Hoppa till huvudinnehåll

I sin nya seriebok undersöker Liv Strömquist varför skådespelaren Leonardo DiCaprio och alla vi andra har så svårt att bli förälskade

Bild på serietecknaren Liv Strömquist.
Strömquist slog igenom år 2005 med seriealbumet Hundra procent fett och har sedan gett ut flera kritikerrosade album varav vissa också satts upp som teater. Bild på serietecknaren Liv Strömquist. Bild: Yle/Jezzica Sunmo Liv Strömquist

Tidigare har hennes serier handlat om feminism, klassamhället och mens. I den nya boken Den rödaste rosen slår ut ligger fokus på kärlek och Strömquist vrider och vänder på olika sociologiska och filosofiska teorier för att förstå hur vår syn på kärlek förändrats under de senaste 150 åren.

Den rödaste rosen slår ut handlar om kärlek i vår senkapitalistiska tid, närmare bestämt handlar det om varför vi inte längre kan bli förälskade i andra.

– Det finns vissa väldigt starka kulturella trender som råder. Till exempel lever vi i en terapeutisk self-empowermentkultur som går ut på egen utveckling och tillfredsställelse och har ett väldigt elaborerat konsumtionssamhälle som går ut på snabb konsumtion och ständig förändring. Det som diskuteras i albumet är hur och om detta kan samexistera med romantisk kärlek som ju ofta går ut på självuppgivelse, att i någon mening bli beroende av en annan person och ha långa bindningar utan förändring, säger serietecknaren och poddaren Liv Strömquist.

Bild på serietecknaren Liv Strömquist.
Bild på serietecknaren Liv Strömquist. Bild: Yle/Jezzica Sunmo Liv Strömquist

Förändrad syn på kärlek

Det här är inte första gången Strömquist närmar sig kärlek som tema. I serieboken Prins Charles känsla som utkom för nästan tio år sedan synade Strömquist tvåsamheten och kärnfamiljen.

– Den boken har en rationell kritisk syn på romantik och tvåsamhet medan den här boken hyllar det irrationella förhållningssättet till kärlek och är mer pro-romantisk.

Jag frågar Strömquist vad hennes ändrade syn på kärlek beror på.

– Den här boken handlar ganska mycket om känslan förälskelse. Hur förälskelse uppstår och varför man slutar vara kär. Intresset för de här frågorna kommer från att jag i mitt eget liv upplever att jag blivit ganska styrd av att vara förälskad eller sluta vara förälskad och att jag inte har kunnat kontrollera när det ena eller det andra ska hända.

Bild på pärmen till Liv Strömquists "Den rödaste rosen slår ut".
Boken har fått sin titel efter en dikt av den amerikanska poeten Hilda Doolittle. Bild på pärmen till Liv Strömquists "Den rödaste rosen slår ut". Bild: Galago Liv Strömquist

Strömquist skriver att synen på kärlek förändrats och att man inte längre ser på den som en gåtfull, mystisk kraft som kan ta över ens liv. Istället förstås kärlek på ett mer rationellt och biologiskt sätt, såsom ofrivilliga kemiska reaktioner, vilket Strömquist skriver att i förlängningen kan betyda att själva känslan och tron på kärlek försvagas.

– Vi lever i ett prestationssamhälle där man ska ta kontroll över sitt eget liv och bestämma sitt eget öde. Men jag upplever att förälskelse är en del av den mystiska aspekten av livet som kan vara väldigt stark och ta över på ett sätt som är okontrollerbart.

Varför blir inte DiCaprio kär?

Boken tar avstamp i den amerikanska skådespelaren Leonardo DiCaprios kärleksliv. Strömquist frågar sig hur det kommer sig att han dejtat femtioelva baddräktsmodeller men att relationerna med dem alltid ändå runnit ut i sanden. Efteråt har DiCaprio och flickvännerna sagt i diverse intervjuer att de skiljs åt utan större dramatik och att de fortfarande är vänner.

I boken får DiCaprio fungera som en slags symbol för den samtida människans (o)förmåga att bli förälskad.

– Jag har bara honom som ett exempel på något som jag upplever som typiskt i vår kultur, nämligen att man inte har djupa anknytningar eller beroenden till andra människor utan att man byter partner ganska snabbt. Man vågar kanske inte heller gå in i de negativa känslorna av kärlek.

Bild på serietecknaren Liv Strömquist.
Bild på serietecknaren Liv Strömquist. Bild: Yle/Jezzica Sunmo Liv Strömquist

DiCaprio är också intressant eftersom han exemplifierar hur manlig status skapas nuförtiden menar Strömquist.

– Ett nytt sätt att konstruera manlig status är att ha känslomässig distans till kvinnor och inte till exempel ha långvariga relationer eller skaffa barn med dem. Manlig status är att ha många korta sexuella förbindelser och kortare förhållanden.

– Det har i alla tider varit så att framgångsrika män symboliserat sin makt genom att omge sig med attraktiva kvinnor. Men skillnaden är att för 100-150 år sedan så ingick det i den manliga statusen att också vara gift och ha många arvingar. Sen kanske man hade många älskarinnor men allt handlade om att man var den patriarkala familjefadern. Men nu konstrueras den manliga statusen genom känslomässig distans till kvinnor och det är så man upprätthåller makt.

“Samhällskritik måste vara anti-kapitalistiskt”

Strömquists serier är kända för att de innehåller klassmedveten och feministisk civilisationskritik. Hon blev feminist redan som 17-åring då hon var i Stockholm för att besöka sin syster. Av en slump hamnade de på en föreläsning av sociologen Carin Holmberg. Det var första gången Strömquist hörde ordet patriarkat och hur man ser på världen med feministiska glasögon.

– Det kommer jag ihåg som otroligt livsförändrande. Både jag och min syster satt och pratade oavbrutet i flera timmar. Det påverkade mig väldigt mycket.

Bild på serietecknaren Liv Strömquist.
Efter intervjun rusar Strömquist vidare för att spela in ett avsnitt av En varg söker sin pod som hon gjort tillsammans med författaren och tv-producenten Caroline Ringskog Ferrada-Noli sedan 2012. Bild på serietecknaren Liv Strömquist. Bild: Yle/Jezzica Sunmo Liv Strömquist

Då var Strömquist den enda feministen i sin skola och fick ständigt förklara vad det var och varför hon kallade sig själv för det. Sedan dess och särskilt under de senaste tio åren har feminismen vuxit markant.

Samtidigt som utvecklingen är positiv är Strömquist ändå kritisk till att feminismen riskerar förlora sin betydelse.

– Till exempel när jag började göra feministiska aktioner mot H&M:s reklampelare vände vi oss mot objektifieringen i deras reklam. Vi förstörde och sprayade dem med kvinnosymboler. Men idag gör H&M feministisk reklam och har olika kroppar i sin reklam. Genom det har man tagit bort den progressiva samhällsförändrande potentialen från feminismen, vilket gör att man kan tycka att det är svårt att använda ordet feminist eftersom det blivit berövat på sitt innehåll. Vad betyder det ens en gång? Det händer med alla progressiva rörelser. Det har alltid varit så att de förr eller senare blir uppköpta av Coca Cola och inlemmas i maktens intressen. Därför tror jag att samhällskritik måste vara anti-kapitalistisk annars kan den aldrig vara riktigt progressiv.

“Tycker inte om talet om queen och girlboss”

Strömquist har i många år setts som en feministisk ikon. I tidigare intervjuer har Strömquist sagt att hon inte gillar tanken på henne som en slags ledargestalt. Jag frågar henne om hon därför medvetet kritiserar feminismen som en strategi för att skapa avstånd mellan henne och andra feminister.

– Mitt jobb är att jag är satiriker och samhällskritisk. För mig handlar intellektuellt arbete om att skärskåda och analysera det som pågår och det som makten gör. Blir feminismen mer och mer en del av kapitalistisk woke-reklam då tycker jag att det är mitt jobb att kritisera det. Jag tycker inte om talet om queen och girlboss. Eller att det är härligt att kvinnor leder företag och bara vi har lite representation i våra imperialistiska klädkedjors reklam så får vi en jättepositiv förändring i världen.

Bild på serietecknaren Liv Strömquist.
Bild på serietecknaren Liv Strömquist. Bild: Yle/Jezzica Sunmo Liv Strömquist

Hon säger att det också handlar om att skapa sig ett utrymme för att kunna tänka. När hon tillåter andra att bli besvikna på henne får hon ett större handlingsutrymme att kunna säga något annat.

– Vill man försöka göra alla nöjda har man inget handlingsutrymme alls och kan inte säga någonting utan att bli kritiserad. Nu får de kritisera mig och jag får ett större utrymme. Jag tror man måste göra det annars blir det så otroligt svårt att vara verksam om man bara kan säga och göra sådant som folk förväntar sig.

Avslutningsvis frågar jag henne om hon kommer fortsätta ge ut serier i framtiden. ”Absolut”, svarar hon.

– Om tio år kanske det kommer en till bok om kärlek. Jag kan göra en kärleksbok var tionde år och då kan man följa vad jag tycker då. Nästa kommer när jag är femtio, följande när jag är sextio, sen sjuttio, sen åttio och när jag fyller nittio kommer den sista. Då presenterar jag den fullständiga sanningen!

Lyssna på en längre intervju med Liv Strömquist här:

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje