Hoppa till huvudinnehåll

Teaterrecension: Sagan om den lilla farbrorn på Wasa Teater är som en liten, god karamell som smälter i munnen

Jakob Johansson, Julia Johansson, Carla Fri.
Den lilla farbrorn (Jakob Johansson), hunden (Julia Johansson) och flickan (Carla Fri). Jakob Johansson, Julia Johansson, Carla Fri. Bild: Wasa teater/Frank A. Unger. Wasa teater,barnpjäser,teaterkonst

Den första premiären efter att Wasa Teater återvänt till sitt nyrenoverade teaterhus är Barbro Lindgrens kända berättelse om vänskap.

Vi visas in genom ett målarfärgsdoftande Wasa Teater till Vasallens lilla scen som, den stora renoveringen till trots, är sig lik.

Vi möts av två gubbar i vita och gråa rockar med matchande och osmickrande gubbkepsar, dräkter som i sin tur matchar den grå scenografin.

Sagan om den lilla farbrorn får fart via gubbarnas berättande och snart möter vi huvudpersonen, den lilla farbrorn.

Han ser ut att ha glömt pyjamasbyxorna på och hans rock matchar inte de andras rockar. Han är alltså lite annorlunda.

Scenografin är liten för att funka på turné och fyndig. Den är gjord av Marcus Olsson, som också designat kostymerna. I centrum har vi en trappa framför en vägg med utfällbara hyllor, som i ett flygplanspentry.

På den ena hyllan finns en dyna och vips har farbrorn en sovplats, på en annan tandborste och glas, på en tredje en minimal kaffekopp för frukosten. Vi ser hur den lille farbrorn trivs i sitt finurliga hem.

Carla Fri, Julia Johansson.
Carla Fri och Julia Johansson som matchande gubbar. Carla Fri, Julia Johansson. Bild: Wasa teater/Frank A. Unger Wasa teater,barnpjäser,teaterkonst

Lågmäld, fysisk humor

Vi kommer snabbt in i berättelsen och stämningarna. Det behövs inga stora åthävor. Barbro Lindgrens tanke med texten är rak och tydlig, enkel att fånga upp.

Carla Fris och Julia Johanssons farbröder stiger till sidan när farbrorn i huvudrollen stiger in på scenen, och de intar nu istället rollen som musikanter.

Jakob Johanssons farbror är en snäll liten farbror som tror gott om sin omgivning och hoppas få vara med när de andra musicerar. Men hans spruckna flöjtspel får bara fnysningar till svar.

Då kommer han på den goda idén att efterlysa en vän och lägger upp lappar, ”Liten ensam farbror söker en vän”. Men ingen kommer, fast hur han sitter på sin trappa och väntar.

Men till sist dyker en hund upp. Och till all lycka har farbrorn kex i sina fickor till den hungriga och glupska hunden.

Vi ser enkel, lågmäld humor i form av Julia Johanssons viftande hundsvans och bakkropp eller hennes talande blick när kexen i den lilla farbrorns fickor är slut.

Här i umgänget mellan hund och farbror kommer syskonen Johanssons bakgrund inom fysiska teatern fram. Publiken sitter nära och det är lätt att följa de tydliga skiftningarna, speciellt i hundens minspel och kroppsspråk.

Ett par bakben och en hundsvans kommer inakrobatiserande genom fönstret. Hunden har bestämt sig för att flytta in hos sin farbror

Här finns inte många talade repliker. Men när man hittar någon man trivs med och hittar på egna lekar, som att härma varandra och göra samma rörelser, behöver man inte tala så mycket. Man förstår varandra ändå.

Musiken väver en matta runt den lilla farbrorn och hunden. Vi hör ukulele, dragspel, xylofon och, mest av allt, violin.

Originalmusiken är tänkt för stråkkvartett men Carla Fri har gjort egna arrangemang för den här uppsättningen. Hon iakttar och ackompanjerar, men kräver ingen uppmärksamhet utan är mer som en del av bakgrunden.

Jakob Johansson, Julia Johansson.
Den lilla farbrorn efterlyser en vän. Jakob Johansson, Julia Johansson. Bild: Wasa teater/Frank A. Unger Wasa Teater,barnpjäser,teaterkonst

Hunden flyttar in

Plötsligt en kväll börjar det komma in grejor genom fönstret hos farbrorn. Först kommer en papplåda, så en gul väska dekorerad med ett vitt ben.

Så kommer ett par bakben och en hundsvans inakrobatiserande genom fönstret. Hunden har bestämt sig för att flytta in hos sin farbror.

Lite besviken blir hunden då farbrorns kexfickor är tomma. Istället bjuds det på köttbullar, så många att någon till och med rullar ut mellan den förtjusta publikens ben.

Den lilla farbrorn har sluttande axlar och sänder en blick bakåt. Mer behövs inte för att vi ska förstå hur han känner sig

Hunden blir så mätt att när en köttbulle kommer i retur från publiken viftar den bara mätt, och avmätt, med tassen.

Köttbullsscenen – och den påföljande kaffestunden då hunden snabbt blir en ivrig kaffedrickare – hör till höjdpunkterna.

Det är fartfyllt, roligt och fysiskt och avslutas med att hunden får överta farbrorns säng, vilket leder till att farbrorn får klämma sig ner och fastna i papplådan.

En bortglömd farbror

Årstiderna växlar snabbt och med en ny vår kommer också en ny person in i bilden. Carla Fri har bytt gubbutstyrseln mot flickflätor och kjol. Men violinen har hon kvar.

Hunden blir intresserad och glad och glömmer den lilla farbrorn. Farbrorn får inte plats på trappan tillsammans med dem, utan buffas bort utan att de märker det, gång på gång.

Det här kan säkert de flesta känna igen sig i, att en annan kompis plötsligt blir mer intressant för bästisen. Den lilla farbrorn stannar inte och slåss mot sin rival. Han väljer att gå undan.

Det går ju också att vara tre vänner

Han har sluttande axlar och sänder en blick bakåt. Mer behövs inte för att vi ska förstå hur han känner sig.

Mitt i glädjen och leken märker hunden att farbrorn är borta och saknaden slår till. Hunden har ju inte valt bort farbrorn med vilje, det blev bara så mycket annat roligt.

Men den här lilla pjäsen innehåller ännu en vändning och får ett lyckligt slut. Det går ju också att vara tre vänner.

En trygg ensamble

Ensemblen fungerar mycket fint ihop. De har en smidighet och en trygghet tillsammans, men så har alla arbetat både med varandra och med regissören Agneta Lindroos tidigare.

De har alla också arbetat mycket med barnteater. Senast vi i våras såg vi Jakob Johansson i Agneta Lindroos regi när Wasa teater satte upp LasseMajas detektivbyrå.

Till det finaste med uppsättningen hör att den inte frossar i de svåra känslorna. Det som kan vara svårt med vänskap behandlas här med fingertoppskänsla, och mer behövs inte.

Efter föreställningen får den unga publiken kika närmare på scenografin och tala med skådespelarna och om man lämnat att grunna på något så är det fritt fram att fråga.

Sagan om den lilla farbrorn är i Agneta Lindroos regi som en liten, god karamell som smälter i munnen och ger många fina smakupplevelser.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje