både jordbruksproducenter, vegetarianer och miljöorganisationer.

Soja som odlas i Brasilien har länge ansetts problematisk för att man röjer regnskog till odlingsmark. Den sojan används sedan till foder i inhemsk köttproduktion eller exporteras som djurfoder.

Certifierad soja skövlar inte regnskog

Världsnaturfonden WWF har fört en kampanj för att få finländska företag att förbinda sig till att endast importera certifierad soja och på senare tid har gensvaret bland företag varit positivt.

Målet är att all importerad soja år 2020 skulle vara antingen Roundtable Responsible Soy eller Pro-Terra certifierad soja både i inhemsk foderproduktion och i utländskt importerat foder.

Inhemskt är säkrast

Men bättre kan vi tänker Leppä, och han får medhåll av Rikhard Korkman på Svenska Lantbruksproducenternas Centralförbund.

ombudsman Korkan
Rikard Korkman från Svenska Lantbruksproducenternas Centralförbund ombudsman Korkan Bild: SLC . ombudsman

— Det är en bra målsättning att minska importen av fodersoja, helt i enlighet med regeringsprogrammet. Det är ett positivt initiativ på två sätt. Dels för att det finns ett allt större intresse och en växande marknad för inhemska vegetariska livsmedel.

— Och dels för att det finns ett intresse för att ersätta soja i foderstaten, alltså den kombination av olika foder som ges åt ett djur.

Risker med soja som odlats i Sydamerika

Det finns nämligen risker med importfoder, säger Korkman. Ett är priset om man är beroende av en global marknad. På en inhemsk marknad kan man bygga upp producentpriset mera långsiktigt med kontrakt.

En annan risk med importfoder är att det kan komma oönskade växtsjukdomar till Finland. Nu värmebehandlas den importerade sojan för att säkerställa att det inte finns några sjukdomsalstrare.

Det finns också en risk att mängden växtskyddsmedel i den sydamerikanska sojaodlingen överskrider EU:s gränsvärden. Det är svårt att granska det.

Mängden soja har minskat stadigt

Inom finländsk mjölkproduktion används inte soja över huvud taget.

Inom svinproduktion har sojafodrets andel minskat till 5 - 10 procent under 2010-talet.

— Men när det gäller fjäderfä är det svårare att ersätta soja som till sin näringssammansättning är överlägsen inhemska grödor, konstaterar Korkman.

Att helt stoppa all import av sojafoder kan vara svårt för Finland som enskilt land i EU.

Men om den inhemska efterfrågan ersätts med oljeväxter som rybs och raps, bondbönor och ärter nås målet att Finland inte bidrar till regnskogsskövling.

— Det är en utmaning för hela EU, inte bara för Finland. EU är också beroende av import av tilläggsprotein för sin livsmedelsproduktion, säger Korkman.

Små arealer

Idag odlas bondbönor på ungefär 15 000 hektar och ärter likaså på 15 000 hektar, vilket tillsammans utgör cirka 2 procent av hela odlingsarealen i Finland, konstaterar Rikard Korkman.

Oljeväxter odlas på cirka 40 000 hektar.

En åker med bondbönor.
Åker med bondbönor i Ingå En åker med bondbönor. Bild: Marica Hildén / Yle lantbruk

Den arealen kunde vara fyra eller fem gånger större, alldeles som minister Leppä föreslagit.

Nyttiga växter

Det finns många fördelar med proteingrödorna ärter och bondböna för de är kvävefixerande växter som är mycket bra i växtföljden på en gård.

De binder kväve från luften som de följande växterna som odlas på samma åker kan använda och då kan bonden minska på mängden mineralgödsel.

Växtföljdsodling av det här slaget främjar jorden och motverkar skadedjur och sjukdomar.

En stor del av proteinbehovet i husdjursproduktionen tillfredställs av spannmål. 40 procent av det spannmål vi odlar i Finland är foderspannmål med proteininnehåll på cirka 11 till 12 procent.

Bondbönan, som utgör tilläggsprotein, kan komma upp till en proteinhalt på 30 procent.

— Utmaningen är att integrera den i foderrecepten. Det måste vara en viss balans. Man kan inte rakt av ersätta sojan med inhemska grödor i till exempel broilerproduktion. Men det här är någonting man jobbar långsiktigt med, säger Korkman.

12 dagar gamla broilrar
Kycklingar behöver mycket protein. 12 dagar gamla broilrar Bild: Yle/Antti Lempiäinen broilerfarm

Kräver växtförädling

Det finns även vissa utmaningar när det gäller odlingssäkerheten i Finland. Bondbönan har en längre växtperiod än spannmål och odlare riskerar alltså en dålig skörd om sommaren är kort och kall.

Om marknaden för bondbönor växer krävs ökat arbete på växtförädling som skulle ge en odlingsväxt som är bättre anpassad för våra förhållanden.

Det skulle i slutändan även gynna dem som inte äter kött.

För det skulle ge ett större utbud av bondbönor och ärter som är viktiga beståndsdelar i många av de produkter som ersätter kött, typ pulled havre och härkis.

Läs också

Klimat